Theone skrev:Jag ser det som att du är en väldigt intelligent ung man, som haft en jobbig uppväxt.

Ung kvinna

Theone skrev:Det du bör göra är att träffa någon specialist, helst flera som kan sin bit av olika områden inom psykiatrin. En sammanslagen stor utredning med andra ord, det kan hjälpa dig att få en vis klarhet i det hela rent tekniskt. Det praktiska kan du sedan arbeta med utefter det. För att förenkla det, just nu har du en hylla ifrån Ikea men ingen ritning, du måste fixa ritningen innan du kan börja sätta ihop hyllan. Det behövs även verktyg och med det menar jag att du bör söka dig till en väldigt bra vän, som kan vara med och stötta dig och bolla analytiska slutsatser problem tankar osv.

Terapeuten som jag har nu ha mycket erfarenhet av bristande anknytning, dock inte så mycket med AS. Vi har pratat om om jag vill ha en utredning nu, eller vänta med det. Har känslan av att hon vill att jag ska vänta, men jag vet inte riktigt varför. Men hon har iaf berättat att man inte genom utredningen kan se om det är AS eller bristande anknytning.

Jag hade en bästa vän som jag kunde prata med allt om, men han bestämde sig för ett par månader sen att vår vänskap kändes meningslös. Är fortfarande väldigt ledsen och sårad, så det kommer nog ta tid innan jag vågar lita på någon igen. Har för övrigt väldigt svårt att komma nära folk.

Theone skrev:Du behöver ha roligt på ditt sätt för att på så sätt bli klarare i tankarna och helt enkelt må bättre, allt blir så mycket lättare då. Så här över nätet på några få inlägg är det omöjligt att avgöra något, där i mot kan man ju bolla med lite
teorier vilket alltid är kul enligt mig. Hög intelligens medför oftast ett mer deprimerat medvetet tillstånd, speciellt om man inte trivs med sin livssituation. Om du kan så försök att distansera dig ifrån din far, han är troligtvis inte bra för dig. Du måste växa som egen individ på egen hand.

Ännu en sak jag har otroligt svårt för, att ha kul. Tycker inte något är roligt, och är rädd för förändringar. Känner mig ytterst sällan glad, och det är en väldig belastning.
Jag känner mig väldigt distanserad från min pappa, pratar i princip inte med honom, annat än väldigt ytliga grejor, typ kallprat. Jag vet inte riktigt hur jag ska växa som individ, har svårt för förändringar så jag drar mig för att prova nya grejor. Har också kämpat med social fobi, även om den är besegrad känner jag obehag och panik när jag tänker på att tex gå med i en förening eller börja på någon aktivitet.

Theone skrev:Man ska först och främst börja ignorera yttre omständigheter och börja koncentrera sig på de inte krafterna som man har, när man bemästrar dessa ganska bra, då kan man börja med de yttre omständigheterna. Om du har AS då har du oftast en stor analytisk fördel jämt i mot någon som inte har det, problemet är dock oftast att folk med AS inte kan använda det socialt utåt. Därför bör man börja där och tillämpa den på saker som du ser att andra tycker är viktiga. Man får oftast inte så mycket grattis när man har AS där i mot går det att lära in igenom analys, logisk sammansättning av sociala mönster bland annat. Många har dock svårt att analysera det som faller utanför intresset, dock skulle jag vilja säga att alla vill må bra. Så det borde ligga någonstans i folks intresse AS eller inte, det gäller bara att förstärka dessa tankar igenom att tänka belönande. I mitt fall hjälpte det nå otroligt då jag gillar att bli belönad och få beröm, där av kom envisheten att lära sig bland annat. Psykologi är något som är så otroligt användbart för någon som har diagnosen och inte mår riktigt bra, kanske har svårt för att veta hur man ska hantera saker socialt och känslomässigt (vilket är väldigt vanligt)

Jag tror nog att jag är relativt bra på att resonera mig fram till varför andra känner eller beter sig som de gör, men bara om det är logiskt. Tex, om jag vet att något hänt i någons liv som gjort denne ledsen (tex dödsfall), så blir den som sagt ledsen, och drar sig tillbaka. Däremot kan jag ha svårt att förstå varför någon drar sig tillbaka, jag utgår alltid ifrån att jag inte varit tillräckligt intressant.
Om känslorna eller beteendet är ologiskt förstår jag inte alls, blir förvirrad, frustrerad och vill ibland inte prata med personen mer. Som tex i kärleken, det är så otroligt ologiskt, jag förstår ingenting. Varför vill man till exempel vara tillsammans med någon, som är elak mot en?

Jag får sällan uppriktig beröm från någon, även om jag presterar bra. Har svårt att belöna mig själv om jag gjort något bra, nöjdheten och glädjen vara i högst en timme. Sen blir den obetydlig. Det känns också ofta som att tankarna har sin egen vilja, så fort jag blir lite ledsen smutskastar "tankarna" det bra som hänt, och jag blir bara ännu ledsnare.

Theone skrev:Jag skulle rekommendera dig att börja med avslappningsövningar meditation och möjligtvis en omställning i kosten. Det är bra att börja så innan man ger sig in på djupare vatten, det viktigaste är balansen i mellan allt, hittar du den då kommer du känna en otrolig inre frid. Lyckas du inte med detta på egen hand rekommenderar jag att du försöker hitta någon som kan vägleda dig i början, eftersom den kan vara väldigt svår. Först så blir det svårt sedan så blir det lättare och lättare sedan så blir det väldigt svårt igen osv. När man hittar en nivå som man tycker är behaglig så stannar man där och håller efter den nivån så gott det går, trivs man inte med den då kan man antingen avancera upp en nivå till eller sänka sig en nivå. Men sådant ligger långt fram så det kan vi ta då om du beslutar dig för att följa mitt råd, det du först och främst bör göra är att få din psykiska status utred av experter (du behöver din ritning och verktygen)

Har provat en hel del sådana grejor, avslappning och nyttig mat, eftersom jag har sömnstörningar. Har även provat motionera och yoga, men det hjälper mig inte. Blir snarare bara värre, eftersom jag blir så otroligt frustrerad och ledsen över att det inte fungerar. Önskar verkligen jag kunde hitta någon aktivitet som får mig att må bättre, men hitintills har inget fungerat.

Men tack för tipsen och stödet, jag uppskattar det verkligen.