Hej nu är jag här igen med mina trådar som oftast handlar om jag kan ha AS eller inte?
(Vilket kan verka som en dum fråga då vem som helst givetvis kan ha det.)

Jag skrev denna tråd då jag ansåg mig själv ha formulerat mig väldigt dåligt i min förra tråd om detta
nu har jag skrivit en betydligt mer detaljerad lista.

Detta blir nog förmodligen min sista tråd om detta och jag vore er evigt tacksam för svar.

Också evigt tacksam om jag slipper läsa kommentarer som att det kan inte vi avgöra utan en proffesionell utredning vilket jag också är medveten om för att få den diagnos.

Men hade jag inte haft en anledning så hade jag inte skrivit här.

Jag vill att ni utifrån er bedömmer vad ni tror det hjälper jätte mycket ska ni veta.

om det rör sig om något slags funktionshinder till något annat.





Börjar med att inleda med barndomen.

Som liten har jag väl ändå på ett sätt varit blyg/skygg men inte i den grad att det begränsade mig, hade som liten många vänner och var alltid i fullt fart, har dock svårt att säga om jag hade problem med det sociala då man som liten ofta hade mer fysiska aktiviteter så som fotboll,tv spel eller lekar än sociala pratstunder.

Var väl inte någon höjdare i skolan så att säga då det kom till ämnen, dock har idrott och kreativa ämnen varit mina favoriter inom skolämnen, matte var nog värst men har ändå klarat av det med lite extra stöd, kan väl på ett sätt kanske påstå att jag haft koncentrations svårigheter då lärarn fråga är du där typ, då jag hade filosoferat mig in i en bättre värld än en tråkig matte lektion t.ex.

Alltid fått goda omdömen av de äldre under t.ex. utvecklingssamtal och även fritid om att jag är så artig och fin,då mina jämnåriga inte ens låg i närheten av den artighets nivå för den åldern.

Dock har väl mitt stora problem varit att inte våga säga ifrån har nog i stort sett aldrig vågat säga nej och med det bokstavligen, har nog alltid gömt mig från att starta konflikter, dumt för sitt eget psykiska mående men smart för att vara ungefär 7år och veta hur jag ska undgå konflikter och få personer att må bra på olika vis.

På den artiga och biten, och på att säga nej har jag präglats från barndom tills idag, är idag vuxen har tagit studenten, och klarat av skolan på egen hand, fast jag har slarvat mycket med läxpåläsning osv.

Har alltid haft dålig självkänsla,har nog alltid lidit av deprission och ångest, vill inte påstå jag är någon social typ, kan sitta tyst väldigt länge och stänga mig ute ur sociala debatter/sammanhang pga en själv av olika anledningar.

Har nog problem vid det sociala vad gäller alldagliga samtalsämnen t.ex att berätta om att min granne har en svart katt som ofta leker med en tennisboll syntes för mig väldigt ointressant, har nog alltid varit en tänkare, har sen ialla fall halva mitt liv kallat/kännt mig som en filosof att t.ex. prata om meningen med livet hade nog varit ett ämne som inte skulle få mig ur den sociala balansen.

Har alltid haft ett gott utseende och fått höra mycket om t.ex han som e så snygg och det har varit av många utav skolans populäraste, så utseendet har inte spökat för mig, dock så skulle jag väl mer säga den sociala biten.

Min starkaste sida här i livet får jag nog säga är humorn, det är inte många som jag inte fått att skratta här i livet, men att stå och prata med dom är en annan sak, känns som att jag kanske inte använder mycket kroppspråk eller mimik i sociala sammanhang men vid humor där jag har väldigt god självkänsla så använder jag det mer.

är som person känslig tar åt mig väldigt enkelt, har inga problem av att läsa andras kroppspråk eller ansiktuttryck inte för att enbart uppmuntra mig själv men det är nog också en av mina starka sidor kan avgöra i stort sett när jag kommer innanför dörren om något är fel. sur/ledsen.

är inte speciellt intresserad av andra människors liv vilket kan låta lite otrevligt dock så lever jag i stort sett för andra, ställer alltid upp och det nästan för mycket.

Har idag ett inrutat liv mitt liv skiljer sig inte så mycket från dag till dag, har inga fast rutiner, är ofta väldigt trött kan sova i stort sett hela dagen, har ingen motivation till något, har nog aldrig varit mycket för det spontana, men skulle en vän komma förbi nu och säga om vi skall åka till en ort 15mil bort om 20 minuter så skulle jag kanske inte gilla tidspressen men jag skulle förmodligen sitta i den bilen om 20minuter.

Kan inte påstå jag har något sådär special intresse det blir väl mycket elektronik som dator nu för tiden, kan dock pendla från en sekunden till den andra t.ex. idag ska jag bygga en båt nästa vecka plockar jag musslor i thailand. (ungefär)

Känner väl mig själv som att kanske ligga lite efter i utvecklingen nåt år typ, är väldigt realisisk och logisk men är mer en individualist en än ledare.

har ofta problem med det sociala har även läst det kan bero på självkänsla då jag förstår att jag mumlar pratar fort, prövade nyss att prata med mina vänner och det blev bättre när jag prata lite om man litar mer på sig själv, dock så brinner jag ju inte för att prata om alldagliga ting dock så förändras den sociala biten om man mår bra psykiskt.

Lite tilläggande till denna text.

Har idag en begränsad vänskapskrets.
Problem vid det sociala då jag har svårt för att starta/bevara ett samtalsämne,dock så är jag ju mer duktig på att vara reportern som kommer med frågor, känns oftast som det blir lite stel konversation.

Dålig självkänsla,daglig deprission och ångest (har nog varit så en stor del utav mitt liv)
Problem med att komma igång med saker (också varit så stora delen av mitt liv)
men finns även stunder då jag är överdrivet aktiv då finns ingen rast att vila.

alltid haft problem med det psykiska, min hjärna går på högvarv hela tiden fyllt med 90%+ negatativa tankar ständigt.

väldigt lugn,lätt irriterad,samtidigt väldigt gott tålamod (konstig kombination.)
artig och trevlig ställer alltid upp för andra, med begränsat intresse av andras liv.

får lätt slut på enerigin av att umgås med andra då jag tycker dom tar mycket energi från mig med det alldagliga sociala spelet och onödiga meningar som jag känner är riktade mot mit på ett elakt vis.

Jag har nog alltid blivit kallad en god vän och har nog aldrig blivit påpekad sagt olämpliga ord då jag överanpassar mig och tänker efter så ingen känner sig träffad dock så blir jag ofta frågad varför jag är så tyst.

min sammanfattning här blev typ som en bibel dock så är sammanfattningen nog dåligt formulerad men betydligt mycket bättre än min förra text, finns även massa saker jag missat.

Allt i det vardagliga livet kan påverkas av så mycket, till varför man tror sig ha en diagnos/deprission etc. etc. men jag är evigt tacksam för om någon vill bedöma mig från eget perspektiv.

MVH

Ingen som har något att yttra?

Om du skriver en förkortad version kanske. Gärna med punkter och/eller kategorier. Jag orkar inte läsa sådär mycket text, och så kanske är fallet för fler.

Om nån skriver en så långt text om det ämnet så att folk inte orkar läsa det.. .så brukar svaret vara: JAAAA du är aspie, som fan!

Savanten Svante skrev:Om nån skriver en så långt text om det ämnet så att folk inte orkar läsa det.. .så brukar svaret vara: JAAAA du är aspie, som fan!

Ja det ringer onekligen en varningsklocka..

Måste nog veta lite mer om dig för att kunna fälla något utlåtande, är ej utbildad psykolog e.d men vanlig livserfarenhet etc. brukar kunna hjälpa långt för ens medmänniskor. På mig låter det rent spontant som du kanske hade en ganska ensam och ouppmärksammad barndom.



Hur var förhållandet med dina föräldrar/syskon i din barndom?
Hur är förhållandet nu?

Nu har jag orkat skumma lite grann, eftersom jag ändå blev nyfiken. Fastnade för följande två stycken:

drakcir skrev:vill inte påstå jag är någon social typ, kan sitta tyst väldigt länge och stänga mig ute ur sociala debatter/sammanhang pga en själv av olika anledningar.

vilka anledningar?

drakcir skrev:har inga problem av att läsa andras kroppspråk eller ansiktuttryck inte för att enbart uppmuntra mig själv men det är nog också en av mina starka sidor kan avgöra i stort sett när jag kommer innanför dörren om något är fel.

Att kunna avgöra om något är fel, tycker jag nog inte riktigt är synonymt med att läsa av andras kroppspråk och ansiktsuttryck. Jag, t.ex., är en väldigt observant figur som ser om någon ändrar miner eller kroppspråk från hur de brukar göra, men jag har däremot inte den blekaste aning om vad minerna eller kroppspråket faktiskt betyder. Jag ser bara att något har ändrats. Förstår du skillnaden? Hur ligger det till för dig?

svarabhaktivokal skrev:

drakcir skrev:har inga problem av att läsa andras kroppspråk eller ansiktuttryck inte för att enbart uppmuntra mig själv men det är nog också en av mina starka sidor kan avgöra i stort sett när jag kommer innanför dörren om något är fel.

Att kunna avgöra om något är fel, tycker jag nog inte riktigt är synonymt med att läsa av andras kroppspråk och ansiktsuttryck. Jag, t.ex., är en väldigt observant figur som ser om någon ändrar miner eller kroppspråk från hur de brukar göra, men jag har däremot inte den blekaste aning om vad minerna eller kroppspråket faktiskt betyder. Jag ser bara att något har ändrats. Förstår du skillnaden? Hur ligger det till för dig?

Mkt relevant. Spot on!