Alien skrev:Mats, du kan väl starta en tråd i Intressanta intressen om vilka naturlagar du anser hör till allmänbildningen, som vi alla borde känna till.

Du missar min poäng.

Du kallar mig fantasilös och Telperion kallar mig obildad (lite inlindat i och för sig, men ändå tydligt), för att jag har andra intressen än skönlitteratur.

Om ni kunde diskutera ämnet "Aspergare och skönlitteratur" utan att använda pejorativ om oss som inte delar ert intresse skulle jag hålla mig borta från tråden.

Ni som inte gillar skönlitteratur kallar det för "hittepå" och det tycker jag är nedsättande mot fantasi.

Mats skrev:Tycker du också att en bildad person bör vara insatt i Riemannhypotesen?

Allt jag minns om Riemannhypotesen är:

En funktion som kallas Riemanns z-funktion har bara nollställen på linjen där realdelen är 1/2?
Jag minns inte vad Riemanns z-funktion är. Jag tror det är en serie av termer med z i nämnaren?

Så jag är nog inte bildad.

Jag funderar på om föräldrarna berättar sagor för en liten pojke (en som sedan avskyr skönlitteratur), och den lille gossen frågar misstroget "är det sant" och på svaret "nej, det är en saga" svarar "jag vill inte höra fler sagor!".

Jag undrar också om denne fiktive gosse som vuxen läser sagor och berättelser för sina egna barn el om han benhårt nekar och låter barnens mamma göra det.

Är detta sanning el en skröna? Dvs att Albert Einstein har sagt detta:

”Om du vill att dina barn ska bli begåvade så ska du berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem."

nescio skrev:Allt jag minns om Riemannhypotesen är:

En funktion som kallas Riemanns z-funktion har bara nollställen på linjen där realdelen är 1/2?
Jag minns inte vad Riemanns z-funktion är. Jag tror det är en serie av termer med z i nämnaren?

Det var en rätt bra sammanfattning.

nescio skrev:Så jag är nog inte bildad.

Enligt trådens bildningsexpertis ska man kunna referera till Shakespeare för att vara bildad. Dina kunskaper om Riemannhypotesen verkar sakna relevans för att bedöma din grad av bildning.

Alien skrev:Är detta sanning el en skröna? Dvs att Albert Einstein har sagt detta:

”Om du vill att dina barn ska bli begåvade så ska du berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem."

Det här är ett skolexempel på argumentationsfelet genetisk argumentation.

Justja, jag kom på att jag faktiskt kan en Shakespearereferens:

2b V ~2b = ?

Så jag kanske är bildad i alla fall?

Mats skrev:Tycker du också att en bildad person bör vara insatt i Riemannhypotesen?

Du frågade för all del inte mig, men det tycker jag. Åtminstone på ett allmänt plan, vad det skulle innebära att lösa den liksom lite om varför det är en svår nöt att knäcka.
Likaså bör man känna till Gödels ofullständighetssatser, Russels paradox och Heisenbergs osäkerhetsrelation - åtminstone på nivån att man förstår vad de för med sig för konsekvenser för människans möjligheter att veta något om verkligheten.

Mats skrev:

Alien skrev:Är detta sanning el en skröna? Dvs att Albert Einstein har sagt detta:

”Om du vill att dina barn ska bli begåvade så ska du berätta sagor för dem. Om du vill att de ska bli mycket begåvade så berätta ännu fler sagor för dem."

Det här är ett skolexempel på argumentationsfelet genetisk argumentation.

Men det är ju två problem:

1. Har Albert Einstein sagt det el inte?

2. Oavsett det, stämmer det el inte? Dvs är det bra för barnets intelligens att stimulera fantasin?

Barn brukar iaf använda fantasin när de leker. Så det verkar medfött. Frågan är om en del förlorar fantsin sedan och om det är något att sörja.

Om Einstein verkligen sade så, kan han ha velat komma undan den besvärliga frågan. Han ville knappast säga "se till att du själv och din partner är intelligenta, då är det stor chans att barnet blir det också".

Och vad anser du själv, är det bra för barnen att föräldrar läser sagor för dem? Eller borde de i stället läsa om naturlagarna, anpassade till barnets nivå?

Det är bra att barn läser sagor så att de bli intresserade och vana att läsa. Nån gång i tidiga tonåren kan de sen (delvis) gå över till att läsa mer innehållsrika ämnen.

Alien skrev:Men det är ju två problem:

1. Har Albert Einstein sagt det el inte?

2. Oavsett det, stämmer det el inte? Dvs är det bra för barnets intelligens att stimulera fantasin?

[...]

Om Einstein verkligen sade så, kan han ha velat komma undan den besvärliga frågan. Han ville knappast säga "se till att du själv och din partner är intelligenta, då är det stor chans att barnet blir det också".

Fritt tolkat: "Einstein har kanske sagt något, men han kanske menade något annat som han inte ville säga." Det är så mycket spekulationer i det att jag omöjligt kan förhålla mig till det. För att det ska finnas en chans att jag ska bli intresserad skulle det krävas att någon toge reda på hur det verkligen är.

Alien skrev:Barn brukar iaf använda fantasin när de leker. Så det verkar medfött.

Det gäller för de flesta barn, men varken jag eller Gunilla Gerland klarade av att leka fantasilekar när vi var barn.

Alien skrev:Och vad anser du själv, är det bra för barnen att föräldrar läser sagor för dem? Eller borde de i stället läsa om naturlagarna, anpassade till barnets nivå?

Jag tycker att föräldrarna kan prova båda. Det kommer att märkas vad som intresserar barnen och vad som inte gör det. Jag tycker det är orimligt att förvänta sig att alla ska kunna precis allt.

slackern skrev:Min förra husläkare har skrivit en deckare där en utav personerna hade Asperger men har ej läst boken.

Är det månne Jonas Moström du syftar på? Jag hade också honom som husläkare, jättebra både som läkare och författare. Vad heter boken i fråga?

Jag gillar skönlitteratur och tycker att matematik och vetenskap är för jobbigt och koncentrationskrävande. Några tycker tvärtom, att matematik och vetenskap är roligt och att skönlitteratur är tråkigt för att det inte är verklighetstroget. Jag förstår inte problemet i denna tråd. Alla tycker olika, inget konstigt med det. Jag känner många som inte gillar att läsa böcker, men jag försöker inte pracka på dem mitt intresse, och jag har inte upplevt att Mats eller andra av mina vänner har försökt pracka på mig sina intressen.

Det är jättebra att uppmuntra barn till att läsa skönlitteratur, men det är nog lika viktigt att uppmuntra dem till att få upp ögonen för vetenskap. Så kan de själva välja när de blir större vilket de gillar bäst.

Jag läste mycket serier när jag var ung. Ingen skall påstå att inte serietidningar har samma tyngd som faktaböcker, för då blir jag lite kinkig.

Heliora skrev:Jag gillar skönlitteratur och tycker att matematik och vetenskap är för jobbigt och koncentrationskrävande. Några tycker tvärtom, att matematik och vetenskap är roligt och att skönlitteratur är tråkigt för att det inte är verklighetstroget. Jag förstår inte problemet i denna tråd. Alla tycker olika, inget konstigt med det. Jag känner många som inte gillar att läsa böcker, men jag försöker inte pracka på dem mitt intresse, och jag har inte upplevt att Mats eller andra av mina vänner har försökt pracka på mig sina intressen.

Det är jättebra att uppmuntra barn till att läsa skönlitteratur, men det är nog lika viktigt att uppmuntra dem till att få upp ögonen för vetenskap. Så kan de själva välja när de blir större vilket de gillar bäst.

Romanen heter Mirakelmannen och jag skrev om den här: post1401900.html#p1401900 (ingen positiv bild av aspergaren i den boken).

Jag försöker inte tvinga Mats el någon annan att läsa skönlitteratur, jag undrade bara varför det är dåligt att något är "påhittat", eftersom ju filmer och TV-serier också är påhittade. Men just Mats är ju konsekvent där med att han föredrar dokumentärer.

Alien skrev:Romanen heter Mirakelmannen och jag skrev om den här: post1401900.html#p1401900 (ingen positiv bild av aspergaren i den boken)

Den boken har jag läst. Mindes inte aspergaren där, men var nog för länge sen jag läste den kanske.

Jag tror att vi är som folk är mest. Vi föredrar att läsa olika saker och vissa läser inte alls. Att autister saknar fantasi är en myt.

Liljan skrev:Jag tror att vi är som folk är mest. Vi föredrar att läsa olika saker och vissa läser inte alls. Att autister saknar fantasi är en myt.

Håller med. Gillar både skönlitteratur och faktaböcker, både alla ämnen inom humaniora och alla inom naturvetenskap. Vad och hur jag läser har varierat genom livet och fortsätter att variera.
Det är lättare att bli nyfiken på något som jag redan vet lite grann om, som liknar något jag läst förut. Just därför gillar jag böcker. Det är lite lättare att hålla fokus med en bok, för mig som växt upp med böcker.

Internet/nätet är lite förödande för mig, som lätt vill veta lite mer om nästan vad som helst jag läser om.
För det finns alltid hur många nya länkar som helst som är lite näraliggande. När jag läser en bok försöker jag nu för tiden hålla mig från att ta upp mobilen under tiden och börja söka länkar om författaren, innehållet i boken eller vad som nu faller mig in.

En bra skönlitterär bok är som en egen värld att gå in i och ut ur, under den period jag läser den.

vad anser du själv, är det bra för barnen att föräldrar läser sagor för dem? Eller borde de i stället läsa om naturlagarna, anpassade till barnets nivå?

Apropå ovanstående så brukade min pappa, som var kärnfysiker, både berätta sagor (ibland såna han själv hittade på) och berätta om naturvetenskap för mig. Jag var 6 år när han berättade om Big Bang och hur universum expanderat efter Big Bang..

Någon skrev:

vad anser du själv, är det bra för barnen att föräldrar läser sagor för dem? Eller borde de i stället läsa om naturlagarna, anpassade till barnets nivå?

Apropå ovanstående så brukade min pappa, som var kärnfysiker, både berätta sagor (ibland såna han själv hittade på) och berätta om naturvetenskap för mig. Jag var 6 år när han berättade om Big Bang och hur universum expanderat efter Big Bang..

Vad coolt med en pappa som kärnfysiker!

Det är mitt drömjobb, men jag lär inte klara studierna. Men jag läser mycket kärn-, kvant- o astrofysik för mig själv. Samt filosoferar jag mycket om universum, medvetandet o vad allt är för nått.

Jag har väldigt svårt att fastna för skönlitteratur. Jag skulle gärna hitta mer som fungerar för mig, men när jag försöker så slutar det oftast med att jag slutar läsa för att jag stör mig på författarens språkbruk eller att jag inser att jag är helt ointresserad av det som beskrivs.

Jag brukar ha lättare för att ta till mig faktaböcker. Språket och upplägget är oftast mer uppstyrt och stramt, och jag gillar att kunna lära mig av böcker.

Fast serier gillar jag. Särskilt tycker jag om inbundna samlingsutgåvor av Disney-serier, tänk Don Rosa och Carl Barks. Så en total torrboll är jag väl ändå inte.

Salamander64 skrev:Jag brukar ha lättare för att ta till mig faktaböcker. Språket och upplägget är oftast mer uppstyrt och stramt, och jag gillar att kunna lära mig av böcker.

Testa med biografier/självbiografier. De ligger i gränslandet mellan skön- och facklitteratur. Det är absolut inte fel att uppskatta facklitteratur men inte skönlitteratur. Jag känner igen mig.

Ignatius skrev:

Salamander64 skrev:Jag brukar ha lättare för att ta till mig faktaböcker. Språket och upplägget är oftast mer uppstyrt och stramt, och jag gillar att kunna lära mig av böcker.

Testa med biografier/självbiografier. De ligger i gränslandet mellan skön- och facklitteratur. Det är absolut inte fel att uppskatta facklitteratur men inte skönlitteratur. Jag känner igen mig.

Det är ett bra tips. Biografier läser jag gärna.

Har dock nyligen "upptäckt" ljudböcker, och särskilt de som kan lånas via bibliotek, helt digitalt. Nu slipper jag störa mig på alla hopplösa podmänniskor som beter sig så irriterande i sitt berättande.

nallen skrev:Det är bra att barn läser sagor så att de bli intresserade och vana att läsa. Nån gång i tidiga tonåren kan de sen (delvis) gå över till att läsa mer innehållsrika ämnen.

Jag har fyra barn och har läst både sagor och barnanpassad vetenskap för dem när de var små. De har alltid haft tillgång till åldersadekvat skönlitteratur och facklitteratur hemma.

Resultatet blev:

Barn nr 1 (20 år) läser mest biografier och artiklar om idrott, framför allt fotboll.
Barn nr 2 (20 år) läser bara om motorer, men tittar hellre på youtube-klipp om samma information finns där.
Barn nr 3 (18 år) läser mest facklitteratur, olika ämnen men oftast naturvetenskap och historia. Läser även fantasy när andan faller på (och skriver på en fantasyroman).
Barn nr 4 (11 år) läser i princip allt som råkar finnas i närheten, både facklitteratur och skönlitteratur.

En väldigt liten studie, men det verkar inte spela så stor roll vad man matas med som barn. Särskilt min minimala tvillingstudie tyder på detta.