Hejsan...

Jag undrar hur ni med AS har lyckats ta er ur en depression??

Jag är i 20-års åldern.
Jag är själv nästan hela tiden. Jag försöker vara social med arbetskollegor, men jag får inget tillbaka.
Jag har några så kallade vänner - men det är bara jag som hör av mig och vill hitta på saker & ting, men då får jag oftast höra saker som "kan inte ikväll" exakt hela tiden....
Något arbete klarar jag inte heller av..

Ingen flickvän har jag hellar, något jag verkligen önskar men lyckas aldrig. Det är så jobbigt när polare alltid lyckas, och håller fast det.

Självmordstankar får jag ibland, och ibland så vill jag bara avsluta mitt liv.
Att få tänka på min egen begravning ibland gör mig glad, för då tänker jag ändå på dom människor som skulle minnas mig, för en gångs skull...

Jag har ingen diagnos än men jag känner igen din situation till fullo. För mig var det tillochmed så illa att jag satt i sängen och skrek/grät något hysteriskt om jag var ensam hemma, jag kunde även stå vid ett fönster och bara skrika trots att jag var runt 20 år. (Stått vid fönstert och skrikit har jag gjort sen barn, ställde till en del problem för mina stackars föräldrar.)

Det blev dock en rejäl vändning för mig när jag skaffade mig min första iller. Det var helt och hållet mitt husdjur, ingen annan fick ens röra honom, och att ha någonting att komma hem till, hälsa på, ta hand om gjorde otroligt mycket. Det höll mig också uppe för jag visste att om jag svackade så skulle han må dåligt, han skulle inte få mat etc det gjorde att jag tog mig samman.Jag kan idag bo i en egen lägenhet på grund utav illrarna, det hade jag aldrig trott för ca 5 år sedan.

Mår du bra när andra sörjer alltså? Nu var det ett tag sedan jag var 20 men är rätt nöjd över att jag inte gjort något åt mina självmordstankar. Inte för att jag tror att man ska vara rädd för döden, är det som räddat mg några gånger annars iofs, men det jag upplevt hade knappast upplevts annars. För att må bra måste man kunna må dåligt.

Såg en kortfilm häromdagen som jag tror är intressant. http://topdocumentaryfilms.com/belief-fear-death/

Nixer skrev:Hejsan...

Jag undrar hur ni med AS har lyckats ta er ur en depression??

Jag kom ur det när jag slutade kämpa för att vara som alla andra och började vara mig själv istället. När stressen försvann och jag slutade slösa min energi på sådant som ändå var dömt att misslyckas funkade allt annat mycket bättre och jag började må bra. Men jag vet inte om det är rakt överförbart på din situation.

Jag tog mig ur depressionen med medicin... sen vart jag överdosad och manisk istället. Nu är jag deprimerad igen och har mått skit i flera månader.
Väntar på läkartid för att förhoppningsvis få en fungerande medicin och ta mig ur mörkret igen

Tror inte att medicin är enda lösningen på detta. man behöver någon som förstår en och stöttar en. och sjukvården ligger efter när det gäller att ta hand om oss med diagnoser. Det går bra att utreda men sen måste man ju ta hand om den utredde oxå...

Vad kan man få för hjälp för djup depression och sin asperger?
Jag har medicin med dom kan jag inte ta. Nu ska jag också få min 4 psykolog men dom förstår mig inte.
Vad kan man få för annan hjälp.



Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämne.

Varför kan du inte ta medicinerna?

Jag har sväljfobi mot medicin tyvärr.

Jag tar mediciner men jag har inte haft depression pga "livet" utan det är ngt som kommit inifrån och utlöstes av mediciner jag hade mot ångest. Det har ställts frågan om bipolärt eftersom jag haft hypomana skov, men det känns som de bestämt sig för att det "bara" är depression nu men det spekuleras om viss typ av depression är besläktad med BP. Då är det nog det jag har.

Finns det något som man bör förbättra som skapar depression så är det väl så att man får jobba med det i första hand och mediciner främst kommer att man inte alls grejar att känna sig bättre.

Sedan så har mina kissemissar betytt massor. Att få lyxen att bo med någon som är mjuk och söt och INTE stjäl energi.

hp555 skrev:Jag har sväljfobi mot medicin tyvärr.

Några få finns som lösning, t ex fontex.

hp555 skrev:Vad kan man få för hjälp för djup depression och sin asperger?
Jag har medicin med dom kan jag inte ta. Nu ska jag också få min 4 psykolog men dom förstår mig inte.
Vad kan man få för annan hjälp.

Det finns psykologer på Habiliteringen som bara jobbar med personer med asperger och autism. Jag står på kö för att träffa en sådan.