Aspies hur har ni det med att känna lycka?
28 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
tahlia skrev:Jag har svårt för lycka. Ofta finner jag att jag befinner mig i en situation där jag är lycklig, men jag kan inte känna det. Oerhört frustrerande.
Hur menar du? Hur vet du att du är lycklig om du inte kan känna att du är det? Har du någon rationell definition av lycka som du utgår från och resonerar dig fram till att du är lycklig i en viss situation utan att det känns så?
När jag läser tråden i övrigt så slår det mig spontant att olika personer nog menar olika saker med lycka. Jag tror själva begreppet lycka till sin natur är ett känslomässigt begrepp som inte går att definiera klart och rationellt, och att det därför med nödvändighet är diffust och varierande från person till person. Likaså tror jag att vi (eller de flesta av oss) inte kan dra några klara skiljelinjer mellan lycka och närliggande begrepp som t.ex. glädje och tillfredsställelse, utan de överlappar diffust med varandra.
Själv kan jag pendla väldigt och snabbt mellan lycka och uppgivenhet/förtvivlan. Lycka kände jag nog senast sent igår kväll när jag upptäckte en oerhört spännande violinist som jag helt hade missat, när jag lyssnade på youtube. Eller är sådant inte lycka utan något annat?
Kvasir skrev:tahlia skrev:Jag har svårt för lycka. Ofta finner jag att jag befinner mig i en situation där jag är lycklig, men jag kan inte känna det. Oerhört frustrerande.
Hur menar du? Hur vet du att du är lycklig om du inte kan känna att du är det? Har du någon rationell definition av lycka som du utgår från och resonerar dig fram till att du är lycklig i en viss situation utan att det känns så?
Den där frågan har jag väntat på sedan jag skrev mitt inlägg. Trots det har jag inte listat ut hur jag ska förklara det än, men jag kan åtminstone försöka.
Jag vet vilka saker/händelser/upplevelser i mitt liv som får mig att må bra, som sätter ett stort leende på mina läppar, som väcker en sprudlande känsla - sådant som gör mig lycklig.
I en situation när de flesta, eller alla sådana saker/händelser/upplevelser infinner sig händer det dock ofta att lyckokänslan uteblir, trots att jag vet att allt är helt underbart suveränt kanonbra.
Det kan vara så att min oförmåga att släppa problem ens en halv sekund lägger sig som ett täcke över lyckan och släpper inte igenom den.
Usch.. bara teorier. Det jag kan säga är att jag inte resonerar mig fram till att jag är lycklig men inte känner det. Det är en känsla (hur underligt det än må låta).
tahlia skrev:Jag vet vilka saker/händelser/upplevelser i mitt liv som får mig att må bra, som sätter ett stort leende på mina läppar, som väcker en sprudlande känsla - sådant som gör mig lycklig.
I en situation när de flesta, eller alla sådana saker/händelser/upplevelser infinner sig händer det dock ofta att lyckokänslan uteblir, trots att jag vet att allt är helt underbart suveränt kanonbra.
Menar du alltså att du kan känna dig lycklig ibland, i vissa situationer, men att det ändå ofta händer att den känslan uteblir i sådana situationer?
Det är nog inget märkligt i så fall. Jag tror det finns för många och/eller för komplicerade faktorer som påverkar lyckokänslan för att det ska gå att analysera och förutsäga när den kommer infinna sig.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor