antonius skrev:

PMS-monstret skrev:Vad betyder "stimma", jag tänker bara på fiskstim Jag tror att alla människor har tvångstankar och även handlingar i viss mån. Att prata för sig själv kan tyda på en psykos Jag skojar bara

http://en.wikipedia.org/wiki/Stimming

Göra repetitiva rörelser, för att lugna sig, eller bli komfortabel med en situation man inte trivs med, man kan bita på naglar, knäppa med fingrar, gå runt i cirklar, etc...

"Stimming" verkar vara tvångshandlingar light lixom...

Mellanting mellan en tics eller en tvångshandling typ... Jag gillar att knäppa mina leder, känns skönt och lugnande, i synnerhet fingrarna.

PMS-monstret skrev:En pressokanna eller Nescafe tycker jag också är att föredra

Har bägge hemma, sonen dricker det sistnämnda och jag det förstnämnda. Fast varken hans eller min värld rasar samman om något utav dom skulle vara slut för dagen. För mig går det bra att dricka bägge samma sak för sonen bara att vi har olika preferenser utav förstahandsvalet.

slackern skrev:

PMS-monstret skrev:

slackern skrev:
Story of my life. Jag är så jävla nöjd att jag inte använder en kaffebryggare längre utan en pressokanna. Är även glad att jag har en modern gasspis istället för elspis. Slipper jag springa hem när jag har gått runt kvarteret för att kontrollera att jag har stängt av dom.

Är inte gasspis jättefarligt? Det kan väl explodera eller att man får en förgiftning och dör när man sover Sorry, meningen var inte att skrämma dig

Haha ingen fara. Skulle jag ha haft en gasspis från när mitt hus byggdes. Skulle det stämma dom är skitläskiga. Men nu har jag en kanske 5 år gammal gasspis. Där finns det en massa säkerhets anordningar så jag tror det är näst intill omöjligt att råka ut för en olycka. Kanske går om man fixar och tricksar med ugnen fast då måste man vara rätt jävla fokuserad på att ta livet utav sig.

Låter mycket säkrare än förr i tiden Jag skulle nog ändå känna mig rädd om jag hade en sådan. Moderna elspisar är också mycket säkrare än dom gamla. Det verkar som att det är svårt att få igång en brand med dom om man nu råkar att vara en pyroman

slackern skrev:

PMS-monstret skrev:En pressokanna eller Nescafe tycker jag också är att föredra

Har bägge hemma, sonen dricker det sistnämnda och jag det förstnämnda. Fast varken hans eller min värld rasar samman om något utav dom skulle vara slut för dagen. För mig går det bra att dricka bägge samma sak för sonen bara att vi har olika preferenser utav förstahandsvalet.

Jag älskar Nescafe med mjölk, får inte ont i magen av det som av "riktig kaffe"

PMS-monstret skrev:

slackern skrev:

PMS-monstret skrev:
Är inte gasspis jättefarligt? Det kan väl explodera eller att man får en förgiftning och dör när man sover Sorry, meningen var inte att skrämma dig

Haha ingen fara. Skulle jag ha haft en gasspis från när mitt hus byggdes. Skulle det stämma dom är skitläskiga. Men nu har jag en kanske 5 år gammal gasspis. Där finns det en massa säkerhets anordningar så jag tror det är näst intill omöjligt att råka ut för en olycka. Kanske går om man fixar och tricksar med ugnen fast då måste man vara rätt jävla fokuserad på att ta livet utav sig.

Låter mycket säkrare än förr i tiden Jag skulle nog ändå känna mig rädd om jag hade en sådan. Moderna elspisar är också mycket säkrare än dom gamla. Det verkar som att det är svårt att få igång en brand med dom om man nu råkar att vara en pyroman

Du gasspisar är inte riktigt så pass säkra i och med att det är en riktig låga man lagar maten på. Så det har hänt mig några gånger att kökshandukar har fattat eld.

PMS-monstret skrev:

slackern skrev:

PMS-monstret skrev:En pressokanna eller Nescafe tycker jag också är att föredra

Har bägge hemma sonen dricker det sistnämnda och jag det förstnämnda. Fast varken hans eller min värld rasar samman om något utav dom skulle vara slut för dagen. För mig går det bra att dricka bägge samma sak för sonen bara att vi har olika preferenser utav förstahandsvalet.

Jag älskar Nescafe med mjölk, får inte ont i magen av det som av "riktig kaffe"

Jag förstår, halsbränna eller magkattar är inte kul.

Jag kollar ju folk i skrevet som jag berättat tidigare. Vilket gör det ännu svårare än det redan är att prata med folk. Jag stirrar antingen i ögonen eller på något i miljön och tänker "Jag får inte kolla i skrevet". Tror det är en ganska ny tvångsgrej. Jag hoppas på att komma ur den. Vet inte hur.

Dermatillomani. Fruktasvärt genant. Kan inte ta upp detta med psykologen. Någon här som känner till det? Det handlar för min del om att jag måste vara ren i huden. Och det tar ca en timme om dagen för mig att fixa. Ibland mer ibland mindre. Men jag förstör mig själv och har i perioder sett fruktansvärd ut. Röd och sårig. Det har jag haft sedan tonåren.

Tvångstankar kring att jag glömt hunden när jag ska åka iväg med bilen. Jag skriker och skriker hennes namn för att hon sedan trött reser sig upp och visar att hon var med idag igen. Själv tänker jag att hon råkat fastna med kopplet på någit sätt och släpar efter bilen. Detta får jag indikationer på om jag tycker att andra bilister signalerar till mig. Tror också att jag kör över folk. Det är inte så att jag måste kliva ur och titta. Jag kollar i backspeglarna.

Att folk står i fönster och observerar mig och skrattar eller tänker att jag är dum i huvudet.

Har inte hört talas om dermatillomani, intressant, ska läsa om det

Idag fick jag konstiga tankar och känslor och började fundera på att vi alla består av blod och kött, sju meter tarmar finns det inuti en människa bl. a. och alla måste kissa, bajsa, äta och sova m.m. Det otäckaste av allt är att det kan fejla var som helst på kroppen och precis när som helst, vi kan dö vilken sekund som helst, hjälp

Hej!

Är ny på forumet och vill skriva av mig lite. Jag tänkte fortsätta på den här tråden om tvångstankar och tvångshandlingar. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men jag skriver så här...

Jag har Asperger och diagnos OCD. Jag arbetar på kontor 75% på ett medlemsregister där bland annat telefoni och data ingår.Så här upplever jag min arbetsdag till viss del...

- Jag kan inte spotta ut tuggummit för då kommer någon ringa svår medlem ringa och jag kommer inte att kunna hantera samtalet och den medlemmen.
- Min mugg på skall stå rakt fram med örat åt höger.
- Jag måste sätta på radion först, sedan lampan i fönstret, sedan datorn och sist lampan över skrivbordet. Fel ordning innebär att arbetsdagen blir svår att ta mig igenom.
- Mina två Lepsyl ska stå bredvid varandra med etiketten framåt.
- När jag svarar i jobbtelefonen måste jag ta på min träring, som sitter på fingret, för att ha turen med mig att det inte blir ett svårt samtal.
- Mina pennor på skrivbordet ligger rakt fram bredvid varandra med etiketten nedåt.
- På väg till arbetet måste jag kliva på de cementplattor som finns vid t-centralen i hopp om att dagen kommer bli bra.
- Jag får inte ta upp jobbnycklarna innan jag har passerat en viss affär.
- Vid en anteckning som skall strykas måste jag dra två streck med pennan.
- Varje gång jag har skrivit färdigt en anteckning måste jag "stänga av" pennan.
- Varje gång jag går hem från mitt arbete måste jag "snygga till" ponchon som hänger på min stol.

Lite vad som rör sig i mitt huvud på arbetstid. Jag ska dock inte klaga för jag har åtminstone ett arbete att gå till, och jag trivs där.

Andra tvångstankar och handlingar är att alltid vara på vänster sida då jag går på promenad med min man. Att varje dag dricka kvällste klockan 18.45. Att varje kväll gå och lägga mig klockan nio.
Om jag inte kollar mitt bankkonto varje morgon innan jag går till jobbet så kommer pengarna som finns på kontot försvinna. Jag hoppar alltid över det nedersta trappsteget då jag går i en trapp, när som helst var som helst.
Lite av vad som händer i min hjärna på dagarna och kvällarna. Skriver gärna igen om/när jag får respons.
Vet i och för sig inte vad jag förväntar mig för svar.

Hejdå för den här gången...

vithajen11 skrev:Hejdå för den här gången...

...du är fan lite värre än mig, haha

Lite roligt att läsa vad andra har för tvångstankar, en del känner man igen sig i och en del inte
Mitt "problem" är väl att jag anser inte att jag har tvångstankar, men sätter jag mig och tittar på mig själv "utifrån" så har jag nog en hel del konstigheter för mig...

Jag har någon konstig tanke om frukt, eller ja matvaror överhuvudtaget. Jag köper hem frukt då och då, men när den är äldre än ett visst antal dagar kan jag inte äta den längre. Det går bara inte och jag får så dåligt samvete över det att jag inte köper frukt så ofta. Den ligger ytterligare några veckor i kylen tills den blivit så dålig att jag måste slänga den. Bananer måste ätas upp inom två dagar, och dom får absolut inte ha börjat få bruna fläckar. Bruna fläckar - big no. Äpplen är det som jag kan stå ut längst med, där är det en vecka som gäller. Minsta fläck, och dom åker med till stallet och ges till hästen istället. Mjölk och mat i matlådor är också en sådan sak. Det har hänt att jag hällt ut en liter mjölk, trots att det är 4 dagar kvar till bäst-före-datum och det är nog inget fel på den bara för att den varit öppnad i mer än 5 dagar. Jag försöker lära mig att undvika tänka på, vissa dagar går bättre än andra.

Tavlor och annat får inte hänga snett, jag har mätt ut exakt med vattenpass och tumstock avstånd och rakhet. Går någon emot dom så dom blir sneda får jag bita mig i kinden för att bli arg och skälla ut personen ifråga. Samma sak med mina gardiner.

Besticken i bestickslådan måste ligga i rätt ordning. Ett stackars ex råkade ut för min ilska när han råkade lägga i fel ordning, i tio minuter stod jag och grät och skrek på den stackarn... Gafflarna till vänster, stora skedar i mitten och knivar till höger. Små skedar i det lilla facket som är antingen närmast ovanför eller närmast nedanför. Ommöblering i mina köksskåp överhuvudtaget klarar jag inte. Jag har ett system, och bryter man det systemet rämnar min värld.

Jag har mina dvd-filmer i en viss ordning. Ingen logisk ordning, men dom står i en viss ordning. Tar man ut en så ställer man tillbaka den exakt den var. Likaså gäller det med mina böcker. När jag var yngre sorterade jag böcker i alfabetisk ordning utefter författarens efternamn, jag har bara inte hunnit göra det i min lägenhet nu när jag äntligen har nya bokhyllor. Att dom är sorterade efter storlek däremot känns inte lika ologiskt.

Jag måste än idag som vuxen gå på det vita på övergångsställena, likaså kan jag inte gå på "strecken" som blir mellan gatstenar. Jag tror inte jag ska dö, men jag får såna starka obehagskänslor att jag nästan kan sätta mig ner och börja gråta.

Jag klär på mig på ett visst sätt; trosor, bh, strumpor, tröja och byxor. Jag har ett ex som alltid tog på sig strumpor sist, jag blev alltid irriterad och äcklad av det. Låga strumpor är ok att ta på sig sist om det är så att jag är barfota först och tar på mig strumpor senare.

Jag har en ovana att jag alltid måste peta ner nagelbandet på ringfingrarna med hjälp av tummarna, gör jag inte det så börjar det klia i händerna och fingrarna känns äckliga. Jag tittar inte ens på när jag gör det, jag bara gör det och jag måste göra det. Likaså brukar jag knäcka tumlederna mot pekfingrarna. Gärna samtidigt.

Jag sorterar grejer i storleksordning. På jobbet när jag dukar fram porslin inför frukosten så sorterar jag alltid upp porslin på ett visst sätt, glas och muggar på ett annat sätt och så läggs skedarna i en specifik ordning. Jag tror ingen har märkt detta, men för mig är det viktigt. Jag kan inte bara hiva fram grejer.

Jag är i princip alltid försenad vart jag än ska, vilket innebär att jag ofta missar tåget eller liknande. Jag är helt färdig i rätt tid, men jag tror alltid att jag glömt något. Slutar med att jag går runt 2 varv i lägenheten, och det måste vara två varv för annars kan jag inte försöka trycka undan känslan att jag glömt något.

Är jag iväg i en affär och handlar kan jag aldrig ta den främsta förpackningen/prylen. Exempelvis måste jag alltid ta ett paket mjölk som står lite längre bak, jag tar alltid tidningen i mitten osv. Är det uppställt bredvid varandra står jag och tittar på det, och tar det som känns bäst och ser bäst ut. Förpackningarna får absolut inte vara skadade.

Sedan har jag alltid starka känslor att något hemskt kommer hända mig med inslag av paranoia, men det är nog inte riktigt tvångstankar eller OCD. Jag har säkert fler "konstigheter" för mig, men inget jag kommer på nu.

Milda tvångshandlingar. När man lämnar lägenheten kollar jag att allt är ok flera gånger. Spisen av och såna grejer.

Jobbigare är tvångstankarna som kan uppstå på nätter. Som ett ständigt gnagande av upprepande saker. Kommer bara i perioder som tur är.

Känner igen mig i mycket smått och gott här men den stora grejen är en rutin kring kolla-spisen jag i stort sett måste göra varje gång innan jag går ut.

Tydligen räknas det inte om jag varit ut i trappen. Men det insåg jag ganska tidigt och har optimerat det så jag bara behöver sätta en fot i trappen och inte ens gå ut. Jag har fått ner rutinen från ca. 45 sekunder till kanske 10 sekunder. Lika fånigt är det varje gång jag ska ut och jag är medveten om det.

Det här behöver jag inte göra om någon är i lägenheten när jag lämnar den (inte helt ologiskt) och inte heller om vi är fler som lämnar lägenheten samtidigt (inte lika logiskt, men jag förstår kanske varför).

Jag drog och repade en gång utan att ha gjort det här. Kom till replokalen och det var på gränsen att jag vände hem när jag kom till lokalen, men jag klarade av att inte åka hem och kolla. Det var stort.

Min OCD finns i allt i kombination med exekutiva blockader. Den yttrar sig inte i bakterieskräck, kolla spis el liknandet. Det är helt enkelt en överväldigande känsla av att det måste kännas rätt, att något görs fel. Inte som mitt huvud föreställt det. Som följd för att ett samtal inte utvecklade sig som jag tänkt, kanske jag inte gick och handlade den veckan. Slänger maten för att man inte höll kryddburkar på rätt vis och gjorde det med den känslan dylikt. Vet att det är trivala saker jag reagerar på, att det är bagateller, jag kan verkligen se det, men likväl blir jag oerhört påverkad, får svår katatonisk ångest, kryper ihop i fosterställning på golvet.

Överhuvudtaget så är min ocd tillsynes subtil och om jag inte nämner dem för andra så tror jag det ofta är svårt för en utomstående att se mina ocd.
Finns i verkligen i allt, sociala regler, tankemönster, beteende.. Jag är t ex på ett vis i olika sociala sammanhang, precis som många är men för mig så blir det handlingsförlamande och en ångestkonflikt om jag t ex träffar någon från arbetet då jag och min fru är och handlar, för de tillhör 2 olika sfärer av mitt liv, och jag är oförmögen att kombinera, se de sfärerna existera samtidigt.

OCD styr verkligen allt och är väldigt handikappande-handlingsförlamandet. På jobbet fungerar jag som bäst, där finns rutiner och regler kring allt, så jag kan släppa lös, mitt huvud behöver inte försöka skapa kontroll i abstrakta mönster, där är det enda stället jag faktiskt blir helt fri.

I övrigt så medicinerar jag med klomipramin 200mg, som ska vara maxdos för ångest/tvångsproblematik. Utan medicin så får jag en paranoid-ångest reaktion då inte mitt huvud kan förlika sig med hur något utspelar sig. Varför då!? Nej det här där är på fel sätt!!! t ex.

Känsla av att det ska vara rätt hör till såkallad symmetritvång. Har även samlartvång kring mina intressen. Dessa två ocd typer är mycker svårbehandlade, kbt har ingen som helst effekt i mitt fall. Har även hypokondri, men är där medveten så jag ignorerar istället helt alla signaler kring min hälsa, istället för att springa till vårdcentralen för allt. Har haft allt ifrån cancer, als, huntington, parkinsson, tbc.

Mina tvångshandlingar handlar inte om renlighet eller att dubbelkolla spisen som det många här beskrivit. Det handlar om att saker och ting ska kännas rätt. Enligt en psykiatrikontakt så är det en form av symmetritvång. Exempelvis så om jag kommer åt en vägg med vänstra armen så måste jag komma åt likadant, lika hårt med högra. Likaså om jag går på en väg som väldigt ofta svänger till vänster så känns det som att jag blivit "felsnurrad" och då kan jag snurra ett varv åt andra hållet för att det ska kännas rätt igen.

Jag har också speciella vägar som jag går, där jag ska gå på vissa streck och hoppa över andra streck. Även tvång som innefattar att jag ska nudda vissa kroppsdelar i en viss ordning. Ofta uppstår sugen att nudda någonstans när jag är stressad eller om det är en opassande situation, exempelvis att jag sitter i ett samtal med någon mitt emot.

När jag var liten hade jag ramsor jag behövde säga för att något hemskt inte skulle hända.