Jag är iofs inte så extrem. Men ibland, efter att ha varit i en långdragen period, så kan jag bli lite förvirrad och inte riktigt veta vad jag ska äta för att jag inte hittat något nytt att bryta av med.

Jag har ätit ganska ensidig kost i perioder. En period åt jag bara uppkokta avsvalnade sojabönor, en annan bara gröna ärter, en annan sockerdricka och vaniljdrömmar, en annan ostbollar och chips. Nu är det ganska mycket soppa och falafelpizza som gäller.

Charley? skrev:Givetvis tar det emot som fan att skriva det, men jag är väldigt lik ling0n gällande att ha en sorts mat som man äter under låååånga perioder.

Hehe, samma här. Åratal, oftast. Och sen kan jag plötsligt tröttna från ena dan till den andra, eller så säger kroppen ifrån till slut. Eller så får jag information om att det inte är bra och lägger av så fort jag hittar nåt bättre.

Jag har svårt att förstå hur man kan ha en drift att ständigt vilja ändra på något som verkar bra, t.ex. om man hittat en favoritmaträtt (som också är tillräckligt nyttig). Så som majoriteten gör.

Jag brukar vilja äta (eller göra saker) tills jag tröttnar.
Andra verkar variera sig mer, och det utan att jag förstår varför.
De kan variera sig så mycket att jag inte på något sätt ser det nyttiga med det.

Fast jag kan förstå att viss drift till variation kan vara bra för att hindra att man får näringsbrist p.g.a. ensidig kost o.s.v.

Exakt! Med andra ord, "If it ain't broken, don't fix it!"

pyret skrev:Vad tycker ni? Håller ni med mig om att det beror på autism eller Asperger att en del med dessa diagnoser äter ensidigt?

Det är ju onekligen något som förekommer i hög grad hos folk med dessa diagnoser, själv är jag en av de som äter ensidigt. Ser det som mer ekonomiskt och så slipper jag fundera på vad jag ska äta tills blodsockret helt är slut o man är lättretlig som få.

Men problemet att "skylla" alla ens egenheter på en diagnos lämnar ofta inte mycke utrymme för förbättring. Finns väldigt många inom autismspektrat som övervunnit tidigare svårigheter tack vare att de vägrat att acceptera att just någon av alla egenheterna som något de måste leva med livet ut. Om man istället skyller på sin diagnos så är det ett plan att välkomna tanken att man inte kan förändra på sig.

Vissa saker med mig vill jag inte förändra på, o det här med mina ensidiga kostvanor mår jag inte vad jag vet dåligt pga, jag har bra immunförsvar, är inte orkeslös, är på bra humör för de mesta. Vill heller inte bli bra på kallprat, ser de som slöseri med tid. Vill dock bli bättre på kroppspråk, har läst en bok o kollat på några kurser om just kroppspråk o jag börjar få mer o mer koll på de. Väldigt intressant att få reda på allt vad som kommuniceras, speciellt inom date-sammanhang

pyret skrev:Vad tycker ni? Håller ni med mig om att det beror på autism eller Asperger att en del med dessa diagnoser äter ensidigt?

Jag tror att ASP äter mer enformigt än NT i snitt, däremot äter inte alla ASP ensidigt. I mitt fall handlar tex ensidigheten snarare om brist på energi än på att diagnosen i sig VILL äta ensidigt, om varierat vore lika enkelt.

Jag har svårt med mat som är blandad tex grytor. Om det ska vara blandat så vill jag blanda det själv. Har också svårt med skolmaten pga det är mycket blandad mat och maten är av taskig kvalite.
Kan någon berätta vad NT står för?

JessLin skrev:Jag har svårt med mat som är blandad tex grytor. Om det ska vara blandat så vill jag blanda det själv. Har också svårt med skolmaten pga det är mycket blandad mat och maten är av taskig kvalite.
Kan någon berätta vad NT står för?

Neurotypisk (alltså, någon som inte har ett neuropsykiatriskt funktionshinder).

Håller med om blandad mat som man inte lagat själv.

valpskott: Man måste se skillnad på en förklaring och en bortförklaring. Om man säger till sin läkare att man har AS och att ett av de problem man har är att man äter ensidigt, så kan man säkerligen få hjälp för det. Då har man gett en förklaring. Om man istället säger till sin läkare att man har AS och därför inte kan förändra sina matvanor, så lär läkaren avfärda det som en bortförklaring. (Ja, det finns de som har så allvarliga problem med maten att det är nästintill omöjligt, men de flesta kan förändra sin kost.) Läkaren måste veta att det beror på AS, eftersom man inte kan "fixa" ätstörningar och matproblematik på samma sätt hos människor med AS som på NTs.

underjord skrev:En annan grej som jag har märkt är att många med NT-diagnosen väljer bort gamla vänner när de ska lära känna nya, som om det inte skulle gå att umgås med båda samtidigt. Det har i alla fall jag råkat ut för, vilket har gjort att jag känt mig undanskuffad. Jag vill gärna, men jag är dålig på att lära känna nya människor om jag inte har någon gammal vän i närheten. Den personen fungerar då som en livboj, utan vilken jag skulle drunkna i folkhavet och bli tyst och osynlig.

Hej underjord - jag finner detta mycket träffande beskrivning"
"Jag vill gärna, men jag är dålig på att lära känna nya människor om jag inte har någon gammal vän i närheten. Den personen fungerar då som en livboj, utan vilken jag skulle drunkna i folkhavet och bli tyst och osynlig."

Tack Underjord - well spoken!
/T

Inger skrev:

Charley? skrev:Givetvis tar det emot som fan att skriva det, men jag är väldigt lik ling0n gällande att ha en sorts mat som man äter under låååånga perioder.

Hehe, samma här. Åratal, oftast. Och sen kan jag plötsligt tröttna från ena dan till den andra, eller så säger kroppen ifrån till slut. Eller så får jag information om att det inte är bra och lägger av så fort jag hittar nåt bättre.

Oj vad jag känner igen mig Inger i det du skriver!

Information är avgörande för mig - jag äter rätt så mycket utifrån vad som är hälsosamt på ett övertygande faktamässigt sätt!

Vill undvika allt onödigt onyttigt och kommersiellt "kärlekslöst" profitproducerad mat med mest tomma kalorier, som är bara framtagen för att i första hand skapa profiter och vinster till matindustrin, så kallad "junk-food" (tänk på ALLA konstigheter som finns som tillsats ämnen i en endaste glasstrut!) - jag kan tänka mig - att när vi äter rätt sorts mat - förmodligen är den bästa förebyggande "medicinen" på lång sikt för vårt totala välbefinnande - eftersom vårt behov av olika mineraler vitaminer etc kan också vara specifikt AS bestämt! och då kan vi fungera OPTIMALT om vi själva kanske genom experiment finner den mat sammansättning (din egen "skräddarsydda" talriksmodell) som vi trivs och kan hantera!

Problemet är att orka TA REDA PÅ vad som livsmedel innehåller och sedan vara tillräckligt aktiv att vi gör slag i saken och börjar äta och göra mat som är balanserad och som kan uppfylla KROPPENS/Nervsystemets/hjärnans behov av byggnadsämnen(mineraler/vitaminer/essentiella aminosyror/kanske långsamma GI-kolhydrater och alla de viktiga essentiella fettsyrorna för hjärnan består till stor del av just fett..vi vet att Omega-3/6 är bra för våra hjärnor och nervsystem...hoppas ni förstår vad jag menar...- det är fullt möjligt att äta sig sjuk och till sjukdomar...är inte hälsan viktig för oss alla? Inte så kul och vara överviktig diabetiker eller få hjärt- och kärl- eller ledsjukdomar eller högt blodtryck etc.... ja ni vet bättre än mig om allt detta....jag har mina trygga mat rutiner och kan bara acceptera det som jag VET är OK att äta på långsikt!
Fast det finns ju miljögifter i nästan allt numera .... rester av mediciner till och med i dricksvattnet etc...

Låt oss inte glömma bort att...(Hjärnan älskar fett men det ska vara rätt fett såsom fet fisk, fiskolja, rätt vegetabiliska oljor är bra för hjärnan! Tex kallpressad rapsolja - denna guldgula oljan skyddar bl a hjärtat, hjälper mot depression och skjuter upp demensen. Även kallpressad linfrö olja är rik på Omega-3, Inte så illa med denna nytta eller hur?)

Giv oss idag vårt dagliga bröd

/T

Nejnej, bröd är inte så bra.

Giv oss idag något annat än bröd,
på det att vi icke må få bilringar och skörbjugg.

har nästan bara ätit bröd och jag mår bra.

Parvlon skrev:har nästan bara ätit bröd och jag mår bra.

Hur gammal är du? Vilken typ av bröd? (frivilligt att svara)

~30, ljust bröd såklart.

Jaha, ok. Låt mig fråga igen om 10 år då...

Gör du så. Jag mår bra av ljust bröd, tänker inte sluta. Däremot har jag slutat att ta emot medecin som man får varje gång när man är på läkarbesök för småsaker. Bryr mig inte nämnvärt ifall ljust bröd gör att mitt liv förkortas med typ 5år heller, ifall det hade varit någon trolig statistisk på det. Kunde ju ätit mer grönsaker iofs, och inte så mycket blandfärs..

JAg tycker att hembakat ljust bröd inte känns lika giftigt som köpesbröd. Jag vet inte varför, men av köpesbröd får jag alltid halsbränna och ont i magen, av hembakat så är det bara ibland när jag har tryckt i mig asmycket.

Parvlon, jag har inte sagt att du ska sluta. Mår du bra av det så är det bara att gratulera. (Jag mådde också bra av det när jag var yngre.)

Det trodde jag inte Inger, däremot så verkade det som att du menade att vitt bröd var onyttigt så.. Det är väl ingen som _VILL_ äta onyttiga saker och inte tänker sluta.

Min kommentar till Debbido var mest på skämt (med lite allvarligt underlag). Trodde det var allmänt känt att just vitt bröd inte precis räknas som hälsokost numera?

Men det är ändå inget du behöver ta åt dig av. Om du tror att vitt bröd är nyttigt så är du helt fri att fortsätta tro det. Eller så kan du själv ta reda på om det verkligen är det. Mig kvittar det verkligen vilket. Innan man är 'färdig' med en sak man blivit van vid eller beroende av så vill man oftast inte veta om den är dålig. Jag brukar i alla fall inte vilja det. Därför lägger jag mig inte i vad andra äter, annat än i undantagsfall. Dig känner jag inte alls så du faller inte inom de undantagen.

Du menar att jag ska tro på vad andra tror? Jag är inte ute efter att vara 100% nyttig, det kan vara mest därför. Men mörkt bröd kommer jag aldrig äta för mycket av.

antikropp skrev:JAg tycker att hembakat ljust bröd inte känns lika giftigt som köpesbröd. Jag vet inte varför, men av köpesbröd får jag alltid halsbränna och ont i magen, av hembakat så är det bara ibland när jag har tryckt i mig asmycket.

Precis sådär är det för min pappa! Han tror att det beror på att det för det första är annorlunda jäst i hembakt och för det andra att brödet får jäsa längre när man gör hembakt, så att det finns färre jästpartiklar kvar i brödet. Teorin låter skapligt trovärdig som hemmabygge, men är inget jag har funderat mycket på...

Måste bara kommentera lite själv: Jag är sån att jag kan äta samma godis hur länge som helst. Och det går VERKLIGEN i perioder, lååååånga perioder.

Sedan en låååång period tillbaka, säkert ett år, äter jag BARA lidls chokladkex som godis. Innan dess var det BARA toffifee, innan dess BARA mintchoklad, innan dess BARA salta nappar...

Ibland kan jag dyka ner i någon blandad gottepåse om någon bjuder, men det är så det ser ut när jag själv handlar gotter.

Maten är mycket mer varierad. Fast det är sällan jag är direkt intresserad av vad jag äter så teoretiskt sett skulle jag kunna leva ungefär likartat som ovan även i matväg. Nu blir det ju inte så i praktiken eftersom jag är för fattig för att köpa stora mängder av det jag gillar och för lat för att koka pasta varje dag. Så det blir variation, mest eftersom jag är tvungen till det.