asperger = snäll ?

av **Inger** » 2008-08-04 19:10:13

Vad är sage?

av **Brillmongot** » 2008-08-04 20:21:40

På imageboards eller "chans" kan man skriva in sage i e-mail fältet, gör man det så "bumpas" inte tråden som man skriver ett svar till, används när man vill svara på något utan att skicka det till toppen av alla trådar.

av **geocache** » 2008-08-04 20:59:57

Hej KrigarSjäl

Jag gissar det var mig du frågade?

Det jag ville ha sagt var exakt det jag skrev. Varken mer eller mindre.

KrigarSjäl skrev:Låter som veligt dravel som inte leder någon vart. Vad vill du ha sagt?

av **KrigarSjäl** » 2008-08-04 21:05:48

geocache skrev:Kanske personer med AS är snälla på grund av att de (vi ) har så hög intelligenskvot och emotionell kvot att vi helt enkelt vet att inte lönar sig att vara dum?

Sedan tror jag också att om man växer upp med ärligt snälla respektfulla människor (förstår ni hur jag menar där?) så blir den snällheten som en sorts livsstil för en.

Och som jag läste i "filosofiska hörnan" en gång... "det bästa sättet att få en vän är att vara en".

Dina antaganden vilar på kvicksand. Därför kallar jag det dravel. Du låter mest som en dagisfröken, därför kallar jag det VELIGT dravel.
Häng mig den som vill, men jag är så f-t trött på all sirap ni häller ut på forumet!!

av **weasley** » 2008-08-04 22:03:04

Jag hade en intressant diskussion per telefon förut om det här med att vara snäll. För att inte veckla in det för mkt tänkte jag ta det i första person.

Jag vill egentligen bara vara snäll. Se till att människor har det bra, vare sej jag begriper mej på dem eller inte. I lite barnsligare men mycket kortfattat uttryck: Människor borde kramas mer. Av kramar blir man glad. Glada människor ägnar inte lika mycket tid åt gnäll, sura miner och krigsförklaringar.
Jag försöker ställa upp när någon behöver något och jag vet att jag kan bidra. Är någon sjuk kan jag mycket väl ställa mej och laga nyponsoppa som en liten överraskning till personen. Jag har telefonen på så att den som behöver ska kunna ringa mitt i natten om det så behövs.
Men telefonen är så tyst så tyst.

Så, undran är.... är snällhet för de allra flesta förknippat med det jag kallar "dumsnällhet"? Dvs att man inte klarar att sätta gränser, att man ger av saker man inte har, att man inte har bestämda åsikter utan låter andra bestämma åt en. Dumsnäll är man när man ger bort en dator bara för att man inte orkar ta en konflikt med den som ber om en dator.
Och inbegriper snällhet för de flesta det jag kallar "dalt"? Att man nästan omyndigförklarar personen man hjälper, att man utför saker denne borde åtminstone försöka klara av själv?

Jag är på inga sätt dumsnäll. Det finns gränser för vad jag ställer upp med. Jag har mycket tydliga åsikter. Jag daltar inte. Jag kan bidra med stöd och tips, vara ett bollplank och har mycket tålamod. Men jag har också en önskan att åtminstone skönja att personen försöker arbeta självständigt för att nå dit den vill. Märker jag att någon bara gnäller utan att ha någon egentlig mening med gnället, att självömkandet har blivit en livsstil så är jag inte sen att påpeka detta. Inget dalt alltså. Konkreta råd och tålamod. Försöka stötta någon som vill ta sej ur rullstolen och behöver hjälp när benen darrar. Men någon som gnäller i oändlighet på sin rullstol men vägrar ens försöka kliva ur den... det finns andra som har större mål i livet än gnäll på sina hinder. Jag försöker hjälpa dem istället. Om de vill.

Långt inlägg om vad snällhet är, kanske. Men vad tror ni om hur man i allmänhet ser på snällhet och min spaning på det?

av **geocache** » 2008-08-04 22:15:56

Nej KrigarSjäl.

Nu har du fel. Jag är inte snäll på grund av någon sorts "dagisfrökenmentalitet". Tvärtom är jag väldigt noga med vilka jag delar med mig av min snällhet till. Våldsamma människor kan inte räkna med några snälla saker av mig, inte heller nonchalanta, översittare eller liknande.

Och mina "antaganden" som du kallar de (egentligen är det inga antaganden, utan beslut) att vara snäll mot de jag är snäll mot vilar inte alls på "kvicksand", som du påstår. Nu skriver jag inte mera till dig i denna tråden, utan vill du fortsätta diskussionen (jag vill då, i vanlig ordning, att du gör det sakligt) så är du välkommen att göra det i privatmeddelande till mig.

Osakliga pm raderar jag utan att kommentera.

av **Zombie** » 2008-08-04 22:32:56

Jag ser för ögonblicket inget väsentligt jag inte håller med Weasley om (hur jag själv sedan miss- ~ lyckas är en annan femma...).

Eller det skulle förstås vara hur man bedömer i vad mån gnällspikarna bara vill älta eller verkligen vill ha hjälp, fast de, säg, aldrig har lärt sig att den finns att få för dem. Onödigt, säger en del. Mänsklig nöd det också, säger jag. Låt vara en man behöver rätt mycket krafter för att ta sig an. Men obarmhärtighet bara för att någon är knepig eller man själv är bekväm har jag aldrig tyckt om, sådan ska bero på att man faktiskt inte fixar det.
_______________________________________________________________

Geocaches "brist på" snällhet är en ren fröjd att se!

av **alfapetsmamma** » 2008-08-04 22:38:01

geocache skrev:Nej KrigarSjäl.

Nu har du fel. Jag är inte snäll på grund av någon sorts "dagisfrökenmentalitet". Tvärtom är jag väldigt noga med vilka jag delar med mig av min snällhet till. Våldsamma människor kan inte räkna med några snälla saker av mig, inte heller nonchalanta, översittare eller liknande.

Och mina "antaganden" som du kallar de (egentligen är det inga antaganden, utan beslut) att vara snäll mot de jag är snäll mot vilar inte alls på "kvicksand", som du påstår. Nu skriver jag inte mera till dig i denna tråden, utan vill du fortsätta diskussionen (jag vill då, i vanlig ordning, att du gör det sakligt) så är du välkommen att göra det i privatmeddelande till mig.

Osakliga pm raderar jag utan att kommentera.

Beundrar dig för att du håller dig så här saklig trots hur du blev tilltalad. Det skulle inte jag fixa. More power to you!

av **Zombie** » 2008-08-04 22:50:49

Zombie skrev:Geocaches "brist på" snällhet är en ren fröjd att se!

*förtydligar*

- som Alfapetsmamma skrev. Att ha modet och hedern att inte sänka sig till den nivå man blir tilltalad på.
Det är snällt det också. Utan "dum-" framför.

av **KrigarSjäl** » 2008-08-04 23:19:23

geocache skrev:Nej KrigarSjäl.

Nu har du fel. Jag är inte snäll på grund av någon sorts "dagisfrökenmentalitet". Tvärtom är jag väldigt noga med vilka jag delar med mig av min snällhet till. Våldsamma människor kan inte räkna med några snälla saker av mig, inte heller nonchalanta, översittare eller liknande.

Och mina "antaganden" som du kallar de (egentligen är det inga antaganden, utan beslut) att vara snäll mot de jag är snäll mot vilar inte alls på "kvicksand", som du påstår. Nu skriver jag inte mera till dig i denna tråden, utan vill du fortsätta diskussionen (jag vill då, i vanlig ordning, att du gör det sakligt) så är du välkommen att göra det i privatmeddelande till mig.

Osakliga pm raderar jag utan att kommentera.

Sedär, nu blev du genast begripligare!

av **Ganesh** » 2008-08-04 23:27:33

Ganesh skrev:Vilka ord är snäll granne med?
Solidaritet
Vänlig
Kärleksfull
Respekt
Tillåtande
Generös
Lojal
Kamratlig
Här bor snäll. Tillsammans med sina kompisar.

Vad är motsatsen till snäll?
Elak - och vilka kompisar har elak?
Gemen
Hämndlysten
Hat
Närig
Egoistisk
Mobbing

Om man blundar och tänker på nån riktigt snäll en, då tänker många på farmor eller mormor och värme och villkorslös kärlek. Nån man alltid kan prata med, nån som alltid är där. En plats dit man alltid är välkommen. Där man aldrig behöver förställa sig eller spela spel. Sån är snällheten.

Nån kanske säger: Snäll - kor är snälla!

Men det är inte sant. Snälla människor äs snälla därför att dom VILL vara det. På gränsen till att de inte kan vara på något annat sätt. Kor är inte snälla av det enkla skälet att de inte vill vara det. Dom är som dom är därför att dom är såna. punkt. Farmor och mormor (eller vad man nu har för modeller för snäll) däremot VILL vara snälla. Det är deras obegränsade kärlek till barnen som gör att de VILL vara snälla. Snäll är ett medvetet val.

Det finns heller ingen motsättning mellan att vara snäll och stå för saker. Rättvisa. Värdighet. Och inte heller att finns det en motsättning mellan att kämpa för det goda och att vara snäll. Man kan vara snäll och samtidigt vara en oresonlig och oförsonlig motståndare till förtryck och orättvisor. I själva verket är det bara en annan sida av snäll. För snäll har överhuvud taget ingenting med mesighet att göra.

Jagt håller med författaren. Det h*n skriver är klart och redigt formulerat och verkar vid en första anblick dessutom klokt och genomtänkt. Hade
tänkt skriva samma sak. Men nu behöver jag bara citera. (

)

av **Zombie** » 2008-08-05 0:26:42

... jag gillar din frimodiga humor, Ganesh...
(för att nu inte tala om den makalösa klarheten och det sagoenkla djupet hos vem det nu var du citerade...)

av **weasley** » 2008-08-05 0:48:45

Ganesh, jag håller med dej! Snäll är inte alls att vara mesig!

Men... jag får höra att jag är "hård och fyrkantig" eller lite mildare: "akademisk" - åtminstone ett av dessa epitet har lagt på mina skuldror även på detta forum!

Jag tror inte någon någonstans har beskrivit mej som SNÄLL, vad jag kan minnas åtminstone. Ok, jag HAR gräsligt dåligt minne så det kan vara så att någon på forumet har tyckt det, men om jag ser till livet utanför forumet, det här IRLandet som pågått sen jag var i koltåldern... inte någonsin har jag blivit kallad "snäll" vad jag kan minnas.

Så, är det inte så att snällhet och mesighet kläms under samma paraply därute bland de mindre nogräknade, de som vill använda och utnyttja?

av **KrigarSjäl** » 2008-08-05 0:50:53

Folk tycker överlag att jag är kaxig & "hård". Säkert distanserad & stel. Det är bara för att jag inte gillar obegåvat kackel...folk verkar ta det väldigt personligt när man inte har lust att snacka med dem. Jag skiter mest i vilket. Jag vet mycket väl vad jag inte missar; alla har minsann "sjuk" humor, alla gillar samma tv-program, alla har gått på samma myter om ditten & datten. Alla ska minsann tatuera sig "någon gång när de hittat det motiv som är sååå speciellt för just dem". Alla ska vara så förbannat speciella när de i själva verket är kopia på kopia. Alla gillar rock n roll men ingen ÄR rock n roll.

Jag orkar inte vara deras guru. Fåren får hitta nån annan herde som vill förbarma sig över dem, jag pallar inte med dem.

av **weasley** » 2008-08-05 0:54:19

KrigarSjäl skrev:Folk tycker överlag att jag är kaxig & "hård". Det är bara för att jag inte gillar kackel & obegåvat kvitter...

Nja, om du "begår lite självrannsakan" så måste du ju hålla med om att när någon säger något positivt till någon annan här på forumet så är dina allra flesta kommentarer av typen "jag avskyr gulligull" och liknande.

Att komma med positiva kommentarer är, för MEJ, en del av att vara snäll. Att uppskatta och visa uppskattning.

av **KrigarSjäl** » 2008-08-05 1:01:51

När uppskattningen kommer tårta på tårta behövs det några som utgör motvikt. Annars skulle forumet bli aspergerkontakt II.

av **weasley** » 2008-08-05 1:08:15

KrigarSjäl skrev:När uppskattningen kommer tårta på tårta behövs det några som utgör motvikt. Annars skulle forumet bli aspergerkontakt II.

Ok, ja det vet väl du bättre än jag antar jag.

Så, skulle du vilja vara en person man kunde säga "snäll" om?

av **KrigarSjäl** » 2008-08-05 1:20:22

weasley skrev:
Så, skulle du vilja vara en person man kunde säga "snäll" om?

Det finns för många implikationer för att jag ska kunna ge ett bra svar. Det är det bästa kortfattade svar jag kan ge. Sen är det lite "privat" också. Vill du att jag specificerar kör vi pm.

av **alfapetsmamma** » 2008-08-05 1:50:38

weasley skrev:Ganesh, jag håller med dej! Snäll är inte alls att vara mesig!

Men... jag får höra att jag är "hård och fyrkantig" eller lite mildare: "akademisk" - åtminstone ett av dessa epitet har lagt på mina skuldror även på detta forum!

Jag tror inte någon någonstans har beskrivit mej som SNÄLL, vad jag kan minnas åtminstone. Ok, jag HAR gräsligt dåligt minne så det kan vara så att någon på forumet har tyckt det, men om jag ser till livet utanför forumet, det här IRLandet som pågått sen jag var i koltåldern... inte någonsin har jag blivit kallad "snäll" vad jag kan minnas.

Så, är det inte så att snällhet och mesighet kläms under samma paraply därute bland de mindre nogräknade, de som vill använda och utnyttja?

Erbjuder man sig att göra folk en tjänst, när de behöver det, då är man snäll. Alltså är du snäll, för mig.

Förutom allt annat bra du verkar vara.

Och jag ger blanka fan i om jag låter som Aspergerkontakt när jag säger sånt "gulligull", dels vet jag inte vad Aspergerkontakt är, dels VILL jag vara sån. Det balanserar upp syran och gallan jag häver ur mig minst lika ofta.

Väljer man att tolka det som mesighet eller annat negativt får det stå för den som tycker det, men betyder ingenting för mitt val att fortsätta berätta när jag tycker nån gjort nåt bra (som myndighetsfolk som inte tantar sig t ex).

av **Nilale** » 2008-08-05 2:06:28

Håller med om att snäll inte behöver vara mesig även om det ibland går hand i hand. Jag har ofta hört att jag är snäll, men också att man inte är någon som man sätter sig på.

För mig handlar det om integritet. Man kan vara snäll men ändå ha integritet.

av **earlydayminer** » 2008-08-05 4:32:06

Jag har skrivit här tidigare men det har blivit dags att öppna sig lite, ventilera tankarna. Detta är sådant som jag aldrig berättat men nu har det gått 6-8 år mellan händelserna.

6 år sen:
Jag har hamnat i väldigt dåligt sällskap skall jag säga er. Jag var med i ett bråk mellan antirasister och rasister. De (ca 15 personer) kom från ena hållet och vi (ca 25 personer) kom från det andra. 50% av rasisterna var gamla barndomskompisar. Visst en av dem knäa mig i magen när jag var 7 år gammal men han räddade mig också ur en situation då jag kunde blivit rejält nedslagen. Min första tanke var: "Helvete också" och jag hade redan då bestämt mig för att gå undan. Det blev total tystnad och alla fortsatte att gå framåt. Kollisionen av två världar var den mest mystiska av alla, rasisterna började sprida ut sig. * Skakar på huvudet * Ett stort misstag, helt plötsligt smäller det och en av dem skadas allvarligt. En mycket snäll och trevlig person fick en kniv 2,5 mm från hjärtat. När jag hörde om det drog mig ur den vänskapskretsen med omedelbar verkan.

8 år sen:
Jag stog också och tittade på när 3 killar stog och plundrade en alkoholist. Dessa 3 killar var också människor jag kände till. Jag fick vänta på att de gick sin väg. Det var människor som skulle tagit mitt liv om jag vittna. En och en skulle jag förmodligen klarat mig men inte mot 3 med knivar. Det var inte alls roligt, jag började skaka och kände mig helt dum i huvudet för att jag inte gjorde någonting förens de gått. Han blev liggandes. Det var helt tyst och regnade lite grann. Jag stog lutad över honom, gick ner på knä och kände om han andades. Jag frågade honom om han var vid liv, han mumlade. Han verkade inte heller skadad men var rejält berusad. När det kom några bad jag dem att ringa polis fast jag lämnade platsen av den anledning att jag fruktade för mitt liv. Att vittna mot gamla kamrater som suttit på hem i 50 procent av sina liv är inte någonting man gör och jag kan inte ljuga om de frågar mig. Jag kan inte säga att jag inte såg vilka det var. Jag kan inte heller säga till polisen att de skall förstå varför jag inte kan säga vilka det var. De är lagens väktare och har absolut noll tolerans. Jag har hamnat i mycket konstigt sällskap. Nu har jag knappt några vänner alls och det känns mycket bättre.

Människor säger de mest vedervärdiga saker bakom ryggen på varandra. Jag har information som skulle knäcka flera familjer och vänskapskretsar. Jag klarar mig bra utan andra människor.

Jag är väldigt snäll men kan bli väldigt mörk om jag trycks upp mot väggen och det var väl därför jag träffade fel människor. När jag medvetet slutade att reagera på det människor sa eller gjorde mot mig blev livet lugnt igen. Vilket var ett genombrott i mitt liv enligt psykologen. Det är klart att vi är snälla men människor bör nog inte medvetet göra oss förbannade.

Ett tecken på snälla människor är det jag nu kommer berätta. Jag hade haft ett stort bråk med en av mina storebröder. Den historien är mycket lång och jag kortar därför av till det viktiga. En vän lät mig sova i hans säng medan han satt vid datorn hela natten trots att han skulle jobba. Det stog även nyponsoppa, en pucko, ett äpple och två smörgåsar vid sidan när jag vaknade. Det är första gången jag möter sådan snällhet. Jag kan inte förklara vilken känsla jag hade då. Men det var en känsla jag sällan haft innan eller efter detta. Jag gick inte tillbaks till min lägenhet förens han lämnat. Men nu är vi vänner igen.

Krigarsjäl: Alla människor behöver människor av din kaliber för att klara sig i längden. Det märktes att du var iväg en liten stund här. Jag tänkte fråga vart du tagit vägen men tycker inte att jag varit på forumet tillräckligt länge för att fråga personliga frågor. Jag har läst vad du tycker om gemenskap men du tillför någonting. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men någonting känner jag när jag läser en del av det du skriver.

av **Inger** » 2008-08-05 4:47:47

earlydayminer, hu vilka jobbiga situationer! Jag kan bara säga att jag verkligen förstår dig.

av **earlydayminer** » 2008-08-05 4:54:56

Okej, tack för det! * Pustar ut *
Jag blir alltid en aning nervös när jag öppnar mig mer än väntat.
Och nu såg jag att jag missat att fylla i ord. Hmm, irriterande.

av **zondaeff** » 2008-08-05 7:08:52

KrigarSjäl skrev:Folk tycker överlag att jag är kaxig & "hård". Säkert distanserad & stel. Det är bara för att jag inte gillar obegåvat kackel...folk verkar ta det väldigt personligt när man inte har lust att snacka med dem. Jag skiter mest i vilket. Jag vet mycket väl vad jag inte missar; alla har minsann "sjuk" humor, alla gillar samma tv-program, alla har gått på samma myter om ditten & datten. Alla ska minsann tatuera sig "någon gång när de hittat det motiv som är sååå speciellt för just dem". Alla ska vara så förbannat speciella när de i själva verket är kopia på kopia. Alla gillar rock n roll men ingen ÄR rock n roll.

Jag orkar inte vara deras guru. Fåren får hitta nån annan herde som vill förbarma sig över dem, jag pallar inte med dem.

Bild bortcensurerad av Moderator JOR:

Keyboard Warrior

1. A Person who, being unable to express his anger through physical violence (owning to their physical weakness, lack of bravery and/or conviction in real life), instead manifests said emotions through the text-based medium of the internet, usually in the form of aggressive writing that the Keyboard Warrior would not (for reasons previously mentioned) be able to give form to in real life.

2. The term is a combination of the word 'keyboard' (the main tool by which the person expresses his/her latent rage) and 'warrior' (due to the warrior-like aggression, tendency towards violence, headstrong nature and propensity towards brute force as a means of resolving conflict rather than more subtle means dependant on finesse).

3. The Keyboard Warrior seeks to use the power imbued in his 'weapon' to effect death and destruction (in a strictly-metaphorical sense) upon his foes (other virtual identities he has encountered on the internet). In essence, the keyboard (ie. text input ability) allows the keyboard warrior to manifest his true warrior nature in a safe and removed environment, from which no real-life repercussions .

4. Keyboard Warriors are generally identified by unneccessary rage in their written communications, and are regarded as 'losers' by other virtual identities on the internet.
"Ken is such a keyboard warrior when he gets onto the internet."

länk censurerad af Moderator JOR:

asperger = snäll ?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in