En del av er här på forumet skriver att ni har nytta av er AS, en del tom till den grad att de inte ser några nackdelar med den.

Själv ser jag bara nackdelar med den. Efter att ha tagit en liten funderare så tror jag att jag kan ringa in ett begrepp som är centralt i min uppfattning om att jag tycker att min AS är något negativt. Intelligens. Jag är varken särskilt intelligent eller begåvad inom något särskilt område.

Snarare är jag ganska korkad. Jag ligger nog begåvningsmässigt på samma nivå som en typisk svensson. Med svensson menar jag då den typiske lite småkorkade knegaren som det ofta refereras till i negtiva ordalag här på siten. Därför ser jag min AS enbart som ett hinder. Hade jag varit NT så hade jag haft lättare att passa in där jag egentligen hör hemma. AS blir därför ett handikapp för mig. Hade jag varit mer socialt kompatibel med NT så hade jag garanterat haft en bättre situation. Nu grusar AS denna möjlighet samt att jag inte kan intressera mig för det som NT-svensson intresserar sig för.

AS kanske hade varit en tillgång för mig om jag hade varit intelligent. Om jag hade varit duktig på matte, data eller andra typiska AS-ämnen. Då kanske det hade gett mig möjligheter att koncentrera mig länge, tänka logisk etc. Det hade nog också kunnat kompensera för den sociala problematiken med NT, eftersom jag då hade haft något att erbjuda dem vilket hade genererat en större accpetans för felaktigt socialt beteende.

Nu ger det mig bara ofrivillig ensamhet och mindre chanser att lyckas i yrkeslivet. För att inte tala om kärlekslivet...

/Kristofer -
en kväll i självföraktets tecken där jag också gör bort mig

Det beror på. NT har (tror jag) en jämnare begåvningsprofil än vi har. Även om alla har saker de är bra på och saker de är mindre bra på, NT såväl som AS, så ver kar NT ha en jämnare profil. Vi verkar ha högre toppar och djupare dalar. Problemet för oss blir då att hitta våra starka sidor och använda oss av dom. Då kan AS bli en tillgång. Ens nördighet, specialintressen eller vad det nu är kan ju uppenbarligen vara en nackdel ibland, liksom sånt som att vi kommunicerar och tänker (ofta i alla fall) annorlunda, är i vissa sammanhang problem. Men behöver inte vara det i andra. Vi är inte:

funktionshindrade
handikappade eller
sjuka.

Vi är bara annorlunda. Och det kan vara en tillgång och något berikande.

Jag har träffat åtminstone AS-personer som inte har några särskilda specialintressen och bara allmänt svårt för sig i skolan antingen begåvningsmässigt eller socialt. Jag förstår mycket väl att många vill lyfta fram de positiva bitarna. Det skulle jag nog själv också ha gjort om jag befunnit mig i den situationen.

För mig är det ingen som helst tillgång. Det där tycker jag mest var en hög jävla svammel som lika gärna kunde kommit från en soc.tant.

Jag har inga specialintressen. Är inte bra på något. Men klantar jämnt till det plus att mitt kaos i hjärnan ställer till det.

Det enda jag har av AS är i så fall dalar. Så vad fan är det som är bra med det?

Grattis till dig som har styrkor.

Själv är jag bara en fuktionshindrad menlös jävla fitta som likagärna kan dö! För ingen kommer bry sig ändå efter ett tag - jag tillförde ju ingenting.

Sluta prata skit Kristoffer! Jag tror inte ett ögonblick att det där är ett rop på hjälp! Jag tror att det är ett jäkla sketet sätt att skapa uppmärksamhet runt sig och jag köper inte det.

Jag har gett dig en radda synpunkter per PM trots att jag inte känner dig för fem öre. Skriv ut dem och gå ut och ta lite luft din stora jävla gnällmåns!

Du får tro vadfan du vill! Jag känner och tycker så här i alla fall.

Om det skapar uppmärksamhet så får det välförfan göra det då! Jag har ingen som helst jävla list att kamoflera mig till den glad jävla idiot!

Kristofer skrev:Ingenting. du kunde bara gett fan i de där jävla klyschorna som jag fått höra i tio år

Förlåt att jag citerar dig offentligt men folk som känner dig får faktiskt ta över. Du är så jälva självupptagen så du tar inte in vad jag säger.

Jag har träffat åtskilliga personer som har varit rejält nere och som det har vänt för. Ingen av de fakta du hittils har räknat upp om det liv verkar så speciellt märkvärdiga och så särskilt annorlunda än för de personerna.

Jag kan ha fel och då är det tragiskt men min intuition säger mig att jag faktiskt inte har det.

Lägg av i att tycka så jädra synd om dig själv. Nej jag kastar väl sten i glashus som inte ens har AS jag vet, men ni är inte så jävla unika och en stor del av de problem ni brottas med är allmänmänskliga.

Kristoffer: Har du utretts? Vilka sorts saker kom de då fram till var dina starkaste sidor? Beställ hem kopia på det pappret; skriv upp dina bra egenskaper (inte bara de bra AS-relaterade egenskaperna) och tejpa fast på badrumsspegeln. Läs om och om igen medan du borstar tänderna. Öva dig på att tänka positivt.

Fråga alla du känner vilka bra egenskaper du har. Skriv upp dem på pappret.

Fick du bra betyg på provet idag? Lagade du en god mat? Sa du något snällt till någon? Fick du ihop riktigt snygga kläder? Kom du ihåg att vattna blommorna före de vissnade? Spenderade du helt frivilligt tid med lillasyster/mormor och gjorde dem glada? Skriv upp allting! När du lär dig finna de små bra sakerna i vardagen, blir det lättare att uppnå dina mål. Detta funkar bra för mig iallafall!

Ja det stör mångas världsbild när man säger att man inte är en intelligent nörd.

Jag kommer aldrig att uppnå någonting flashigt. Jag menar, att sitta och autiststirra in i ett Axolotlakvarium och rasta hundar, det är vad jag gör på dagarna för tillfället. Utöver att tvångsmässigt surfa och klicka runt till synes planlöst på internet.

Folk som inte känner mig ser ner på mig, det vet jag. De tycker att jag är lat. Och när de pratar med mig kan de säga men ooh, du verkar ju vara en skärpt tjej, varför gör du ingenting av ditt liv.

Jag har aldrig haft några ambitioner heller, så på det planet känns det okej. Men folks du-kan-bara-du-vill attityd kan få mig att börja gråta ibland, för de fattar ingenting om vad det handlar om. Det är frustrerande.

...*utövar självcensur*

Jag brottas dagligen med mina brister. Saker som är besvärliga och jobbiga
kommer varje dag och ibland hela dagar, och påminner mig om hur djävligt det är. Dessutom verkar det som om väldigt mycket är mycket lättare för NT. Om dom behöver anstränga sig x mycket för att göra en sak, till exempel på jobbet, så måste vi anstränga oss 2x eller nåt. Och det är inte OK. Det är orättfärdigt.
I min värld finns det inget sånt som en funktionshindrad djävla fitta som heter Kristofer och har AS. Däremot finns det bevisligen en Kristofer med AS.
Det är omständigheterna kring en individ som är handikappet, det är när vår särart inte vare sig respekteras eller uppskattas efter förtjänst, det är när vi inte får en rimlig/vettig chans vårt sätt att vara blir ett hinder.

Lärare, rektorer och yrkesvägledare som inte vara vare sig en susning eller god vilja.
Socialarbetare som varken förstår eller vill förstå hur man kan och bör hjälpa oss.
Personal på arbetsförmedlingar som antingen är lata eller korkade eller båda delarna.
Arbetsgivare som inte vill eller inte kan förstå vår särart.
Bara för att ta några exempel. Det är jättemånga grupper av människor som vi möter dagligen skulle kunna göra våra liv lättare.

Verkligheten är inte sån. Först kommer skolan, som ofta är en plåga. Efter det kommer ofta arbetslöshet och ensamhet. Ett liv som faktiskt är ett lidande för många av oss. Vi vet alla det. Jag pendlar själv mellan att kalla det systematisk mobbing eller tortyr.

1. Det är inte vårt fel.
2. Det behöver inte vara så.
3. Beviset är att en hel del av oss faktiskt har en årminstone dräglig tillvaro. En del lever i bra relationer. En del har bra jobb. En del lever gortt utan vare sig jobb eller relation.

Rent empiriskt finns det alltså inget nödvändigt samband mellan att ha AS och att ha ett helvete. Trots vad jag skrivit ovan.

Hörru, K.

Vi snackade ju om det där, yo. Visst kom vi fram till TVÅ saker du hade som var bra saker; tillgångar alltså?

Och bara för att du inte är datanörd så betyder inte det är du är ointelligent, mannen. Det får du faktiskt inse. *tittar strängt på*

Jag hör väl till dem som föredrar att se på aspergaren (och mig själv) som en "intelligent nörd", vara stolt över specialintressen, logik och social självständighet och tala om vad många med mig upplever som fördelar med AS även om jag aldrig någonsin har förnekat nackdelarna.

Att det sedan finns en massa användare här på forumet som hellre skulle vilja vara NT, inte upplever sig som intelligenta och/eller bara ser nackdelar med sitt AS stör inte min världsbild ett dugg utan väcker bara min medömkan.

Om någon däremot kommer och ska försöka skriva mig på näsan att AS, för alla alltid är negativt och att vi som säger något annat "blundar för fakta", skulle förakata NT eller något liknande blir jag synnerligen irriterad.

sugrövmanövern skrev:Ja det stör mångas världsbild när man säger att man inte är en intelligent nörd.

Jag kommer aldrig att uppnå någonting flashigt. Jag menar, att sitta och autiststirra in i ett Axolotlakvarium och rasta hundar, det är vad jag gör på dagarna för tillfället. Utöver att tvångsmässigt surfa och klicka runt till synes planlöst på internet.

Folk som inte känner mig ser ner på mig, det vet jag. De tycker att jag är lat. Och när de pratar med mig kan de säga men ooh, du verkar ju vara en skärpt tjej, varför gör du ingenting av ditt liv.

Jag har aldrig haft några ambitioner heller, så på det planet känns det okej. Men folks du-kan-bara-du-vill attityd kan få mig att börja gråta ibland, för de fattar ingenting om vad det handlar om. Det är frustrerande.

Det där är jag "i ett nötskal", som man brukar uttrycka det. Jag ligger visserligen lite över snittet i IQ, men vad hjälper det, när jag inte ens minns att jag måste äta nått några gånger per dag för att överleva?

Hade det funnits en bot till AS hade jag huggit mig själv i örat med kanylen och injicerat direkt till hjärnan. Hade jag inte haft lätt att överskatta mig själv hade jag befunnit mig i en djup depression. Vad finns det att göra när man varken är intelligent, kapabel till att ta kontakt med människor (och inte ens kunna känna sig bekväm bland dem), inte har några kvaliteter, eller ens är intresserad av något?

Det finns massor att göra, tex kan man klaga på andra människor, det känns bättre än att klaga på mig själv. Tycker iaf jag
jag har ej kommit på riktigt vad det är som är A.S än men för mig är ointresset att vara med andra människor ofta orsaken till att jag ej funkar så bra me i sociala sammanhang.
Visst finns det gånger då intresset är högre att "platsa" in och då e risken för att ja tror att ja gör bort mig rätt stor, men de blir färre me åren.
Vara mig själv har jag aldrig lyckats med då jag ej försökt

MsTibbs skrev:
Det där är jag "i ett nötskal", som man brukar uttrycka det. Jag ligger visserligen lite över snittet i IQ, men vad hjälper det, när jag inte ens minns att jag måste äta nått några gånger per dag för att överleva?

Mm hög IQ hjälper inte till att få mat till bordet men det kan hjälpa att få ökad tro på sig själv. Jag vore ingenting utan min intelligens*, nu har jag iallafall NÅGOT positivt. Jag är rätt skaplig på Schack och Alfapet.

*Med intelligens menar jag logisk typ att kunna föreställa sig ett problem och sedan stegvis hitta lösningar till problemet. Exempelvis hur prickar rör sig i en matris.

Får tacka för svar. Inser efter gårdagens totala urkrisande som jag nu hämtat mig ifrån att jag måste jobba med mig själv.

msitua skrev:

MsTibbs skrev:
Det där är jag "i ett nötskal", som man brukar uttrycka det. Jag ligger visserligen lite över snittet i IQ, men vad hjälper det, när jag inte ens minns att jag måste äta nått några gånger per dag för att överleva?

Mm hög IQ hjälper inte till att få mat till bordet men det kan hjälpa att få ökad tro på sig själv. Jag vore ingenting utan min intelligens*, nu har jag iallafall NÅGOT positivt. Jag är rätt skaplig på Schack och Alfapet.

*Med intelligens menar jag logisk typ att kunna föreställa sig ett problem och sedan stegvis hitta lösningar till problemet. Exempelvis hur prickar rör sig i en matris.

instämmer. Att jag prukar vara bra på pussel/problemlösning etc är en sak jag är stolt över. Bättre se sina fördelar, än brister. Jag blir inte gladare av att ständigt påminna mig om vad jag INTE kan.

Visst finns det problem med att ha AS, vi blir ju liksom handikappklassade.
Men anledningen till att jag fokuserar på de positiva sakerna är för att lyfta fram och se lite ljus i tillvaron.
Vill inte att ni som inte kan se det skall känna er underlägsna. Snarare ett försök att hjälpa någon att hitta något positivt.

Den största nackdelen är nog att vi bara ser de DÅLIGA sidorna. Men det finns bra sidor också försök att hitta dem.

ptja. envishet kan vara både negativt och positivt.

Men som det är nu så känner jag mig bara som en misslyckad idiot osm lever ett skitliv jag inte vill ha.

Återigen: Grattis till er som har nytta av er AS.

Själv önskar jag just nu att jag kunde gått till abort.

Kristofer,

är det så att du har problem med depression och/eller ångest också? Då brukar man ofta känna sådär och tycka att allt är hopplöst och meningslöst. I ett sådan läge kan det faktiskt göra väldig skillnad att få antidepressiv medicin eller annan hjälp. Jag brukade ha väldigt svårt att se de positiva sidorna i tillvaron när jag var inne i mina depressioner förr.

Jag blir förbannat nere av att ha ett sånt jävla skitliv. jag äter medicier men de tar inte bort verklighten. Om det är verlughetesflykt som ska vaar ändamålet kan jag lika gärna skaffa knarket själv.

Altså, måste man det? vara JÄTTE nödvändig som männsika? kan man inte bara få sitta och vara.. jag som har barn existerar ju mest för barnen.. inte måste jag ha någon lovande karriär..

jag har ngo ingen skyhög iq inget brinnande intresse för något.. skolan gå rätt trögt och inte är jag världens bästa bull-mamma heller men.. jag får väl existera endå?

Jag tycker vi skall sluta lägga så stor vidd Vid VAD som gör oss till vettiga / meningsfulla människor.. vi skulle inte finnas om det inte fanns någon anledning till det tror jag

försök att rycka upp dig och tänka "jag FÅR lov att existera och vara konstig"

det finns människor som GILLAR udda typer.. tro mig jag är en av dem

Nu låter jag förbannat överkäck men man måste inte ha hundra elva anledningar att existera iaf inte i mina ögon..