Har funderat på om det är vanligt att en med AS inte tänker lika när man ser en skräckfilm..
Då jag förstår så känner de flesta med AS ingen empati elelr sympati och har svårt att förstå känslor..
Vad sker i hjärnan vid en skräckfilm?
Vilka bilder får personen då den läser en bok..roman...eller skräckis...vilka bilder får personen ?

Tycker inte om psykologiskt sjuka skräckfilmer, men kan titta på sådant som t ex House of 1000 corpses. Det är åtminstone underhållande.

earlydayminer skrev:Tycker inte om psykologiskt sjuka skräckfilmer, men kan titta på sådant som t ex House of 1000 corpses. Det är åtminstone underhållande.

Men blir du rädd av skräckfilmer..får du samma rädsla som en "normal"?

Nja, alltså det beror helt och hållet på vilken typ av skräckfilm det är ju. När jag var liten och läste om en pojke som blev yxmördad och lagd i svart plastpåse så brukade jag tänka på det i bilder. När jag gick och la mig blev jag rädd för att jag skulle bli yxmördad, som liten hade jag lite svårt att skilja på fantasi och verklighet. Nu när jag är äldre fungerar jag annorlunda.

Det jag blir rädd av är ljudet i skräckfilmen, har alltid varit så tror jag. Helt plötsligt skriker en violin till och då blir jag riktigt rädd, men jag tror det beror på det plötsliga ljudet.

Hur blir en "normal" rädd?

Trixy skrev:Då jag förstår så känner de flesta med AS ingen empati elelr sympati och har svårt att förstå känslor..

Den har spritt sig duktigt, den här expertföreställningen att aspergare skulle helt sakna alla former av vad fackfolket kallar "empati" och alla andra icke förståndshandikappade helt ha alla former av den. Och den har spritt sig omtolkad till vanligt folks definition av "empati", som innefattar också förmåga till sympati samt "känslor" och "hjärta" i allmänhet. Den fördomen är en hydra, det spelar ingen roll hur många gånger man hugger av ett huvud på den, snart har det dykt upp tio nya bland oss själva som har hört det framställt som nästintill ett diagnoskriterium och då naturligtvis tror på det.

Jag gjorde en enkel länklista till de flesta av forumets "empati"trådar för ett tag sedan och har länkat till den några gånger, men nu får någon annan ta över stafettpinnen. Här behövs en klistrad tråd(-lista) om bara "empati" eller något liknande.

Jag gillar skräck, gärna psykologisk skräck. Jag tycker om bla Saw och Fredag den 13e, eftersom det där skulle kunna hända.

Kan bara instämma med Zombie här. Empati/sympati/känslor är en gravt missförstådd bild av vad Asperger i sig handlar om. Vi har annorlunda förutsättningar och ett annat förhållande till alla olika sociala spel, och visar därför ofta känslor på ett annat sätt än de "normala" gör, och det har de ofta kommit att tolka som att vi inte har "samma" känslor, eller samma förmågor till känslor som de har.

Och det ligger någonting i det, det gör det - vi har ofta problem med att reglera känslonivåerna, och många av oss är närmast överempatiska och uppfattas som konstiga just för att vi har så mycket känslor i oss. Det gäller t ex mig...

Med det sagt kan jag nämna även här att jag är våldsamt förtjust i skräckfilm av vissa slag. Gillade också t ex actionthrillern "Taken" med Liam Neeson, som jag äntligen såg sent igår kväll, där han tar brutal hämnd på folk som kidnappat hans dotter. Sådant gillar jag.

Jag är snäll mot de snälla, dvs mot de flesta, men jag blir arg på folk som är elaka och jävliga, och då får jag känslor jag inte tycker om.

Jag utgår från mig själv... har svårt att gråta känna medkänsla och svårt att igentligen förstå ordet kärlek..men någonstans gör detta ibland ont men för det mästa får det mig att le

Skräckfilmer gillar jag inte men däremot katastroffilmer. Har otroligt lätt att leva mig in i situationen. Jag är verkligen där och blir ibland förbannad när nån beter sig klantigt. Men jag blir djupt gripen när nån offrar sitt liv för att nån/några andra ska överleva. Skulle jag själv offra mig i en liknande situation?

Och aktuell katastroffilm behöver inte ens vara bra.

Exempel är "SOS Poseidon", "Armageddon" och "The day after tomorrow".

Oja, "Armageddon"! På tal om "Armageddon"... Michael Bay har regisserat både "Armageddon" och "Pearl Harbor". Två stora filmer som sveper med mig som få filmer gör.

earlydayminer skrev:Oja, "Armageddon"! På tal om "Armageddon"... Michael Bay har regisserat både "Armageddon" och "Pearl Harbor". Två stora filmer som sveper med mig som få filmer gör.

Ja, "sveper med" är ett bra uttryck. Just Perl Harbor kände jag inte så mycket för, men däremot en annan halvdokumentär, nämligen "Apollo 13". Trots att jag redan första gången jag såg den visste hur den slutar så blir jag medsvept varje gång jag ser den.

Duras skrev:Skräckfilmer gillar jag inte men däremot katastroffilmer. Har otroligt lätt att leva mig in i situationen. Jag är verkligen där och blir ibland förbannad när nån beter sig klantigt. Men jag blir djupt gripen när nån offrar sitt liv för att nån/några andra ska överleva. Skulle jag själv offra mig i en liknande situation?

Och aktuell katastroffilm behöver inte ens vara bra.

Exempel är "SOS Poseidon", "Armageddon" och "The day after tomorrow".

Så då ser du fram emot 2010

Michael Bay och katastroffilmer.. huuu.. *ryser*..(inte på ett bra sätt)
Vanlig skräck tar inte heller på mig.. det måste var väldigt twisted och psykologisk terror för att jag ska kunna känna nåt.. eller filmer som saw fast då kan jag lika gärna se en operationsvideo.. dvs inte särskilt bra..

old boy, clockwork orange, requiem for a dream, första omen-filmen, m.m. kan ge en sån där skräckkänsla.. tom fanny och alexander är hemskare än vissa skräckfilmer ..

Jepp. Den är väldigt bra.

Personligen har jag inget emot super-romantiserade storfilmer. Jag tycker mycket om att det ska vara så stort. Förstår inte varför jag skulle tycka illa om det bara för att, we're all flawed in some way.

Det där med ljud förstår jag. Jag såg nån film som liten, det var inte ens en skräckis. Men jag tyckte ljudeffekterna fick de verkligen till för spänning.. jag undrar än i dag varför folk i min närhet var tvungna att se dem/höra på nånting där de hade då vissa ljudeffekter i, som jag fortfarande kommer ihåg. Är inte säkert jag reagerar så i dagsläget på dem, men men. KOnstig psykologi i dem iallafall.
Och ja, kan inget annat än att säga att det beror helt på.

Duras skrev:Skräckfilmer gillar jag inte men däremot katastroffilmer. Har otroligt lätt att leva mig in i situationen. Jag är verkligen där och blir ibland förbannad när nån beter sig klantigt. Men jag blir djupt gripen när nån offrar sitt liv för att nån/några andra ska överleva. Skulle jag själv offra mig i en liknande situation?

Och aktuell katastroffilm behöver inte ens vara bra.

Exempel är "SOS Poseidon", "Armageddon" och "The day after tomorrow".

Instämmer.

Jag är helt värdelös på att skilja verklighet från fantasi och lever mig in i filmer och böcker på nolltid. Kan börja gråta och få jättemycket ångest om en karaktär död t.ex. för att jag tänker tankar i stil med "hur ska det nu går för hennes familj?" och "nu får hon aldrig följa sina drömmar" även om man aldrig fått minsta hint om huruvida hon har vare sig familj eller drömmar... haha.

Vad gäller avsaknad av empati/sympati rent generellt så är det inget jag direkt lider av om man säger så.. Jag känner empati/sympati med allt och alla. Blir jätteledsen om jag ser en död humla, eller om jag råkar ha ihjäl en fruktfluga t.ex. Blir t.o.m. ledsen om jag ser ett trasigt gosedjur eller en kopp, eftersom de i min värld kan vara levande och ha en själ. En gång försökte jag återuppliva en fruktfluga som hade drunknat på diskbänken, och blev tokledsen när jag inte lyckades.

earlydayminer skrev:Nja, alltså det beror helt och hållet på vilken typ av skräckfilm det är ju. När jag var liten och läste om en pojke som blev yxmördad och lagd i svart plastpåse så brukade jag tänka på det i bilder. När jag gick och la mig blev jag rädd för att jag skulle bli yxmördad, som liten hade jag lite svårt att skilja på fantasi och verklighet. Nu när jag är äldre fungerar jag annorlunda.

Det jag blir rädd av är ljudet i skräckfilmen, har alltid varit så tror jag. Helt plötsligt skriker en violin till och då blir jag riktigt rädd, men jag tror det beror på det plötsliga ljudet.

Hur blir en "normal" rädd?

Stämmer precis in på mig också!