För att sälla mig till raden av "Har jag AS?"-undrare. Jag skrev i den avsedda tråden, men fick inte ett enda svar så jag försöker här. Det jag inbillar mig eventuellt ha är då AS-drag eller "AS väldigt light". Jag vill inte vara en AS-wannabe, att försöka få en diagnos enbart för att få uppmärksamhet skrämmer mig (det är det jag är rädd för att jag omedvetet håller på med). Ska försöka fatta mig någorlunda kort.


Det som talar mot AS:

*Har alltid varit intresserad av kontakt med andra människor, lekte med andra barn när jag var liten.

*Utåtagerande och lagom vild (som vilket barn som helt), missing link between man and ape.

*Normal språkutveckling. Har alltid varit intresserad av att läsa, men inget "onormalt".

*Inga raseriutbrott.

*Visste när andra barn var elaka mot mig (iaf på högstadiet, på låg-/mellanstadiet var jag nog sämre på det). Förstod gliringar.

*Hade inga problem att klara det som krävdes i skolan (nej, jag är inget geni och har inte "lätt" för mig utan fick betyg strax över medel) .

*Kan läsa mellan raderna, förstår om ngn säger; "Häller du upp vatten åt mig?"

*Uttrycksfullt ansikte, kroppspråk och röst. För uttrycksfullt. Har fått rådet att aldrig spela poker.

*Älskar ironi, förstår skämt, skämtar mycket själv och älskar humor, speciellt så älskar jag att tolka allt folk säger bokstavligt- livet blir väldigt roligt då.

*Pratar mycket och gärna (i vissa sammanhang).

*Inga större sensoriska problem.

*Kan sköta kontaker med myndigheter, har egen lägenhet, har jobb men studerar just nu vilket hittills gått väldigt bra..

*Har varit i kontakt med BUP och div. kuratorer i mitt liv och ingen har någonsin andats ordet asperger.


Eventuella AS-drag

*Har aldrig tittat folk i ögonen (det enda mamma reagerat på som var konstigt när jag var liten) och vägrade hälsa när jag var liten (hälsa på folk är onaturligt för mig).

*Har aldrig haft många vänner och gillar inte att umgås i större grupper.

*Jag har svårt att hålla kontakten med de få vänner jag har, förutom min vännina som jag telefontrakasserar minst en gång om dagen.

*Jag gör antingen ingenting alls eller så gör jag något till minst 320%. Finns inga mellanlägen.

*Mästare på att inte orka slutföra saker - bränner upp all energi och entusiams i början...

*Städar och diskar med någon månads mellanrum (har det prydligt dock).

*Lagar inte mat (tråååååkigt).

*Ogillar folksamlingar och att gå på stan (blir yr och trött). Måste jag så befinner jag mig i min bubbla där jag roar mig själv med historier jag hittar på.

*Jag borde få cykelförbud i närheten av folk (har blivit bättre på att cykla dock). Jag ska cykla så fort jag bara kan, jag blir jättestressad av all sorts trafik, jag missbedömmer avstånd och jag vinglar in i saker. Har fått omdömet; "Du cyklar ju som en idiot!"

*Har begränsat med energi; måste jag shoppa så gör jag inget mer den dagen, städar jag så blir det inget mer gjort den dagen, är jag på uni så gör jag inget mer den dagen o.s.v.

*Jag blir trött av att umgås med folk, särskilt sådana jag "spelar en roll" inför (studiekamrater, arbetskollegor). Detta inkluderar även kontakt via nätet och telefonsamtal.

*Gillar att äta samma saker med viss variation (ska då variera mellan samma saker) och allt ska helst ätas i en viss ordning. Har lärt mig att äta sås till potatis nu faktiskt (grymt imponerad över mig själv). Lever dock nu på färdigmat (endast vissa sorter duger) och te och smörgås.

*Kan inte alltid läsa mellan raderna.

*När jag är trött så sjunker både IQ och EQ nivån. Jag blir tyst, innesluten, lättirriterad och toleransnivån är väldigt låg. Röt åt min vännina att hon skulle hålla käften igår i affären (jag trött, hon pigg).

*Sårat folk ibland pga att jag betett mig socialt klumpigt.

*Ogillar fysisk kontakt med andra människor (djur är inga problem).

*Har fått mina små utbrott då jag sparkat på dammsugare, rensat hyllor på prylar (sopat ner dem i golvet), men aldrig inför andra! Jag reagerar med gråt eller passivitet i nomrala fall.

*Reagerar på vissa ljud - har blivit anklagad för att ha selektiv hörsel.

*Har väldigt svårt för vissa konsistenser och reagerar även på olika lukter.

*Blir väldigt besatt av mina intressen i perioder. Kan inte prata om ngt annat, tänka på ngt annat o.s.v.

*Har inte haft några längre eller många förhållanden och har insett att jag aldrig kommer ha ett. Jag tycks aldrig bli lika intresserad av motparten som denne av mig.

*ST läkaren jag pratade med ang utredning tyckte att det mesta tycks peka mot någon form av social fobi och jag drabbas även av återkommande depressioner. Vad dessa grundar sig i är vad jag vill veta.


Blablabla... orkar inte skriva ngt mer nu...tacksam för svar från er stackare som orkar läsa. Och jag vet att ni inte kan avgöra om jag har det eller ej, men det är intressant att veta vad ni tycker. Har gjort div. onlinetester som indikerar AS, men jag ogillar dem - frågorna är för generella, jag vill ha saker i ett sammanhang!

Jag kan inte se varför du inte skulle insistera på AS-utredning om du själv känner att en sådan är påkallad. Men så är det ju det att den helst ska utföras av folk som är kompetenta att utföra den, inklusive såväl uppläsning på AS som differentialer mot och eventuell samsjuklighet med social fobi, AD(H)D och annat, och då ska man hitta dem... som du vet.

(Har ett minne av att jag har skrivit något liknande till dig förut. Behöver ju inte ha varit i "den avsedda tråden"... Ser i varje fall ingen anledning att ändra uppfattning av det du skriver här.)

Det har jag också för mig att du har gjort, men det är fortfarande intressant att se vad ni tycker/tror/resonerar.

Jag har ju satt utredningsbollen i rullning redan (vilket jag tror jag tjatat om i x-antal trådar), min egenremiss samt ST-läkarens utlåtande har lämnats över till bedömningsgruppen och där ligger den nu obehandlad såvitt jag vet. Misstänker att den kommer ligga där ett tag också.

Själv så tvivlar jag på att jag kommer bli utredd och får jag avslag så tror jag inte att jag orkar bråka. Hoppas däremot på någon form av hjälp ändå (ang. social fobi).

Självklart skall du proppsa på en utredning om du har egna misstankar om NPF.
Det intressanta är på vilket sätt just dina NPF-drag påverkar ditt liv negativt. Utifrån det kan man arbeta sig framåt och hitta nya vägar.

En del av dina punkter som du påstår talar emot AS talar väl igentligen för att det är AS.

Om bedömningsgruppen inte tror att du har AS misstänker jag att antingen har de gjort en felbedömning eller så är utredningen inte ordentligt gjord.

Banzai skrev:*Har varit i kontakt med BUP och div. kuratorer i mitt liv och ingen har någonsin andats ordet asperger.

De flesta av mot-punkterna stämmer in på mig (förutom denna som antyder att de har en allt för generell bild av vad AS är) och jag fick en AS-diagnos (tillsammans med ADHD och bipolär).

Banzai skrev:Det har jag också för mig att du har gjort, men det är fortfarande intressant att se vad ni tycker/tror/resonerar.

Okej, tror jag förstår vad du menar. Och det skulle jag också ha tyckt.

Men tyvärr, för min del är jag alldeles för trött för att tänka skarpt om något så mångfacetterat och där så mycket av helheten ändå inte kommer fram över nätet.

Jag tänker överhuvudtaget inte i enskilda drag som skulle tala "för" eller "mot" asperger, för jag tror inte det är fruktbart, och ju mer jag läser om utredare och av aspergare själva som stirrar på dem och jämför med sina patienter respektive sig själva och vilken blindhet det tycks kunna få dem att snurra in sig i, desto mera tror jag på en helt annan sorts sammanvägning.

Inte så att man kan glömma enskilda drag, men man måste se dem mot en klar bakgrund av de bakomliggande obalanserna i vår konstitution, som

-"för mycket" eller "för litet", för väloljat eller för trögt i perception, känsloliv, neuropsykisk och mental utveckling;

- "skörhet" för stress och andra trauman;

- hur sådana saker kan yttra sig inte bara rakt utan också på krokiga vägar som i överkompensation;

- de uppenbara men föga utredda sammanhangen med andra NPF och med en del fysiska och fysiokemiska avvikelser;

- att något så här flytande och utflytande i sig ger ett enormt spelrum för individuell variation, som verkligheten också väl utnyttjar;

- och så vidare och så vidare

- och inse att det är de som är det viktiga - dessa enskilda drag i sina förbenade djävla listor är bara symptom på dem, och därför kan man bara se dem som minneslappar skrivna på baksidan av gamla butikskvitton, inte ens så mycket värda att något av dem vart för sig egentligen kan ses som "för" eller "emot". Först då kan de bli praktisk kunskap om vad man kan kolla efter istället för hinder som stänger ens blick för snart sagt vartenda individuellt fall.

Denna (hoppas jag) insikt förvärvad inte genom forskning och inte genom att ha mediterat över diagnoskriterierna (vilkas till stor del relativa och godtyckliga utformning man också måste vara klar över, alldeles oavsett att de också på sitt väldigt klumpiga sätt försöker ringa in en fysiologisk verklighet), utan genom att läsa här, träffa andra aspergare i den lilla mån jag har fixat det, och fundera över dem, mig själv och andra jag har träffat i livet.

************

En massa på metanivå och fortfarande ingenting om dig, men det var vad jag klarade just nu...

Tycker mycket av det som anges tala mot AS inte alls behöver göra det.

*Har alltid varit intresserad av kontakt med andra människor, lekte med andra barn när jag var liten.

AS-problematik är inte nödvändigtvis att inte själv vara intresserad av kontakt med andra, även om det kan vara så, utan minst lika ofta mest bara en fråga om att "vilja men inte kunna".

*Normal språkutveckling. Har alltid varit intresserad av att läsa, men inget "onormalt".

Det känns väl snarare rätt typiskt aspigt.

*Inga raseriutbrott.

Det är väl inte heller direkt något jag känner igen som behöver gälla.

*Kan läsa mellan raderna, förstår om ngn säger; "Häller du upp vatten åt mig?"

Det där tycker jag känns som ett överanvänt och i de flesta fall ganska överdrivet exempel, om du menar ungefär som "Kan du öppna fönstret" också? Men okej, det ligger någonting i det, jag vill bara reservera mig lite här!

*Uttrycksfullt ansikte, kroppspråk och röst. För uttrycksfullt. Har fått rådet att aldrig spela poker.

Känns inte heller anti-AS. Min uppfattning är att många av oss kan vara mycket varierade i allt icke-verbalt, bara att vi kanske ändå inte förmår använda "rätt" miner och signaler, dvs samma som de riktiga NT:s, och oftast blir feltolkade och missförstådda ändå.

*Älskar ironi, förstår skämt, skämtar mycket själv och älskar humor, speciellt så älskar jag att tolka allt folk säger bokstavligt- livet blir väldigt roligt då.

Kom på en aspieträff, här skulle du vara lik de flesta av oss...!

Var och varannan träff brukar se den ironisk-sarkastisk-humoristiska meta-diskussionen "Nu låtsas du att du skrattar, men det måste vara fel, för du har ju Asperger och har inte humor... - Vadå, nu försöker du visst vara ironisk, men det kan ju inte stämma, för du har också Asperger..." och så vidare...

*Pratar mycket och gärna (i vissa sammanhang).

Jomenvisst! Massor av aspies kan pladdra på, ofta snarast för mycket... och så är problemet att uppfatta omgivningens signaler om att de vill att man ger sig...

*Kan sköta kontaker med myndigheter, har egen lägenhet, har jobb men studerar just nu vilket hittills gått väldigt bra..

Ja, det känns väl inte som något vi måste vara inkapabla till.

*Har varit i kontakt med BUP och div. kuratorer i mitt liv och ingen har någonsin andats ordet asperger.

Pja, vi har gott om exempel på forumet på att berörda yrkesgrupper långt ifrån alltid är några hejare på att behärska just NPF-diagnoser, så min bedömning är inte att det här säger särskilt mycket heller.

När nu Pemer serverade några punktkommentarer kan jag säga att jag skriver under på dem.

Banzai skrev:*Inga större sensoriska problem.

Och det här har jag också träffat tillräckligt med aspergare som inte verkar ha.
Liksom så mycket annat av det här ingår ju inte heller det i några kriterier.

Vilket påminner mig om en sak som bör påpekas i alla sammanhang:

Att den opålästa/oerfarna/oreflekterade sortens fackfolk har utbildat just en rad sådana här egna aspergerkriterier, som de har lyckats prångla ut även till den allmänhet som har eller kanske skulle ha hjälp av en diagnos eller känner någon i endera situationen. Liksom föreställningen att mer eller mindre alla dessa kriterier skulle vara nödvändiga för en diagnos, när i själva verket inte ens något enskilt av de positiva beteendekriterier som faktiskt står i ICD eller DSM är det.

Miche skrev:Om bedömningsgruppen inte tror att du har AS misstänker jag att antingen har de gjort en felbedömning eller så är utredningen inte ordentligt gjord.

Banzai skrev:*Har varit i kontakt med BUP och div. kuratorer i mitt liv och ingen har någonsin andats ordet asperger.

De flesta av mot-punkterna stämmer in på mig (förutom denna som antyder att de har en allt för generell bild av vad AS är) och jag fick en AS-diagnos (tillsammans med ADHD och bipolär).

Vi får se vad de tycker. ST-läkaren tyckte att allt var så "luddigt", jag var inget solklart fall åt ngt håll, men jag hoppas.

Kan även nämna att min kära väninna var på en föreläsning av och med en kvinna med AS och hon (min väninna) satt och kände igen väldigt mycket från mig (hur jag betedde mig innan jag fick det här med AS på hjärnan).

Pemer skrev:Tycker mycket av det som anges tala mot AS inte alls behöver göra det.

Mycket av det jag tog upp är sådant som min bror har problem med (han blev utredd bl.a. för att han fick raseriutbrott) och sådant som andra har sagt och även sådant jag snappat upp i AS-litteratur.

Pemer skrev:

*Älskar ironi, förstår skämt, skämtar mycket själv och älskar humor, speciellt så älskar jag att tolka allt folk säger bokstavligt- livet blir väldigt roligt då.

Kom på en aspieträff, här skulle du vara lik de flesta av oss...!

Var och varannan träff brukar se den ironisk-sarkastisk-humoristiska meta-diskussionen "Nu låtsas du att du skrattar, men det måste vara fel, för du har ju Asperger och har inte humor... - Vadå, nu försöker du visst vara ironisk, men det kan ju inte stämma, för du har också Asperger..." och så vidare...

Uja, ska nog hålla mig borta från AS träffar, kommer prata öronen av er (om jag trivs, annars agerar jag tyst mus i hörn) och jag kommer dra superdåliga skämt hela tiden. I min familj så tävlar vi om vem som kan tolka saker mest bokstavligt och jag och min bror slåss alltid om förstaplatsen när det gäller dåliga skämt.

Delade upp svaret då jag tycker det blir för långt för ett inlägg.

Zombie skrev:Okej, tror jag förstår vad du menar. Och det skulle jag också ha tyckt.

Men tyvärr, för min del är jag alldeles för trött för att tänka skarpt om något så mångfacetterat och där så mycket av helheten ändå inte kommer fram över nätet.

...

Inte så att man kan glömma enskilda drag, men man måste se dem mot en klar bakgrund av de bakomliggande obalanserna i vår konstitution, som[list]-"för mycket" eller "för litet", för väloljat eller för trögt i perception, känsloliv, neuropsykisk och mental utveckling;

- "skörhet" för stress och andra trauman;

- hur sådana saker kan yttra sig inte bara rakt utan också på krokiga vägar som i överkompensation;

- att något så här flytande och utflytande i sig ger ett enormt spelrum för individuell variation, som verkligheten också väl utnyttjar;

************

En massa på metanivå och fortfarande ingenting om dig, men det var vad jag klarade just nu...

Även fast du inte nämner just mig, så tycker jag att du uttrycker dig bra (som vanligt). Jag är intresserade av era åsikter, ni som faktiskt har en diagnos, ni vet saker som ingen psykolog,läkare (såvida inte personen har AS) eller listor kan veta eller svara på.

Jag inbillar mig att jag är känslig för stress. Jag kan ju bara jämföra mig med de runtomkring mig och ingen av dem reagerar på saker som jag gör. Mitt första jobb var på Burger King där jag var i 1,5 år. Det gick jättebra i början (jag lyckades undvika att hamna i kassan). Jag lärde mig vissa saker jättesnabbt, andra lärde jag mig aldrig. Det hela slutade med att jag tappade 7kilo, blödde näsblod morgon och kväll, blev sjuk ofta, hade svårt att sova p.g.a. mardrömmar om jobbet och jag grät när jag var tvungen att stå i kassan...

Jag har även skrivit någonstans att jag upplever mig själv som "socialt efterbliven".

Jag är en känslig människa som ogillar konflikter och suger åt sig all negativ kritik och alla negativa kommentarer om mig som en svamp.

Jag har fått höra att jag grubblar för mycket.

Jag har en förmåga att göra ett helt hönshus av en fjäder (jag förstorar problem, eller ser problem där ingen annan ser dem).

Jag har ingen som helst uppfattning om mina egna förmågor - tänker då på t.ex. engelska där mina studiekamrater säger att jag är jätteduktig och jag har hittills fått bra betyg, men jag upplever inte mig själv som bra. Jag kan verkligen inte avgöra det. Samma gäller mitt tecknande. Jag ser bara det jag saknar.

En annan sak jag märkt är att jag är värdelös på följdfrågor i konsversationer. Jag glömmer i regel fråga folk om hur de mår, hur det går o.s.v. Inte så att jag är ointresserad, jag bara tänker inte på det... Detta kanske är normalt, vet ej. Jag svarar på deras frågor dock.

Zombie skrev:- de uppenbara men föga utredda sammanhangen med andra NPF och med en del fysiska och fysiokemiska avvikelser;

Hur menar du här?

Miche skrev:De flesta av mot-punkterna stämmer in på mig [...] och jag fick en AS-diagnos (tillsammans med ADHD och bipolär).

Samma för mig. Punkterna stämmer in och jag fick också AS och ADHD som diagnos.

Banzai skrev:Delade upp svaret då jag tycker det blir för långt för ett inlägg.

Zombie skrev:Okej, tror jag förstår vad du menar. Och det skulle jag också ha tyckt.

Men tyvärr, för min del är jag alldeles för trött för att tänka skarpt om något så mångfacetterat och där så mycket av helheten ändå inte kommer fram över nätet.

...

Inte så att man kan glömma enskilda drag, men man måste se dem mot en klar bakgrund av de bakomliggande obalanserna i vår konstitution, som[list]-"för mycket" eller "för litet", för väloljat eller för trögt i perception, känsloliv, neuropsykisk och mental utveckling;

- "skörhet" för stress och andra trauman;

- hur sådana saker kan yttra sig inte bara rakt utan också på krokiga vägar som i överkompensation;

- att något så här flytande och utflytande i sig ger ett enormt spelrum för individuell variation, som verkligheten också väl utnyttjar;

************

En massa på metanivå och fortfarande ingenting om dig, men det var vad jag klarade just nu...

Även fast du inte nämner just mig, så tycker jag att du uttrycker dig bra (som vanligt). Jag är intresserade av era åsikter, ni som faktiskt har en diagnos, ni vet saker som ingen psykolog,läkare (såvida inte personen har AS) eller listor kan veta eller svara på.

Jag inbillar mig att jag är känslig för stress. Jag kan ju bara jämföra mig med de runtomkring mig och ingen av dem reagerar på saker som jag gör. Mitt första jobb var på Burger King där jag var i 1,5 år. Det gick jättebra i början (jag lyckades undvika att hamna i kassan). Jag lärde mig vissa saker jättesnabbt, andra lärde jag mig aldrig. Det hela slutade med att jag tappade 7kilo, blödde näsblod morgon och kväll, blev sjuk ofta, hade svårt att sova p.g.a. mardrömmar om jobbet och jag grät när jag var tvungen att stå i kassan...

Jag har även skrivit någonstans att jag upplever mig själv som "socialt efterbliven".

Jag är en känslig människa som ogillar konflikter och suger åt sig all negativ kritik och alla negativa kommentarer om mig som en svamp.

Jag har fått höra att jag grubblar för mycket.

Jag har en förmåga att göra ett helt hönshus av en fjäder (jag förstorar problem, eller ser problem där ingen annan ser dem).

Jag har ingen som helst uppfattning om mina egna förmågor - tänker då på t.ex. engelska där mina studiekamrater säger att jag är jätteduktig och jag har hittills fått bra betyg, men jag upplever inte mig själv som bra. Jag kan verkligen inte avgöra det. Samma gäller mitt tecknande. Jag ser bara det jag saknar.

En annan sak jag märkt är att jag är värdelös på följdfrågor i konsversationer. Jag glömmer i regel fråga folk om hur de mår, hur det går o.s.v. Inte så att jag är ointresserad, jag bara tänker inte på det... Detta kanske är normalt, vet ej. Jag svarar på deras frågor dock.

Zombie skrev:- de uppenbara men föga utredda sammanhangen med andra NPF och med en del fysiska och fysiokemiska avvikelser;

Hur menar du här?

Jag är till 99.99% säker på att du har någon form av AS.... Det du skrev här passar in på samtliga punkter.

Du mår dåligt av stress..

Du fick närmast en fobi mot att stå i kassan om vi kan kalla det så.

Du har problem i det sociala samspelet. Ex. du tolkar ordagrant och du har problem med följdfrågor.

Du tar åt dig av negativ kritik och ser dig själv som sämre inom vissa saker än du egentligen är. Depressioner och se ner på sig själv är vanligt bland folk som har AS...

Du förstorar upp saker och ting som egentligen är oväsentliga, men som du ser problem i. Det är jävligt vanligt för folk med AS. Kolla runt på detta forum så får du se.

Enligt mig så är du ett klockrent fall av AS (möjligen i kombination med ex. ADHD eller någon annan NPH diagnos)... Inget snack om saken. Och du kan vara lugn, du är absolut ingen NT.

Banzai skrev:Uja, ska nog hålla mig borta från AS träffar, kommer prata öronen av er (om jag trivs, annars agerar jag tyst mus i hörn) och jag kommer dra superdåliga skämt hela tiden. I min familj så tävlar vi om vem som kan tolka saker mest bokstavligt och jag och min bror slåss alltid om förstaplatsen när det gäller dåliga skämt.

Låter som något att se fram emot!

Pemer skrev:

Banzai skrev:Uja, ska nog hålla mig borta från AS träffar, kommer prata öronen av er (om jag trivs, annars agerar jag tyst mus i hörn) och jag kommer dra superdåliga skämt hela tiden. I min familj så tävlar vi om vem som kan tolka saker mest bokstavligt och jag och min bror slåss alltid om förstaplatsen när det gäller dåliga skämt.

Låter som något att se fram emot!

Instämmer, det låter som om Banzai verkligen platsar på träffar...

Miche skrev:

Pemer skrev:

Banzai skrev:Uja, ska nog hålla mig borta från AS träffar, kommer prata öronen av er (om jag trivs, annars agerar jag tyst mus i hörn) och jag kommer dra superdåliga skämt hela tiden. I min familj så tävlar vi om vem som kan tolka saker mest bokstavligt och jag och min bror slåss alltid om förstaplatsen när det gäller dåliga skämt.

Låter som något att se fram emot!

Instämmer, det låter som om Banzai verkligen platsar på träffar...

Tycker jag med.

Superdåliga skämt låter helt i min smak... det är ju sånt jag brukar kunna stå för emellanåt...

Miche skrev:

Pemer skrev:

Banzai skrev:Uja, ska nog hålla mig borta från AS träffar, kommer prata öronen av er (om jag trivs, annars agerar jag tyst mus i hörn) och jag kommer dra superdåliga skämt hela tiden. I min familj så tävlar vi om vem som kan tolka saker mest bokstavligt och jag och min bror slåss alltid om förstaplatsen när det gäller dåliga skämt.

Låter som något att se fram emot!

Instämmer, det låter som om Banzai verkligen platsar på träffar...

Japp, låter så.

Pemer skrev:Superdåliga skämt låter helt i min smak... det är ju sånt jag brukar kunna stå för emellanåt...

Emellanåt? Ha! Då slår jag dig. Dåliga skämt står jag för ALLTID.

Banzai skrev:

Zombie skrev:- de uppenbara men föga utredda sammanhangen med andra NPF och med en del fysiska och fysiokemiska avvikelser;

Hur menar du här?

Borde ladda upp med källor eller länkar här, men det orkar jag inte; har skrivits en del om det på forumet, så med rätt säkord och sökmotorn på bra humör kanske man hittar något...

... men sådant som att folk med AS

-ofta också har AD(H)D (rentav de flesta, läste jag någonstans, och rätt ofta i den mindre kända underaktiva varianten, har jag personligen fått intryck av);

- ofta verkar ha avvikande kroppskemi mot den medicinska normen så att man inte svarar som väntat på prov och behandlingar - påminner mig trådar om sköldkörtelinsufficiens och binjurebarkhormon men har sett mycket mer;

- och ofta reagerar extremt eller tvärtom på droger (medicinska och andra); man är ofta allergisk eller liknande, både på vanliga sätt (katthår, hösnuva osv.) och på ovanliga där vården lämnar en i sticket (parfymer, tungmetaller osv.);

-och återigen den där konstitutionella skörheten som verkar finnas bakom och göra att problem också utlöses eller förvärras hos oss i en grad som "andra" är förskonade från.

- Sådan "avvikande" varseblivning som en del av oss har (örnblick, hundnäsa, fladdermushörsel... ) som faktiskt är (er)kända kanske också (mer eller mindre) hör hit?

Åter inget svar jag själv är nöjd med, men det jag orkade i ett ämne som andra än vi själva just inte vet mycket om eller ens erkänner.

Pemer skrev:

Banzai skrev:*Uttrycksfullt ansikte, kroppspråk och röst. För uttrycksfullt. Har fått rådet att aldrig spela poker.

Känns inte heller anti-AS. Min uppfattning är att många av oss kan vara mycket varierade i allt icke-verbalt, bara att vi kanske ändå inte förmår använda "rätt" miner och signaler, dvs samma som de riktiga NT:s, och oftast blir feltolkade och missförstådda ändå.

Detta påminner mig vad min far brukade säga: "Du kan aldrig spela poker, så fort du får ett bra kort lyser du upp". Har fler minnen av hur andra har genomskådat vad jag tänkt, medan jag själv aldrig kan genomskåda andra. Tror inte jag har entonig röst heller.

Banzai skrev:Jag vill inte vara en AS-wannabe, att försöka få en diagnos enbart för att få uppmärksamhet skrämmer mig (det är det jag är rädd för att jag omedvetet håller på med).

Tror du på allvar att det finns någon sådan person?

Alien skrev:

Pemer skrev:

Banzai skrev:*Uttrycksfullt ansikte, kroppspråk och röst. För uttrycksfullt. Har fått rådet att aldrig spela poker.

Känns inte heller anti-AS. Min uppfattning är att många av oss kan vara mycket varierade i allt icke-verbalt, bara att vi kanske ändå inte förmår använda "rätt" miner och signaler, dvs samma som de riktiga NT:s, och oftast blir feltolkade och missförstådda ändå.

Detta påminner mig vad min far brukade säga: "Du kan aldrig spela poker, så fort du får ett bra kort lyser du upp". Har fler minnen av hur andra har genomskådat vad jag tänkt, medan jag själv aldrig kan genomskåda andra. Tror inte jag har entonig röst heller.

Jo, något liknande här. Grovt feltolkad har jag också blivit, men tolkad som uttryckslös? Bara ibland som mycket ung, och då har jag känt mig utsatt eller på annat sätt stressad, har jag insett långt senare (sedan jag hade fått något att jämföra med). Vilket sistnämnda förresten får mig att undra om det kan gälla flera aspergare som har klassats som "uttryckslösa".

Den här "uttryckslösheten", liksom "udda gångstil" och annat, tror jag förresten också är ett bra exempel på egenheter en del av oss kan ha som unga men som senare kan växa bort även på ett genuint sätt - inte (bara) för att man lär sig härma - genom trög eller försenad neurologisk utveckling helt enkelt.

Björne skrev:

Banzai skrev:Jag vill inte vara en AS-wannabe, att försöka få en diagnos enbart för att få uppmärksamhet skrämmer mig (det är det jag är rädd för att jag omedvetet håller på med).

Tror du på allvar att det finns någon sådan person?

Instämmer i frågan.

Det är sådana det finns en så välspridd bild av att stora delar av oss som har diagnosen egentligen är. Den onda sidan som - oklart med vilken agenda - är så emot att vi ska få diagnoser har planterat den där myten ordentligt.

Samhället självt och de som har makten i det har valt en väg där vi blivit fler och fler som stötts ut, och sedan har man - om det nu är samma krafter eller andra - vänt allt tillbaka mot oss själva och skuldbelagt oss, som i mitt eget konkreta fall med agendan att jag bara var en lat och slö simulant som bara aldrig ens hade försökt ta i.

Där har de alltså skapat en grogrund för många att vara rädda för att få diagnosen och verka lata och arbetsskygga.

Och sedan har Aro & C:o och sedan media överlag dessutom skapat bilden man ibland undrar om det är allra flest som har, att "aschbergare" är känslokalla empatilösa farliga galningar.

Och ett av de kanske största namnen i vårt land på medicinsidan är utan att världen runt omkring riktigt har hajat det en av de som håller sig med en egen personlig tolkning av vad AS är och deklarerar för alla aspergare hon möter som också har starka ADHD-drag att vi inte alls befinner oss över huvud taget inom det autistiska spektrumet.

Vilken värld vi har emot oss.

Pemer skrev:
Och ett av de kanske största namnen i vårt land på medicinsidan är utan att världen runt omkring riktigt har hajat det en av de som håller sig med en egen personlig tolkning av vad AS är och deklarerar för alla aspergare hon möter som också har starka ADHD-drag att vi inte alls befinner oss över huvud taget inom det autistiska spektrumet.

Var på en föreläsning med X i föra veckan. ADHD delen var X betydligt bättre på att förmedla än AS delen.
En otroligt viktig sak sa X iaf, X tog upp deras problemet med att vi i princip är omöjliga att läsa av enligt det vanliga sättet att tolka, det de ser och hör i mötet med oss.

Det X fortfarande tycks ha missat är att det är otroligt vanligt att vi har både AS och någon typ av ADHD och AS och att detta påverkar hur bra vi kan hantera AS och ADHD utåt sett. (Har absolut inget med att göra hur ansträngande ett liv med dessa och andra diagnoser involverade i varandra kan vara.)