Är koncentrationssvårigheter vanligt förekommande vid Aspergers syndrom, eller är det snarare tecken på ytterligare diagnos såsom ADHD?

Exempel 1;
Jag sitter och läser och hör inte alls att min partner pratar med mig eftersom jag är så fokuserad på vad jag gör (Detta kanske inte faller inom ramen för koncentrationssvårigheter, men det är värt att nämna).

Exempel 2;
Jag flyter bort i tankarna när jag lyssnar på en människa som pratar och kommer efter ett tag på att jag inte hört vad människan har sagt. Detta kan vara problematiskt då jag inte alltid kan förmå mig till att be människan upprepa sig.

Exempel 3;
Jag tröttnar på precis allt jag företar mig. Jag kan vara hur fokuserad som helst på en sak, men tappar sedan helt intresset. Jag avslutar närmast aldrig ett projekt.

Jag har tagit för givet att detta är något som hör till AS, men vid närmare eftertanke så står det ju faktiskt ingenting om koncentrationssvårigheter i diagnoskriterierna. Eller är det jag som har helt fel uppfattning om vad koncentrationssvårigheter är?

Jag har alltså bara en AS-diagnos.

Det låter precis som att du har beskrivit mig i de där exemplen

styx skrev:Är koncentrationssvårigheter vanligt förekommande vid Aspergers syndrom, eller är det snarare tecken på ytterligare diagnos såsom ADHD?

Exempel 1;
Jag sitter och läser och hör inte alls att min partner pratar med mig eftersom jag är så fokuserad på vad jag gör (Detta kanske inte faller inom ramen för koncentrationssvårigheter, men det är värt att nämna).

Det där låter som typisk aspig/autistisk hyperfokus. Man koncentrerar sig så hårt på det man pysslar med - om det är roligt - att omvärlden liksom bara försvinner.

Exempel 2;
Jag flyter bort i tankarna när jag lyssnar på en människa som pratar och kommer efter ett tag på att jag inte hört vad människan har sagt. Detta kan vara problematiskt då jag inte alltid kan förmå mig till att be människan upprepa sig.

Kan vara ADD (eller ADHD-i, som det kallas officiellt), dvs uppmärksamhetsproblem. Eller att ens egna tankar och associationer är starkare/intressantare.

Vet inte om det finns någon lag på att man måste lyssna på människor som inte har något tillräckligt intressant att säga för att behålla ens uppmärksamhet, men det anses socialt oartigt att inte göra det och neurologiskt defekt att inte kunna tvinga sig även om man skulle vilja. Några krav på talaren att vara tillräckligt intressant för att behålla ens uppmärksamhet finns bara om den har NPF, annars ligger kraven på lyssnaren...

Exempel 3;
Jag tröttnar på precis allt jag företar mig. Jag kan vara hur fokuserad som helst på en sak, men tappar sedan helt intresset. Jag avslutar närmast aldrig ett projekt.

Detta låter som typisk ADD. Jag har samma problem, fast jag inte har någon diagnos på mina ADD-drag. I o m att jag hyperfokuserar så intensivt så är det som att hjärnan blir överbelastad efter ett tag så att jag då måste gå och göra något helt annat. Och sen är det svårt att återuppta intresset igen, kan dröja veckor, månader eller år, och då känns det ändå sällan lika intressant som det gjorde i början utan mer som ett jobb som ska slutföras. Händer att jag tvingar mig och känner mig då väldigt nöjd med att ha lyckats avsluta ett projekt, men det tar verkligen på krafterna. Det ideala projektet för mig är ett som kan påbörjas och avslutas samma dag.

Läste någonstans att det finns tre typer av människor (fritt ur minnet):

1. Kreativa/initiatörer - bra på att starta projekt men kan ha svårt att underhålla och fullfölja dem och ännu svårare att ta hand om dagliga vardagsgöromål, husdjur och barn.

2. Underhållare/vårdare - är bäst på att ta hand om dagliga göromål som är ungefär samma hela tiden och aldrig tar slut.

3. Förstörare - bäst på att riva ner och rubba status quo för att ge rum åt något nytt.

Jag är en utpräglad etta och sköter underhåll enbart av nödvändighet , och så sällan som möjligt. Lite drag av 3 ibland när det gäller att rensa ut och slänga sånt som inte behövs. Älskar att flytta, rensa och få ännu mindre kvar - eller plats för något nytt.

Vad gäller exempel 2 så händer detta trots att jag inte tycker att människan pratar om något helt ointressant. Jag kan liksom inte kontrollera det.

Jag är definitivt också ettan av dom där. Dock har jag svårt att starta också, men det beror nog ganska mycket på vad det är som ska göras. Det konstiga är att jag ibland har svårt att komma igång med saker jag vanligtvis tycker är roligt också. Som sagt, jag tröttnar på allt.

Det kanske är viktigt att tillägga att jag inte är deprimerad, så det är inte symptom på depression.

Jag är också en etta på den listan, Inger. Jag mår som bäst när jag är så djupt försjunken i något att det enda som existerar just då är mina tankar. Det är hemskt att "vakna upp" och inse att ryggen är stel och huvudet bultar av vätskebrist då jag inte druckit något på hela dagen och så vidare. Jag skulle vilja att man laddade upp mitt medvetande i cyberspace, så att jag kan vara enbart mitt medvetande och slippa bry mig om att äta, dricka, diska, städa, etc.

Jag har enbart en AS-diagnos, de såg inget som tydde på eventuell ADHD hos mig när de utredde mig.

Mina föräldrar har berättat att jag brukade försvinna in i min egen lilla värld en massa när jag var liten, jag minns också att jag ibland blev försenad för att jag stannade upp och sjönk in i mig själv när jag egentligen var på väg att göra något annat.

styx skrev:Vad gäller exempel 2 så händer detta trots att jag inte tycker att människan pratar om något helt ointressant. Jag kan liksom inte kontrollera det.

Det låter ju lite som ADD (ADHD-i).

Händer det även när du läser? Jag kan ibland upptäcka att ögonen fortsatt läsa medan tankarna glidit iväg på ett helt annat associationsspår så att man får läsa om hela sidan. Fast det händer säkert alla ibland. Men kanske personer med ADHD oftare?

Jag är definitivt också ettan av dom där. Dock har jag svårt att starta också, men det beror nog ganska mycket på vad det är som ska göras. Det konstiga är att jag ibland har svårt att komma igång med saker jag vanligtvis tycker är roligt också. Som sagt, jag tröttnar på allt.

Igångsättningsproblem verkar vara vanligt både i samband med AS och ADHD. Inertia (tröghet) kallar de det på engelska.

Kolla de två länkarna (som jag fick av någon här) längst ner på min sida om Hypo-activity, där diskuteras detta.

Inger skrev:Händer det även när du läser? Jag kan ibland upptäcka att ögonen fortsatt läsa medan tankarna glidit iväg på ett helt annat associationsspår så att man får läsa om hela sidan. Fast det händer säkert alla ibland. Men kanske personer med ADHD oftare?

Japp, det händer. Hur ofta vet jag inte, men jag skulle tro att det är ganska ofta.

Jag ska kolla in länkarna.

Maldita skrev:Jag är också en etta på den listan, Inger. Jag mår som bäst när jag är så djupt försjunken i något att det enda som existerar just då är mina tankar. Det är hemskt att "vakna upp" och inse att ryggen är stel och huvudet bultar av vätskebrist då jag inte druckit något på hela dagen och så vidare.

Precis exakt så är det för mig.

Jag skulle vilja att man laddade upp mitt medvetande i cyberspace, så att jag kan vara enbart mitt medvetande och slippa bry mig om att äta, dricka, diska, städa, etc.

+1

Mina föräldrar har berättat att jag brukade försvinna in i min egen lilla värld en massa när jag var liten, jag minns också att jag ibland blev försenad för att jag stannade upp och sjönk in i mig själv när jag egentligen var på väg att göra något annat.

Tror det händer oftare om man är introvert eller dagdrömmande till sin natur, och lätt hamnar i mildare transtillstånd. Jag var nog också ofta så som barn, utom när jag var rastlös och småhyper av nervositet, otålighet eller för mycket socker.

Men låt oss säga att jag skulle kunna få en ADD-diagnos, skulle det ens göra någon nytta? Jag har ingen aning om hur ADD medicineras, om det ens gör det.

styx skrev:Men låt oss säga att jag skulle kunna få en ADD-diagnos, skulle det ens göra någon nytta? Jag har ingen aning om hur ADD medicineras, om det ens gör det.

Sök adhd i sökfunktionen så kommer du får massa med trådar som besvarar din fråga Men i korthet: ja ADD kan behandlas, livslångbehandling. Det finns inget "botmedel" det är bara hjälpmedel

styx skrev:Men låt oss säga att jag skulle kunna få en ADD-diagnos, skulle det ens göra någon nytta? Jag har ingen aning om hur ADD medicineras, om det ens gör det.

Som ADHD.

Det lär också finnas en trend bort från beteckningen ADD. En försämring tycker jag, ingen har ju hittat på något annat lika behändigt sätt att känneteckna ADHD utan hyperaktivitet, och vi som har ADD har ju redan på grund av den små möjligheter att göra folk medvetna om att den varianten finns.

Det finns såvitt man vet ingen _gräns_ mellan asperger och ADD med eller utan H. Inte mellan asperger och autism heller för den delen, och absolut inte mellan NPF och "NT". Precis som med en del annat här i livet är dessa gränser och diagnoskriterier nästbästa lösningar man har provat ut, och fortsätter att prova ut, för att göra vissa problem hanterbara och kunna hjälpa människor som uppenbarligen behöver hjälp. Hos den enskilda NPF:aren går olika symptom och tillstånd ofta i varandra.

styx skrev:Men låt oss säga att jag skulle kunna få en ADD-diagnos, skulle det ens göra någon nytta? Jag har ingen aning om hur ADD medicineras, om det ens gör det.

Finns mediciner, men enligt min amatöruppskattning så verkar de oftast funka bäst på dem som har hyperaktivitet också.

Annars får man nog bara försöka leva med det och skaffa sig strategier för att kompensera.

Om man studerar tror jag man kan få viss hjälp om man har NPF eller inlärningssvårigheter (andra vet säkert mer om detta).

Om man har AS-diagnos och har eget boende kan man få boendestöd om det verkligen är helt omöjligt att få saker gjorda. Huruvida ens problem är stora nog för att få sådan hjälp bedöms från fall till fall. Eftersom det bara är autismspektrumdiagnoser som berättigar till LSS-insatser så tror jag inte en extra ADHD-diagnos egentligen behövs.

Kan också tipsa om Attention och ADHD-forum.

Så egentligen skulle en ADD-diagnos bara vara till nytta när det gäller att upplysa andra om ens problematik utöver AS? För min del vore det i sådana fall ganska överflödigt med ytterligare en diagnos.

Tack för alla svar.

styx skrev:Så egentligen skulle en ADD-diagnos bara vara till nytta när det gäller att upplysa andra om ens problematik utöver AS?

Inte bara. Du blir också mindre beroende av tur/bra läkare om du någon gång vill prova medicinering. Chansen finns ju också att den hjälper, det kan man såvitt jag vet bara gissa i förväg.

Är autist med AS diagnos:

styx skrev:Exempel 1;
Jag sitter och läser och hör inte alls att min partner pratar med mig eftersom jag är så fokuserad på vad jag gör (Detta kanske inte faller inom ramen för koncentrationssvårigheter, men det är värt att nämna).

Var sån för "ett antal år sen". Sen fick jag reda på att det sårar andra människor ofta. Så jag bestämde mig för att bli en mer "lyhörd" människa. Nu lyssnar jag 19/20 gånger. För att jag vill behandla nära och kära på ett bra sätt. Att ignorera eller låtsas som andra inte finns kan såra folk DJUPT.

styx skrev:Exempel 2;
Jag flyter bort i tankarna när jag lyssnar på en människa som pratar och kommer efter ett tag på att jag inte hört vad människan har sagt. Detta kan vara problematiskt då jag inte alltid kan förmå mig till att be människan upprepa sig.

Om det är en "okänd person" som pratar, en kassörska tex, då kan jag flyta bort och behöva säg "Ursäkta vad sa du?". Men övar så gott det går på det också. Vill behandla andra bra och lyssna på dom (dom flesta då).

styx skrev:Exempel 3;
Jag tröttnar på precis allt jag företar mig. Jag kan vara hur fokuserad som helst på en sak, men tappar sedan helt intresset. Jag avslutar närmast aldrig ett projekt.

Tröttnar på det mesta. Men jag har en vilja av stål. Så för att sluföra mina "projekt" så biter jag ihop och lever ett tag i helvetet tills "projektet" är klart. Brukar tänka hellre dör jag än avslutar.

Alla är vi olika.

Var sån för "ett antal år sen". Sen fick jag reda på att det sårar andra människor ofta. Så jag bestämde mig för att bli en mer "lyhörd" människa. Nu lyssnar jag 19/20 gånger. För att jag vill behandla nära och kära på ett bra sätt. Att ignorera eller låtsas som andra inte finns kan såra folk DJUPT.

Det är dock inte så lätt att träna bort någonting som är ofrivilligt. Jag ignorerar inte medvetet personer, för jag förstår mycket väl att det sårar och är irriterande för folk när man inte lyssnar.

Om det är en "okänd person" som pratar, en kassörska tex, då kan jag flyta bort och behöva säg "Ursäkta vad sa du?". Men övar så gott det går på det också. Vill behandla andra bra och lyssna på dom (dom flesta då).

Jag tror att detta händer oftare med människor jag känner väl. Kanske för att jag slappnar av. Än en gång - detta är helt ofrivilligt och jag skulle aldrig medvetet såra någon som står mig nära.

Jag har märkt att du ofta pratar om att du förut var ett svin, men att du insåg det och ändrade på dig för att inte såra andra människor. Jag tycker det är en positiv sak - jag har också alltid strävat efter att bli en bättre människa - men hur mycket av sig själv ska man offra? Jag tror man kan vara en bra människa trots sina tillkortakommanden, och jag tror inte att man är ond för att man har svårt att koncentrera sig på när människor pratar.

Man får väl göra så gott man kan, försöka dölja det om det är lindrigt, och om det blir uppenbart att man tappar uppmärksamheten mer än vad som är socialt acceptabelt, så får man väl förklara att man har AS och eventuell ADD-problematik.

Vissa saker kan man också bli bättre på med ålder och övning.

styx skrev:Jag tror man kan vara en bra människa trots sina tillkortakommanden, och jag tror inte att man är ond för att man har svårt att koncentrera sig på när människor pratar.

Det har du helt rätt i. Det jag "mumlar" om ofta är mitt eget val. Min egen tolkning av vad jag vill ändra hos mig.

Man är verkligen inte "ond" för att man:
"man har svårt att koncentrera sig på när människor pratar."

Jag försöker mer ge andra en tankeställare, när jag berättar om mitt "obetydliga" liv och mina val. Tror det finns andra som, likt mig kan ändra sig och att det är möjligt. Det är dock spekulation.

Om jag sårade dej så ber jag om ursäkt. Du är BRA som du är om nu jag får bedöma det ifrån min "personliga autism värld".

treeman skrev:

styx skrev:Jag tror man kan vara en bra människa trots sina tillkortakommanden, och jag tror inte att man är ond för att man har svårt att koncentrera sig på när människor pratar.

Det har du helt rätt i. Det jag "mumlar" om ofta är mitt eget val. Min egen tolkning av vad jag vill ändra hos mig.

Man är verkligen inte "ond" för att man:
"man har svårt att koncentrera sig på när människor pratar."

Jag försöker mer ge andra en tankeställare, när jag berättar om mitt "obetydliga" liv och mina val. Tror det finns andra som, likt mig kan ändra sig och att det är möjligt. Det är dock spekulation.

Om jag sårade dej så ber jag om ursäkt. Du är BRA som du är om nu jag får bedöma det ifrån min "personliga autism värld".

Jag blev inte sårad, och jag tycker inte heller att ditt liv är obetydligt. Jag ville bara ge min synpunkt gällande att ändra på sig själv. Jag tror inte det är hälsosamt att ändra på sig själv för mycket, men jag tycker definitivt att man ska ändra på det man kan ändra på, förutsatt att det är egenskaper som man själv eller andra lider av. Det var det jag försökte säga med mitt inlägg, men det blev kanske lite flummigt.

styx skrev:lite flummigt.

Lät inte flummigt. Inte i mina öron.

Inger skrev:

styx skrev:Är koncentrationssvårigheter vanligt förekommande vid Aspergers syndrom, eller är det snarare tecken på ytterligare diagnos såsom ADHD?

Exempel 1;
Jag sitter och läser och hör inte alls att min partner pratar med mig eftersom jag är så fokuserad på vad jag gör (Detta kanske inte faller inom ramen för koncentrationssvårigheter, men det är värt att nämna).

Det där låter som typisk aspig/autistisk hyperfokus. Man koncentrerar sig så hårt på det man pysslar med - om det är roligt - att omvärlden liksom bara försvinner.

Den sortens hyperfokus är mycket typisk för ADHD. Man kan bara koncentrera sig om uppgiften är rolig.

Skillnaden mot hyperfokus hos AS ligger väl i vad slags sysslor man roas av och en del andra kvaliteter som jag behöver hjälp med att formulera.

linek skrev:Skillnaden mot hyperfokus hos AS ligger väl i vad slags sysslor man roas av och en del andra kvaliteter som jag behöver hjälp med att formulera.

Hur menar du nu? Ungefär att om det är AS-hyperfokus så är det tågtidtabeller man inte kan slita sig ifrån och om det är ADHD-hyperfokus så är det motocross, eller vad? Det tycker jag låter konstigt, och inte minst fördomsfullt. Nu kanske jag tar orden ur munnen på dig, så förklara gärna vad du menar.

linek skrev:

Inger skrev:Det där låter som typisk aspig/autistisk hyperfokus. Man koncentrerar sig så hårt på det man pysslar med - om det är roligt - att omvärlden liksom bara försvinner.

Den sortens hyperfokus är mycket typisk för ADHD. Man kan bara koncentrera sig om uppgiften är rolig.

Många med ADHD säger sig ha svårt att koncentrera sig även om det är något roligt eller intressant, för att hjärnan är så hyper att det är som att ha 100 TV-apparater på samtidigt, eller lurar iväg en på intressanta associationsspår hela tiden. Och är det något tråkigt så går det verkligen inte.

Har också läst att ADHD-hyperfokus är en kompensationsmekanism som uppstår genom ansträngningen att inte tappa koncentrationen.

Medan det i mitt fall snarare är mitt naturliga tillstånd att vara hyperfokuserad på en sak i taget och försvinna in i det. (I alla fall om det är något roligt, är det inte det så tarvar det desto större ansträngning att hålla fokus, så i det avseendet har jag nog en släng av ADD också.)

Inger skrev:Många med ADHD säger sig ha svårt att koncentrera sig även om det är något roligt eller intressant, för att hjärnan är så hyper att det är som att ha 100 TV-apparater på samtidigt, eller lurar iväg en på intressanta associationsspår hela tiden. Och är det något tråkigt så går det verkligen inte.

Har också läst att ADHD-hyperfokus är en kompensationsmekanism som uppstår genom ansträngningen att inte tappa koncentrationen.

Medan det i mitt fall snarare är mitt naturliga tillstånd att vara hyperfokuserad på en sak i taget och försvinna in i det. (I alla fall om det är något roligt, är det inte det så tarvar det desto större ansträngning att hålla fokus, så i det avseendet har jag nog en släng av ADD också.)

Det är just det där som jag trodde var typiskt AS. Att ha svårt att göra saker som är mindre roliga. Är jag helt ute och cyklar om jag påstår att AS mer eller mindre alltid går hand i hand med ADD? Det verkar i alla fall vara så att de flesta med AS har någon form av koncentrationsstörning.

EDIT: Kanske inte alltid tillräckligt för att få en diagnos, dock.