Ganesh skrev:Och sen kan man ju alltid prata med massmedia. Man kan ju alltid hota med Janne Josefsson. Och att ha skrivit en insändare är alltid bra. Om myndigheten som trilskas vet att man har skrivit/kan skriva insändare så blir de oftast litet lättare att tas med.

Inte min erfarenhet heller. Man ska in i det längsta undvika konfrontation och anmälningar emot myndigheten så länge man bor kvar i kommunen och har barnen kvar. Man måste tänka i termer av NT-psykologi. Om du skickar in anmälningar emot myndigheten så blir du deras fiende, och fiender gör man inga frivilliga uppgörelser med. Dessvärre struntar dessutom länsrätter och kammarrätter i att socialtjänsten inte är villig till att kompromissa, utan de bedömer utifrån hur möjligheten ser ut till samarbete, och då spelar det ingen roll om det är socialtjänsten som inte följer sina egna lagar och inte vill samarbeta.

Dessvärre så var det ju en anmälan till länstyrelsen som ledde till kritik emot socialtjänsten som drog upp vårt fall igen efter över två års tystnad från socialtjänsten efter en misslyckad LVU-ansökan år 2000. Därefter tvingades vi att ha en spion (kallad familjeassistent) som ännu var kvar år 2004 når vår yngste son föddes. Hade vi inte haft henne, skulle soc inte haft en aning om att vi väntade ett barn till, och vi skulle troligen fått vara ifred för dem.

Jag har gjort tvärtom på många sätt. Jag har bett dem samarbeta med varandra, att tala direkt med varandra utan att jag hela tiden måste vara med för jag orkar inte med det. Jag har ställt som villkor att den kurator på vuxenhab jag har kontakt med och förtroende för skall vara med, att jag ska få veta om innan att möten skall hållas och vilka som ska vara med och att jag får läsa efteråt vad som beslutats. Och så återberättar min kurator det hela för mig och jag kan reflektera ihop med henne.

Jag är så fullständigt slut av alla kontakter kring mig själv och vården just nu att det är omöjligt för mig att göra annorlunda. Själv är jag utredd och diagnosticerad för två år sedan efter två års köande innan. Några månader senare drog utredningen av sonen igång, på mitt initiativ. Den tog drygt ett år och under tiden började han förskoleklassen samtidigt som min två år äldre dotter bytte skola och klass efter ett totalt sammanbrott i den förra. Två månader efter att hans utredning var klar började de utreda henne och samtidigt bytte hon lärare och klasserna gjordes om (mellanstadiet), han började första klass under ganska stort kaos... Där är vi nu med en ännu pågående utredning och ett barn som inte vill gå i skolan.

Det blir helt enkelt för mycket om jag skall försöka hålla koll på allting - det är faktiskt så att jag behöver hjälp och har bönat och bett om det en längre tid innan jag till slut fick det. Jag har en assistent hemma några timmar i veckan och det är till stor hjälp. En medelålders praktiskt lagd kvinna som hjälper mig att hålla undan hushållsarbetet. Först enligt LSS och nu enligt SoL eftersom hon inte bara hjälper mig med mina personliga behov utan även sånt som rör barnen (hur det nu skulle kunna se annorlunda ut, mamma är jag jämt).

Jag upplever det inte som om de försöker komma åt mig, spionera på mig eller ta barnen ifrån mig. Tvärtom är jag oerhört glad över den hjälp jag får eftersom det gör att jag orkar vara en bättre mamma till mina barn om jag slipper ensam sköta allt kringarbete och hålla koll på allting runt barnen. De har särskilda behov och även om jag har det också så hade det nog varit i mesta laget även om jag varit NT. Frågan är om det inte hade varit ännu värre då - då hade jag troligen varit bättre på att städa och diska men sämre på att förstå och lotsa mina barn.

Titti, jag tror inte du varit utsatt för samma slags förföljelse som vissa av oss andra varit. När ens barn blir hotade av sociatjänsten så blir man helt enkelt tvungen att kämpa och göra saker man inte gillar, som att sitta i en massa möte med folk, utstå förnedrande bevakning i olika grad, återkommande utredningar, och få förslag om tvångsmässiga placeringar osv.

Det är ju möjligt att "hjälplöshets"-attityden kan fungera emot socialtjänsten oxå, framförallt eftersom man då inte upplevs som ifrågasättande osv. Fast om man lider av auktoritetstrots är det nog ingen höjdare. Det bästa är att hålla sig borta ifrån dem och eventuellt utnyttja LSS.

Manar skrev: Det verkade som om R&S kommer fasas bort nu, men utredningsgruppen kommer då istället, fast bara oftare och mer kritiskt.

Nå men tala då om att du behöver stöd - påpeka att du endast får inspektion nu. Ta reda på vad för stöd du har rätt till (folk här vet nog, som sagt) och begär det. När du kommit så långt eller innan dess kanske du ska se till att stödpersonen/stödpersonerna hjälper dig att klara just det som utredarna kräver att du ska klara.

/ J

Nu har jag fått ett datum också.

På måndag kommer utredarna börja utvärdera mej och mina barns existensberättigande tillsammans.

Har tagit kontakt med Vuxenhab också, men de tar tid på sig att svara.

Manar skrev:På måndag kommer utredarna börja utvärdera mej och mina barns existensberättigande tillsammans.

Har tagit kontakt med Vuxenhab också, men de tar tid på sig att svara.

Kan du inte ringa och tjata på Vuxenhab och säga att det är akut, att du riskerar att de tar barnen ifrån dig bara för att du har AS?

Alien skrev:

Manar skrev:På måndag kommer utredarna börja utvärdera mej och mina barns existensberättigande tillsammans.

Har tagit kontakt med Vuxenhab också, men de tar tid på sig att svara.

Kan du inte ringa och tjata på Vuxenhab och säga att det är akut, att du riskerar att de tar barnen ifrån dig bara för att du har AS?

Redan gjort. Ska träffa dom nästa onsdag.

Postra här också försäkerhets skull:

http://www.hn.se/m_standard.php?id=9274 ... ing_2=167&

Ganesh skrev:Postra här också försäkerhets skull:

36-åring ska få familjepedagog

Det kan gälla allt från att vara kontaktperson och extra förälder till att vara hantverkare och byta glödlampor eller rensa en golvbrunn. 36-åringen behöver bland annat hjälp med att våga gå ut, stärka självförtroendet när det gäller matlagning, planera och genomföra matinköp och att få hemmet att se ut som ett hem.

Kammarrätten konstaterar att parterna i stort är överens och slår fast att kvinnan är i behov av kvalificerat vardagsstöd. Domen säger att familjepedagogen ska finnas i familjen tre dagar i veckan.

Helt rätt, bättre än att skicka barnen till fosterhem trots att det skulle bli billigare. Att ta till LVU borde vara sista utvägen, när inget annat alternativ finns. Denna kvinna verkar ha större problem än Manar. I Manars fall verkar Soc se fosterhemsplacering enl LVU som förstahandsval.

Skrämmande. Samtidigt som högintellektuella föräldrar blir av med sina barn så sätter man in insatser i sådan här omfattning i andra fall. Det som skiljer är givetvis att kvinnan i det här fallet begärt hjälp, medan i andra fall där LVU använts så finns ingen rimlig orsak till att sätta in en massa insatser öht bara för att barnen avviker från normen. När då en förälder som känner sina barn avböjer insatser som barnen inte kommer att må bra av, typ kontaktfamilj, så ser de enligt soc inte till barnens bästa och saknar sammarbetsvilja och vips så är det fritt fram med att ta till LVU.

Kanhända jag är helt ute och snurrar...

... men Sveriges bästa radioreporter jobbar på Konflikt i P1. Randi heter hon och ser det som sin uppgift att låta den lilla människan tala. Hon har fått ett flertal pris för sina reportage så jag vet inte hur upptagen hon är...

... men här är adressen till Konflikts redaktion. Det kanske är värt det, att skriva till henne via den och förklara läget?

konflikt@sr.se

weasley skrev:
Kanhända jag är helt ute och snurrar...

... men Sveriges bästa radioreporter jobbar på Konflikt i P1. Randi heter hon och ser det som sin uppgift att låta den lilla människan tala. Hon har fått ett flertal pris för sina reportage så jag vet inte hur upptagen hon är...

... men här är adressen till Konflikts redaktion. Det kanske är värt det, att skriva till henne via den och förklara läget?

konflikt@sr.se

Randi Mossige-Norheim heter hon, om det är hon. Men så många Randi kan det vär inte finnas på P1 och konfklikt-redaktionen.

Aha, Randi, ja... jag har känt hennes bror Staffan... musiker och kompositör... (OT, vadå?)

Men det är kanske som sagt just henne man skulle kontakta...!

men snälla nån! Samtidigt kan jag inte säga att jag är förvånad. Har Linköping den sämsta socialen i landet eller? Vi har just nu en jättebra handläggare, hon försöker verkligen att hjälpa oss så alla är inte urbota idioter men vi har mött den andra sorten också!

Men varför kan inte myndigheter acceptera att människor med AS är lika olika som "normalbefolkningen"? Det står överallt att AS "befinner sig inom normalvariationen i populationen". Då kan man väl inte ta för givet att man är olämplig som förälder bara för att man har AS? Det är som att säga att alla katter är svarta ju...

Vad trött jag blir...

Men jag håller med rdos, om du samarbetar så kan de inte sätta LVU, vi får ju inget fast vi har bett om det, jag har gapat och skrikit och varit helt omöjlig, men betraktas tydligen ändå som alldeles för "normal"...oss har de knappt varit hemma hos och vi har också dammråttor under sängarna...jag kanske ska visa dem det

Det jonsch sade om vilka rättigheter respektive skyldigheter man har, kanske finns en tråd om det men jag skulle jättegärna vilja veta vad man får och inte får göra/kräva etc. Nu är man helt i myndigheters våld och även om man känner att något är fel så vet man inte om det är så och då vågar man inte vara besvärlig för då kanske man inte får någon hjälp alls.

Manar!

Läs i Tipsa medlemmarna, där finns en tråd om inkompetent socialförvaltning. Den tråden kan säkert hjälpa dej!

Nu är det snart dagt.
Utredningsgruppen har varit här sina åtta veckor och på torsdag ska Soc utredning vara färdig.
Väntan är olidlig..

Utan att gå in för mkt i det som sagts av dig och andra här skulle jag bara vilja tillägga att i mångt är en förälder med AS mycket bättre för att barn med AS än en neurotypisk dito, den har ju mycket större förutsättningar att förstå barnet.. För mig förefaller det självklart, synd att inte så många fler delar den uppfattningen. Lycka till till dig, styrka och mod på vägen. Ge dig inte, överklaga och ta hjälp, så gott du kan. Dina barn behöver nog dig mer än några andra!!

Jag håller tummarna för dig Manar!

Problemet för mig är att sociala inte kan säga mig vad jag ska göra för att få hem min son! Jag vet ännu inte vad jag har gjort för något fel. Sociala tiger som muren. De är en enda stor lögn! Tänk vad de ljög ihop när det gällde Värnamofallet Kim.

Nu är jag väldigt arg på dem och jag tänker minsann skriva till länsstyrelsen och klaga på handledaren och på sociala överhuvudtaget. Jag ville ha ett möte med närmsta chefen som så klart höll socialassistenten om halsen. Något möte fick jag inte, fegisarna.

Idag hade jag det sista Soc mötet. Utredningsgruppen skulle redovisa sin rapport och Soc ge sin dom. Jag var oerhört nervös!
Sen började dom läsa, och resultatet var totalt överaskande!
Utredningsgruppen hade inte hittat ett enda fel att anmärka på!
Hela rapporten var bara sida upp och sida ner om saker jag klarat och hur nöjda dom var med mig och barnen. Efter allt som hänt och sagts var det nästan surrealistiskt. Soctanten sa att hon gillade rapporten och att hon skulle gå efter den. Jag var, både i ord och på skrift, en helt Ok pappa. Asperger eller inte. Resten av tiden diskuterade vi hur vi skulle kunna få mina kontaktfamiljer att fungera bättre.
Jag saknar ord!

Grattis mannen!

Så skönt!

Nej men gud så roligt! Jag blir alldeles rörd! Grattis! (Och du borde få skadestånd... för ... jag vet inte, ärekränkning.)

Hej!

Vad skönt! Grattis!

Hälsningar

Lilla Gumman

GRATTIS!!

Så oerhört skönt att det ordnade sej för dej! Jag är jätteglad för din skull! Härligt!