Så den här tråden handlar alltså om att aspergare har högre krav på partners än NT? Finns det några "bevis" på det? Skulle det vara det stereotypa beteendet, att man snöar in på vissa saker?

Ämnet är intressant. Trodde aldrig att mina "höga krav" skulle ha med AS att göra, om jag nu har höga krav.

Hög intelligens är ett måste. Annars blir jag ännu mera galen än jag redan är. Klarar inte av att lyssna på "singelskivor".

Det värsta är att kraken måste se ganska bra ut också, dessutom. Har verkligen försökt älska fula män. Var tillsammans med en ful, snäll, överintelligent man i 7 år. Tyckte om honom, men blev aldrig förälskad. Hjärnan vägrade tillverka endorfiner. Den kunde inte få igång hormonkarusellen utan ett visst utseende. Grubblade länge på varför och kom fram till detta:

Som barn präglas man av sina föräldrar. Som flicka såg jag pappa som ett slags mansideal (omedvetet alltså). Pappa var sällsynt vacker, mörkhårig, brunögd, finmejslat ansikte, lagom lång, atletiskt bygd etc.
I mitt inre skapades då en slags mall för hur en man skulle se ut, men det gjorde de sällan....dessvärre. De flesta svenskar är blåögda...En del män ser ut som tjurar och har inget finlemmat över sig, såvida de inte är väldigt korta. Men kort passar mig inte. Han måste vara lika lång som jag annars känns det konstigt.

Mitt livs kärleksaffär hade jag med en brunögd, mörkhårig, finlemmad man, något längre än mig, med hög intelligens. Han var givetvis gift...

De män jag kan träffa nu, via internet, är 60+, har inget hår, vattniga ljusblå ögon och stor mage, samt hängande hud överallt. Suck!!!
A lost case! Jag sitter där och stirrar på mannen i fråga, ingenting händer inom mig, ingenting kemiskt alltså, jag glider in i ett tomrum och börjar längta efter döden...

En sjuk person som jag har inte rätt att ställa krav över huvud taget, men den inre bilden av pappa går aldrig att radera ut. Jag är besegrad. Och sedan detta att männen tycker de ska vara åtta år äldre än mig...Herre Gud...då står de ju med foten i graven. Huuu!

En brunögd yngre man är mitt enda hopp. Var finns han? I Irak? Nej, de ska vara honungsbruna, med lite grönt i! Och han ska inte vara muslim och inte ateist och... och....och... :-)203

Jag har en pojkvän med asperger, hurvida han ser mej som en fotomodell eller inte går ju att diskutera, men han verkar snarare prioritera att jag ska vara omhändertagande och stabil. Lugn och snäll. Likaså brorsan med asperger verkar vilja ha nån omhändertagande. Jovisst drömmer han söta drömmar om blonda bimbos men han vet ju också att det bara är drömmar. Har sett detta hos vänner med asperger, att dom just siktar på att hitta nån som "tar hand om dom". Men så mycket över det verkar det inte finnas så mycket krav, inte i min umgängeskrets iaf. Tror det inte går att säga ett ett syndrom är mer kräsen än ett annat. Vi är ju alla individer

Ingen Stålkvinna skrev:Jag har en pojkvän med asperger, hurvida han ser mej som en fotomodell eller inte går ju att diskutera, men han verkar snarare prioritera att jag ska vara omhändertagande och stabil. Lugn och snäll. Likaså brorsan med asperger verkar vilja ha nån omhändertagande.

Ja, där beskrev du läget som det är. Det män framför allt vill ha är en partner som är lugn och stabil. Dessutom gärna omhändertagande. Om mannen har AS-symptom som innebär klumpig motorik och svårigheter med att hålla ordning eller fixa ett hem, DÅ blir det ännu viktigare att kvinnan är omhändertagande.

Här infinner sig ett problem: om det skulle vara lämpligt att två aspergare lever tillsammans (för att ingen annan vill ha dem) VEM ska då ta hand om vem, om hemmet, det praktiska osv?

Rent generellt befinner sig instabila kvinnor på ett stormigt hav. De har svårare för att få en man som har beskyddarinstinkter och vilja att ta hand om, än tvärtom. Dvs det finns många kvinnor som kan tänka sig ta hand om en man, men inte många män som vill ta hand om en kvinna.

Ingen vill då ta hand om mig i mitt ensamhetsmörker. Men å andra sidan har jag inte sådana orealistiska förhoppningar. Jag försöker stå på egna ben, även om de ibland är gipsade. Man KAN ta sig fram på moped med gipsad fot (har testat!)

Debbido skrev:Här infinner sig ett problem: om det skulle vara lämpligt att två aspergare lever tillsammans (för att ingen annan vill ha dem) VEM ska då ta hand om vem, om hemmet, det praktiska osv?

Det är en intressant fråga, som vi väl iofs har haft uppe för diskussion i någon annan tråd, om det är bäst med AS+AS eller AS+NT. Jag tog upp den frågan med min LSS-psykolog och hon konstaterade att av de bortåt 50 Aspergare som hon träffar regelbundet så trodde hon inte att någon hade en partner som var AS. Det var dock bara ett empiriskt konstaterande och hon ville förstås inte ha någon bestämd åsikt om huruvuda det var bra eller dåligt med en partner som också är AS. Dock konstaterade hon att om även partnern är AS så är det nog lämpligt att man är bra och dålig på olika saker, så man kan komplettera varandra, istället för att vara lika dåliga på precis samma saker. En NT kan ju däremot oftast komplettera de typiska svaga AS-sidorna.

Och hos mig är de egna "omhändertagande" sidorna vad jag försöker locka med, men... ja...

Pemer skrev:Och hos mig är de egna "omhändertagande" sidorna vad jag försöker locka med, men... ja...

Sjysst! Det behövs verkligen fler omhändertagande män!

De flesta fysiskt insjuknade kvinnor jag mött har förlorat sina män. Är en av dem.

Jag kan erinra mig två äktenskap där båda parter haft autism men på olika IQ-nivå. Om kvinnan är intelligentast ser hon lätt ned på mannen, vilket är katastofalt förstås.

Ett långt äktenskap mellan en aspergare och en NT tog slut på ålderns höst. Då avtog mannens fägring, potens och närminnet försämrades ytterligare. Då gick hon (NT). Men innan dess hann hon lära honom en hel del socialt beteende, vilket ju var bra.

Fast omhändertagande män upplevs ju nu då som för mjuka, mesiga, omanliga och är inte vad de flesta kvinnor upplever som attraktiva...

(Se åtskilliga trådar där vi tragglat igenom det ämnet förr...)

Min psykolog som utredde sa att det var ganska vanligt att det i ett par finns någon med AS och en med AS eller annan NPF. I alla fall dem hon hade träffat som var par.

Men om man har det så som i vårat fall där sambon har AS och jag ADHD så är det tydligen lätt att det blir en i paret som sköter det mesta. Kanske är så om man är NT och NPF:are. Hon snackade mycket om att organisera så vi kan dela på saker i hushållet, som städning och sånt.

Tror inte jag skulle kunna leva med en NT:are, den skulle nog aldrig förstå mina konstiga ider och saker jag har för mig. Mina 2 senaste pojkvänner var riktiga nördar och misstänkta AS:are... jag kanske dras till den typen

Jag har inga speciella krav.
Om jag skulle dejta så skulle den tjejen vara snäll,omtänksam,acceptera den man är,gärna rökfri (inget krav)

Vet inte om jag kommer på nåt mera så jag postar det här nu

Korta killar går inte fetbort, alla mina pojkvänner har varit kortare än mig..och jag är inte ovanligt lång-1.77

Pemer skrev:Fast omhändertagande män upplevs ju nu då som för mjuka, mesiga, omanliga och är inte vad de flesta kvinnor upplever som attraktiva...

(Se åtskilliga trådar där vi tragglat igenom det ämnet förr...)

Jag håller med om att mycket mjukhet hos mannen nog för vissa kvinnar kan ses som omanligt, men det har nog att göra med hur mjukheten kommer till uttryck. Den kan ju finnas där under en rätt så cool yta.

Läste den där nya boken "Nördsyndromet". Som nydiagnosticerad resignerade jag och bara accepterade nördstämpeln. Vad annat kan man göra?

Vi gissar att vi inte lyckas skaffa en partner p g a den eller den saken. Men grejen är ju den att vi inte kan veta riktigt säkert hur andra människor tänker och exakt vad som får dem att backa.

Att din goda sida skulle vara negativ är ju en gissning från din sida, det kanske mera sannolikt är kroppsspråket/signalsystemet, det där vi alla har svårt med? Hur 17 kan vi veta hur andra upplever oss, egentligen? Inte kan man väl fråga direkt?.........Varför i h...e kan du inte skrapa loss dig från mattan och sätta igång och älska MIG???!!! Duger jag inte kanske, va, VA?!

Nej, det funkar ju inte. Så det blir mer typ i stället, eller va?

per_134 skrev:Vet inte om det gäller tjejer också, jag tror inte det, men killar med asperger har ofta rätt specifika och höga krav på en eventuell partner, och skulle inte kunna tänka sig att gå ifrån dessa. Typ att tjejen ska se ut som en modell och vara blondin annars får det vara.

Det hjälper ju inte direkt, och är mer ett tecken på bristerna inom omsesidig social kontakt än egentliga preferenser.

Hör man till dem som är starka på kärleksmarknaden så kan man ha hur höga krav som helst och dumpa och nobba partners och beundrare på löpande band och det lär ändå fortsätta dyka upp nya.

Hör man till dem som har det svårare för sig (som killar och män med AS ofta gör på grund av svårigheten med det sociala spelet och förväntningarna att det just är mannen som ska ta intiativ och uppvakta) har man för höga krav om man uttrycker att man har några alls och säger man att man inte har några så är man desperat.

Således anklagas AS-män omvartannat för att ha för höga krav och att vara desperata

Har själv blivit anklagad för att ställa för stora krav när jag isjälva verket inte stält några krav alls...oftas blir jag väldigt missupfattad o det är väldigt jobbigt när folk säger att dom sagt en sak underförstått kan dom inte prata i klartext så man förstår. "Jag är kär känner du lika dant eller..." sen är det klart om man ska dra vidare eller inte.

Jag ska bara dra fram den här tråden, av anledning att det just skapats en liknande i "Övrigt".

Gött.

Milyc skrev:Hör man till dem som är starka på kärleksmarknaden så kan man ha hur höga krav som helst och dumpa och nobba partners och beundrare på löpande band och det lär ändå fortsätta dyka upp nya.

Hör man till dem som har det svårare för sig (som killar och män med AS ofta gör på grund av svårigheten med det sociala spelet och förväntningarna att det just är mannen som ska ta intiativ och uppvakta) har man för höga krav om man uttrycker att man har några alls och säger man att man inte har några så är man desperat.

Således anklagas AS-män omvartannat för att ha för höga krav och att vara desperata

Men det är inte lätt för nån, inte heller för unga AS tjejer även om man ser ok ut, killar blir intresserade av en mest pga av utseendet, få nån kanske är lättare, men inte att få en relation där kemin verkligen stämmer..
Men i äldre åldrar blir det MYCKET lättare för er killar, så se framtiden an med tillförsikt, det finns så många äldre kvinnor som mer än gärna vill ha en man..

Ville man själv gärna bilda familj från 20-25-årsåldern är det en klen tröst hur många 45-60-åringar man kan få när man väl själv börjar närma sig 35-strecket... Det är ju inte som att det är riiiiiiktigt samma sak...

Fyfan vilken flummig tråd det här var att läsa. Bara massa blaj (ursäkta om någon tog illa vid sig).

Pemer: Det blir aldrig för sent för en man att bilda barn..

Charley? skrev:Fyfan vilken flummig tråd det här var att läsa. Bara massa blaj (ursäkta om någon tog illa vid sig).

Pemer: Det blir aldrig för sent för en man att bilda barn..

Bilda barn? Göra barn menar du?

Faktum är att det inte är bara kvinnor som ska akta sig för att få barn alltför sent av risk för missbildningar o sånt, även gamla pappor får påtagligt mkt högre risk för t ex npf-iga barn.. Lärde jag mig för inte så länge sen. Nån rättvisa finns det alltså.

Charley? skrev:Fyfan vilken flummig tråd det här var att läsa. Bara massa blaj (ursäkta om någon tog illa vid sig).

Pemer: Det blir aldrig för sent för en man att bilda barn..

Jo, med jämnåriga...

...fast jag har ju lyckats numera, och 10 år yngre är hon!

Kommer att ta lite tid innan vi ens kan ses, med det avståndet mellan oss, men om ett halvår kommer hon att befinna sig här med med mig...

...och först då vet vi väl riktigt säkert... peppar peppar...

alfapetsmamma skrev:Faktum är att det inte är bara kvinnor som ska akta sig för att få barn alltför sent av risk för missbildningar o sånt, även gamla pappor får påtagligt mkt högre risk för t ex npf-iga barn.. Lärde jag mig för inte så länge sen. Nån rättvisa finns det alltså.

Dessutom, så det gamla tröstargumentet börjar falla bort också. Redan min ålder är riskabelt sent, inte bara för kvinnor i min ålder, utan t o m för mig... har ju numera framkommit... tjohej...

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Fyfan vilken flummig tråd det här var att läsa. Bara massa blaj (ursäkta om någon tog illa vid sig).

Pemer: Det blir aldrig för sent för en man att bilda barn..

Bilda barn? Göra barn menar du?

Faktum är att det inte är bara kvinnor som ska akta sig för att få barn alltför sent av risk för missbildningar o sånt, även gamla pappor får påtagligt mkt högre risk för t ex npf-iga barn.. Lärde jag mig för inte så länge sen. Nån rättvisa finns det alltså.

Jag har tankestörning (formal thought disorder), ursäkta ordflummeriet.

Pemer skrev:Jo, med jämnåriga...

...fast jag har ju lyckats numera, och 10 år yngre är hon!

Kommer att ta lite tid innan vi ens kan ses, med det avståndet mellan oss, men om ett halvår kommer hon att befinna sig här med med mig...

...och först då vet vi väl riktigt säkert... peppar peppar...

Alltså... vad sjutton pratar du om?

Lime skrev: Men det är inte lätt för nån, inte heller för unga AS tjejer även om man ser ok ut,

Det har jag inte heller påstått. Däremot tycker jag inledningsinlägget som går ut på att just AS-killar skulle ha för höga (utseendemässiga) krav på en potentiell partner på grund av "bristande social ömsesidighet", är ganska provcerande och kränkande när jag vet hur svårt det är för en AS-kille att träffa tjejer överhuvudtaget.

Lime skrev: killar blir intresserade av en mest pga av utseendet, få nån kanske är lättare, men inte att få en relation där kemin verkligen stämmer..

Att exempelvis "killarna bara är ute efter en sak" ter sig lätt som ett lyxproblem som tjejerna beklagar sig över om man som kille upplever att man aldrig får känna sig eftertraktad på något sätt alls. Men jag gissar att det handlar om risken att fara illa för tjejer i en dålig relation och då är ju problemet ett annat. Så nog vet vet jag att många AS-tjejer också har det svårt.

Lime skrev: Men i äldre åldrar blir det MYCKET lättare för er killar, så se framtiden an med tillförsikt, det finns så många äldre kvinnor som mer än gärna vill ha en man..

Varför skulle det vara det generellt för AS-män?