Aspergare känslokalla?
73 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
Danne skrev:Jag upplever aspergare som mycket mer empatiska och känslosamma än NT's generellt sett. [...] NT's är mer irrationella av sina känslor [...]
På vilket sätt är det här inte samma typ av felslut som du menar att NT gör?
Sen kan vi bete oss irrationellt på andra sätt som inte NT's gör, men det är en annan sak.
Här tycker jag att du undergräver en redan svag mark för ditt påstående.
rdos skrev:En myt. Aspies har svårt att tolka andras känslor, och visar då inte empati som NTs förväntar.
Medhåll. "Känslokallhet" kan lika gärna vara ett utfall av en oförmåga att förmedla sina känslor.
Senast redigerad av Trolsk 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Klokt och insiktsfullt skrivet av dig Danne!
Av dig KrigarSjäl också. Aspergare har ju bara andra sätt att visa empati. De sätten är ju också "rätt".
Och som du Danne skrev exemplet med barnet som gjort sig illa: Omtanke kan ju vara ganska "hårdhänt", "hjärtlös", i NTs ögon.
geocache
Av dig KrigarSjäl också. Aspergare har ju bara andra sätt att visa empati. De sätten är ju också "rätt".
Och som du Danne skrev exemplet med barnet som gjort sig illa: Omtanke kan ju vara ganska "hårdhänt", "hjärtlös", i NTs ögon.
geocache
Danne skrev:KrigarSjäl skrev:Det är en myt att aspergare skulle vara känslokalla.
Just precis.
Så blir det när NT's betraktar icke-NT's och sen skriver böcker/info om dessa.
Kollar man FASS och andra ställen där aspergare beskrivs "fackmannamässigt" så ser man tydligt att det är en NT som skrivit det.
Jag upplever aspergare som mycket mer empatiska och känslosamma än NT's generellt sett.
Det är bara sättet vi utrycker det på som skiljer, och även vilka saker som sätter igång våra känslor.
Ex: En mamma som är upprörd för att hennes barn gjort sig illa, kan reagera på att jag inte sitter och bölar ikapp med henne.
Hon ser inte att jag visst känner empati för barnet, men lägger fokus på att räkna ut hur vi ska komma till sjukhuset på snabbaste sätt. Känslorna får komma i efterhand.
NT's är mer irrationella av sina känslor, medans aspergare fortfarande försöker behålla sitt logiska tänk och inte tappa huvudet.
(Sen kan vi bete oss irrationellt på andra sätt som inte NT's gör, men det är en annan sak.)
Så är iallafall min uppfattning, sen finns det självfallet olika individer i bägge grupperna.
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Jag är nog rätt kall, tyärr...
Eller, som redan påpekats av andra, jag verkar nog vara känslokall.
Känner väldigt igen mig i det där att när andra blir upprörda och sveps iväg av sina känslor, då vill jag bara sucka och tänka framåt; dvs hur ska vi lösa det!
Det är ju ingen meningen att sitta å böla eller skrika eller nåt när man istället kan planera framåt steg för steg och göra något vettigt istället..........
Jag menar, det hjälper väl ingen att sitta å grina, när man kan få problemet att förvinna genom att fokusera på ngt annat?? (Jag tala om smågrejer nu, typ att man gjort sig illa eller blivit sur för nån skitsak.)
Självklart är det nog däremot bara nyttigt att ibland få leva igenom sina känslor och t ex få gråta ut! Alla behöver det ibland.
Jag är självcentrerad helt enkelt....
Vill inte vara det och jag har eg lätt för att känna empati med utsatta, t ex oskyldiga barn, gamla, sjuka, ensamma, djur osv - men då blir jag oftast så j-a förbannad på alla andra runtomkring som kan men inte vill bry sig å eftersom det i regel är de som "bestämmer" så klarar jag inte att va schysst mot dem utan visar då istället upp en känslokall attityd; emot DEM alltså, de som inte bryr sig om de som är riktigt i behov av omtanke och kärlek som de har omkring sig!!
Tex jag vill inte behöva fjäska för nån satans kärring som redan har allt och i sin tur behandlar de gamla på hemmet hon jobbar på som SKIT.............. - bara för att hon anses vara en populär och viktig person, en sån där man "ska" hålla sig vän med...
Ha nog helt enkelt gett upp då jag insett att den här världen är sjuk och inte alls fungerar såsom jag trodde som liten.
Kan inte acceptera ordningen som gäller.
Men det är väl för att jag är en odd figur...
Skönt att vi är flera iafl!
Man sätter väl upp en hög förvarsmur emot känslor när man insett att man ändå inte försår och att det kan leda till mycket obehag om man trampar fel lite för mycket.
Bättre att inte låta sig påverkas än att ständigt bli besviken...
Eller, som redan påpekats av andra, jag verkar nog vara känslokall.
Känner väldigt igen mig i det där att när andra blir upprörda och sveps iväg av sina känslor, då vill jag bara sucka och tänka framåt; dvs hur ska vi lösa det!
Det är ju ingen meningen att sitta å böla eller skrika eller nåt när man istället kan planera framåt steg för steg och göra något vettigt istället..........
Jag menar, det hjälper väl ingen att sitta å grina, när man kan få problemet att förvinna genom att fokusera på ngt annat?? (Jag tala om smågrejer nu, typ att man gjort sig illa eller blivit sur för nån skitsak.)
Självklart är det nog däremot bara nyttigt att ibland få leva igenom sina känslor och t ex få gråta ut! Alla behöver det ibland.
Jag är självcentrerad helt enkelt....
Vill inte vara det och jag har eg lätt för att känna empati med utsatta, t ex oskyldiga barn, gamla, sjuka, ensamma, djur osv - men då blir jag oftast så j-a förbannad på alla andra runtomkring som kan men inte vill bry sig å eftersom det i regel är de som "bestämmer" så klarar jag inte att va schysst mot dem utan visar då istället upp en känslokall attityd; emot DEM alltså, de som inte bryr sig om de som är riktigt i behov av omtanke och kärlek som de har omkring sig!!
Tex jag vill inte behöva fjäska för nån satans kärring som redan har allt och i sin tur behandlar de gamla på hemmet hon jobbar på som SKIT.............. - bara för att hon anses vara en populär och viktig person, en sån där man "ska" hålla sig vän med...
Ha nog helt enkelt gett upp då jag insett att den här världen är sjuk och inte alls fungerar såsom jag trodde som liten.
Kan inte acceptera ordningen som gäller.
Men det är väl för att jag är en odd figur...
Skönt att vi är flera iafl!
Man sätter väl upp en hög förvarsmur emot känslor när man insett att man ändå inte försår och att det kan leda till mycket obehag om man trampar fel lite för mycket.
Bättre att inte låta sig påverkas än att ständigt bli besviken...
Senast redigerad av Alyana 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Hej Alyana!
Såååå klokt skrivet av dig tycker jag!
Och om man "får tycka"... jag saknade dig på träffen i Karlstad nu i helgen (jag såg att du bor i Värmland)... men du har kanske långt till Karlstad?
/geocache
Såååå klokt skrivet av dig tycker jag!
Och om man "får tycka"... jag saknade dig på träffen i Karlstad nu i helgen (jag såg att du bor i Värmland)... men du har kanske långt till Karlstad?
/geocache
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Alyana, det du skriver låter inte precis som en kall människa. Mera som en "för" bra människa.
Den där frustrerade naiva rättskänslan, medkänslan med andra utsatta och oförmågan att acceptera ondska känner jag igen. Och har fått intrycket att det är rätt många aspergare som gör.
Den där frustrerade naiva rättskänslan, medkänslan med andra utsatta och oförmågan att acceptera ondska känner jag igen. Och har fått intrycket att det är rätt många aspergare som gör.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Vet inte vad jag ska skriva egentligen. Men jag är rätt säker på att jag är känslokall. Det är så svårt att veta eftersom jag har alexitymi (svårighet att identifiera egna känslor) och är deprimerad med jämna mellanrum. Riktigt kass empati vet jag att jag har men jag är inte helt blank på känslor. Det är snarare att jag får känslor över konstiga saker som andra inte bryr sig om, och samtidigt känner jag ingenting när bra saker händer familjemedlemmar eller när dåliga saker händer främlingar.
Mitt sinnesspektra domineras nästintill konstant av känslorna "bad" och "whatever" kan jag väl säga.
Kan ju även påpeka att jag inte har någon AS diagnos utan väntar på en sådan. Jag kan lika gärna vara Schizoid. Det lutar åt båda...
Mitt sinnesspektra domineras nästintill konstant av känslorna "bad" och "whatever" kan jag väl säga.
Kan ju även påpeka att jag inte har någon AS diagnos utan väntar på en sådan. Jag kan lika gärna vara Schizoid. Det lutar åt båda...
Senast redigerad av Deadly_Nightshade 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
- Deadly_Nightshade
- Inlägg: 881
- Anslöt: 2009-07-03
- Ort: Stockholm
Trolsk skrev:Danne skrev:Jag upplever aspergare som mycket mer empatiska och känslosamma än NT's generellt sett. [...] NT's är mer irrationella av sina känslor [...]
På vilket sätt är det här inte samma typ av felslut som du menar att NT gör?
Jag skriver "Jag upplever... ", det vill säga att det är min uppfattning när man generaliserar, inte ett påstående som om det vore fakta.
Trolsk skrev:Danne skrev:Sen kan vi bete oss irrationellt på andra sätt som inte NT's gör, men det är en annan sak.
Här tycker jag att du undergräver en redan svag mark för ditt påstående.
Se ovanstående svar. Eller läs det jag skriver längst ner i inlägget du klippte från: "Så är iallafall min uppfattning, sen finns det självfallet olika individer i bägge grupperna."
Vad andra tycker får stå för dom, jag har inte publicerat min åsikt som något slags fakta som i t.ex. FASS, eller andra "expertutlåtanden" om asperger.
Jag har inte utmålat mig som någon opartisk källa för den delen heller.
Senast redigerad av Danne 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Danne skrev:Jag skriver "Jag upplever... ", det vill säga att det är min uppfattning när man generaliserar, inte ett påstående som om det vore fakta.
Man mäter inte rationalitet i absoluta mått då det är beroende av individuella faktorer. Vi kan säga att rationalitet uttrycker sig på olika sätt. Menar du att det finns normskillnader mellan AS och NT? Frågan är om inte normskillnader inom AS korrelerar med dito inom NT. Givet vida spann menar jag att så bör övervägas.
Se ovanstående svar. Eller läs det jag skriver längst ner i inlägget du klippte från: "Så är iallafall min uppfattning, sen finns det självfallet olika individer i bägge grupperna."
Vad andra tycker får stå för dom, jag har inte publicerat min åsikt som något slags fakta som i t.ex. FASS, eller andra "expertutlåtanden" om asperger.
Jag har inte utmålat mig som någon opartisk källa för den delen heller.
Men precis när du sätter gränser mellan AS och NT i frågan om rationalitet så öppnar du dem igen. Jämför du ett normsnitt NT och delar ur NT får du gissningsvis upp till stora skillnader. Om AS är en liten grupp kan en fördelning av AS rymmas i NT-spektrumet.
I korta ord tycker jag att du jämför med en bild som inte stämmer överens i den större gruppen NT.
Senast redigerad av Trolsk 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Trolsk skrev:I korta ord tycker jag att du jämför med en bild som inte stämmer överens i den större gruppen NT.
Tja, du får väl tycka så om du vill.
Jag har inte lagt någon större kraft på att försöka forma min åsikt så den är 100% politiskt korrekt och passar alla.
Jag bara sa vad min uppfattning var, eftersom jag tycker den skilde sig från vad jag sett som en stereotyp syn på aspergare.
Inget mer än det.
Senast redigerad av Danne 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
geocache skrev:Hej Alyana!
Och om man "får tycka"... jag saknade dig på träffen i Karlstad nu i helgen (jag såg att du bor i Värmland)... men du har kanske långt till Karlstad?
/geocache
Hej!
Närå, jag har bara sex mil till Karlstad men jag visste faktiskt inte om den där träffen.
Tror tyvärr inte att jag hade vågat iallafall....
Har blivit en fegis.
Hur många var ni?
Vilka var där?
Skulle ioförsig varit kul att träffa er!
Senast redigerad av Alyana 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
Jag får ibland höra att jag är "kylig" och svår att läsa av känslomässigt. Kanske det stämmer att jag har svårt att sända ut signaler som känns "ickekontrollerade".. Men i så fall är det mina tidigare erfarenheter som har gjort mig sådan.
Jag ser mig själv som en mycket passionerad människa på många sätt. Kan få väldigt starka känslor men kan tyvärr ha svårt att dela dem med någon annan.
Jag ser mig själv som en mycket passionerad människa på många sätt. Kan få väldigt starka känslor men kan tyvärr ha svårt att dela dem med någon annan.
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 21:31:39, redigerad totalt 1 gång.
- missbutterfly
- Inlägg: 2272
- Anslöt: 2007-02-13
- Ort: Aspberget
Min empati skiljer sig åt beroende på vad och vem det handlar om. Parmänniskor har jag ingen empati alls med, de behöver ingen empati tycker jag, det kan de få från sina partners istället. De skall vara tacksamma att de har sådan och inte börja kräva saker från andra. Om parmänniskan förlorar sin partner så känner jag ingen empati då heller, för parmänniskor önskar jag faktiskt ont - med några få undantag.
Men om det gäller icke-parmänniskor, barn eller djur, då kan jag ha väldig empati. Då kan jag ha empati som svämmar över, dvs att det blir alldeles för jobbigt för mig med alla känslor.
Men om det gäller icke-parmänniskor, barn eller djur, då kan jag ha väldig empati. Då kan jag ha empati som svämmar över, dvs att det blir alldeles för jobbigt för mig med alla känslor.
Senast redigerad av Heliora 2011-05-04 21:31:45, redigerad totalt 1 gång.
Ja, jag måste nog göra ett nytt inlägg här..jag är inte så känslokall,jag hyser stor empati, till min hund och mina barn, sambo.
Jag skulle nog inte kunna jobba med det jag gör idag om jag vore för "blödig".
Jag skulle nog inte kunna jobba med det jag gör idag om jag vore för "blödig".
Senast redigerad av hemulen 2011-05-04 21:31:45, redigerad totalt 1 gång.
Alla människor inklusive dom med Aspergers syndrom har normalt sett förmågan att känna empati.
Men det bygger också på att man förstår varför man gjort någon illa.
Personer med AS kan ibland ha svårt med detta eftersom saker som NT's tar illa upp för inte alltid är samma saker som en Aspergare skulle ta illa upp för.
Två personer med AS som umgås kanske skulle kunna strunta i hälsnings/artighetsfraser, kritisera varandras klädstil etc. utan att de tog illa upp, medan samma bemötande till en neurotypisk människa skulle göra att den tog illa upp.
Så sammanfattningsvis; det är inte förmågan till empati som inte fungerar utan det är att människor med AS och människor som är neurotypiska helt enkelt fungerar på lite olika sätt, vilket gör att de tar illa upp för olika saker.
Förklarar man för en Aspergare att man tagit illa upp för något och förklarar exakt varför man tagit illa upp så kan sedan Aspergaren mycket väl känna empati, men det bygger som sagt på att man förklarat detta på ett detaljerat och tydligt sätt.
Sedan finns det personer med och utan AS som har det som kallas för antisocial personlighetsstörning, och där är det istället förmågan till empati som brister. En person med denna störning kan vara mycket väl medveten om att den sårar andra, men bryr sig inte eftersom den inte känner någon ångest inför detta.
Men det bygger också på att man förstår varför man gjort någon illa.
Personer med AS kan ibland ha svårt med detta eftersom saker som NT's tar illa upp för inte alltid är samma saker som en Aspergare skulle ta illa upp för.
Två personer med AS som umgås kanske skulle kunna strunta i hälsnings/artighetsfraser, kritisera varandras klädstil etc. utan att de tog illa upp, medan samma bemötande till en neurotypisk människa skulle göra att den tog illa upp.
Så sammanfattningsvis; det är inte förmågan till empati som inte fungerar utan det är att människor med AS och människor som är neurotypiska helt enkelt fungerar på lite olika sätt, vilket gör att de tar illa upp för olika saker.
Förklarar man för en Aspergare att man tagit illa upp för något och förklarar exakt varför man tagit illa upp så kan sedan Aspergaren mycket väl känna empati, men det bygger som sagt på att man förklarat detta på ett detaljerat och tydligt sätt.
Sedan finns det personer med och utan AS som har det som kallas för antisocial personlighetsstörning, och där är det istället förmågan till empati som brister. En person med denna störning kan vara mycket väl medveten om att den sårar andra, men bryr sig inte eftersom den inte känner någon ångest inför detta.
Senast redigerad av xlnt 2011-05-04 21:31:45, redigerad totalt 1 gång.
Håller med xlnt i mångt och mycket, även om jag har sett att både aspergare och icke-just-aspergare kan vara väldigt olika och också missförståndsbenägna även inbördes. Men som en grov generalisering, när en sådan absolut behövs och om man talar om att det är det, så.
Vill då tillägga...
... att detsamma gäller även omvänt - alltså att "NT" i allmänhet visar djävligt dålig empati för aspergare. Och det har nog många av oss erfarenhet av...
Men deras oförmåga märks inte på test som är gjorda i deras huvuden för deras värld. Där borde skiljas på förmågan att fungera i den världen och förmågan till den färdighet eller sinnesförmögenhet det gäller.
Vill då tillägga...
xlnt skrev:Så sammanfattningsvis; det är inte förmågan till empati som inte fungerar utan det är att människor med AS och människor som är neurotypiska helt enkelt fungerar på lite olika sätt, vilket gör att de tar illa upp för olika saker.
Förklarar man för en Aspergare att man tagit illa upp för något och förklarar exakt varför man tagit illa upp så kan sedan Aspergaren mycket väl känna empati, men det bygger som sagt på att man förklarat detta på ett detaljerat och tydligt sätt.
... att detsamma gäller även omvänt - alltså att "NT" i allmänhet visar djävligt dålig empati för aspergare. Och det har nog många av oss erfarenhet av...
Men deras oförmåga märks inte på test som är gjorda i deras huvuden för deras värld. Där borde skiljas på förmågan att fungera i den världen och förmågan till den färdighet eller sinnesförmögenhet det gäller.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 21:31:45, redigerad totalt 1 gång.
En person jag stötte på under min skolgång sade : att asbergare saknade empati.
Senast redigerad av Oimpulsivtimpulsiv 2011-05-04 21:31:45, redigerad totalt 1 gång.
- Oimpulsivtimpulsiv
- Inlägg: 119
- Anslöt: 2009-08-10
- Ort: tellus
Oimpulsivtimpulsiv skrev:En person jag stötte på under min skolgång sade : att asbergare saknade empati.
Tyvärr tror människor att det är så. Det är en myt. Se xlnt:s inlägg så lär du förstå hur det hänger ihop.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 21:31:45, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare