Per Plex gav mig idén att skapa denna tråd.
Vissa aspergare vill ju utforska andligheten och hamnar då lätt i den kristna kyrkan - det ligger ju närmast till hands i Sverige.

Kyrkan består av en massa folk, sociala regelverk, religiösa regelverk, trossystem som ska läras in, ritualer som ska läras in, dvs - ANPASSNING, socialt, tankemässigt etc.

HUR KLARAR ASPERGARE AV DETTA? Svara ni som testat! Ni som inte vill testa, säg gärna vad ni tycker om kyrkan ni med.



- Är det möjligt för en aspergare med anpassning till Kyrkan?

- Tenderar vi att bli sekterister och bokstavstroende (vi tar ju allting så bokstavligt)

- Eller blir vi lätt rebeller som ifrågasätter både kyrkans arbetssätt och deras tolkningar av Bibeln?

- Vissa aspergare tycks inte ha en hjärna som kan registrera religiösa känslor emotionellt eftersom de är allt för analytiskt lagda?

Själv blev jag tidigt fundamentalist, sekterist, senare allt mer ifrågasättande och rebellisk. Idag är jag bokstavstroende på så vis att jag tar huvuddragen i NT bokstavligt men förkastar Kyrkans tolkningar: T ex tror jag bokstavligt att Bibelns uppmaning att vi ska ÄLSKA VARANDRA betyder att vi ska älska varandra, dvs lära känna varandra, umgås, acceptera och inkludera de som är avikande, ta hand om hemlösa, starta kristna härbärgen, behandlignshem, kristna kommuniteter/kollektiv för att inkludera de sjuka i kristen gemenskap. Kristen gemenskap betyder för mig: ATT UMGÅS, inte att bara sitta parkerad i en gudstjänst.

Jag känner för att riva ned kyrkorna med bulldozers och få de kristna att lägga pengarna på kristna "husförsamlingar". Så levde de första kristna!

All we need is Love!

Husförsamlingar skulle jag ha svårt för, då man blir inträngare i någons hem. Kyrkan (i betydelse byggnaden) är till för alla. Jag har tillfrågats om jag vill bli kyrkvärd men är tveksam bla för jag inte kan reglerna om vilken text som passar vilken dag och NÄR jag skall upp och läsa... samma med nattvarden, jag gjorde fel för några år sedan och är fortfarande nervös för att göra fel igen. Jag brukar doppa oblaten nuför tiden.

man kan kalla det att jag föddes in i kyrkan då min mamma är pingstvän och jag har alltid trott på gud och jesus, däremot börjar jag fundera på senare tid om det är för att jag alldrig hade något val, men jag tror fortfarande (även om det är lite motsägelsefullt).

döpte mig av egen vilja då jag var 10 ingen av mina systrar är döpta däremot, gick konfirmationen också även fast det inte är tradition inom pingst efetrsom jag ville lära mig mer om gud, jesus m.m. jag gjord einte det som alla andra för pengar/presenter. däremot undrar jag om det är för att jag döpt mig jag inte kan "obli" kristen, då mitt livssynsätt är mer taoistiskt med influenser av buddism (kanske "svart och vitt" tänket kommer in här).

har däremot sedan flera år inte satt min fot inne i kyrkan, delvis för att jag känner mig "ovärdig" (ja jag vet, jesus förlåter allt bla bla bla däremot är inte de flesta kristna så förlåtande) och delvis för att jag inte tycker om vad "kristendomen är idag" jag tror inte man blint ska följa regler som skrevs för flera tusen år sedan för de förhållanderna som fanns då eller att man automatiskt blir förlåten för att man läser bibeln varje dag och går i kyrkan varje söndag + massa cellgruppen hit och dit. utan att man ska älska och respektera andra och sig själv, och försöker förbättra världen (och kanske starta med sig själv).

Jag är troende på mitt eget sätt. Jag passar inte in någonstans, för jag kan inte köpa ett helt koncept på hur man ska tro. Jag tror som jag vill!

svartamolnet skrev:Jag är troende på mitt eget sätt. Jag passar inte in någonstans, för jag kan inte köpa ett helt koncept på hur man ska tro. Jag tror som jag vill!

På 1600-talet hade prästerna slängt dig på bålet för det.

KrigarSjäl skrev:

svartamolnet skrev:Jag är troende på mitt eget sätt. Jag passar inte in någonstans, för jag kan inte köpa ett helt koncept på hur man ska tro. Jag tror som jag vill!

På 1600-talet hade prästerna slängt dig på bålet för det.

vet faktiskt om en kille (kristen) som trodde jag var en häxa (från ett ställe utomlands där man fortfarande tror på häxor).
och fått en kommentar om att jag antagligen skulle brännts på bål om jag levat på den tiden (av en kristen men i han menade att det var fel det dom gjorde på den tiden/det skulle varit fel med mig).

svartamolnet skrev:Jag är troende på mitt eget sätt. Jag passar inte in någonstans, för jag kan inte köpa ett helt koncept på hur man ska tro. Jag tror som jag vill!

Jag skulle tro att detta är det allra vanligaste för en andligt intresserad aspergare. Han startar sin egen kyrka - The Asperger Think-for-yourself Church! En ytterst flexibel kyrka med en massa smågrupper (eftersom vi alla har olika åsikter!), kanske boenden med tillgång till gemenskap och stöd men självklart varma grottor till eremiterna!

Går just nu (fastän kyrktrött)) på en läsecirkel kring en bok om Allhelgonamässan i Stockholm, som Uddevalla försöker kopiera. Mycket lovvärt försök! Försöka duger, fast småstad = inskränkt = ingen Jonas Gardell som andlig ledare.

Tänkte hoppa av för att jag kände mig så bitter för att jag lever isolerat och att kyrkorna aldrig kommer på den där "älska-varandra-inkl.aspergare-grejen". Men DÅ dök detupp ännu en Aspergare i den kyrklig studiecirkeln, där alla var mer eller mindre religiösa.

Han sa: "25 % av jordens befolkning är religiös. Vad gott har religionen någonsin gjort för mänskligheten?"

De församlades reaktion:

Min kommentar: "Men om vi nu ska se på det hela ur ett historiskt perspektiv, ja, jag menar då ca 200 000 år - så länge som den mänsklig rasen förmodligen har existerat, så är ju frågan den om inte en del av stamreligionerna och människors tro på den store Anden ändå kan ha vari något gott? Jag menar: vi behöver en mängd fakta för att bedöma de olika religionrnas inverkan på mänsklighetens utveckling till en relativt högtstående varelse? ":-)224

De församlades reaktion:

(Enl. fundamentalisterna 6000 år)

Jag kände att det just då var minst TVÅ aspergare för mycket i den här lilla gruppen.

Killen släppte så den sista förödande bomben: "Jag är ATEIST!"

De församlades reaktion:

Debbido skrev:Jag skulle tro att detta är det allra vanligaste för en andligt intresserad aspergare. Han startar sin egen kyrka - [b]The Asperger Think-for-yourself Church!

Du ser inte den Monty Pythonska orimligheten i detta?

rapchic skrev:har däremot sedan flera år inte satt min fot inne i kyrkan, delvis för att jag känner mig "ovärdig" (ja jag vet, jesus förlåter allt bla bla bla däremot är inte de flesta kristna så förlåtande)

Kyrkkaffesladdertantena borde skickas iväg på Paintboll-helger av och till, så de lär sig skjuta på tillåtna mål och låter oss avvikare få vara ifred!

rapchic skrev:och delvis för att jag inte tycker om vad "kristendomen är idag" jag tror inte man blint ska följa regler som skrevs för flera tusen år sedan för de förhållanderna som fanns då

De regler man följer är ytterst selektiva. Sexfientligheten betonas ständigt. Man ska också vara foglig, mesig, alltid kollugn och alltid glad så att man funkar som en reklamtavla för kristendomen. Man kan efter en spänt leende dag gå hem och sparka katten.

Huvuddragen i de regler som de första kristna levde efter lever man absolut inte efter idag!

FÖRSAMLINGSREGLER ÅR 40:

- Man sålde allt man ägde och la i en gemensam pott.
- Ingen behövde vara hemlös eller hungrig.
- Alla fick leva i gemenskap med övriga kristna, varje dag, i hemmen.

FÖRSAMLINGSREGLER ÅR 2009

- Man satsar alla sina pengar på sig själv och sin familj. (Betalar lite kyrkskatt och kollekt.) Alla med diverse problem hänvisas till soc.
- Det finns kristna hemlösa, sökande hemlösa. Kyrkan hänvisar dem till soc. Prästerna bor i stora fina villor.
- De friska och starka lever i gemenskap med varandra. Övriga hänvisas till soc.

Soc hänvisar ofta den sökande till sig själv.
(Boendestödet hänvisade mig, för social kontakt, nyligen till kyrkan, som har hänvisat mig till kommunen!!!)

KrigarSjäl skrev:

Debbido skrev:Jag skulle tro att detta är det allra vanligaste för en andligt intresserad aspergare. Han startar sin egen kyrka - [b]The Asperger Think-for-yourself Church!

Du ser inte den Monty Pythonska orimligheten i detta?

Du ser inte det komiska i mitt uttalande?

- Är det möjligt för en aspergare med anpassning till Kyrkan?

Ja, det tror jag. Vi är alla olika och fungerar olika.

- Tenderar vi att bli sekterister och bokstavstroende (vi tar ju allting så bokstavligt)

Vissa kan säkert bli det. Själv är jag det inte. För mig känns det alltför ologiskt att bokstavstolka vissa delar av bibeln och tillåta friare tolkning av andra. Det finns väl knappast någon idag, inte ens de som kallar sig bokstavstroende, som i praktiken är för stening, att kvinnor inte ska få klippa håret osv. Jag tror vi måste tolka andemeningen med budskapen utifrån den tid vi lever i, och i samklang den nya kunskap om människan och omvärlden vi har idag.

- Eller blir vi lätt rebeller som ifrågasätter både kyrkans arbetssätt och deras tolkningar av Bibeln?

Även här skiljer det sig nog mycket mellan olika individer. Jag tror inte det går att klumpa ihop aspergare till en grupp i sådana här frågor. Tror vi skiljer oss åt minst lika mycket sinsemellan som andra människor.

- Vissa aspergare tycks inte ha en hjärna som kan registrera religiösa känslor emotionellt eftersom de är allt för analytiskt lagda?

Det kanske är så för somliga. Fast jag tror inte det behöver vara det. Att vara analytisk betyder inte i sig att sakna förmåga att känna religiösa (eller andra) känslor. Att ha en tro innebär just bara att du tror på något. Att acceptera att inte veta något säkert, och ändå kunna känna hopp och en tillförsikt i det, implicerar inte bristande analytisk förmåga.

Debbido skrev:

rapchic skrev:har däremot sedan flera år inte satt min fot inne i kyrkan, delvis för att jag känner mig "ovärdig" (ja jag vet, jesus förlåter allt bla bla bla däremot är inte de flesta kristna så förlåtande)

Kyrkkaffesladdertantena borde skickas iväg på Paintboll-helger av och till, så de lär sig skjuta på tillåtna mål och låter oss avvikare få vara ifred!

rapchic skrev:och delvis för att jag inte tycker om vad "kristendomen är idag" jag tror inte man blint ska följa regler som skrevs för flera tusen år sedan för de förhållanderna som fanns då

De regler man följer är ytterst selektiva. Sexfientligheten betonas ständigt. Man ska också vara foglig, mesig, alltid kollugn och alltid glad så att man funkar som en reklamtavla för kristendomen. Man kan efter en spänt leende dag gå hem och sparka katten.

Huvuddragen i de regler som de första kristna levde efter lever man absolut inte efter idag!

FÖRSAMLINGSREGLER ÅR 40:

- Man sålde allt man ägde och la i en gemensam pott.
- Ingen behövde vara hemlös eller hungrig.
- Alla fick leva i gemenskap med övriga kristna, varje dag, i hemmen.

FÖRSAMLINGSREGLER ÅR 2009

- Man satsar alla sina pengar på sig själv och sin familj. (Betalar lite kyrkskatt och kollekt.) Alla med diverse problem hänvisas till soc.
- Det finns kristna hemlösa, sökande hemlösa. Kyrkan hänvisar dem till soc. Prästerna bor i stora fina villor.
- De friska och starka lever i gemenskap med varandra. Övriga hänvisas till soc.

Soc hänvisar ofta den sökande till sig själv.
(Boendestödet hänvisade mig, för social kontakt, nyligen till kyrkan, som har hänvisat mig till kommunen!!!)

Mycket intressant och belysande inlägg. Vilket enormt hyckleri den kristna propagandamaskinen är, och vilka självbelåtna, verklighetsfrånvända typer prästerna är. Jag förstår inte hur miljontals människor låter sig duperas av detta snömos, år efter år, att man kan vara så okritisk är fan skrämmande på ett sätt inga skräckfilmer i världen kan efterhärma.

Det här borde skickas ut till landets alla pastorsexpeditioner.

pointblank skrev:- Eller blir vi lätt rebeller som ifrågasätter både kyrkans arbetssätt och deras tolkningar av Bibeln?

Även här skiljer det sig nog mycket mellan olika individer. Jag tror inte det går att klumpa ihop aspergare till en grupp i sådana här frågor. Tror vi skiljer oss åt minst lika mycket sinsemellan som andra människor.

- Vissa aspergare tycks inte ha en hjärna som kan registrera religiösa känslor emotionellt eftersom de är allt för analytiskt lagda?

Det kanske är så för somliga. Fast jag tror inte det behöver vara det. Att vara analytisk betyder inte i sig att sakna förmåga att känna religiösa (eller andra) känslor.

Vi kan förstås inte klumpas ihop men om man försöker aktivera sig i en kyrka kommer den sociala inkomptensen att göra sig gällande eftersom verksamheten involverar en mängd sociala kontaker.

MsTibbs har ovan gett vissa exempel på detta med svårigheter att förstå tajming, lämpligt agerande etc.

Jag känner en aspergare som försöker leva som Jesus och i hög grad lyckas också! MEN han har trots flera försök att be och uppleva något aldrig känt en kontakt med något högre. Själv har jag väldigt lätt för att känna, höra och se med mitt sjätte sinne. Är ev. inte någon typisk aspergare? Vet fler aspergare som är tysta, tröga, lugna, viss kontakt med kyrkan - men inga som helst översinnliga upplevelser av Gud.

Om denna typ av upplevelser kan göras tror jag är avhängigt av hjärnans kemi och nervsystem. Att göra gott och leva sanningsenligt är dock möjligt att eftersträva för alla.

För nåt år sen så spelade Christer Sjögren i nån kyrka här i närheten, givetvis mot inträde.

Kände för att gå dit och kräva att få gå in utan att betala inträde.

"MÅNGLARE, ut ur min herres hus!"

fast... på depressionsvis orkade jag aldrig. Men ta gärna min ide...

Jag är på nästa gång Svante, säg till när du är i krokarna...

Jag växte upp i ett "okristet" hem.

I början av tonåren var jag ateist, men när jag var 16, 17 år började jag ana, eller längta efter, någon "högre makt". Jag "brottades" med frågeställningen om Gud finns eller inte finns... med det så kallade teodicéproblemet ("om Gud finns, varför tillåter h*n då denna ondska som världen är så full av?") och när jag var 22 år kännde jag mig trött på livet. Jag var fullt beredd att ge upp slutgiltigt, men en augustikväll 1982 hade jag en upplevelse som gjorde att jag fick tillbaka all min livskraft, och en flera månader lång period av ständig sömnlöshet på nätterna, och apati på dagarna, var dessutom över.

Sedan några år är jag medlem i en frikyrkoförsamling i staden jag bor i. Jag jobbar tre, fyra dagar i veckan i en secondhandbutik som församlingen driver. Jag trivs enormt bra i det jobbet, både med mina arbetsuppgifter och med de andra som jobbar i butiken. Jag känner mig sedd för den jag är, och de jag jobbar närmast känner till hela problematiken kring min autism.

Jag jobbar mycket med hämtningar och leveranser av möbler som människor skänker eller köper, och med ombyggnaden av en del av butiken.

Tidigare har jag varit med i andra kristna sammanhang, men då mötts av så mycket religiöst och socialt hyckleri att jag tröttnade och gick min väg.

Här i staden jag bor i har jag efter omkring trettio år sökande äntligen "hittat rätt", socialt och andligt.

/geocache

KrigarSjäl skrev:Mycket intressant och belysande inlägg. Vilket enormt hyckleri den kristna propagandamaskinen är, och vilka självbelåtna, verklighetsfrånvända typer prästerna är. Jag förstår inte hur miljontals människor låter sig duperas av detta snömos, år efter år, att man kan vara så okritisk är fan skrämmande på ett sätt inga skräckfilmer i världen kan efterhärma.

Det här borde skickas ut till landets alla pastorsexpeditioner.

Kul att du uppskattade inlägget!

Du vet, Jesus han hatade faktiskt de hycklande fariséerna. "I huggormars avföda!" skrek han till dem. Detta skulle kunna översättas till: FUCK! Alla de år han var verksam låg han i krig med de religiösa experterna och till sist lyckades de döda honom för att få honom att hålla käft!

Dristar mig till ett längre bibelcitat ur Markusevangeliet (det äldsta, mest trovärdiga av dem):

"ni hycklare...Detta folk ärar sig med sina läppar men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är männskors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människors regler."

Sedan ger han exempel på religiösa människor som ger tempelgåva i första hand i stället för att stötta sina gamla föräldrar. "Att heda sin fader och sin moder" handlar om att se till att de klarar sig ekonomiskt och socialt, menar Jesus. Tänk med hjärtat! Gudslagen handlar om kärlek, inte stelbenta regler på en pergamentbit.

En massa kristna ger tionde (en regel från judendomens tid) till kyrkan, dvs byggnadens underhåll och pastorns lön. Däremot har de inga pengar alls till att bygga härbärgen eller skaffa lite fastigheter där de kan hyra ut rum till behövande.

De som bara värnar om att hålla traditionerna vid liv märker inte alls att Sverige har slagits i spillror. "Här är inte fattig eller rik...alla är ni ett i Kristus!" utropar Paulus. De religiösa lyssnar inte. De röstar på Kd och applåderar högerns mål: Klassamhällets återkomst.

Ådals låt är rätt bra tycker jag (observant), fast jag är rädd för orden ”Be för Sverige” på så viss att det sannerligen inte bara handlar om att rabbla ord som fariséerna utan att AGERA! Ådal tycks hålla med mig om att Jesus förmodligen gråter över det som hänt den sovande kristenheten.

http://www.youtube.com/watch?v=gemQErhF57E

geocache skrev: men en augustikväll 1982 hade jag en upplevelse som gjorde att jag fick tillbaka all min livskraft, och en flera månader lång period av ständig sömnlöshet på nätterna, och apati på dagarna, var dessutom över.

Sedan några år är jag medlem i en frikyrkoförsamling i staden jag bor i. Jag jobbar tre, fyra dagar i veckan i en secondhandbutik som församlingen driver. Jag trivs enormt bra i det jobbet, både med mina arbetsuppgifter och med de andra som jobbar i butiken.
Tidigare har jag varit med i andra kristna sammanhang, men då mötts av så mycket religiöst och socialt hyckleri att jag tröttnade och gick min väg.

Här i staden jag bor i har jag efter omkring trettio år sökande äntligen "hittat rätt", socialt och andligt.
/geocache

Grattis till att ha hittat rätt!

Att Du, jag och många andra haft starka möten med Gud är förvisso sant. Jesus är min bästa vän. Han hjälper mig ofta att hitta saker jag tappat bort! och också ifall jag helt har tappat bort mig själv.

Att du hittat hem i ett kristet, praktiskt arbete som gagnar mänklighetens bästa kan jag förstå efersom många aspergare bär på ett "socialt rättspatos".

Jag tror att många aspergare trivs bäst i en kyrka som fokuserar på att göra något konkret för att förbättra omvärlden. Synd att Frälsis gick under... De borde nog ha skippat uniformerna!

Hej Debbido!

Och tack tack så mycket, det var fint skrivet av dig tycker jag!

Men jag blev överraskad av det du skrev, att "Frälsis" gått under (kanske jag skulle starta ny tråd om det?).

Jag var tidigare med i Frälsis, fast i en annan stad. Jag deltog i en del lägerverksamhet, hjälpte till med "Håll grytan kokande"-insamlingen utanför Åhlénsvaruhuset och samlade in pengar i jultid, delade ut "Stridsropet", sjöng i kören... men så hände en sak som ledde till att jag blev utesluten ur kåren, utan att jag fick minsta chans att förklara mig. Och jag lämnade in uniformen och soldatpasset utan större saknad... men ibland när jag är i den staden så går jag till det där varuhuset och ser om en gammal soldatkamrat står där med sin insamlingsbössa och delar ut Stridsropet, pratar en stund.

Men åter till ämnet, lite grann. Kanske det inte bara har med uniformerna att göra, det med Frälsis? Det handlar kanske mera om att se den enskilda människan bakom uniformen, inte bara dens fel, utan också dens förtjänster? Och allmännt tänker jag ändå att Frälsis gör en massa nytta, en massa gott, för utslagna människor. Fast här i staden finns ingen kår längre... och jag saknar att den gammla goa tanten stod utanför Åhléns med sin insamlingsbössa och sina tidningar... när jag läste i tidningen att kåren här skulle läggas ner så pratade jag med henne nästa gång jag såg henne... så bedrövad hon såg ut, stackarn...

Admin kan gärna slänga inlägget, eller flytta det, om jag skrivit i fel tråd.

@Debbido: -Ehm...Frälsis har väl inte gått under. Osäker på "Svenska Frälsningsarmén" som är eller var ett annat samfund, men "Frälsningsarmén" (Internationella Frälsningsarmén) finns allt kvar även här.
Här är många hårda ord. Det kan jag förstå, samtidigt som jag tror flertalet av forummedlemmarna om såväl ödmjukhet, klokskap, rättskänsla och integritet. Är själv inaktiv medlem, tänker mig att det är AS som försvårar medverkan samtidigt som jag sympatiserar nåtsånär.

Men kolla det här, detta är jag övertygad om att många, många skulle sympatisera med:

www.kvakare.se

Hej Windfarne!

Kanske det var denna hemsidan du menade?

http://www.kvakare.se/

@geocache: Ja givetvis, samt http://sv.wikipedia.org/wiki/Kväkare

Tack för rättelsen !

Varsågod så mycket Windfarne!

Hoppas du inte tar illa upp att jag skickar rätt länk igen?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kv%C3%A4kare

Windfarne skrev:@Debbido: -Ehm...Frälsis har väl inte gått under. Osäker på "Svenska Frälsningsarmén" som är eller var ett annat samfund, men "Frälsningsarmén" (Internationella Frälsningsarmén) finns allt kvar även här.
Här är många hårda ord. Det kan jag förstå, samtidigt som jag tror flertalet av forummedlemmarna om såväl ödmjukhet, klokskap, rättskänsla och integritet. Är själv inaktiv medlem, tänker mig att det är AS som försvårar medverkan samtidigt som jag sympatiserar nåtsånär.

Men kolla det här, detta är jag övertygad om att många, många skulle sympatisera med:

www.kvakare.se

Jag brukar överdriva något. Nej, Frälsningsarmén som organisation finns kvar i Sverige, men de flesta kyrkorna har gått under. Det fanns ju gott om kårer på 60-talet, det var en stark, social, kristen väckelsevåg. De stred mot social misär, alkoholism, fattigdom etc. Men liksom alla väckelevågor ebbar de ut. Kyrkorna lades ned en efter en.

Medlemmar gick över till Livets Ord eller Pingst mm. Gissar att strukturen med uniformer, Krigsskola, utbildning av officerare och liknande; hela konceptet med en kristen armé blev förlegad när människor fick allt större behov av att tänka själva, känna större frihet, allt mindre underordna sig auktoriteter. En armé var inte det man sökte. New-Age meditationer till änglamusik och personlig utveckling blev intressantare.

Frälsis sociala arbete repekteras av alla människor, tror jag. Jag tycker om frälsis, men i min stad har kåren kollasat för länge sedan.

Kväkarna passar dem som älskar tystnad och inte har något större behov av predikningar, ord, socialt liv. Det är dödstyst och man bara sitter där. För en van meditatör går det säkert bra, särskilt om han tillhör det tysta autistgänget.

Angående hårda ord så tror jag inte de kan bli tillräckligt hårda när det gäller kyrkornas sätt att välja att se bort från de enorma sociala problem som växt fram i Sverige. Att förvalta traditioner är väl bra i någon mån men "Nytt vin måste hällas i nya läglar, annars spricker de gamla."

Om den sista tidens kyrka Laodikeia (nära denna civilisations undergång) beskriver Jesus det så här: "Jag känner dina GÄRNINGAR! Du har ryktet om dig att du lever, men JAG säger dig att du är död! Jag känner dina gärningar och du är varken kall eller varm. Jag ska utspy dig ur min mun."

Hårda ord, inte sant?

I Matteus 25:e kapitel tar Jesus upp stor plats med att förklara vad det viktigaste i livet är: De som kommer till Ljuset är de som besökt sjuka och fängslade. De andra (som menat sig vara religiöst oförvitliga) men stuntat i de sjuka, hemlösa, fängslade, hungriga - de förpassas till Mörkret (Jag tror inte på eviga straff, men skärelden)

Om du dessa diakonala gärningar av Jesus både genom sitt eget liv och hans ord föklaras vara de mest avgörande för de kristnas och övrigas livsöden - hur kan då kyrkorna lägga ned 50 % av tiden på att SJUNGA, lyssna på ibland riktigt underhållande predikningar, sitta i en bänk och värma upp den, gå hem till familjemiddagen och skita i de ensamma, sjuka och isolerade?

Hur stor tid la lärljungarna ned på sångövningar, stora musikuppsättninar och söndagsskolor? De gick runt och gjorde gott, botade, gav hopp och liv, fattiga på allt materiellt.