Sminkar mig alltid till jobbet, är noga med det. Men till vardags struntar jag i det och går utan. Är dock inte vidare intresserad av vare sig smink eller liknande, har tex aldrig nagellack. Är däremot väldigt noga med min hy. Har AS.

Jag har provat över tio mediciner i min ungdom mot svår acne, tillslut fick jag antibiotika Tetracyklin av en privat hudläkare som jag hade långvarig kontakt med. Nu har jag fortfarande acne men i betydligt mindre grad.

Det är väl, för övrigt, en väl förekommande fördom att aspergare inte bryr sig om sitt utseende. Man kan gilla kläder, smink, frisyrer diagnos eller inte diagnos.

MsTibbs; den behandlingen, som jag också har fått, kan upprepas vid behov. Inte kul att äta antibiotika i flera månader men det hjälper ju.

Jo man kan gilla smink även om man har Asperger. Själv använder jag bara mascara och ögonskugga, och ibland lite läppglans och rouge eller puder. Ibland har jag nagellack och då helst i lila

Jodå, en till med smink här. Började sminka mig relativt sent i förhållande till jämnåriga; jag var nog 14 år innan jag ens började testa lite mascara (klasskompisarna testade på redan vid elvaårsåldern). Såg inte poängen, och hade väldigt bestämda åsikter om att smink bara var för bimbos. Blev arg om någon sade emot mig.

Idag har jag ganska mycket smink (foundation, puder, mascara, ögonbrynspenna, ögonskugga och eyeliner) då jag tycker att min ansiktsfärg är ojämn. Dessutom är jag blek med ljusa ögonbryn, så folk brukar fråga om jag är sjuk i händelse av jag inte sminkat mig en dag. Min bror ca brukar skojmobba mig och fråga om jag glömt mina ögonbryn hemma de få gånger jag inte fyllt i dem...

Sminkar mig aldrig, för mycket arbete. Sen tycker det mest är obehagligt och kladdigt. Känns mest som jag ska på maskerad med smink.

Sminkar mig aldrig. Det är inte min grej, det skulle bara kännas konstigt.

Jag kan väl säga att jag har smink som specialintresse trots AS, och tillhör en alternativ stil, så är sällan diskret sminkad.
Började dock sminka mig sent, runt 14 år, men det berodde mest på min mor som inte lät mig sminka mig.

Men det är som alla andra här säger, bara för att man har samma diagnos är man inte identisk

Jag är så snygg att jag inte behöver sminka mig...
... eller om jag ska vara alvarlig, jag har mycket färg (mörka ögonbryn, mörka aldeles för långs ögonfransar, lite mörkare ton på huden på ögonlocket, rosa läppar m.m).
Sminkar mig vid speciella tilfällen ibland, tex jul (om inte det är hos mormor och morfar), nyår då jag firar det, föreläsningar, mitt bröllop m.m.
Det blir roligare då. men till vardags är det helt bortkastat, katterna, hönsen och kaninerna tycker ändå det är kul att se mig utan smink och i perioder min man jobbar ser jag ju knappt till han heller (+ jag är ju redan gift jag kan förfalla )

Däremot den enda tjejen jag känner med AS sminkar sig hela tiden (och trodde att jag gjorde det också hela tiden) vet ej om det är spec intresse eller bara är så.
en skillnad mellan hon och mig är att hennes mamma sminkar sig och det gör inte min mamma... eller hon kanske gjorde det då hon gifte sig annars inte.