DN har intervjuat dels en bloggande aspergare, dels en forskare, dels ordf i Autism- och Aspergerförbundet.

Jenny är öppen om sitt funktionshinder, både i det dagliga livet och på bloggen. Det är viktigt att berätta för att få förståelse, tycker hon. Och så fungerar det för det mesta.

Men efter det tragiska trippelmordet i Härnösand, när rykten spreds om att gärningsmannen skulle ha Aspergers syndrom, har Jenny fått en hel del negativa reaktioner, inte minst i kommentarer på bloggen.

– Jag fick rent ut sagt ta emot en massa skit, säger Jenny. Det är otroligt hur elaka människor kan vara. Kommentarerna gick ut på att jag är farlig, och att sådana som jag inte borde få gå lösa.

Jenny fick också en del otrevliga telefonsamtal, berättar hon. Och även personer i omgivningen, som hon känner, har frågat om Jenny och andra med syndromet är ”farliga” för andra människor.

– Man blir ledsen och man blir rädd. Jag vet ju att det inte är så. Men när jag fick alla kommentarer och frågor, så började tankarna komma ändå – tänk om det skulle kunna vara så, tänk om jag själv skulle kunna göra något hemskt, fast jag inte är medveten om det?

http://www.dn.se/insidan/man-blir-ledsen-och-man-blir-radd-1.1117499

Så här säger forskningen:

Undersökningar där man följt personer som diagnostiserats med Asperger i unga år visar tvärtom att de inte begår fler brott än genomsnittet. Nyligen publicerades en studie där man följt upp hur det gått för barn som diagnostiserats med Aspergers syndrom i Österrike mellan 1951 och 1980. Uppföljningen visade inte på någon skillnad i brottslighet jämfört med normalbefolkningen. En dansk uppföljningsstudie för några år sedan visade samma sak.

Samtidigt finns undersökningar som visar att människor med så kallade autismspektrumtillstånd är överrepresenterade bland dömda personer som genomgått rättspsykiatrisk undersökning.

http://www.dn.se/insidan/forskaren-ingen-bevisad-koppling-till-vald-1.1117508

Jag visste inte ens att AS fanns som diagnos redan 1951. Fast det kanske fanns tidigare i Österrike, eftersom Asperger själv var österrikare.

Sen undrar jag om det kan vara annorlunda betr brottsstatistik för dem som aldrig fått diagnos (och blivit missförstådda hela livet) än för dem som fått den som ung.

Här intervjuas en läkare och AAF:s ordf:

– När det spekuleras om Aspergers syndrom i samband med våldsbrott är det oftast en helt felaktig bild som förmedlas. Personer med Asperger framställs som känslolösa robotar. Det är förfärligt, säger Eva Nordin-Olson, läkare och ordförande i Autism- och Aspergerförbundet.

Våldsbrott skrämmer och fa­scinerar. I olika medier, bloggar och diskussionsforum som Flashback spekuleras friskt om skuldfrågor, motiv och – allt oftare – också om olika psykiatriska diagnoser. Nu senast är det trippelmordet i Härnösand som varit på tapeten, och frågan om huruvida gärningsmannen har exempelvis Asperger
--
Empatibegreppet används slarvigt och missförstås, menar hon. Personer med syndromet kan ha svårigheter med att intuitivt, i stunden, ta andras perspektiv och förstå hur andra tänker. Det kan göra det svårare att kommunicera i sociala sammanhang.

– Men det handlar definitivt inte om känslokyla eller om oförmåga till medkänsla, det är en stor fördom.

http://www.dn.se/insidan/lakaren-det-handlar-inte-om-oformaga-att-kanna-medkansla-1.1117507

Jennys blogg: http://barajag-jenny.blogspot.com/search/label/Aktuellt

Jag hoppas det kommer något gott ur det hela framöver .
Än så länge har vi fått otroligt bra respons.

Det är förresten jag som är Jenny

Utmärkta artiklar! Jag var precis på väg in hit för att tipsa om dem. Håller på och mailar Malin Nordgren om två vinklar till att skriva om, så kanske möjligtvis OA kunde få synas också. Dels om Autistic Pride Day nästa vecka, dels om punkt tio i de etiska reglerna för press, radio och TV:

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

http://www.po.se/Article.jsp?article=1011

Om detta även gällde berörda personers medicinska diagnoser som saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande är det oerhört mycket som inte hade skrivits eller trummats ut i TV3 på senare år...

Jag insåg att paragrafen lyder så helt nyligen, och det synes mig närmast förbluffande att det kan vara så kategoriskt gällande så många andra typer av egenheter och egenskaper, samtidigt som press, radio och TV kan hålla på och stigmatisera hela grupper av funktionshindrade genom att skriva så ograverat om just diagnoser som saknar betydelse, bara för enskilda skribenter eller häktade våldsverkares okunniga försvarsadvokater tror att de kanske har betydelse...

JennyH skrev:Jag hoppas det kommer något gott ur det hela framöver .
Än så länge har vi fått otroligt bra respons.

Det är förresten jag som är Jenny

Aha... du fanns här, i varje fall... jag sände ett litet länktips i din blogg...

Jajamen, jag finns här .
Jag la precis ut din kommentar så jag såg länken, ska kolla närmare där! Imorgon. Nu är jag helt slut i skallen, har fått stänga av mobilen för att få vara ifred, ska försöka ta itu med en jäkla massa mail som ramlat in och alla meddelande på facebook. Det är inte alltid det är positivt med att ha ett udda efternamn, jag är väldigt lätt att hitta .

Malin har gjort ett jättejobb, jag är glad över att jag tackade ja när jag fick förfrågan att ställa upp.

Mycket bra gjort, mycket bra! Jag blir faktiskt lite tårögd, så känslig är jag. Det är skönt att det kommer ut mer positiva artiklar från personer med AS, från läkare och forskare. Det är mycket bra!!

Vad glad jag blir! Det är precis det jag vill, att det ska komma ut mer positivt kring AS. Tror vi lyckats ganska bra än så länge .

Ni anar inte hur mycket skit jag har fått för att jag inte är anonym och ve och fasa - ställde upp på bild. Fy på mig, så får man inte göra! T o m fotografen tittade frågande på mig, han sa att numera vågar ingen visa ansiktet.
Till viss del förstår jag de som inte vill det, men samtidigt...ska man våga stå för det man säger så får man faktiskt offra lite...

Visste inte att du fanns här, har nyss mejlat dig! Tycker det var helt rätt att berätta så öppet om AS!

Bra där JennyH! Läste artikeln i morse och blev glad.
Det var på psykiatrin jag läste den och tipsade folket där.

Tack!! Perfekt ställe att läsa och tipsa .
Synd att bilden på min katt inte är med på nätet, han är så jäkla söt där!

JennyH skrev:Tack!! Perfekt ställe att läsa och tipsa .
Synd att bilden på min katt inte är med på nätet, han är så jäkla söt där!

Ja, det tyckte jag också.
Din intervju låg faktiskt uppslagen mitt på bordet, så någon hade förmodligen läst den innan mig. Det var av en slump jag såg den, men fastnade när jag såg ordet Asperger i någon av "bredvidtexterna".

JennyH skrev:Till viss del förstår jag de som inte vill det, men samtidigt...ska man våga stå för det man säger så får man faktiskt offra lite...

Ligger mycket i det. Hur lite jag än vill skuldbelägga de som är kvar i "garderoben", är det ändå så att vi inte skulle nå någonstans alls med omgivningens fördomar om alla tryckte där.

Vi är många nog idag att jag är övertygad om att vi alla skulle vinna mer om vi faktiskt alla hoppade fram och visade vilka vi är, och inte minst hur många vi är.

Men men, det är bara att acceptera att det kommer att ta tid innan vi når dit. Till dess får vi som tagit klivet suga åt oss av berömmet för det.

Själv skulle jag hemskt gärna fronta ut mig i en sådan här artikel, precis som du, jag har fått ta rejäla smällar från idioterna där ute redan utan att ha varit med i något sådant, så jag erkänner förbehållslöst - ja, jag har länge drömt om att få synas i ett positivt sammanhang i gengäld, som en sådan artikel.

Tyvärr leder aldrig mina egna aktiva kontakter för att synas som "aktivist" i de här sammanhangen till några sådana resultat, och den gång jag faktiskt genom personliga kontakter lyckades komma så långt som till att en då yrkesverksam journalist var hem till mig och gjorde en intervju gick dåvarande ägaren av tidningen hon var verksam vid i konkurs direkt efter att intervjun gjordes, och hon etablerade sig uppenbarligen aldrig som journalist igen efteråt, så intervjun aldrig blev publicerad någon annanstans i gengäld.

Så det kan verkligen kännas som att livet försöker ge mig ganska fina hintar om att det finns sådant som är meningen och sådant som inte är meningen...

Mycket bra artiklar och heja på dig Jenny som vågade att inte vara anonym!

Instämmer! Bra gjort, JennyH!

Tack till er allihop, vad snälla ni är!

Idag är jag...inte pigg! Alls. Helt slut, fy sjutton vad det tog på krafterna. Men det innebär inte att jag ångrar vad jag ställt upp på, tvärtom, uppenbarligen har jag gjort nytta (för en gångs skull ).

Får se om det blir lite lugnare idag, hoppas verkligen det, men det verkar inte så . Jag har boendestöd i eftermiddag, sköööönt - då kan jag med gott samvete stänga av telefonen .

Mycket bra artiklar, cred åt JennyH och artikelförfattaren!

KrigarSjäl skrev:Mycket bra artiklar, cred åt JennyH och artikelförfattaren!

+1

Tack .

Kollade min statistik på bloggen nu och igår var det nästan 400% mer unika besökare än i vanliga fall (har många i vanliga fall också iofs). Jag kanske ska skriva lite extra mycket om AS de närmsta dagarna...så folk kanske förstår ännu mer...

Eller det är en dum idé?

Nej, absolut inte! Nu när det fortfarande är färskt och din sida besöks alltmer så bör du ta chansen att få ut mer information, om du orkar och har tid förstås! En jättebra idé.

Kalas, ska försöka fixa det idag .
Måste bara försöka samla mig lite innan jag försöker göra något nyttigt, jag bröt ihop fullständigt efter ett telefonsamtal precis. Det handlar om artikeln, dock var det enbart positivt, men...ja...mycket känslor...

JennyH: Får du bra, konstruktiv och positiv respons?

Oh ja, faktum är att det är Enbart positivt jag får. Känns kanon, eftersom jag har varit lite nervös över hur människor skulle reagera...
Vad jag har sett så har det bara varit två dryga kommentarer på DN (om jag är en sån där som lever på bidrag bla.), men de åkte visst bort ganska omgående. Men i övrigt är det lugnt.

Jag la ut min privata mailadress på bloggen (under "Om Mig") och det har kommit ett par rätt dryga mail, av människor som enbart vill synas och jag har t o m fått förfrågan om jag kan lägga ut en notis om deras organisation på bloggen...men det ställer jag inte upp på. Framförallt inte när de inte har något med AS att göra överhuvudtaget.
Jag kommer bara att lägga upp en endaste länk till en organisation, men det har jag själv valt. Det är min privata blogg - inte någon reklampelare.

Men annars är det bara positivt .

Nån gång när jag tror det kan göra nytta ska jag också outa mig offentligt. Men först vill jag komma in som forskare och göra mig ett namn på akademiska meriter, delvis för att jag är rädd för fördomar, men också för att jag tror det har större effekt om jag är framgångsrik när jag outar mig. *drömmer*

Inte orkat fördjupa mig i den här tråden än, men ropar också Heja! till JennyH.
Viktigt och modigt!