Finns också sådana här klistrade metatrådar i många avdelningar:

http://www.aspergerforum.se/metatrad-t13306.html

Ah! Tack för tipset, Zombie

Jag har bara AS, men den senaste tiden har det föreslagits att jag faktiskt skulle ha ADHD. Försöker reda ut kriterierna men det är svårt utan konkreta exempel (hallå, aspie här borta liksom). Med nuvarande systemet skulle nog uppfylla fem i båda kategorierna men jag tog en titt på förslaget till DSM-V och då kom jag över gränsen med god marginal på båda

Jag hoppas att jag har behandlingsbar ADHD. Min fantastiska psykiater (skäms inte ett dugg över att idolisera honom förresten) påpekade att den ångest jag känner i själva verket kan vara resultatet av konstant rastlöshet. Och när han sa det föll liksom något på plats. Jag kan ju aldrig vara i nuet, tankarna jagar alltid framåt om jag inte fokuserar helt på något och det är svårt att fånga fatt i något konkret ibland. Men oavsett hur trevliga omständigheter jag har kan jag sällan vara i nuet utan gör istället upp planer för nästa minut, timme eller dag Tänk om det mirakulöst nog gick att hjälpa!

Depression, tvångssymptom och "vanlig" ångest försvann med antidepressiva, men den där malande oron är alltid kvar....

Jag har båda och jag har ungefär samma problem/symptom som Marabou. Mycket rastlöshet men ingen energi och flyktiga tankegångar och förvirring.

Angelic Fruitcake skrev:Jag har bara AS, men den senaste tiden har det föreslagits att jag faktiskt skulle ha ADHD. Försöker reda ut kriterierna men det är svårt utan konkreta exempel (hallå, aspie här borta liksom). Med nuvarande systemet skulle nog uppfylla fem i båda kategorierna men jag tog en titt på förslaget till DSM-V och då kom jag över gränsen med god marginal på båda

Jag hoppas att jag har behandlingsbar ADHD. Min fantastiska psykiater (skäms inte ett dugg över att idolisera honom förresten) påpekade att den ångest jag känner i själva verket kan vara resultatet av konstant rastlöshet. Och när han sa det föll liksom något på plats. Jag kan ju aldrig vara i nuet, tankarna jagar alltid framåt om jag inte fokuserar helt på något och det är svårt att fånga fatt i något konkret ibland. Men oavsett hur trevliga omständigheter jag har kan jag sällan vara i nuet utan gör istället upp planer för nästa minut, timme eller dag Tänk om det mirakulöst nog gick att hjälpa!

Depression, tvångssymptom och "vanlig" ångest försvann med antidepressiva, men den där malande oron är alltid kvar....

Konkreta exempel är jag inte i skick att leta. Om inte just oron, snabbheten, alltid på flykt... Men mitt subjektiva intryck av dig har nog hela tiden varit att "klart hon har åtminstone starka drag av ADHD, och det vet hon säkert om med sin kunnighet". Även efter avdrag för ångest. Såpass tydligt har jag tyckt mig se det.

jag kopierar lite av din text ovan som stämmer in på mig:

* när jag var liten var jag väldigt tillbakadragen och tyst men ville samtidigt umgås med andra barn och ville ha kompisar, som vuxen kan jag känna mig ensam samtidigt som jag vill hitta på saker hela tiden och va med andra vänner men blir det för mycket vill jag vara ifred

* är ofta rastlös men blir samtidigt lätt trött

* vill hitta på saker hela tiden men jag orkar inte ens börja...

* har svårt att veta i vilken ordning jag ska göra saker.

* har svårt att koncentrera mig och att bara göra en sak i taget. Samtidigt har jag svårt att faktiskt hålla koll på mer än en grej i taget så jag missar ganska mycket.

* har svårt att planera men är samtidigt i behov av struktur.

* tröttnar lätt på saker/uppgifter/aktiviteter.

* har svårt att se "den röda tråden".

* jag vill ofta göra saker men det blir inte av för jag kommer inte iväg och jag tänker mig in i situationen och vet att det kommer ta tid att åka dit och vara där och då känns det jobbigt så jag avbokar oftast det jag har bokat in för jag orkar inte komma iväg

* jag pendlar mellan att vara inåtvänd och utåtvänd och känslor går upp och ner snabbt och jag blir snabbt super ledsen eller super arg

* Jag var den tysta, blyga flickan som aldrig hördes när jag var liten men är clownen/komikern nu som vuxen.

* tänker inte igenom saker utan impulsivt gör av med pengar eller köper saker eller flyttar eller reser utan att ha några genomtänkta planer ibland

* jag förstår inte konsekvenserna av mitt handlande - upptäcker jag att jag inte klarar av det jag har gett mig in på blir jag super ledsen

* jag sprang ofta omkring och klättrade i träd och hade mycket energi när jag va liten och ville ibland inte "stanna upp" - hela tiden göra nästa grej - tröttnade snabbt och ville vidare - dagdrömde mycket på lektioner och va i min egen värld

* svårt att lyssna klart på musiklåtar utan byter hela tiden till nästa och flippar mellan låtar och tröttnar osv

* har svårt att lyssna på vad andra säger - jag får fråga "va sa du" flera gånger för jag glömmer bort att koncentrera mig på att lyssna - jag hör att någon pratar men jag tar inte in vad som sägs

* har svårt att läsa texter för jag börjar snabbt tänka på annat och måste läsa om flera gånger vilket gör att jag missar mycket information och orkar inte börja om att läsa - det är alltså enormt krävande att läsa böcker

* en del kan tycka jag är för "intensiv" ibland om jag är väldigt glad och ibland tycka att jag ska lugna ner mig lite (de som känner mig bra) - jag kan börja prata högt och glatt om allt möjligt vilket inte alltid är så passande

* har svårt att sitta still tex på restaurang eller möten och vill ofta resa mig och gå iväg och hämta kaffe eller göra något annat

(enligt utredningen så ska jag ha svår ADHD)

det var det jag kom på nu...

Angelic Fruitcake skrev: Jag kan ju aldrig vara i nuet, tankarna jagar alltid framåt om jag inte fokuserar helt på något och det är svårt att fånga fatt i något konkret ibland. Men oavsett hur trevliga omständigheter jag har kan jag sällan vara i nuet utan gör istället upp planer för nästa minut, timme eller dag

Det låter precis som att det är mig du beskriver just där

csharp, jag känner igen mig i en del av det du lagt till också.

* tänker inte igenom saker utan impulsivt gör av med pengar eller köper saker eller flyttar eller reser utan att ha några genomtänkta planer ibland
Stämmer på mig också, vad det gäller att göra av med pengar. Jag VILL hålla i pengarna men jag KAN inte.


* jag pendlar mellan att vara inåtvänd och utåtvänd och känslor går upp och ner snabbt och jag blir snabbt super ledsen eller super arg
Samma här

* svårt att lyssna klart på musiklåtar utan byter hela tiden till nästa och flippar mellan låtar och tröttnar osv
Sån är jag vad det gäller filmer och tv-program. Jag brukar växla mellan två olika program på webb-tv.

* har svårt att läsa texter för jag börjar snabbt tänka på annat och måste läsa om flera gånger vilket gör att jag missar mycket information och orkar inte börja om att läsa - det är alltså enormt krävande att läsa böcker
Skönlitteratur funkar hyfsat bra, gillar att läsa, men facklitteratur går fetbort. Det går bara inte.

* en del kan tycka jag är för "intensiv" ibland om jag är väldigt glad och ibland tycka att jag ska lugna ner mig lite (de som känner mig bra) - jag kan börja prata högt och glatt om allt möjligt vilket inte alltid är så passande
Ingen har sagt det, men jag kan se på folk att de tänker det ibland.

jag springer ofta eller går snabbt och en del kan påpeka - "så bråttom är det inte"

springer fram till saker och sprang mycket och skyndade på jobbet lite överdrivet eftersom det inte direkt "brann i knutarna"

känner mig lite kluven ibland - vill vara ifred ofta men känner mig ensam så samtidigt vill jag ha sällskap och umgås med andra vilket gör mig trött

känner mig ofta frustrerad över att saker går för långsamt och att jag inte kan påverka hur snabbt saker går ibland eller att jag tycker andra är långsamma och jag får vänta på dem och nästan vill hjälpa dem göra klart saker snabbare och blir nästan irriterad ibland

kan inte sitta still utan sitter ofta och gör nån rörelse tex vänder och vrider på mig eller flyttar på benen osv

Haha, jag brukar titta på tvprogram parallellt så jag byter till det andra i reklampauserna och sen tillbaka igen i nästa reklampaus (samtidigt som jag städar eller lagar mat och ibland har musik på samtidigt). Intrigerna är alltid så långsamma ändå, get to the point liksom.

Angelic Fruitcake skrev:Haha, jag brukar titta på tvprogram parallellt så jag byter till det andra i reklampauserna och sen tillbaka igen i nästa reklampaus (samtidigt som jag städar eller lagar mat och ibland har musik på samtidigt). Intrigerna är alltid så långsamma ändå, get to the point liksom.

Haha, exakt så är jag

Den stereotypa bilden av Aspergaren är att denne har ETT intresse; ett specifikt specialintresse som Aspergaren vet allting om.
Aspergaren tycks kunna fokusera på detta i flera timmar utan att bli trött (dock vet jag att detta är en stereotyp). Den med Asperger torde ändock ha en god koncentrationsförmåga. Ändå kan man ha AS och ADHD samtidigt - hur fungerar det?

Jag är 18 år och fick nyligen min Asperger- diagnos efter att själv ha tagit reda på vad syndromet innebar. Hursomhelst, min magkänsla sa till mig att jag mycket väl kan ha Asperger - och min magkänsla visade sig ha rätt (det brukar den ha). Nu har jag emellertid känslan av att det finns något mer att tillägga.

Ett problem är att jag inte alltid känner igen mig i diagnosen. T ex har jag inget specialintresse som jag ägnar flera timmar om dagen åt. Jag är väldigt intresserad i ett ämne, och är nästan lika intresserad i ett annat ämne (det förstnämnda är dock det primära). Jag kan dock bli intresserad av andra saker och när jag blir det får jag fullkomligen upp ögonen för det ämnet. Men bara någon dag eller vecka senare så byter jag. Vissa veckor är jag alltså mer intresserad av ett ämne, vissa veckor är jag inte intresserad alls. När jag läser i en bok i ett ämne kan jag bli väldigt intresserad av det (trots att det inte rör sig om något som jag, i största allmänhet, är intresserad av) men efter en timme eller två så vill jag byta. Ibland läser jag något som för mig är väldigt intressant men plötsligt så kommer en tanke i mitt huvud och jag kan inte fokusera mer på vad jag läser, oavsett hur mycket jag än försöker.

Rent socialt är jag inte alls asocial; jag pratar jättemycket och har svårt att vänta på att andra ska få prata. Efter en halvtimme eller så är jag dock trött av allt pratande (vilket jag tror har att göra med min Asperger) - det beror också på vem jag pratar med (vissa samtal på tio minuter kan vara utmattande). Jag har aldrig varit blyg av mig utan säger alltid vad jag tycker. Då jag är väldigt spontan händer det ofta att jag säger fel saker för att jag säger dem för fort och i efterhand förstår jag inte vad det var som jag sa fel (har att göra med AS, gissningsvis). Pratar man om något som jag är väldigt intresserad av får jag svårt att kontrollera mig själv och kan prata hejdlöst (jag behöver inte tänka på vad jag ska säga, det kommer bara ut ur mig); på det stora hela får jag ett kroppsspråk av en surikat (d.v.s.: ser väldigt intresserad och ivrig ut). Som barn var jag alltid den som räckte upp handen i klassrummet, sa alltid en massa saker till alla rätt ut utan att tänka på konsekvenserna.

Gymnasiet är jobbigt då vi under vissa lektioner måste sitta stilla och tysta i över en timme i sträck, något som gör mig alldeles skakig i kroppen och det känns på samma sätt som när blodsockret droppar (man blir skakig men trött samtidigt). När jag f. ö. testar att äta för att stabilisera blodsockret så ger det ingen effekt. Just nu är jag tyst av mig i klassrummet (jag har inte många vänner i klassen; det handlar inte om att jag inte kommer överens, utan att det helt enkelt inte finns någon ”som jag” i klassen) och det gör att jag börjar skaka mycket i kroppen och börjar göra saker med händerna, skakar med foten eller gör andra former utan rörelser rätt så omotiverat.

När jag diskuterar så gör jag det hänsynslöst - jag blir så till mig av allt att jag glömmer bort att andra människor ska få prata och så fort jag får mothugg så biter jag till på en gång som en kobra. Det är oftast inte för att jag blir arg eller agiterad, jag blir bara väldigt ivrig och ”eggad”. Men efter bara en halvtimme eller så tappar jag totalt intresset och struntar bry mig.

Jag är väldigt kreativ; kommer på väldigt många olika idéer och teorier på daglig basis (något som kan vara jobbigt för jag har inte alltid energi att gå igenom dessa). När jag får en sådan tanke blir jag väldigt till mig och kan börja skaka i kroppen. På fritiden sjunger jag opera, trots att jag inte ens vet någonting om tonskalor eller noter. Jag har f. ö. skrivit väldigt mycket sedan jag var i 13- års ålder (då romaner och gåtor, och nu även noveller, dikter, essäer och teoretiska texter) men problemet är att jag snabbt blir ”trött” av att skriva trots att jag känner att jag fortfarande har en massa saker att skriva. Jag har en livlig fantasi och har sedan liten kommit på egna små berättelser som jag låtit få utspela sig i mitt huvud. Oftast försvinner jag bort och glömmer totalt bort vad det egentligen var som jag skulle göra.

Jag har oftast god drivkraft och bra motivation; jag har inte problem med att börja och slutföra arbeten. Däremot så måste jag få ta paus emellanåt. Prov är jobbiga då det är svårt att få ta paus och man kan behöva skriva i timmar. Efter uppskattningsvis en timme blir jag automatiskt trött och kort därpå blir jag så trött att det känns som att hjärnan har blivit till mos (då kan jag helt enkelt inte tänka mer).
Som regel kan jag inte göra en sak i längre än en/två timmar (oavsett hur intressant jag än må finna det vara). Jag är fruktansvärt nyfiken och vill ta reda på en massa saker, undersöka allt, experimentera och testa teorier. Jag älskar att tillgodogöra mig kunskap om i princip sätt allt.

Som liten fick jag ofta våldsutbrott och får det fortfarande, oftast är det en reaktion på höga ljud eller på annat obehag som gör mig fullkomligen vansinnig. Oftast slänger jag saker i marken, trots att jag vet att jag inte får. Det känns som en våg av fullkomlig raseri som inte kan tacklas bort på annat sätt, inte ens av mig själv och jag kan inte kontrollera mig själv.

(Jag vill passa på att nämna här att alla de problem eller egenskaper som nämnts inte är en fullgod bild av min problematik; detta är emellertid några goda exempel.)

Jag vet inte om det här kan innebära AS blandat med ADHD - jag är överlag inte hyperaktiv av mig, men jag är å andra sidan väldigt ”hetlevrad” och ivrig av mig på ett sätt som oftast inte andra människor är. Jag är kanske vad man brukar säga hyperaktiv inåt.
Nu undrar jag ifall jag bör be att bli remitterad till neuropsykiatrisk undersökning, varför jag gärna vill rådfråga människor som har båda diagnoserna. Hur fungerar det?

Moderator Alien: Slog ihop två trådar med samma ämne.

Jag känner igen mig av mycket av det du har skrivit.

Jag har Asperger men jag har inte " bara " ett specialintresse utan flera stycken.

Jag är inte heller blyg av mig och jag umgås gärna med folk.

När jag är i en diskussion så kan jag nog få svårt att bli ifrågasatt. Då hugger jag som en kobra som du sa. Jag anfaller direkt.

Men jag kan oxå va fnittrig och skämtsam om sällskapet är i samma stämning.

Jag kan oxå känna mig rastlös när jag sitter stilla för länge. Jag måste ha något i handen hela tiden. annars klättrar jag nästan på väggen. benen börjar skaka och jag håller på med fingrarna planlöst utan att jag är medveten om det.

Så jag känner igen mig i mycket i din text. välkommen till forumet förresten.

Vill bara säga välkommen till forumet, och om du finns i närheten av luleå skulle jag vara väldigt intresserad av att lyssna på dina idéer och teorier om du vill.

Har själv en del sådant snurrandes i huvudet, så jag förstår hur tröttande det kan vara ibland.


PS. ADHD-tjejer är sällan hyperaktiva, från min erfarenhet.

Välkommen från mig också. Jag känner igen mig i väldigt mycket, även om jag inte börjar skaka eller får utbrott.

Jag har bara AS-diagnos men med en del ADD-drag. Är också kreativ och får för många ideer som jag sen har svårt att orka göra något vettigt av. I skolan satt jag alltid och klottrade eller gungade på stolen. Delvis för att jag åt för mycket socker, men dels p g a ämnenas tråkighet. Bara när det var tillräckligt intressant gick det lätt att sitta still och lyssna.

Har märkt att jag börjat få allt svårare att hålla näbben i en större grupp, om det är ett ämne som intresserar mig. Det är som att jag påverkas av de andras energi och klarar inte att bara sitta tyst och ta in (vilket går bättre när jag är ensam). När jag fokuserar länge på samma sak så blir jag också mosig i bollen efter ett tag.

Smulpajen skrev:Jag vet inte om det här kan innebära AS blandat med ADHD - jag är överlag inte hyperaktiv av mig, men jag är å andra sidan väldigt ”hetlevrad” och ivrig av mig på ett sätt som oftast inte andra människor är. Jag är kanske vad man brukar säga hyperaktiv inåt.
Nu undrar jag ifall jag bör be att bli remitterad till neuropsykiatrisk undersökning, varför jag gärna vill rådfråga människor som har båda diagnoserna. Hur fungerar det?

Jag har lite samma funderingar om mig som du har om dej. Jag är hetlevrad som få och ivrig som f-an när det gäller mycket.

Jag tror jag har ADHD + AS. Har dock bara AS diagnos just nu.

Jag skiftar också mina specialintressen och sitter inte hela livet och fingrar på frimärken tex. Jag blir sjukt lätt uttråkad!

Lycka till med allt!

Alltså vi med Asperger har oxå en tendens att bli rastlösa. Det behöver inte ha något med ADHD att göra. Jag blir rastlös av att vara understimulerad. Dvs. Jag har för lite att göra. det blir även en aspergare.

Vad snälla alla människor är. Jag känner mig mer välkommen här än vad jag någonsin har känt mig i hela mitt liv. Så skönt att veta att det finns sådana som mig (även fast det kanske är ett aningen generaliserande antagande).

Cheynas skrev:Vill bara säga välkommen till forumet, och om du finns i närheten av luleå skulle jag vara väldigt intresserad av att lyssna på dina idéer och teorier om du vill.

Har själv en del sådant snurrandes i huvudet, så jag förstår hur tröttande det kan vara ibland.


PS. ADHD-tjejer är sällan hyperaktiva, från min erfarenhet.

Nej, tyvärr bor jag inte i Luleå. Vad för teorier är du intresserad av att diskutera?

Inger skrev: Jag har bara AS-diagnos men med en del ADD-drag. Är också kreativ och får för många ideer som jag sen har svårt att orka göra något vettigt av. I skolan satt jag alltid och klottrade eller gungade på stolen. Delvis för att jag åt för mycket socker, men dels p g a ämnenas tråkighet. Bara när det var tillräckligt intressant gick det lätt att sitta still och lyssna.

Har märkt att jag börjat få allt svårare att hålla näbben i en större grupp, om det är ett ämne som intresserar mig. Det är som att jag påverkas av de andras energi och klarar inte att bara sitta tyst och ta in (vilket går bättre när jag är ensam). När jag fokuserar länge på samma sak så blir jag också mosig i bollen efter ett tag.

Är det inte ADHD som föranleder hyperaktivitet? Jag trodde ADD gjorde en lugn.
Jag klarar, som sagt, inte heller av att fokusera länge på något - hatar när jag får en riktigt bra teori, men sen så orkar jag inte vidareutveckla den. Ibland orkar jag inte ens skriva ner den. Att man har svårt att fokusera länge, är det vanligt för människor med bara Asperger eller är det vanligt att man har t ex AS + ADHD då?

Smulpajen skrev:Är det inte ADHD som föranleder hyperaktivitet? Jag trodde ADD gjorde en lugn.

Nej ADHD-I (ADD) gör en inte lugn, men hyperaktiviteten är inte lika framträdande som vid ADHD-C och ADHD-H.

Även "normala" som är understimulerade blir rastlösa. En hund som är understimulerad blir ju rastlös och den får ju knappast dianogen Asperger... . Tror inte allt kan relateras till olika diagnoser.

En del människor med ADHD måste ha något att pyssla med för att kunna koncentrera sig, bl.a. en landstingspolitiker i Stockholm som har ADHD har berättat att hon sitter och spelar på sin mobil under alla möten och har bevisat för sina kollegor att utan den så funkar hon inte (hon har blivit ifrågasatt hur mänga gånger som helst). Här är en artikel om henne.

Hon har blivit expert på att hantera kaotiska situationer inom politiken (hela hennes liv är kaotiskt så det har hon utnyttjat till sin egen fördel i jobbet).

Du behöver säkerligen någon form av stöd från skolan för att hantera dina problem, som du har det nu låter det som om dina studieresultat blir lidande pga dina problem och ska det inte behöva vara.

Vet skolledningen om din diagnos? Har du pratat med kuratorn? Om inte, gör det, de är skyldiga enligt lag att ge dig relevant hjälp.