Hej!
Jag är en tjej som har AS och det är så här att jag har väldigt svårt att komma till skolan, för jag får inte den hjälp jag behöver och jag gillar inte folksamlingar, jag blir så trött av det. Är det någon som har nått förslag hur jag kan göra så att det blir bättre? eller själv har haft det svårt att komma till skolan? Jag behöver värkligen hjälp!

Moderator Alien: Tråden flyttad från Övriga Aspergerfrågor.

Jag kan inte filtrera ljudintryck, utan tar in allt som hörs runtomkring mig. När jag skall åka buss eller vara i en stökig miljö, så har jag alltid ett par öronproppar i en liten burk i fickan (Apotekets orange, minns inte vad de heter). Annars funkar det rätt bra med musik från MP3-spelare el. dyl., men det blir jag ju trött av efter ett tag.

När det blir för mycket stoppar jag in öronpropparna i öronen och blundar. Om jag behöver samla tankarna kör jag igenom en slags avslappningsövning som jag har lärt mig.

Flikkan skrev:Hej!
Jag är en tjej som har AS och det är så här att jag har väldigt svårt att komma till skolan, för jag får inte den hjälp jag behöver och jag gillar inte folksamlingar, jag blir så trött av det. Är det någon som har nått förslag hur jag kan göra så att det blir bättre? eller själv har haft det svårt att komma till skolan? Jag behöver värkligen hjälp!

För att kunna hjälpa dig skulle det vara bra att veta mer. Vilken skola, eller snarare, hur gammal är du? Vet de på skolan att du har AS? Har det gjorts åtgärdsprogram och anpassningar (om det inte är en AS-klass eller skola vill säga)? Kan du få hjälp från haben, med hjälpmedel och stöd som kan göra vardagslivet lättare?

Berätta lite mer så kan jag svara efter bästa förmåga. Skulle jag säga nåt nu skulle det kännas alltför allmängiltigt och därmed ogiltigt.

När jag gick i skolan, innan universitetet, så hade jag ingen diagnos. Jag härdade mig och utnyttjade att man kunde ha frånvaro upp till 25% innan studiebidraget hotades att bli indraget, så jag höll mig konstant vid den nivån. Fortfarande var det outhärdligt och jag önskade att jag kunde vara mera hemma och plugga, dock.

Hej!
Jag tänker berätta lite mer om min situation.

Jag är en tjej på 17 år och går på ett gymnasium. Jag har AS eller jag är nästan säker på det men har inte gjort någon utredning än men den är på gång . Jag har alltid haft svårare än andra i skolan sedan i 1:an när jag började. Jag har alltid fått gått hos speciallärare och sånt, men de tror att man är mindre smart och de gav mig änklare uppgifter.

Jag har gått i tre olika skolor och de har aldrig fattat hur de ska göra för att hjälpa mig och nu har jag väldigt svårt att gå upp ur sängen och komma till skolan dels för att jag är trött på att inte få hjälp och dels för att jag inte gillar fålksamlingar, är rädd för att jag ska göra bort mig och så är jag jätteful + att det känns som att alla titar på mig. Hur ska jag göra för att det ska bli lättare?. Vi har informerat rekton och andra lärare vad jag behöver för hjälp men de säger att de inte har tid eller resurser, så jag har inte fått tillräckligt med hjälp.

Nu käns det som att jag är på väg att ge upp. Är det någon som kan hjälpa mig eller vet vad jag kan göra för att det ska bli bättre? Finns det någon annan som har vart med om något liknande och säga vad de har gjort?

Hur länge är det till du ska göra utredning? Det "krävs" nästan en diagnos för att få hjälp tyvärr, även om det rent juridiskt inte behövs. Har du någon kontakt på psyk/habilitering elelr så som kan tal med din skola? Ibland behövs "tunga" personer som backar upp vad man säger för att skolan ska tro på en tyvärr.

Jag ska göra en utredning någon gång det här året eller början på nästa. De håller på att skynda på nu för de har tappat bort två brev som de fick att jag behövde göra en utredning, jag fattar om dom tappat bort ett brev men det är ju väldigt konstigt med två! De borde skärpa sig!.Första gången vi skickade in var jag 10-11 och nu är jag 17,fyller snart 18 . Jag har lidit mycket nu, har blivit jätte mobbad haft deprissioner och mycket mer. Jag vill få ett slut på det här och få den hjälp jag behöver och veta varför jag alltit känt mig så anurlunda och utanför.

Flikkan skrev:Hej!
Jag tänker berätta lite mer om min situation.

Jag är en tjej på 17 år och går på ett gymnasium. Jag har AS eller jag är nästan säker på det men har inte gjort någon utredning än men den är på gång . Jag har alltid haft svårare än andra i skolan sedan i 1:an när jag började. Jag har alltid fått gått hos speciallärare och sånt, men de tror att man är mindre smart och de gav mig änklare uppgifter.

Jag har gått i tre olika skolor och de har aldrig fattat hur de ska göra för att hjälpa mig och nu har jag väldigt svårt att gå upp ur sängen och komma till skolan dels för att jag är trött på att inte få hjälp och dels för att jag inte gillar fålksamlingar, är rädd för att jag ska göra bort mig och så är jag jätteful + att det känns som att alla titar på mig. Hur ska jag göra för att det ska bli lättare?. Vi har informerat rekton och andra lärare vad jag behöver för hjälp men de säger att de inte har tid eller resurser, så jag har inte fått tillräckligt med hjälp. Nu käns det som att jag är på väg att ge upp.

Är det någon som kan hjälpa mig eller vet vad jag kan göra för att det ska bli bättre? Finns det någon annan som har vart med om något liknande och säga vad de har gjort?

Om man har bekymmer i skolan ska det upprättas åtgärdsprogram. Det börjar med ett möte mellan dig och lärarn, rektorn och annan skolpersonal som kurator eller psykolog osv, och så dina föräldrar. Eller, så är det iaf för småglin (mina ungar t ex). Skolan är SKYLDIG att göra det, men som nån annan sa är det ofta så idag att man måste ha diagnosen klar för att få loss hjälp. Himla synd att ingen kom på det här tidigare.... Det är å andra sidan vanligt att flickor med AS inte upptäcks, om de inte är svårt utagerande.

Vet inte vad du har för relation med dina föräldrar men om inte rektorn lyssnar är det nog dags att tala med nån på Utbildningsförvaltningen (kommunen alltså), och/eller Skolverket.

Gör vad du kan för att utredningen skyndas på, så du kan få mer adekvat hjälp så småningom. Lycka till!

Dessutom är skolan alltid skyldig att se till att det inte förekommer mobbing, dokumentera, berätta för lärare gång på gång.
Händer inget så stäm skolan eller komunen, då vill jag lova att saker händer med en jäkla fart.
Kanske är bäst att stämma komunen, då blir fler inblandade.
Det är bara att hålla press på dem, vill de att du drar tillbaka stämningsansökan så kan du ju alltid erbjuda dig att göra det när de visar att skolan faktiskt ser till att mobbingen försvinner.

Stämningslagarna är rätt roliga, där är det frågan om kostnadsersättning till fullo, behöver du ta igen skolarbete för att du blivit efter pga mobbningen och gått och bekymrat dig och fått alldeles för lite uträttat på grund av mobbningen så kan du stämma dem att betala vad det kostar att ta igen det.
Skulle det vara jag så skulle jag styrka kostnaderna genom att göra en plan med enskild lärare eller stöd eller vad som helst så du snabbt kan ta igen det du förlorat.
Gör inget sparpaket, detta är frågan att du ska med liten ansträngning inhämta det du förlorat på komunens bekostnad, det är frågan om hundratusentals kronor till i extremfallet flera miljoner, själv kommer du nog tyvärr inte se mycket av de pengarna annat än som möjligen passerande genom dina händer men komunen kommer att gå igenom skolorna för att det inte ska hända igen.

Min första tanke är att se till att mobbarna får gå hem senare än dig och hålls inne på rasten, allt för att de inte ska kunna mobba alls.
I klassrummet kan de få lov att sitta lite isolerade och ha strikt talförbud tills läraren säger att de får tala.
Rätt extrema åtgärder men mobbing är rätt minst lika extremt om inte värre.
Mobbing ska inte förekomma.