BMW, den viktiga poängen är att USA inte hjälpte de övriga allierade för att hjälpa dem, utan för att rädda sig själva. När USA väl blivit anfallit och indraget i kriget mot sin vilja så var naturligtvis den bästa strategin att samarbeta med de övriga allierade. Sedan är det förstås så att kriget tog slut snabbare och förmodligen med betydligt färre spillda människoliv just för att USA hade sitt gynsamma läge och sina resurser, vilket gjorde att den allierade sidan fick ett övertag. Hur kriget skulle ha slutat utan USA är mera oklart och inte på något vis självklart.


Juddy, det finns en intressant kanadensisk film som handlar om det politiska spelet kring atombomben. Jag vet inte hur sann den är, men jag fick en känsla av att den nog byggde på hur det faktiskt gick till. Enligt den filmen försökte USA att skrämma Japan till kapitulation genom att utnyttja provsprängningen av en atombomb som demonstration av det nya vapnet. Den japanska sidan var splittrad mellan de, företrädesvis politiker, som ville kapitulera och de, företrädesvis militärer, som inte ansåg att det fanns någon anledning till kapitulation. Ett yttrande som fälldes av en hög militär var att USA omöjligen kunde ha mera än ett av ett exemplar av ett så oerhört vapen, och det exemplaret hade de ju sprängt i provet.

Hej Kahlokatt!

Jag har läst "ett och annat" om 2:a världskrigets historia, sett många dokumentärprogram i ämnet, som är mitt huvudintresse när det gäller världshistoria, men inget sett om att Kina deltog i det kriget (jag antar det är 2:a världskriget du syftade på om antalet kinesiska militärer och civila). Varifrån har du den uppgiften? Tryckt litteratur, eller något på nätet?

Mvh geocache

Kahlokatt skrev:Kina förlorade 1 324 516 militärer och flest civila av alla - 8 000 000!

Geocache, Kina var i krig med Japan redan innan andra världskriget bröt ut. Japan hade påbörjat ett eget expansionskrig i Asien för att säkra sin råvarutillförsel, och anföll Kina 1937. Jag vet inte om Kina formellt räknades in bland de allierade någon gång, men efter Pearl Harbor var de i alla fall i praktiken på samma sida och hade gemensamma intressen. Min tolkning av wikitexten är att Kina formellt ställde sig på de allierades sida efter Pearl Harbor. Flera av de allierade länderna införde också en handelsbojkott mot Japan redan 1937.

[WikiEng]http://en.wikipedia.org/wiki/Second_Sino-Japanese_War[/WikiEng]

Intressant att notera är att Tyskland i början stödde Kina med materiel fram till att de plötsligt slöt avtal med Japan och drog in stödet. Nästan lika intressant är att därefter gick Sovjet in med stora stödinsatser materiel och frivilla förband, även när de var hårt pressade av Tyskland. Anledningen här var att de var rädda att Japan skulle anfalla Sibirien och öppna en andra front. Flera av de blivande allierade länderna gav också stöd till Kina, och bojkottade Japan, redan innan andra världskriget brutit ut, men fram till att Sovjet slöt ett neutralitetsavtal med Japan 1941 så var Sovjet den största bidragsgivaren.

geocache skrev:Hej Kahlokatt!

Jag har läst "ett och annat" om 2:a världskrigets historia, sett många dokumentärprogram i ämnet, som är mitt huvudintresse när det gäller världshistoria, men inget sett om att Kina deltog i det kriget (jag antar det är 2:a världskriget du syftade på om antalet kinesiska militärer och civila). Varifrån har du den uppgiften? Tryckt litteratur, eller något på nätet?

Mvh geocache

Kahlokatt skrev:Kina förlorade 1 324 516 militärer och flest civila av alla - 8 000 000!

Jag kan inte mycket om andra världskriget alls, det enda jag kan lite mer än allmänheten om är väl kanske Hiroshima-bombningen. Uppgifterna om Kina kom från en bok som heter Alltings tio-i-topp, en dåligt översatt kalenderbitarbok av den typ vi aspisar gillar. Jag har aldrig intresserat mig för krigshistoria...

Alexandra skrev:
alfapetsmamma, jag ser definitivt AS som något negativt. Sen kan jag förvisso tycka att somligt som hör till AS/kan höra till AS är positivt. Till det hör främst specialintressen, tycker att det kan vara väldigt charmigt. Men säger jag om någon att h*n har många drag av AS, så tycker jag i grund och botten synd om personen i fråga. (Inte för att vederbörande har ett specialintresse, utan pga det andra som så att säga kommer med i AS-paketet...)

Det är där vi skiljer oss, och antagligen därför vi reagerar så olika på påståendet att nån är aspig. Jag ska inte säga att jag tycker det är mer positivt att vara aspig än inte vara det, men vissa av våra drag tycker jag faktiskt om, mer än om NT-drag (om jag får generalisera så grovt), inte bara uthärdar och fördrar.

alfapetsmamma skrev:Fast nog känns han väldigt aspig, pojken, i sina svar, icke-svar, sitt nerviga plockande på byxorna...

Hmmm...

Han har om och om igen tvingats försvara sitt val, är det aspigt att han nu har genomtänkta svar? Är det aspigt att man blir nervös i direktsändning?

Jag tror iofs att världen skulle bli en bättre plats om fler betedde sig mer aspigt, men i just det här fallet tycker jag att man ska se till omständigheterna innan man "dömer" killen. Det är en väldigt speciell situation och inslaget är kort. Vad är det som säger att han beter sig lika aspigt till vardags. Förstår du hur jag menar?

alfapetsmamma skrev:Det är där vi skiljer oss, och antagligen därför vi reagerar så olika på påståendet att nån är aspig. Jag ska inte säga att jag tycker det är mer positivt att vara aspig än inte vara det, men vissa av våra drag tycker jag faktiskt om, mer än om NT-drag (om jag får generalisera så grovt), inte bara uthärdar och fördrar.

Alltså, jag menade inte att jag ser "aspig" som något nedsättande, utan det är snarare så att jag är lite trött på spekulationer i stil med denna. Jag resonerar som vanlig.

vanlig skrev:

alfapetsmamma skrev:Fast nog känns han väldigt aspig, pojken, i sina svar, icke-svar, sitt nerviga plockande på byxorna...

Hmmm...

Han har om och om igen tvingats försvara sitt val, är det aspigt att han nu har genomtänkta svar? Är det aspigt att man blir nervös i direktsändning?

Jag tror iofs att världen skulle bli en bättre plats om fler betedde sig mer aspigt, men i just det här fallet tycker jag att man ska se till omständigheterna innan man "dömer" killen. Det är en väldigt speciell situation och inslaget är kort. Vad är det som säger att han beter sig lika aspigt till vardags. Förstår du hur jag menar?

Jag kan hålla med, hade inte tänkt längre än hur han var där och då, inte på omständigheterna, faktiskt.

När jag var liten och gick i skolan för länge sedan, arrangerade engelskafröken (milf btw) en halvdag om nazismen. Mycket tugg om många judar som dog etc. Men hennes huvudtes var att det är lätt att få vanliga människor att hänga på gruppen och att få dem att utföra hemska saker. Som de tyska fångvaktarna som gasade ihjäl koncentrationslägerfångarna.

Typ som milgramexperimenten och stanfords fängelseexperiment. Vanliga människor följer lätt grupptrycket.

Iallafall, i slutet av lektionen frågade hon alla i klassen ifall de hade stött nazisterna om de levt i hitlertyskland. Alla svarade ja vilket också var "rätt svar" och det var uppenbart att läraren ville bevisa sin tes. Förutom jag som sa att jag visst hade motsatt mig det. Fröken var märkbart missnöjd med det svaret och försökte få mig att ända mig genom att fråga om jag var säker, om jag verkligen trodde att jag var stark nog för att stå emot grupptrycket. Men jag stod på mig.

Jag tror inte att jag fick några vänner den dagen. Genom att ställa mig utanför gruppen och säga att jag var bättre än dem. Fast det sket jag i för jag var redan utanför och umgicks inte med dem ändå.

Björne skrev:När jag var liten och gick i skolan för länge sedan, arrangerade engelskafröken (milf btw) en halvdag om nazismen. Mycket tugg om många judar som dog etc. Men hennes huvudtes var att det är lätt att få vanliga människor att hänga på gruppen och att få dem att utföra hemska saker. Som de tyska fångvaktarna som gasade ihjäl koncentrationslägerfångarna.

Typ som milgramexperimenten och stanfords fängelseexperiment. Vanliga människor följer lätt grupptrycket.

Iallafall, i slutet av lektionen frågade hon alla i klassen ifall de hade stött nazisterna om de levt i hitlertyskland. Alla svarade ja vilket också var "rätt svar" och det var uppenbart att läraren ville bevisa sin tes. Förutom jag som sa att jag visst hade motsatt mig det. Fröken var märkbart missnöjd med det svaret och försökte få mig att ända mig genom att fråga om jag var säker, om jag verkligen trodde att jag var stark nog för att stå emot grupptrycket. Men jag stod på mig.

Jag tror inte att jag fick några vänner den dagen. Genom att ställa mig utanför gruppen och säga att jag var bättre än dem. Fast det sket jag i för jag var redan utanför och umgicks inte med dem ändå.

Det var starkt av dig att stå fast vid din åsikt. ++++ till dig.

alfapetsmamma skrev:

Alexandra skrev:
alfapetsmamma, jag ser definitivt AS som något negativt. Sen kan jag förvisso tycka att somligt som hör till AS/kan höra till AS är positivt. Till det hör främst specialintressen, tycker att det kan vara väldigt charmigt. Men säger jag om någon att h*n har många drag av AS, så tycker jag i grund och botten synd om personen i fråga. (Inte för att vederbörande har ett specialintresse, utan pga det andra som så att säga kommer med i AS-paketet...)

Det är där vi skiljer oss, och antagligen därför vi reagerar så olika på påståendet att nån är aspig. Jag ska inte säga att jag tycker det är mer positivt att vara aspig än inte vara det, men vissa av våra drag tycker jag faktiskt om, mer än om NT-drag (om jag får generalisera så grovt), inte bara uthärdar och fördrar.

Jag blir ledsen när folk ser AS som något negativt. Själv tycker jag att det varken är negativt eller positivt, det är bara ett annat sätt att tolka omvärlden. Jag hade gärna fötts utan Asperger, men jag skulle inte vilja ta ett mirakelpiller som tog bort "Aspergern". Jag vet att många döva inte drömmer om att bli hörande och att de vill ha döva barn, fastän man som hörande kanske tänker: "Åh, alla döva drömmer säkert om att kunna höra som vi!" På samma sätt går nog inte alla aspergare runt och ser sin diagnos som något negativt. Jag tycker att det är omvärlden som är jobbig, inte mitt "handikapp".

Kahlokatt skrev:På samma sätt går nog inte alla aspergare runt och ser sin diagnos som något negativt.

Jag gör det iallafall. Jag har svårt att förstår hur man kan se en så allvarlig diagnos som positiv eller ens neutral.

Tänker du så om livet också? Livet är också allvarligt. Hur kan man då se något så allvarligt som livet positivt eller ens neutralt? Jo, för att det finns olika delar av livet som påverkar en på olika sätt - en del negativt, men även positivt och en del är helt enkelt neutralt. Så nu kan du förstå hur man kan se en sådan "allvarlig diagnos" positivt eller ens neutralt, eller som i ditt fall: negativt.

earlydayminer skrev:Tänker du så om livet också? Livet är också allvarligt. Hur kan man då se något så allvarligt som livet positivt eller ens neutralt?

Ja, jag tänker nog så om livet också. Jag ser inte livet positivt. Det är ju därför jag har min tråd om min starka dödslängtan.

Men egentligen är inte diagnos och liv samma sak. Diagnos är bara negativt medan livet har varit positivt förut när man var yngre.

Min AS handlar ju inte bara om att jag är lite kufisk och har [tidigare haft] specialintressen - i så fall hade jag tyckt att det vore helt ok att ha AS. Men med mitt NPF har det ju följt med väldigt tunga problem, bl a en livslång sömnstörning. Skulle kunna göra upp en lång lista på NPF-relaterade problem som förvisso inte lyckats knäcka mig, men som förstört väldigt mycket för mig. För mig är min AS definitivt ett funktionshinder.

Sen vill jag framhålla att jag inte menade att trampa någon på tårna - tycker själv när jag läser det jag skrivit tidigare i denna tråd att det var lite för hårt/offensivt. Vill också lägga till att jag med all sannolikhet inte hade varit där jag är idag, dvs. djupt nere, om jag fått diagnos/självinsikt/behandling/stöd tidigare.

tahlia skrev:

BMW skrev:USA har många fel och brister, men vi på denna sida av Atlanten ska vara djäkligt TACKSAMMA mot Amerika som räddat hela Europa undan nazismens ok och halva Europa undan Sovjetkommunismens ok.

Utan USA skulle Hitler tagit hela Europa (Eller Stalin) hade de varit bättre kanske?

Ska vi också vara tacksamma för att de lät miljontals judar (och andra minoriteter) sätta livet till innan de behagade lyfta på arslet och hjälpa till?

De var inte tvungna att hjälpa till.
Och de som gjorde jobbet beslutade nog inte om det hela, de blev skickade o gjorde på plats ett bra jobb skulle jag tro