Jag är ärligt och uppriktigt intresserad av denna fråga. Jag har flera gånger, när jag läst inlägg på detta forum, fått ett intryck av att flera medlemmar här faktiskt tycks anse att personer med AS är mindre ytliga än personer som inte har AS.

Tycker ni själva att det är så, och i så fall, vad grundar ni det på?

Jag tror inte ytlighet har med AS att göra utan med omognad. Således torde det finnas både ytliga och djupa människor i båda grupperna. Vidare tror jag att man kan vara både ytlig och djup samtidigt, på olika områden.

Nej, jag tror inte människor med diagnosen Aspergers syndrom är mindre ytliga än andra. Inte mer heller för den delen. Faktum är att ju mer jag kommer i kontakt med personer som delar diagnos med mig desto mer inser jag att jag inte ser någon större skillnad mellan människor som har Aspergers och människor som inte har det. Inte på det vis många behagar påpeka.

Skillnaderna ligger mer åt ljudkänslighet, utmattning, överstimulans och beröringskänslighet t.ex. Rent fysiska saker således.

Som jag ser det har många aspergare problem med kroppsuppfattningen öht.
Många ser faktiskt ut som Stig-Helmer, vilket inte är fel om man vill se ut så. Men om man då undrar varför man har svårt med tjejer blir det patetiskt.

Med det menar jag att man ska klä sig någorlunda vettigt, ha en frisyr som passar mm utan att för den sakens skull bli ett rent modeoffer.

Som jag sagt tidigare: man måste vara medveten om vilka signaler man sänder ut om man vill fungera i sociala sammanhang.

Intressant fråga. Beror på vad man lägger i ordet ytlig.

Folk som enbart är intresserade av sig själva och sitt utseende, mode, prylar, pengar och status tycker jag är ytliga. Men det tror iaf jag är mycket mer vanligt bland NT än hos aspergare.

Menar man att man vill vara ytlig ibland, som att koppla av eller t.o.m. fly från verkligheten en stund, tror jag det är minst lika vanligt bland aspergare.

/Barracuber

Inger skrev:Jag tror inte ytlighet har med AS att göra utan med omognad. Således torde det finnas både ytliga och djupa människor i båda grupperna. Vidare tror jag att man kan vara både ytlig och djup samtidigt, på olika områden.

Tror jag med. Och med läggning.

Motgångar som tvingar till reflexion kan förstås påskynda eller fördjupa mognad (åtminstone på det område motgångarna gäller). Eller också inte alls. Jämförelsevis fler med än utan AS kanske upplever sådana motgångar. Men detsamma gäller ju många delgrupper av dem utan AS.

"Intelligens" i övre halvan av IQ-spektret (som ju är en förutsättning för vår konstlade diagnos)? Kanske den kan göra folk litet "djupare" i genomsnitt, men den skillnaden lär väl i så fall vara svår att urskilja nere på individnivå. Särskilt om den kombineras med de många rigida drag som vi kan ha.

Men det beror förstås på vad man avser "djup"/"ytlighet" på för område, som sagt. Har man hög utbildning och förfinad smak kanske man inte ser livsklokheten och ödmjukheten inför livets mångfald hos en del vanliga svenssons som lyssnar på Svensktoppen, till exempel.

barracuber skrev:Folk som enbart är intresserade av sig själva och sitt utseende, mode, prylar, pengar och status tycker jag är ytliga. Men det tror iaf jag är mycket mer vanligt bland NT än hos aspergare.

Menar man att man vill vara ytlig ibland, som att koppla av eller t.o.m. fly från verkligheten en stund , tror jag det är minst lika vanligt bland aspergare.

Instämmer på båda punkterna.

KrigarSjäl skrev:Som jag ser det har många aspergare problem med kroppsuppfattningen öht.
Många ser faktiskt ut som Stig-Helmer, vilket inte är fel om man vill se ut så. Men om man då undrar varför man har svårt med tjejer blir det patetiskt.

Med det menar jag att man ska klä sig någorlunda vettigt, ha en frisyr som passar mm utan att för den sakens skull bli ett rent modeoffer.

Som jag sagt tidigare: man måste vara medveten om vilka signaler man sänder ut om man vill fungera i sociala sammanhang.

+1

Med tillägget att om man går framåtlutad och allmänt töntigt så är faktiskt inte den största faran att man är motbjudande för att man framstår som berusad, utan för att man kan ramla och slå sig något episkt.

Så det finns något ytterst pragmatiskt i att kunna glänsa lite; och det är att folk lyssnar på en mera då.

Zombie skrev:
"Intelligens" i övre halvan av IQ-spektret (som ju är en förutsättning för vår konstlade diagnos)?

Fast det enda som sägs om IQ och AS är väl att man ska vara normalbegåvad, inte att man ska vara überbright eller ens smart light? Dessutom finns det visst folk som fått AS-diagnos trots IQ som är i särskolezonen. Så det där kravet tar jag allt väldigt lätt på.

Liksom att skillnaden på HFA och AS skulle vara nåt språkligt. Min stora fick diagnos HFA trots att hon aldrig haft nån språkstörning eller språkförsening. Vet inte andra varför hon fick HFA-diagnos istället för AS kan de tro att det handlat om språket, men det gör det alltså inte. Vad jag ville med detta inlägg är att säga att diagnosen inte säger särskilt mycket om människan bakom.

Jag tror det finns mer eller mindre ytliga personer bland både AS och NT. Möjligtvis att ytligheten yttrar sig på olika sätt hos AS och NT. Det kanske kan vara fråga för rdos?

Jag begrundar begreppet "ytlig" och inser att jag inte vet riktigt vad som avses. Hur bedömer man om en person är ytlig eller inte, utan att känna denne?

alfapetsmamma skrev:

Zombie skrev: "Intelligens" i övre halvan av IQ-spektret (som ju är en förutsättning för vår konstlade diagnos)?

Fast det enda som sägs om IQ och AS är väl att man ska vara normalbegåvad, inte att man ska vara überbright eller ens smart light?

Det var det jag menade - skulle ha skrivit "från mitten och uppåt" eller något.

Dessutom finns det visst folk som fått AS-diagnos trots IQ som är i särskolezonen. Så det där kravet tar jag allt väldigt lätt på.

Säger du det så har jag lärt mig en sak till.

Zombie skrev:Säger du det så har jag lärt mig en sak till.

Problemet är återigen att man använder olika diagnosmanualer samt tolkar det man läser samt det man ser olika från utredare till utredare. Då blir det så här pannkakigt. Det stör mig, minst sagt.

Har en liten teori som passar in på mig iaf. Jag kan vara både extremt ytlig och extremt djup (dock ej samtidigt). Jag når ganska lätt dessa extremlägen men är inte så ofta mittemellan. Kanske NT är mer "stabila", dvs dom är hela tiden inom ett ganska smalt band på skalan.

Bara en tanke.

Jag tycker mig ha läst någonstans att en del med autism har skyhöga ytliga krav på partners. Tror dock att det är stor skillnad på vad man svarar en 'diagnosutredare' och hur det egentligen är. Somliga av dem som svarar extremt kanske inte haft ett förhållande, och då är nog svaret ganska meningslöst.

Zombie skrev:"Intelligens" i övre halvan av IQ-spektret (som ju är en förutsättning för vår konstlade diagnos)?

Nix, det är inte en förutsättning för AS-diagnos (min syster arbetar på ett dagcenter där flera brukare har AS men IQ under 100), däremot är AS den NPF-diagnos som har högre andel med IQ över 100 än de flesta andra diagnoser (inklusive NT).
IQ-kravet för AS-diagnos är att man inte är förståndshandikappad (IQ under 70?)

Hur definiera ytlighet? Jag vet faktiskt inte, det kan ju betyda olika saker. Det jag reagerar på är att många "aspergare" så att säga tilldelar sig själva diverse olika positiva egenskaper, medan jag tycker mig se att vi är väldigt olika sinsemellan. I mitt tycke är det som att säga att folk som har hemorrojder är mer intuitiva än andra. Men jag gissar att svaret - eller ett av svaren - på detta, kan vara att det rör sig om en försvarsmekanism.

Och precis som alfapetsmamma redan skrivit i denna tråd, så kan även personer som inte är "normalintelligenta" få diagnosen. Jag citerar Tony Attwood:

"Diagnosen Aspergers syndrom ställs vanligtvis om personen har en intelligenskvot inom normalområdet. Men barn och vuxna med kliniska kännetecken på Aspergers syndrom har ofta en påfallande ojämn begåvningsprofil på test som mäter intelligens. Resultatet på vissa delstest kan hamna inom, och i vissa fall kanske även över normalområdet. Asperger själv inkluderade ursprungligen barn med vissa bristande intellektuella förmågor i sin beskrivning av autistisk personlighetsstörning, även om mental retardation enligt DSM-IV utesluter diagnosen Aspergers syndrom. Jag är försiktig när jag pratar om en allmän begåvningsnivå och inkluderar även i vissa fall barn med lägre total begåvningsnivå om några av barnets kognitiva förmågot ligger inom normalområdet."

Citat ur "Den kompletta guiden till Aspergers syndrom", sid. 51.

Alexandra, vilket föredömligt inlägg! (Fattas bara att titeln är kursiverad istället för inom citationstecken så vore jag fullständigt lycklig.)

alfapetsmamma skrev:Alexandra, vilket föredömligt inlägg!

Tackar!

(Fattas bara att titeln är kursiverad istället för inom citationstecken så vore jag fullständigt lycklig.)

Attans att jag inte kan ändra det!

Alexandra skrev:Attans att jag inte kan ändra det!

Du kan klicka på utropstecknet vid ditt inlägg och be en moderator ändra det!

Parvlon skrev:Jag tycker mig ha läst någonstans att en del med autism har skyhöga ytliga krav på partners. Tror dock att det är stor skillnad på vad man svarar en 'diagnosutredare' och hur det egentligen är. Somliga av dem som svarar extremt kanske inte haft ett förhållande, och då är nog svaret ganska meningslöst.

Här är två trådar om aspergares krav på partner:

http://www.aspergerforum.se/aspiga-krav-pa-partner-t3908.html
http://www.aspergerforum.se/idealpartner-omrostning-t5673.html

Jag har då åtminstone trott att aspergare var mer tänkande och ifrågasättande, och därför inte skulle köpa rådande normer rakt av.

Själv ville jag alltid veta varför vissa saker skulle göra el varför de måste göras på just detta sätt. Jag hade svårt att bara tiga och lyda.

När jag fick min AS-diagnos så trodde jag att jag hittat förklaringen. För mig var ingenting självklart. Det positiva med det var just att tänka självständigt och inte böja sig för vad "alla andra" tänker/säger/gör.

Dessutom har jag tänkt att just det eviga utanförskapet lett till att vi tänker mera än andra. Om man kommunicerar med andra "som fisken i vattnet" behöver man inte tänka och fundera så mycket. Men om man lever mycket i tankens värld så bryr man sig inte så mycket om det yttre.

Alexandra kanske har rätt i att det är en försvarsmekanism. Men i så fall känns inte AS längre som något positivt utan enbart negativt.

Alien skrev:Jag har då åtminstone trott att aspergare var mer tänkande och ifrågasättande, och därför inte skulle köpa rådande normer rakt av.

Själv ville jag alltid veta varför vissa saker skulle göra el varför de måste göras på just detta sätt. Jag hade svårt att bara tiga och lyda.

När jag fick min AS-diagnos så trodde jag att jag hittat förklaringen. För mig var ingenting självklart. Det positiva med det var just att tänka självständigt och inte böja sig för vad "alla andra" tänker/säger/gör.

Dessutom har jag tänkt att just det eviga utanförskapet lett till att vi tänker mera än andra. Om man kommunicerar med andra "som fisken i vattnet" behöver man inte tänka och fundera så mycket. Men om man lever mycket i tankens värld så bryr man sig inte så mycket om det yttre.

Alexandra kanske har rätt i att det är en försvarsmekanism. Men i så fall känns inte AS längre som något positivt utan enbart negativt.

Fast det du nämnde ÄR ju positivt, som jag ser det iaf, även om det har en orsak som inte per se är positiv. Varför skulle det vara fel att vara nöjd med nåt man utvecklat, även om det var av nödtvång?

Som jag uppfattar saken:

De egenskaper Alien nämner är positiva. Har man utvecklat dem i självförsvar så förblir de ju bra, eftersom de är bra i sig. (Och är det inte i hög grad just under press både arter, grupper och individer utvecklas?)

Men är det ett självbedrägeri, det man har utvecklat i självförsvar (som jag har tolkat Alexandras förmodan, som jag i så fall instämmer i till stor del) - så är det ju inte bra.