Lite trist dock att bli lämnad ´i fred´ när man är kåt och vill vara framåt.

Kåt=Levnadsglad, de e inte jag just nu

ford skrev:Men visst, jag kan väl börja ställa fler frågor innan jag hugger, och i så fall undrar jag varför du var skinhead?

(Var har jag gjort samma misstag igen? *klia huvud*)

Skinhead var jag för jag lyssnade på oi och ska, på samma sätt som folk blir punkare för de gillar punk, svartklädda för de gillar goth alternativt synth. Jag var altså fullkomligt opolitisk byrd, om du tänkte fråga. Jag kände inte en enda skin, dagen jag skaffade chelseacut medelst teckningar hos en östtysk frisör med tveksamt ansiktsuttryck. De lärde jag känna senare. Dock har jag aldrig umgåtts med skins i någon vidare hög utsträckning, då alkohol inte är bland det jag frivilligt häller i mig.

I dagsläger är jag mer åt synth/militärhållet, tack vare att jag indoktrinerats av att ha jobbat ett par år på Arvika, även om jag ser relativt normal ut oftast numera. Tyvärr fick jag låta chelsean växa; dels var "alla" andra skinheads jag träffade fullkomligt blåsta och dels betedde sig "alla" (icke-skins alltså) mot mig som om jag var fullkomligt blåst. Synd tycker jag, då de själva påstod sig vara "fördomsfria"... Jag själv skulle tycka det var jättekul och jag såg en jättesöt tjej i knallblå tuppkam och tjurpiercing i kassan på konsum, tyvärr tror jag inte världen är redo för det än

Hermann skrev:Jag är extremt medveten om detta och har både medvetet ändrat min mimik + plastikopererat mig.

Altså; i min värld skall ingen behöva operera om sig för att bli godkänd! Om folk inte accepterar mig som jag är nu, så får det vara, annars är det ju bara ytan de tycker om ändå! Ok om det är för medicinska skäl, eller om man själv vill, men att ändra på småsaker som många gör bara för att de tror de skall få bättre självförtroende då, det tror jag är fel väg att gå. Precis på sama sätt som AS; om vi låtsas att vara NT, bara för att bli omtyckta, då är något fel. Om vi övar oss i att kunna använda NT-språk, så att NT inte skall ta illa upp av vår fyrkantighet då har det ju ett positivt syfte, som inte skadar oss själva.

I korthet: Man skall inte låtsas vara någon annan, däremot är det bra om man lär sig framhäva sina bra sidor!


Mimik är dock en sak man kan träna sig på. Eller kroppsspråk generellt. Jag tycker sådant är jätteroligt och det är kul att "leka" med kroppsspråk för att se vad jag klarar att få att hända

Tror inte folk som inte opererat sig förstår varför folk som gjort det gör det.
Det är inte för att bli mer omtyckta av andra i alla fall.

Hermann skrev:Tror inte folk som inte opererat sig förstår varför folk som gjort det gör det. Det är inte för att bli mer omtyckta av andra i alla fall.

Nä, uppenbarligen förstår iaf jag inte det, eftersom jag inte gjort det iallafall. Vad beror det på?

MsTibbs skrev:Altså; i min värld skall ingen behöva operera om sig för att bli godkänd! Om folk inte accepterar mig som jag är nu, så får det vara, annars är det ju bara ytan de tycker om ändå! Ok om det är för medicinska skäl, eller om man själv vill, men att ändra på småsaker som många gör bara för att de tror de skall få bättre självförtroende då, det tror jag är fel väg att gå. Precis på sama sätt som AS; om vi låtsas att vara NT, bara för att bli omtyckta, då är något fel. Om vi övar oss i att kunna använda NT-språk, så att NT inte skall ta illa upp av vår fyrkantighet då har det ju ett positivt syfte, som inte skadar oss själva.

I korthet: Man skall inte låtsas vara någon annan, däremot är det bra om man lär sig framhäva sina bra sidor!

MsTibbs:

Som jag ser det så handlar det inte om att bli accepterad eller inte. Men om man som t.ex. jag har ett ganska motbjudande ansikte så visst blir man accepterad, men man blir inte precis någons ragg eller annat dylikt. Man blir bara accepterad, varken mer eller mindre och sen kan man gå där och vara accepterad och ensam.

ford: Då det gäller skinhead tror jag att du tänker på den rasistiska och nazistiska prägel som det fått på senare år. Från början var det inte alls något sådant. Det skapades av ungdomar ur den engelska arbetarklassen. Den ursprungliga skinheadkulturen var också mycket relaterad till bl.a. ska. Du gillar väl reagge, så ska borde väl gå hem hos dig också ?
Men med tiden så togs skinheadkuturen upp av rasistiska och nazistiska krafter och idag så är det väl det som det mest är förknippat med, tyvärr. Men som sagt glöm inte bort att det finns de som inte är nassar eller rassar utan bara intresserade av den ursrungliga skinheadkuturen.

Kristofer: Jag känner till det där, det var också därför jag frågade Tibbs varför hon varit skinhead istället för att komma med en sarkastisk kommentar relaterad till hennes främlingsfientliga uttalanden.

Kristofer skrev:Som jag ser det så handlar det inte om att bli accepterad eller inte. Men om man som t.ex. jag har ett ganska motbjudande ansikte så visst blir man accepterad, men man blir inte precis någons ragg eller annat dylikt. Man blir bara accepterad, varken mer eller mindre och sen kan man gå där och vara accepterad och ensam.

Skulle jag få reda på att någon kille jag blev intresserad av hade plastikopererat sig så skulle jag bli mycket fundersam och intresset för den grabben skulle sjunka fullständigt.

Bjäbbmonstret skrev:Skulle jag få reda på att någon kille jag blev intresserad av hade plastikopererat sig så skulle jag bli mycket fundersam och intresset för den grabben skulle sjunka fullständigt.

Samma här. Jag föredrar platta boobisar än fejkboobisar i plast med. Det viktigaste är dock att man själv måste må bra, oavsett vad man väljer göra eller inte.

För egen del så ger jag nog fan i det - men på sätt och vis kan jag förstå dem som gör det.

Bjäbbmonstret skrev:Skulle jag få reda på att någon kille jag blev intresserad av hade plastikopererat sig så skulle jag bli mycket fundersam och intresset för den grabben skulle sjunka fullständigt.

Varför skulle du tappa intresset pga en sådan sak? Rädd att han ska bli en Michael Jackson som inte kan sluta operera sig? Eller är det den här tron att man inte kan ha något självförtroende om man opererar sig som spökar?

Jag menar, syns det att en operation är gjord är det ju inte sexigt. Men om det är en förbättring som inte märks, varför spelar det roll då? Är det någonting som känns hemskt med att en person plastikopererat sig?

Det är onaturligt.
Jag är egentligen inte ens speciellt glad över piercing, smink, hårfärgning och tatueringar, ens en gång.

Varför skall man inte se ut så som naturen skapat en?

ford skrev:Det är onaturligt.
Jag är egentligen inte ens speciellt glad över piercing, smink, hårfärgning och tatueringar, ens en gång.

Varför skall man inte se ut så som naturen skapat en?

Hehe, jag har alla de där attributen.

Varför? Jag tycker att det är vackert.
Andra tycker inte alltid det, senast igår var det en som kom fram till mig och sade:
- Vad faen haru i näsan??? Sedan tittade han bort med besviken/äcklad min. .
Själv tycker jag att nosringen är förbannat snygg.

Jag tyckte inte han var så fräsig heller, han var alkoholiserad och såg sliten ut. Plus att han luktade jäst. Men det sade jag inte.

Om man skall återgå till detta med krav på partner, så har mina krav varit ouppnåeliga.

Jag har inga som helst ytliga krav, jag tillhör dem som skiter totalt i hur andra ser ut, däremot har jag stora krav på hur personen i fråga skall vara, och jag är dessutom fullständigt medveten om att den perfekta perosnen inte finns, således så väljer jag bort den delen.

Höga krav ska man ha, det är allas rättighet. Men att bara se till hur personen ser ut har jag aldrig förstått mig på. Visst kan det vara kul att se på muskler och ett snyggt ansikte, men man vill ju föra en konversation med personen och ha gemensamma intressen vilket inte kommer automatiskt med modell-utseende.

sugrövmanövern skrev:Hehe, jag har alla de där attributen.

Jag tycker inte mindre om dig för det. Jag tycker bara att det är ofräscht, onödigt och onaturligt att förvränga sitt yttre, men det är upp till var och en vad den vill göra med sitt utseende.

Själv får jag ofta pikar för mitt långa hår, och mitt totala ointresse för kläder, annat än när det gäller hur pass hållbara, praktiska och sköna de är, men jag bryr mig inte.
Man skall se ut som man är skapad och kläder är till för att inte slitas ut i första tåget, tåla strapatser, värma en och vara sköna att ha på sig, som jag ser det. Men om andra vill hålla på och konstra en massa med sina utseenden är det deras ensak, så länge de ger fan i att påtvinga mig deras stil.

-Mitt råd till dig är med andra ord att inte ta åt dig om folk dissar ditt utseende, så länge du är hel och ren.
Däremot finns det ett samband mellan modehysteri, konsumptionssamhälle och en icke-hållbar utveckling, men det kan vi spåna vidare på i en annan tråd.

ford skrev:Det är onaturligt.
Jag är egentligen inte ens speciellt glad över piercing, smink, hårfärgning och tatueringar, ens en gång.

Varför skall man inte se ut så som naturen skapat en?

Naturen är grym mot vissa.

sugrövmanövern skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Skulle jag få reda på att någon kille jag blev intresserad av hade plastikopererat sig så skulle jag bli mycket fundersam och intresset för den grabben skulle sjunka fullständigt.

Varför skulle du tappa intresset pga en sådan sak? Rädd att han ska bli en Michael Jackson som inte kan sluta operera sig? Eller är det den här tron att man inte kan ha något självförtroende om man opererar sig som spökar?

Jag menar, syns det att en operation är gjord är det ju inte sexigt. Men om det är en förbättring som inte märks, varför spelar det roll då? Är det någonting som känns hemskt med att en person plastikopererat sig?

Om det vore något väldigt iögonfallande såsom ett jättestort födelsmärke i ansiktet eller något liknande som hade gjort att folk stirrade på detta i stället för att se honom som person skulle jag ha förståelse för det även om det inte fanns direkt medicinska skäl.

I annat fall så tycker jag att det signalerar just som du säger dåligt självförtroende, ytlighet, anpasslighet, brist på personlig integritet och medvetenhet om sitt eget värde. Och det är inte sexigt!

Jag köper inte tanken på att friska människor ska ändra fullt fungerande kroppar för att anpassa sig till ett eller annat skönhetsideal. Jag gjorde en erfarennhet mycket tidigt som lärde mig något om detta.

När jag var fyra år gammal så var det en tjej som bodde i närheten som var 14 år och som jag beundrade över allt annat men hon hade ganska utstående tänder med en stor glipa emellan.
En gång när jag skulle fråga henne en sak så tittade hon fundersamt på mig med sina tänder en bit ut över underläppen och jag glömde totalt bort vad jag skulle säga. I stället sa jag:
- Christina, du ser så söt ut när du gör sådär med tänderna, du ser precis ut som en liten kanin.

Varpå tjejen springer in till sig gråtfärdig och jag inte fattade någonting.
Kaniner är söta, Christina var söt, vad hade jag gjort för fel?
Uppenbarligen hade hon komplex för sina utstående tänder men det visste inte jag.

Några år senare när jag kom upp i 10-årsåldern fick jag erbjudande av tandläkaren att lossa lite på bandet mellan tänderna i överkäken där jag själv hade fått en stor glipa med förhoppningen att de skulle växa ihop. Jag totalvägrade. Detta kan betraktas som ett ganska bagatellartat ingrepp som man kanske kunde ha gjort för att inte riskera ett sämre bett men jag har knappast haft anledning till att ändra det beslutet.

Den kropp man har fått den har man. Den man som inte står ut med mig som jag ser ut han kan fara åt helvete. Jag är medveten att inte alla har råd att tänka på det viset. Men det är ändå min grundinställning. Om folk börjar justera sina kroppar för skitsaker så kommer trycket på fler att göra det att bli allt större. Jag vill inte ha ett sånt samhälle.

Tänk på en person som är handikappad och har svårt att gå på sina ben. Han eller hon skulle vara glada över att kunna ha en kropp som han kunde ta sig fram med lättare. Skulle då jag som har fullt fungerande ben låta operera mig för att jag tyckte jag hade lite för mycket fett på låren?


Att plastikoperera mig är onaturligt och ytligt. En person som har gått på det skulle jag ha svårt att få förtroende för. Operationer ska göras på människor som har behov av dem.

Bjäbbmonstret skrev:Att plastikoperera mig är onaturligt och ytligt. En person som har gått på det skulle jag ha svårt att få förtroende för. Operationer ska göras på människor som har behov av dem.

Då har jag en liiiiiiten fråga.
Om man nu har råd, och plastikopererar sig för sin egen skull, inte för någon annans skull, är det ändå skit?

Jag har aldrig gillat mitt utseende. Vad andra tycker om mig och mitt utseende har dock aldrig rört mig i ryggen.
Jag har accepterat att jag ser ut sådan här. Men faktum är, att om jag hade en jävla massa pengar så skulle jag lägga ut lite (inte massor) på att fixa några grejor för min egen skull. För att jag skulle må bättre över mig själv och mitt utseende.

Jag har levt 31 år med vetskapen om, och total övertygelse av, att jag är asful. Inget kommer att ändra på den inställningen. Om jag då gjorde några ingrepp och det jag förlorade på det var din respekt, så skulle jag ledigt kunna leva med det, för jag skulle må fan så mycket bättre själv.

tahlia skrev:Då har jag en liiiiiiten fråga.
Om man nu har råd, och plastikopererar sig för sin egen skull, inte för någon annans skull, är det ändå skit?

Jag har aldrig gillat mitt utseende. Vad andra tycker om mig och mitt utseende har dock aldrig rört mig i ryggen.
Jag har accepterat att jag ser ut sådan här. Men faktum är, att om jag hade en jävla massa pengar så skulle jag lägga ut lite (inte massor) på att fixa några grejor för min egen skull. För att jag skulle må bättre över mig själv och mitt utseende.

Jag har levt 31 år med vetskapen om, och total övertygelse av, att jag är asful. Inget kommer att ändra på den inställningen. Om jag då gjorde några ingrepp och det jag förlorade på det var din respekt, så skulle jag ledigt kunna leva med det, för jag skulle må fan så mycket bättre själv.

Nu handlade det ju från början inte om min respekt för vem som helst som plastikoperar sig iofs utan för vad min vetskap om en genomgången plastikoperation skulle göra med mitt intresse för en person som en tänkbar partner.

Jag har lite svårt att förstå hur man kan uppfatta sig själv som så ful att man måste ändra på det. De flesta människor vänjer sig väl vid sitt utseende. Vad ligger det för egenvärde i att uppfylla diverse skönhetsideal?

Bjäbbmonstret skrev:Nu handlade det ju från början inte om min respekt för vem som helst som plastikoperar sig iofs utan för vad min vetskap om en genomgången plastikoperation skulle göra med mitt intresse för en person som en tänkbar partner.

Jag har lite svårt att förstå hur man kan uppfatta sig själv som så ful att man måste ändra på det. De flesta människor vänjer sig väl vid sitt utseende. Vad ligger det för egenvärde i att uppfylla diverse skönhetsideal?

Det handlar inte om andras skönhetsideal. Det handlar om mina högst personliga skönhetsideal för mig själv.

Visst, jag ser ut sådan här, och jag får så jävla lov att acceptera det, eftersom det är något jag inte kan ändra på. Men faktum är att om jag kunde ändra på det skulle jag må psykiskt bättre och vara lyckligare. Dock skulle jag fortfarande ge blanka fan i vad alla andra tycker om mitt utseende.

Du har svårt att förstå att jag alltid har känt mig och sett mig som asful, men det ändrar inte på att jag gör det, eller hur? Faktum är att det påverkar hur jag mår och hur jag för mig bland alla andra människor (vad jag ger för intryck när jag hela tiden tänker att jag är ful).

DU kanske inte tycker det finns någon vettig anledning. Jag å andra sidan tycker folk får operara hur mycket de vill, så länge de gör det för sin egen skull, och inte för att alla andra skall tycka de är snygga.

tahlia skrev: blanka fan i vad alla andra tycker om mitt utseende.

Du har svårt att förstå att jag alltid har känt mig och sett mig som asful, men det ändrar inte på att jag gör det, eller hur? Faktum är att det påverkar hur jag mår och hur jag för mig bland alla andra människor (vad jag ger för intryck när jag hela tiden tänker att jag är ful).

Det är jävligt självupptaget av dig att gå omkring och tänka på att du är ful. Det är jävligt korkat och det är jävligt osunt. Du spelar nämligen bara alla människor som vill dig illa i händerna och så länge du gör det så väljer du bara själv att känna dig dålig. Att tro att detta skulle bli bättre efter en plastikoperation det tror jag är bullshit. Bara vad jag tror förstås men lik förbannat så är det så att om jag över huvud taget ägnade mig åt vadslagning så skulle jag vara beredd att sätta en rejäl summa på att jag hade rätt.

Min gissning är nämligen att du inte skulle uppfatta dig själv som så mycket vackrare för att du fick operera dig. Den mentala inställning du har som går ut på att du är ful och som du använder att trycka ner dig själv är en del av din självbild. Det är högst sannolikt att du bara skulle hitta en massa fel dom gjort efter operationen. Jag menar, det är ju inte riktigt som att klippa håret.

Det du säger är dessutom motsägelsefullt. Du säger att det är för din egen skull och inte för andra men ändå säger du att du tänker mycket på hur du ser ut inför andra människor.


Men det förändrar inte dina alternativ:
- Förändra ditt utseende så att du inte är ful längre
- Förändra din inställning så du inte tycker att du är ful längre
- Skita i allt och fortsätta tycka att du är ful
- Ägna dig så mycket åt något annat som är viktigare så att du glömmer bort att du är ful.
- Förändra din inställning till hur viktigt du tycker att det är att du är ful eller inte.


Jag antar att du redan har ägnat dig åt dessa alternativ och jag har strängt taget inte med det här att göra.

Men jag vet samtidigt att det är mer accepterat för en kvinna att gå omkring och se sig som ful än att se sig som vacker. Och varför ska du spela de normerna i händerna?

Bjäbbmonstret skrev:Det är jävligt självupptaget av dig att gå omkring och tänka på att du är ful. Det är jävligt korkat och det är jävligt osunt.

Visst, det kan tyckas självupptaget (hur nu det går ihop vet jag inte). Korkat kan det också tyckas vara, dock vet jag att jag är långt ifrån korkad. Osunt - javisst.
MEN, nu är det såhär, har alltid varit såhär. Sedan första dagen jag på riktigt insåg att den jag såg i spegeln var jag (vid ca 4-5 års ålder) har jag uppfattat mig själv som ful. Och tro mig, kunde jag ändra på den inställningen skulle jag göra det. Men det är liksom inte som byta tröja.

Bjäbbmostret skrev:Min gissning är nämligen att du inte skulle uppfatta dig själv som så mycket vackrare för att du fick operera dig. Den mentala inställning du har som går ut på att du är ful och som du använder att trycka ner dig själv är en del av din självbild. Det är högst sannolikt att du bara skulle hitta en massa fel dom gjort efter operationen. Jag menar, det är ju inte riktigt som att klippa håret.

Där har du fel, i allra högsta grad. Du har nämligen inte en susning om VAD jag skulle ändra på.
Fettsugning är nummer ett. Borttagande av överflödigt skinn är nummer två. Ett par normala bröst nummer tre. Ansiktet finns det bara småsaker jag vill fixa, små saker som gör stor skillnad. Som du ser är det inga drastiska saker jag vill ändra för att må bättre över mig själv och hur jag ser ut, och jag kan garantera dig att jag skulle nöja mig med det.

Bjäbbmostret skrev:Det du säger är dessutom motsägelsefullt. Du säger att det är för din egen skull och inte för andra men ändå säger du att du tänker mycket på hur du ser ut inför andra människor.

Doh! Om du känner dig och tycker att du är asful så kommer du knappast att tänka att någon tittar på dig för att du är så jäkla snygg när du är ute bland folk, eller hur?

Bjäbbmostret skrev:Men det förändrar inte dina alternativ:
- Förändra ditt utseende så att du inte är ful längre
- Förändra din inställning så du inte tycker att du är ful längre
- Skita i allt och fortsätta tycka att du är ful
- Ägna dig så mycket åt något annat som är viktigare så att du glömmer bort att du är ful.
- Förändra din inställning till hur viktigt du tycker att det är att du är ful eller inte.

Av dessa har jag (för länge i världen sedan) landat på - "Skit i allt och fortsätt tycka att du är ful". Några andra alternativ är inte möjliga för mig. Jag HAR accepterat att jag ser ut såhär, och det händer praktiskt taget aldrig att jag tar upp detta ämne längre. Nu kände jag mig dock manad eftersom jag ville försöka få dig att förstå att så länge man gör något för sin egen skull och inte för alla andras, så är det inte åt helvete.