Sabina skrev:Hittade en tråd om några galningar på Flashback, om att missbruka concerta. Det är både personer med adhd och så kallade normala som delar med sig av tips och erfarenheter. Trist om det blir för mycket sånt, det är väl ändå rätt ovanligt nu?

Ingen aning, jag umgås inte i missbrukarkretsar och har aldrig provat narkotika, jag har aldrig ens varit full nånsin i hela mitt liv.

MsTibbs skrev:

Sabina skrev:Hittade en tråd om några galningar på Flashback, om att missbruka concerta. Det är både personer med adhd och så kallade normala som delar med sig av tips och erfarenheter. Trist om det blir för mycket sånt, det är väl ändå rätt ovanligt nu?

Ingen aning, jag umgås inte i missbrukarkretsar och har aldrig provat narkotika, jag har aldrig ens varit full nånsin i hela mitt liv.

Jag vet inte heller och jag har heller aldrig provat narkotika. Men det låter som om en del människor som inte har adhd kan vilja komma över det som är tänkt som medicin i berusningssyfte. Så har man några med sådana tendenser i sin omgivning bör man nog hålla medicinen väl undanstoppad. Den kan vara stöldbegärlig.

Sabina skrev:Dricker du förresten mindre kaffe nu när du använder Concerta? Eller snusar mindre? Eller har det ingen inverkan på behovet av de substanserna?

Jag dricker mycket mindre kaffe och har slutat med snus/nikotintuggummin helt. Kännde ingen nämnvärd abstinens ens, så de har nog liknande funktion.

Verkligen intressant att läsa andras uppfattningar om detta! Jag har en asperger diagnos. Socialt komplett handikappad. Förstår inte budskapet i normala sammanhang i många fall. Förstår mig inte alls på det "sociala spelet" att man ska säga nåt, bara för att vara trevlig, fast yttrandet i sig inte har nån som helst intellektuell innebörd eller ens ett budskap. Vill helst bara vara tyst, och slippa vara med. Tar aldrig kontakt med människor.

Samtidigt har jag en svår konflikt med mig själv. ADHD tendens att vara extremt utagerande, prata på utan att förstå vad jag pratar om. Jag väcker allas uppmärksamhet överallt - fast jag i själva verket inte vill synas. Jag vill inte att människor ska veta om min existens, fast mitt beteende innebär att ingen kan missa mig. Denna klyvning i personligheten innebär en OERHÖRD ångestnivå, att jag inte står ut med mig själv. Är det nån som har nån idé på hur man skulle kunna hantera det? Att stå ut med sig själv?

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:
Ja precis. Jag blir fokuserad/lugn/positivt uppiggad/vaken av att snusa eller dricka kaffe (eller äta Concerta). Dricker jag för mycket kaffe blir jag däremot ofokuserad/hyper/negativt uppiggad/stressad.

Hittade en tråd om några galningar på Flashback, om att missbruka concerta. Det är både personer med adhd och så kallade normala som delar med sig av tips och erfarenheter. Trist om det blir för mycket sånt, det är väl ändå rätt ovanligt nu?

https://www.flashback.info/showthread.php?t=300166

En andel av befolkningen kommer alltid att missbruka allt.
Varför ska vi andra behöva lida för det?

Flawed skrev:

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:
Ja precis. Jag blir fokuserad/lugn/positivt uppiggad/vaken av att snusa eller dricka kaffe (eller äta Concerta). Dricker jag för mycket kaffe blir jag däremot ofokuserad/hyper/negativt uppiggad/stressad.

Hittade en tråd om några galningar på Flashback, om att missbruka concerta. Det är både personer med adhd och så kallade normala som delar med sig av tips och erfarenheter. Trist om det blir för mycket sånt, det är väl ändå rätt ovanligt nu?

https://www.flashback.info/showthread.php?t=300166

En andel av befolkningen kommer alltid att missbruka allt.
Varför ska vi andra behöva lida för det?

Åh, jag ångrade att jag lade in den där länken. Det var måhända obetänksamt/onödigt. (Plus att det dessutom var klantigt av mig att citera MsTibbs inlägg samtidigt som jag lade in länken, eftersom dessa såklart inte hade något samband. Och jag fick en känsla av att MsTibbs kände sig påhoppad pga mitt klumpiga sätt att uttrycka mig här. Ber i så fall om ursäkt för detta!!).

Däremot är det väl allmänt känt att det finns en massa idioter - eller åtminstone idiotiska diskussioner - på Flashback. (Där finns ju t o m en diskussionstråd om AspergerForum!)

Och jag tyckte det var obehagligt att läsa om att en del som faktiskt har adhd-medicin utskrivet ändå har lust att missbruka den. Man hör ju annars mest om FÖRE-DETTA-missbrukare som inte längre behöver missbruka efter att de fått concerta eller dylikt utskrivet. Man ska väl inte förvånas över något - fast här blev jag faktiskt rätt paff... (Beror deras lust att bli "hög" på att man har en massa problem man behöver fly ifrån, eller är det bara ett sätt att "festa", precis som med alkohol?)

Det jag egentligen var ute efter med mina frågor var bara lite kunskap om olika sätt att reagera på adhd-medicin för att kunna reflektera över mitt eget sätt att reagera, eftersom jag känner mig osäker.

Och jag blev hjälpt av det MsTibbs skrev (citerar): "Jag blir fokuserad/lugn/positivt uppiggad/vaken av att snusa eller dricka kaffe (eller äta Concerta). Dricker jag för mycket kaffe blir jag däremot ofokuserad/hyper/negativt uppiggad/stressad"

Jag tycker att det är svårt att känna när jag är ofokuserad etc på grund av adhd-symtom och därmed för lite concerta och när jag är ofokuserad etc på grund av för mycket concerta. Tycker också att det känns som om det kan växla från dag till dag. Kanske beroende på sömn och andra faktorer också då, förstås.

Kanske är det så att en del personer har lättare att känna efter när de har rätt dos osv, medan några av oss har det svårare???

Kan det vara annorlunda hur man reagerar på centralstimulerande medicin när man har dubbeldiagnoser? (Vilket på nytt något anknyter till den här trådens inledande tema.)

Kommentera gärna!

tamara skrev:Verkligen intressant att läsa andras uppfattningar om detta! Jag har en asperger diagnos. Socialt komplett handikappad. Förstår inte budskapet i normala sammanhang i många fall. Förstår mig inte alls på det "sociala spelet" att man ska säga nåt, bara för att vara trevlig, fast yttrandet i sig inte har nån som helst intellektuell innebörd eller ens ett budskap. Vill helst bara vara tyst, och slippa vara med. Tar aldrig kontakt med människor.

Samtidigt har jag en svår konflikt med mig själv. ADHD tendens att vara extremt utagerande, prata på utan att förstå vad jag pratar om. Jag väcker allas uppmärksamhet överallt - fast jag i själva verket inte vill synas. Jag vill inte att människor ska veta om min existens, fast mitt beteende innebär att ingen kan missa mig. Denna klyvning i personligheten innebär en OERHÖRD ångestnivå, att jag inte står ut med mig själv. Är det nån som har nån idé på hur man skulle kunna hantera det? Att stå ut med sig själv?

Är kanske svårt att veta om någon ska klassas som en aspergare som är "Aktiv men udda" (Lorna Wings påhitt) eller som en utåtagerande ADHD-are. Eller om det kanske bara är en fullt normal person som råkar vara på ovanligt gott humör och därför är så spontan och levnadsglad av sig för en gångs skull att han/hon glömmer bort att uppföra sig "korrekt" (och stelt) ?

Dock är sådana här indelningar mycket viktiga. Det finns många som tjänar sitt dagliga levebröd på detta, och många avhandlingar i ämnet väntar fortfarande på att bli skrivna.

Men något som jag tror är bra är att lära sig strunta så mycket man kan i vad andra tycker och tänker. Fast visst är det lättare sagt än gjort, det medger jag.

Sabina skrev:
Är kanske svårt att veta om någon ska klassas som en aspergare som är "Aktiv men udda" (Lorna Wings påhitt) eller som en utåtagerande ADHD-are. Eller om det kanske bara är en fullt normal person som råkar vara på ovanligt gott humör och därför är så spontan och levnadsglad av sig för en gångs skull att han/hon glömmer bort att uppföra sig "korrekt" (och stelt) ?

För mig är klassificeringen inte intressant, särskilt som jag inte TROR på avgränsade syndrom med vattentäta skott emellan, vilket torde framgått av allt jag skrivit på sistone. (Jag menar inte att folk ska ha koll på det jag skriver, men jag vet att jag gärna blir tjatig, därav brasklappen eller vad man ska kalla det, härovan).

Alltså aspie eller bokstavig, det är egalt, det intressanta är resultatet: dragen eller beteendet man uppvisar och om man trivs med dem eller ej, och om man kan få hjälp med det som är jobbigt, och få utlopp för det som är bra.

Huruvida man är klassad som funktionshindrad eller ej, diagnosticerad eller ej, är också ganska egalt för det är inget svartvitt, binärt, utan ett kontinuum där det visserligen finns en del folk i extremgrupperna men mycket däremellan är väldigt flytande och relativt.

Alltså, gör det bästa av det du har, oavsett Lorna Wings undergrupper och annat.

----

Jag måste ha min svamligaste dag på evigheter, jag är ju helt flummig i det jag skriver...

tamara skrev:Verkligen intressant att läsa andras uppfattningar om detta! Jag har en asperger diagnos. Socialt komplett handikappad. Förstår inte budskapet i normala sammanhang i många fall. Förstår mig inte alls på det "sociala spelet" att man ska säga nåt, bara för att vara trevlig, fast yttrandet i sig inte har nån som helst intellektuell innebörd eller ens ett budskap. Vill helst bara vara tyst, och slippa vara med. Tar aldrig kontakt med människor.

Samtidigt har jag en svår konflikt med mig själv. ADHD tendens att vara extremt utagerande, prata på utan att förstå vad jag pratar om. Jag väcker allas uppmärksamhet överallt - fast jag i själva verket inte vill synas. Jag vill inte att människor ska veta om min existens, fast mitt beteende innebär att ingen kan missa mig. Denna klyvning i personligheten innebär en OERHÖRD ångestnivå, att jag inte står ut med mig själv. Är det nån som har nån idé på hur man skulle kunna hantera det? Att stå ut med sig själv?

Hej och välkommen hit!

Prata utan att säga något är samma sak som när apor loppar varandra. Det är till för att stärka banden mellan individerna. En teori jag hörde el läste var att när aporna blev för många för att kunna loppa varandra så uppfanns talet, för att fortsätta kunna hålla kontakt inom hela gruppen.

Men du vill alltså inte prata med folk egentligen men gör det ändå pga din ADHD? Påminner mig om vad jag läste i Håkan Janssons bok Jag och mina diagnoser. Hans ADHD-sida agerade tvärtemot vad hans AS-sida ville. Men han blev hjälpt av medicin mot ADHD, har du prövat det?

Att stå ut med sig själv kan vara svårt. Jag tror man måste förlåta sig själv och ställa lägre krav på sig själv.

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:
Ja precis. Jag blir fokuserad/lugn/positivt uppiggad/vaken av att snusa eller dricka kaffe (eller äta Concerta). Dricker jag för mycket kaffe blir jag däremot ofokuserad/hyper/negativt uppiggad/stressad.

Hittade en tråd om några galningar på Flashback, om att missbruka concerta. Det är både personer med adhd och så kallade normala som delar med sig av tips och erfarenheter. Trist om det blir för mycket sånt, det är väl ändå rätt ovanligt nu?

https://www.flashback.info/showthread.php?t=300166

Knarkar man är man dum i huvudet. Annars så blir man det, när man knarkat ett tag...

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:

Sabina skrev:Hittade en tråd om några galningar på Flashback, om att missbruka concerta. Det är både personer med adhd och så kallade normala som delar med sig av tips och erfarenheter. Trist om det blir för mycket sånt, det är väl ändå rätt ovanligt nu?

Ingen aning, jag umgås inte i missbrukarkretsar och har aldrig provat narkotika, jag har aldrig ens varit full nånsin i hela mitt liv.

Jag vet inte heller och jag har heller aldrig provat narkotika. Men det låter som om en del människor som inte har adhd kan vilja komma över det som är tänkt som medicin i berusningssyfte. Så har man några med sådana tendenser i sin omgivning bör man nog hålla medicinen väl undanstoppad. Den kan vara stöldbegärlig.

Ingen aning. Jag umgås inte med missbrukare, som sagt.

Tillägg: Såg nu du ursäktat ditt sätt att uttrycka dig ovan, apology accepted.

MsTibbs skrev:Tillägg: Såg nu du ursäktat ditt sätt att uttrycka dig ovan, apology accepted.

Tack. Skönt att höra.

(Ja, jag klantade till mig rejält där förut, det var jätteklumpigt av mig att citera ditt inlägg och därefter lägga in det där tramset från Flashback. Det ena hade ju liksom inte alls med det andra att göra. Och Flashbackidioti ska man kanske inte ge så mycket uppmärksamhet alls. Det är det inte riktigt värt.

Får skylla på extra mycket hjärnsläpp, eller höstsnuva eller nåt. )

Sabina skrev:Och jag blev hjälpt av det MsTibbs skrev (citerar): "Jag blir fokuserad/lugn/positivt uppiggad/vaken av att snusa eller dricka kaffe (eller äta Concerta). Dricker jag för mycket kaffe blir jag däremot ofokuserad/hyper/negativt uppiggad/stressad"

Jag tycker att det är svårt att känna när jag är ofokuserad etc på grund av adhd-symtom och därmed för lite concerta och när jag är ofokuserad etc på grund av för mycket concerta. Tycker också att det känns som om det kan växla från dag till dag. Kanske beroende på sömn och andra faktorer också då, förstås.

Kanske är det så att en del personer har lättare att känna efter när de har rätt dos osv, medan några av oss har det svårare???

Jag vet inte hur "för mycket" Concerta känns, då jag följt ordination. Det man dock brukar gå efter är ju "terapeutiskt fönster"; altså mellanrummet där man får tillräckligt medicin för att få effekt, men mindre än nivån där bieffekter kommer in. 54mg är normaldos Concerta enligt FASS, dock tar vissa 36mg, vissa 18mg och ibland mer än 54mg tex ar Ritalin i tillägg på kvällen, då ju Concerta räcker ca 12 timmar och man oftast är vaken längre än så per dygn. Hur Concerta funkar kollas upp regelbundet hos sjuksköterska, ofta i början, sen 1-2ggr per år, plus nått läkarbesök minst per år, oavsett om man uppfattat nån bieffekt eller inte. Där bör man kunna se hur det funkar för dig.

MsTibbs skrev:
Jag vet inte hur "för mycket" Concerta känns, då jag följt ordination. Det man dock brukar gå efter är ju "terapeutiskt fönster"; altså mellanrummet där man får tillräckligt medicin för att få effekt, men mindre än nivån där bieffekter kommer in. 54mg är normaldos Concerta enligt FASS, dock tar vissa 36mg, vissa 18mg och ibland mer än 54mg tex ar Ritalin i tillägg på kvällen, då ju Concerta räcker ca 12 timmar och man oftast är vaken längre än så per dygn. Hur Concerta funkar kollas upp regelbundet hos sjuksköterska, ofta i början, sen 1-2ggr per år, plus nått läkarbesök minst per år, oavsett om man uppfattat nån bieffekt eller inte. Där bör man kunna se hur det funkar för dig.

Tack för svar, MsTibbs.

Det är nog så att olika människor reagerar olika på mediciner. Många får mycket bra effekt av t ex Concerta, och för somliga fungerar det inte alls. Och sedan finns det varianter däremellan. Och jag vill förtydliga att det bara är när man följt läkarens ordination som jag menar i de exemplen, och inte alls är fråga om något slags "dos-experimenterande" på egen hand. Men det är alltså inte alla som får en entydigt positiv effekt trots att man följer läkarordinationen och besöker sjuksköterska. Dock är det glädjande att så många känner sig hjälpta.

För all medicinering och all kontakt med vården gäller att själv ta en aktiv del i sin behandling. Våga fråga om det är något du undrar över, berätta hur du anser att dina mediciner påverkar dig (eller INTE påverkar dig i förekommande fall), ta upp det där radioprogrammet som du lyssnade på i måndags om just din diagnos, berätta att din husläkare minsann sade att den där andra medicinen är mycket bättre än den du har, o.s.v. Var inte rädd för att vara en jobbig patient, för tro mig, de har stött på långt värre fall än du

Det är snarare motsatsen, tysta och timida patienter, som ställer till det för läkarna. Om inte du berättar hur du mår, vem skall då göra det? Så, på dem bara och var den mest pålästa finnen i din läkares röv!

OT:

Jag blev plötsligt så sugen på Lakrits.

Missförstå mig inte nu, Lakrits. Det är inte dig personligen jag vill åt. Utan mer då lakritsbåtar och supersalta däck och sånt.

Men du har ett nick som kan få igång fantasin hos en lakritsälskare.

Lakrits skrev:För all medicinering och all kontakt med vården gäller att själv ta en aktiv del i sin behandling. Våga fråga om det är något du undrar över, berätta hur du anser att dina mediciner påverkar dig (eller INTE påverkar dig i förekommande fall), ta upp det där radioprogrammet som du lyssnade på i måndags om just din diagnos, berätta att din husläkare minsann sade att den där andra medicinen är mycket bättre än den du har, o.s.v. Var inte rädd för att vara en jobbig patient, för tro mig, de har stött på långt värre fall än du

Det är snarare motsatsen, tysta och timida patienter, som ställer till det för läkarna. Om inte du berättar hur du mår, vem skall då göra det? Så, på dem bara och var den mest pålästa finnen i din läkares röv!

Fattar inte riktigt om det här var riktat mot mig, eller ett mer generellt inlägg. Men jag kan lova att jag inte är rädd för att vara en så kallad jobbig patient.

Fast egentligen kanske det inte spelar så stor roll hur man agerar i det yttre, om man är bråkig etc. Det viktiga är kanske hur man känner inombords. Man kan påverka andra genom att vara lugn, trygg och bestämd och ÖVERTYGAD lika gärna som att ställa till med någon slags dramatisk scen. Att man inte tar sig fram genom livet storskrikandes är inte detsamma som att man är aggressionshämmad/timid - men det kan vara skönt att spara halsen och inte bli hes gång på gång...

Sabina skrev:Man kan påverka andra genom att vara lugn, trygg och bestämd och ÖVERTYGAD lika gärna som att ställa till med någon slags dramatisk scen...

Antagligen kommer man dessutom mycket längre med det. Man fångar fler flugor med socker än med vinäger. Folk som känner sig påhoppade tenderar att gå i affekt och i försvar och då kommer man ingenvart.

alfapetsmamma skrev:

Sabina skrev:Man kan påverka andra genom att vara lugn, trygg och bestämd och ÖVERTYGAD lika gärna som att ställa till med någon slags dramatisk scen...

Antagligen kommer man dessutom mycket längre med det. Man fångar fler flugor med socker än med vinäger. Folk som känner sig påhoppade tenderar att gå i affekt och i försvar och då kommer man ingenvart.

Ja, eller så kanske det är DEN INRE ÖVERTYGELSEN, KÄNSLAN, som är den viktigaste. Vare sig den sedan kommer till ett mera milt och mjukt uttryck eller ett större/drastiskare/bullrigare uttryck. Men att det är den inre övertygelsen som är viktigare än vilket yttre uttryck denna kläds i...

Sabina skrev:

alfapetsmamma skrev:

Sabina skrev:Man kan påverka andra genom att vara lugn, trygg och bestämd och ÖVERTYGAD lika gärna som att ställa till med någon slags dramatisk scen...

Antagligen kommer man dessutom mycket längre med det. Man fångar fler flugor med socker än med vinäger. Folk som känner sig påhoppade tenderar att gå i affekt och i försvar och då kommer man ingenvart.

Ja, eller så kanske det är DEN INRE ÖVERTYGELSEN, KÄNSLAN, som är den viktigaste. Vare sig den sedan kommer till ett mera milt och mjukt uttryck eller ett större/drastiskare/bullrigare uttryck. Men att det är den inre övertygelsen som är viktigare än vilket yttre uttryck denna kläds i...

Detta märker man väldigt tydligt i barnuppfostran. Tror man på det man säger, och säger det från magen, så får det en helt annan verkan.

...låter som nåt som skulle passa mig. Jag fick inte AS diagnos förrän för 2 år sedan, trots kontakt med psyk i 20 år. ADHD är det ingen som påstått att jag skulle lida av. Det känns ofta som att jag (AS- person) står bredvid mig själv (ADHD- utagerande) och skäms över mitt eget beteende- som jag ju inte kan göra nåt åt. Det blir fruktansvärt jobbigt. Har haft samtal med psykolog i 2,5 år nu och hon verkar förstå nåt av vad jag upplever. Svårt att veta om nån förstår iofs. men hon gjorde AS utredningen, och för ett tag sedan fick jag låna boken "Jag och mina diagnoser".

Jag har precis fått Concerta insatt- och det underlättar verkligen min tillvaro, men det är nog för tidigt att göra nån "utvärdering" på det. Jag hoppas, och vill att det ska hjälpa mig. Har provat så mycket annat (allt som finns i FASS ungefär, men inget kan hjälpa mig.) Att mänskligheten går ut på att vi ska "loppa varann" för att få en gemenskap, låter ju rätt meningslöst. Men ALIEN - du har nog rätt. Jag har svårt att förstå vad det går ut på, men jag är människa, och jag måste ju på nåt sätt försöka acceptera att även jag ingår i mänskligheten. Det blir så jobbigt när jag inte står ut med mig själv, hatar mitt beteende - men gör det ändå.

Jag har aldrig vänt mig till nåt "forum" eller för att få kontakt med människor. Jag har läst en del på den här sidan, och det underlättar på nåt sätt att läsa om andras aspekter och erfarenheter. Det kanske var det som var meningen med det hela?

tamara skrev: Jag har läst en del på den här sidan, och det underlättar på nåt sätt att läsa om andras aspekter och erfarenheter. Det kanske var det som var meningen med det hela?

Det är väl utmärkt om du fått ut nåt av att läsa? Välkommen hit!

Lakrits skrev:För all medicinering och all kontakt med vården gäller att själv ta en aktiv del i sin behandling. Våga fråga om det är något du undrar över, berätta hur du anser att dina mediciner påverkar dig (eller INTE påverkar dig i förekommande fall), ta upp det där radioprogrammet som du lyssnade på i måndags om just din diagnos, berätta att din husläkare minsann sade att den där andra medicinen är mycket bättre än den du har, o.s.v. Var inte rädd för att vara en jobbig patient, för tro mig, de har stött på långt värre fall än du

Det är snarare motsatsen, tysta och timida patienter, som ställer till det för läkarna. Om inte du berättar hur du mår, vem skall då göra det? Så, på dem bara och var den mest pålästa finnen i din läkares röv!

Hihi, det där var ett väldigt bra råd faktiskt.

När min väninna hade cancer så var hon väldigt besvärlig och hade fräckheten att ifrågasätta deras standardbehandlingsförslag och lita mer på sin egen intuition eftersom hon vet med sig att hon är känsligare än andra och inte tål vad som helst. Hennes läkare blev väldigt irriterade på henne för att hon ville tänka själv och ta ansvar för sin egen kropp. Men som en annan, lite mindre prestigefylld, läkare senare sa till henne: "Det är de 'besvärliga' som överlever."

Sabina skrev:

MsTibbs skrev:

Sabina skrev:Hur fungerar förresten "adhd-medicin" - dvs Ritalin etc - när man INTE har adhd? Jag har läst nånstans att det blivit vanligt i USA att använda Ritalin och dylikt som uppiggande medel. T ex av studenter som ska tentaplugga...

Det funkar som uppiggande, dock behöver inte det vara positivt. Jag tänker att en person som har normal vakenhetsnivå (en icke-ADHD:are altså) lär bli hyperaktiv. I små doser lär dock Ritalin/Concerta fungera ungefär som en kopp kaffe, altso positivt skärpande/uppiggande, men inte i ADHD-doser, för då lär normalstörda istället bli hyperaktiva och tappa koncentrationen... det är en avvägningsfråga.

Ja, de flesta med ADHD beskriver att de blir lugna av Ritalin/Concerta. Jag är dock förvirrad och vet inte riktigt om jag blir sämre eller bättre av Ritalin/Concerta. Jag kan bli hyper av den också. (Precis som jag kan bli av för mycket kaffe.)

Det finns före-detta-amfetaminister med adhd som berättat att de blivit lugnare och kunnat tänka klarare när de tagit amfetamin. Och i det sammanhanget är ADHD-doser små doser.

Och jag upprepar det jag brukar skriva om detta:

Problemet är att personer som kan hamna i motsatt ände av ett aktivitets- och framför allt sensitivitets-spektrum får samma diagnos (ADHD).

Såvitt jag kunnat avgöra verkar det vara de som är födda med naturlig överskottsenergi och tendens åt underkänslighet/'sensation seeking' (ADHD), som blir lugnare av CS och annan stimulantia.

Medan de som är mer naturligt hypersensibla & passiva och främst har uppmärksamhetsproblem (ADD/ADHD-i) kan bli lite piggare & klarare i bollen av extra låga doser CS (fast kanske på ett sätt som inte är naturligt utan bara övertrasserar energikontot ännu mer) eller så blir de helt överstimulerade, avstängda eller får mer biverkningar än positiva effekter, särskilt i högre doser. Många med denna konstitution tål inte mediciner eller stimulantia ö h t. Och extra förvirrande kan det bli när många av dessa dessutom blir hyper av yttre påverkan, t ex för mycket socker/energi/ljus/ljud/stress etc, och därför lätt kan förväxlas med den naturligt hyperaktiva gruppen, vars energi kommer inifrån.

För att göra en generalisering som säkert har många undantag och mer flytande gränser än jag beskrivit här.

Men om läkare hade klarare för sig att de har med (minst) två närmast motsatta typer att göra - som båda kan förekomma ihop med AS - så skulle de kanske bättre kunna anpassa medicineringen därefter.

Sensitivitetstester borde f ö göras som standard innan man inleder någon som helst behandling, helt oavsett om man har NPF-diagnos eller inte, eftersom det troligen är den mest avgörande faktorn för att förutsäga hur patienten kommer att reagera på mediciner och andra behandlingar.