Inger skrev:En del med social fobi kan tycka det är pinsamt att gå på offentliga toaletter. Rädsla för att det man gör där inne ska höras, att någon ska kunna komma in eller något ännu mer irrationellt.

Var lite nojjig själv när jag var yngre, nu bryr jag mig inte.

Ah, det förstår jag. Inget som bekymrar på en stor offentlig toalett, som t ex på Centralen (alla andra är ju där i samma "pinsamma" ärenden och jag känner inte dem). Däremot om jag är på besök någonstans privat och det hänger folk utanför toan. Eller när jag jobbade och folk höll till utanför.

En oro jag har är också att låset ska gå i baklås. Då vore det iofs väl om det fanns folk i närheten. Men tänk så pinsamt att behöva ropa "Jag är inlåst"! Att oroa sig för diverse pinsamheter är väl i sig ett bevis på social fobi.

Det enda jag tycker är jobbigt med folk utanför toaletter är att OM det plumsar så måste jag kommentera tillbaka, plus att det stressar och gör mig "urinellt inkompetent" (hmm..) när jag hör röster och så där. Jag måste vara "sprängfärdig" för att mitt mål ska uppnås.

Angående "plums/bemöta kommentar"-rädslan så är det ganska lugnt eftersom att jag inte tänker sätta mig på offentliga toaletter.

earlydayminer skrev:Det enda jag tycker är jobbigt med folk utanför toaletter är att OM det plumsar så måste jag kommentera tillbaka, plus att det stressar och gör mig "urinellt inkompetent" (hmm..) när jag hör röster och så där. Jag måste vara "sprängfärdig" för att mitt mål ska uppnås.

Lite toapapper i botten av muggen dämpar ev ljud (upptäckte jag typ 10 år försent).

Såhär i efterhand ter sig min noja som rätt komisk egentligen. Vad brukar man göra på toaletten liksom? Folk skulle nog bli mer förbannade om man bara låste in sig för att fixa håret och inte gjorde något mer.

Inger skrev:

earlydayminer skrev:Det enda jag tycker är jobbigt med folk utanför toaletter är att OM det plumsar så måste jag kommentera tillbaka, plus att det stressar och gör mig "urinellt inkompetent" (hmm..) när jag hör röster och så där. Jag måste vara "sprängfärdig" för att mitt mål ska uppnås.

Lite toapapper i botten av muggen dämpar ev ljud (upptäckte jag typ 10 år försent).

Jag med faktiskt, kanske inte riktigt 10 år - men inte långt ifrån.

Blir dock lite knepigare att reagera när ens älskling kommer ut skrattandes och tycker att jag är så söt för att en av mina små kamrater slungats tillbaka upp efter spolning.

earlydayminer skrev:

Inger skrev:

earlydayminer skrev:Det enda jag tycker är jobbigt med folk utanför toaletter är att OM det plumsar så måste jag kommentera tillbaka, plus att det stressar och gör mig "urinellt inkompetent" (hmm..) när jag hör röster och så där. Jag måste vara "sprängfärdig" för att mitt mål ska uppnås.

Lite toapapper i botten av muggen dämpar ev ljud (upptäckte jag typ 10 år försent).

Jag med faktiskt, kanske inte riktigt 10 år - men inte långt ifrån.

Blir dock lite knepigare att reagera när ens älskling kommer ut skrattandes och tycker att jag är så söt för att en av mina små kamrater slungats tillbaka upp efter spolning.

Drivved, haha. Sånt får man försöka se med lite humor.

Just gå på toaletten är ju faktiskt något alla gör. Kungen gör det. Paris Hilton gör det. Dalai Lama gör det. Skulle inte förvåna mig om även aspergare gör det.

Prova EFT för att lugna ner nervsystemet nästa gång du känner dig stressad av andras närvaro när du går på huset.

Och tänk på hur lyckligt lottade vi är som inte behöver dela långdass med grannarna, eller gå ut i skogen och sätta oss.

Inger skrev:

earlydayminer skrev:

Inger skrev:Lite toapapper i botten av muggen dämpar ev ljud (upptäckte jag typ 10 år försent).

Jag med faktiskt, kanske inte riktigt 10 år - men inte långt ifrån.

Blir dock lite knepigare att reagera när ens älskling kommer ut skrattandes och tycker att jag är så söt för att en av mina små kamrater slungats tillbaka upp efter spolning.

Drivved, haha. Sånt får man försöka se med lite humor.

Just gå på toaletten är ju faktiskt något alla gör. Kungen gör det. Paris Hilton gör det. Dalai Lama gör det. Skulle inte förvåna mig om även aspergare gör det.

Prova EFT för att lugna ner nervsystemet nästa gång du känner dig stressad av andras närvaro när du går på huset.

Och tänk på hur lyckligt lottade vi är som inte behöver dela långdass med grannarna, eller gå ut i skogen och sätta oss.

Jepp! Jag är oerhört tacksam med fördelarna som finns, inte bara att jag kan gå på toaletten utan att oroa mig för att bomber faller - utan även för att jag slipper dass och skog. Dass ger mig panik, stank och flygande insekter.

Vilken specifik EFT?

"Drivved"? LOL! Snyggt! Jag kan nog aldrig säga det utan att skämta till det genom att säga det med en mycket bred värmländska.

"Driiiiivveeee..."

Inger skrev:Såhär i efterhand ter sig min noja som rätt komisk egentligen. Vad brukar man göra på toaletten liksom? Folk skulle nog bli mer förbannade om man bara låste in sig för att fixa håret och inte gjorde något mer.

Inger, du roliga...

earlydayminer skrev:Vilken specifik EFT?

Hade förhoppningsvis framgått om du orkat klicka på länken.

Provar med en video istället:

Inger skrev:

earlydayminer skrev:Vilken specifik EFT?

Hade förhoppningsvis framgått om du orkat klicka på länken.

Provar med en video istället:

http://www.youtube.com/watch?v=X4EDgTc0AyQ&

Vad är det där för flower power?

Haha, prova får du se!

Finger power.

Inger skrev:Haha, prova får du se!

Finger power.

Känns lite knepigt att hålla på med sådana aktiviteter. Har du något tips man kan använda med tankar istället? Typ: "Jag kan flyga, jag är inte rädd".

Nej. Det där knackandet hjälper faktiskt en del, det lugnar ner överaktiva nerver. Prova får du se. Det är inte så svårt som det ser ut.

Inger skrev:Nej. Det där knackandet hjälper faktiskt en del, det lugnar ner överaktiva nerver. Prova får du se. Det är inte så svårt som det ser ut.

Nej, okej. Tack för tipset.

Det har inget med svårighetsgrad att göra, det känns bara knepigt att hålla på med sådant där när jag tycker mer om att tänka än att fiffla med fingrarna på diverse punkter.

Jag menar inte att det är något man ska hålla på med dagarna i ända, utan just när man blir stressad i vissa situationer och inte vet hur man ska få nervsystemet att varva ner några grader.

Men det är ju helt frivilligt om du vill prova eller inte.

Inger skrev:Jag menar inte att det är något man ska hålla på med dagarna i ända, utan just när man blir stressad i vissa situationer och inte vet hur man ska få nervsystemet att varva ner några grader.

Men det är ju helt frivilligt om du vill prova eller inte.

Jag brukar försiktigt slå mot låret med högra tummen, annars knyter jag båda nävarna och spänner käkarna. Men ja, ja, ja.. Jag ska prova då! Herregud, måste du tvinga mig Inger? Jag vill inte... Jag viiilll iiinteeee!

Ja, nu var jag delvis oseriös. Nåja, tack för att du lägger dig i - eller ja, vad man ska kalla det. ^_^

earlydayminer skrev:Jag brukar försiktigt slå mot låret med högra tummen, annars knyter jag båda nävarna och spänner käkarna.

"Alla metoder är bra, utom de dåliga."
- Gammalt djungelordspråk från mamma

Emotional freeing therapy :O
Oj oj. Vill gära att någon provar det.
Jag är skeptiskt, men man kan genialiskt finna reson i den.

Har läst flera gånger för länge sedan att social fobi kan misstas för asperger, och tvärt om, att asperger misstas för social fobi.

Men hur kan det egentligen vara så? Okej, dom liknar varandra ibland på vissa sätt. Men det beror ju ändå på två helt olika saker? Visst om man kanske blir diagnoserad med en av dom, trots att man har drag av båda två, men om man har ren asperger eller ren social fobi, hur kan det då misstas för det andra?

Vad är det dom som diagnoserar folk tittar på och tycker är "aspigt" när dom lyckas ge en person med social fobi diagnosen aspergers syndrom?

Någon som vet?

Moderator: Flyttad från Att leva som Aspergare.

Jag misstänker att det beror på ren okunnighet, dvs de tittar på fel saker.

För mig lutade det först åt social fobi, och den andra kvinnan som intervjuade mig för att ställa en preliminär diagnos sa till min mamma att jag absolut inte kunde ha Asperger.

Sen fick jag träffa en läkare som skrev Asperger med ett frågetecken i "sina papper". Hon sa också att jag antagligen inte har social fobi då personer med social fobi vill och är intresserade (eller liknande formulering) av att vara sociala och träffa människor, vilket jag inte riktigt är.

Sen fick jag träffa en psykolog som "gav" mig diagnosen Asperger, men att jag fått social fobi pga den.

Jag själv har tvivlat en del på om jag verkligen har Asperger, men jag orkar inte riktigt hålla på och tänka "tänk om..." hela tiden.

Det som kan vara svårt att avgöra är väl vad som är vad, för de kan ju gå in i varandra så väldigt mycket. Asperger finns det väl också ofta fler tecken på om man ser tillbaka tidigare i livet, medan social fobi kan komma mer plötsligt och väldigt ofta även "slår ut" i senare tonåren. Asperger märks väl också väldigt ofta mycket lättare ju äldre man blir, men att man kan se tecken tidigare i livet? Problemet, tror jag, är att patienten kanske inte riktigt har koll på det utredaren behöver få svar på.

Jag själv har ofta fått svara "Jag vet inte" på frågor då jag intervjuats för att jag helt enkelt inte kommer ihåg eller har svårt att se på "situationen" mer "neutralt". Och om de då ska intervjua personer i patientens omgivning, t.ex föräldrarna - har de då en "objektivt" syn på deras barn uppväxt så att säga, och ifall barnet har Asperger kanske det inte är helt omöjligt att föräldrarna har det eller åtminstone vissa drag som gör det svårt för dem att kanske se "avvikande" grejer eller svåra på frågor.

Så tänker jag i alla fall.

Tror det är ganska vanligt att social fobi misstas för Asperger, speciellt i USA.

Asberger har man sedan barndomen, social fobi är förvärvad senare....är det inte så? Har aldrig hört att någon fötts med social fobi även fast man kanske har anlagen.

Jag har ju haft ett osocialt beteende sen liten....men den riktiga fobin kom ju senare när jag märkte att andra inte var som jag (eller tvärt om). Då ransakar man ju sig själv och oroar sig, dessutom så ställs det ju andra krav på en vuxen än ett barn. Man får fobi om man inte kan leva upp till alla kraven!

Tror helt klart att social fobi får man i mötet med andra och Asperger är medfött...punkt.

Men kan man få social fobi som ganska ung då? Alltså ungefär när man är fem år kanske?

Vet inte om man har en sådan stor självinsikt och uppfattning om sig själv eller andra vid fem årsåldern.
Jag tror det är svårt att få socialfobi då...