Jaha, jag hade glömt avsluta förra - eller nu strax förrförra - inlägget. Nåja. Tänk er en punkt på slutet av den meningen.

Pemer skrev:

sugrövmanövern skrev:Att vara omtänksam kan också vara att säga nej. Har du funderat över det någon gång? Tänkte du tex över huruvida man kanske gör en oansvarig människa en björntjänst genom att utan betänkligheter skänka denne pengar till hyran?

Bättre att låta någon bli bostadslös och få sig en läxa, och den hårda vägen få lära sig att man måste ha framförhållning. Pja. Jag hör vad du säger.

Nej nu är du lite döv .
Det finns annat man kan vara behjälplig med än att ha andra i många fall fattiga människor att GE en PENGAR.

Pemer skrev:Du talar med en som själv varit med om vräkningar och ofrivilliga flyttningar

Jag har aldrig blivit vräkt, men ofrivilliga flyttar och dubbla hyror har jag haft. Jag förstår att det inte är kul. En gång levde jag på 800:- i månaden efter att hyra och räkningar blev betalda.

Men hursom, du ger bort pengar och lyfter barnvagnar åt okända. Jag gör inte det. Vi har båda störd empati. Hur du än vrider och vänder på det så är detta ett faktum.

Jag tror allt mer att diagnosen Aspergers har satts i system för att locka fram narcissister. Personlighetsstörningsdiagnos går ju inte för sig. Men Aspergers, är ju nörd och genisyndromet juh, känns som en belöning .

sugrövmanövern skrev:Jag tror allt mer att diagnosen Aspergers har satts i system för att locka fram narcissister. Personlighetsstörningsdiagnos går ju inte för sig. Men Aspergers, är ju nörd och genisyndromet juh, känns som en belöning .

Bingo!

Spektral skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag tror allt mer att diagnosen Aspergers har satts i system för att locka fram narcissister. Personlighetsstörningsdiagnos går ju inte för sig. Men Aspergers, är ju nörd och genisyndromet juh, känns som en belöning .

Bingo!

Nja.. en belöning? En belöning hur? Genom att bli tilltalad som om man vore en 3-åring så fort man befinner sig hos valfri myndighet eller vårdinrättning? Att bli talad över huvudet på? Att bli "belönad" med att folk direkt tror man antingen räknar tågvagnar eller är en helt empatilös psykopatisk potentiell massmördare? Eller varför inte den stora höjdaren att bli "belönad" med stämpeln "saknar förmåga och kapacitet att klara sig själv"?

Det är möjligt att bilden "geni/nerd" skulle locka narcissister, och kanske en och annan skulle lyckas lura till sig en diagnos genom att manipulera en utredning som tar en halv evighet. Personligen har jag dock svårt att se Aspergers som en belöning, varken som diagnos eller som faktiskt funktionshinder.

EDIT: Egoism/Självcentrering är ju trots allt inte den enda kriterie som måste uppfyllas för att få diagnos.

tahlia skrev:

Spektral skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag tror allt mer att diagnosen Aspergers har satts i system för att locka fram narcissister. Personlighetsstörningsdiagnos går ju inte för sig. Men Aspergers, är ju nörd och genisyndromet juh, känns som en belöning .

Bingo!

Nja.. en belöning? En belöning hur? Genom att bli tilltalad som om man vore en 3-åring så fort man befinner sig hos valfri myndighet eller vårdinrättning? Att bli talad över huvudet på? Att bli "belönad" med att folk direkt tror man antingen räknar tågvagnar eller är en helt empatilös psykopatisk potentiell massmördare? Eller varför inte den stora höjdaren att bli "belönad" med stämpeln "saknar förmåga och kapacitet att klara sig själv"?

Det är möjligt att bilden "geni/nerd" skulle locka narcissister, och kanske en och annan skulle lyckas lura till sig en diagnos genom att manipulera en utredning som tar en halv evighet. Personligen har jag dock svårt att se Aspergers som en belöning, varken som diagnos eller som faktiskt funktionshinder.

EDIT: Egoism/Självcentrering är ju trots allt inte den enda kriterie som måste uppfyllas för att få diagnos.

Ja listan kan göras lång på vad folk kan ha för baktanke med att få en diagnos, människan observerar hur andra blir behandlade, så om exempelvis en jobbkamrat får jobba deltid pga sin diagnos, så kan andra lägga notis till detta och se att de skulle gynnas utav en diagnos. Är man intelligent och manipulativ så kan man läsa in sig på vilken diagnos som helst i princip och spela ut en mindre erfaren psykolog.

Och angående dina andra tankar så är de lite för överdrivna för att kunna tas på allvar, du vet likväl som jag att det finns fördelar, även om inte du tycker att en viss sak är lyx så kan det framstå som en oerhörd fördel för en annan person. I synnerhet om denna person kanske är uppväxt i ett annat land med ett mindre generöst skyddssystem likt LSS.

Det finns t.ex en annan tråd här på forumet som är vidrig, den handlar om att bli förtidspensionerad där trådskaparen blivit just det, och alla kommer med ryggdunkningar och säger grattis! Vad sänder sånna trådar ut för signaler? Det är klart att det finns personer vars största dröm i livet är att ligga hemma varje dag och spela xbox, röka weed och onanera/ha sex. Om dessa personer ser den möjligheten så kan de göra allt i sin makt för att nå detta mål.

tahlia skrev:Nja.. en belöning? En belöning hur?

tahlia skrev:Att bli "belönad" med att folk direkt tror man antingen räknar tågvagnar eller är en helt empatilös psykopatisk potentiell massmördare?

Tja, frågan är intressant. Jag hoppas att någon som gått åstad och skaffat sig en Aspergerdiagnos kan svara. Irrläran som säger att alla med AS är smarta kan ju vara en lockelse tex.

Spektral skrev:Och angående dina andra tankar så är de lite för överdrivna för att kunna tas på allvar, du vet likväl som jag att det finns fördelar, även om inte du tycker att en viss sak är lyx så kan det framstå som en oerhörd fördel för en annan person. I synnerhet om denna person kanske är uppväxt i ett annat land med ett mindre generöst skyddssystem likt LSS.

Det finns t.ex en annan tråd här på forumet som är vidrig, den handlar om att bli förtidspensionerad där trådskaparen blivit just det, och alla kommer med ryggdunkningar och säger grattis! Vad sänder sånna trådar ut för signaler? Det är klart att det finns personer vars största dröm i livet är att ligga hemma varje dag och spela xbox, röka weed och onanera/ha sex. Om dessa personer ser den möjligheten så kan de göra allt i sin makt för att nå detta mål.

Jag noterar att du inte har speciellt höga tankar om människor rent generellt, inte heller om vårdpersonal eller utredare på t.ex försäkringskassan.

Att gratulera någon till sjukpension kan te sig tämligen vridet, ja, och jag vägrar konsekvent att göra det eftersom det vore (i mina ögon) att gratulera någon till att inte klara av att leva ett "normalt" liv (vilket skulle kunna ge den personen fler möjligheter och bättre ekonomi, för att bara skrapa på ytan). Samtidigt förstår jag varför ryggdunkar uppkommer. Man vet att personen har haft det riktigt jävligt och ofta blir körd i botten för att komma till den punkten de nått. Att slåss mot myndigheter är inte lätt när man mår dåligt.

Jag har, helt ärligt, svårt att se fördelarna med diagnos, även om du pekar ut några. LSS är, i min värld, långt ifrån en fördel. Att leva på gränsen till existensminimum är inte heller något jag kan se som en fördel. Personligen skulle jag offra högra armen för att klara ett "normalt" liv, det skulle kraftigt förbättra min tillvaro och plötsligt ge mig oändliga möjligheter.

Jag är helt sonika färgad av mitt eget liv och mina egna upplevelser vilket gör det snudd på omöjligt för mig att se hur någon skulle vilja fuska sig till det jag har.

tahlia skrev:

Spektral skrev:Och angående dina andra tankar så är de lite för överdrivna för att kunna tas på allvar, du vet likväl som jag att det finns fördelar, även om inte du tycker att en viss sak är lyx så kan det framstå som en oerhörd fördel för en annan person. I synnerhet om denna person kanske är uppväxt i ett annat land med ett mindre generöst skyddssystem likt LSS.

Det finns t.ex en annan tråd här på forumet som är vidrig, den handlar om att bli förtidspensionerad där trådskaparen blivit just det, och alla kommer med ryggdunkningar och säger grattis! Vad sänder sånna trådar ut för signaler? Det är klart att det finns personer vars största dröm i livet är att ligga hemma varje dag och spela xbox, röka weed och onanera/ha sex. Om dessa personer ser den möjligheten så kan de göra allt i sin makt för att nå detta mål.

Jag noterar att du inte har speciellt höga tankar om människor rent generellt, inte heller om vårdpersonal eller utredare på t.ex försäkringskassan.

Att gratulera någon till sjukpension kan te sig tämligen vridet, ja, och jag vägrar konsekvent att göra det eftersom det vore (i mina ögon) att gratulera någon till att inte klara av att leva ett "normalt" liv (vilket skulle kunna ge den personen fler möjligheter och bättre ekonomi, för att bara skrapa på ytan). Samtidigt förstår jag varför ryggdunkar uppkommer. Man vet att personen har haft det riktigt jävligt och ofta blir körd i botten för att komma till den punkten de nått. Att slåss mot myndigheter är inte lätt när man mår dåligt.

Jag har, helt ärligt, svårt att se fördelarna med diagnos, även om du pekar ut några. LSS är, i min värld, långt ifrån en fördel. Att leva på gränsen till existensminimum är inte heller något jag kan se som en fördel. Personligen skulle jag offra högra armen för att klara ett "normalt" liv, det skulle kraftigt förbättra min tillvaro och plötsligt ge mig oändliga möjligheter.

Jag är helt sonika färgad av mitt eget liv och mina egna upplevelser vilket gör det snudd på omöjligt för mig att se hur någon skulle vilja fuska sig till det jag har.

Thalia: +10

sugrövmanövern skrev:Nej nu är du lite döv .
Det finns annat man kan vara behjälplig med än att ha andra i många fall fattiga människor att GE en PENGAR.

Självklart! Just för att så många av oss inte har det särskilt fett själva tvekade jag att ta upp saken.

Men hursom, du ger bort pengar och lyfter barnvagnar åt okända. Jag gör inte det. Vi har båda störd empati. Hur du än vrider och vänder på det så är detta ett faktum.

Ja, absolut! Det var det jag skrev från början också.

Jag tror allt mer att diagnosen Aspergers har satts i system för att locka fram narcissister. Personlighetsstörningsdiagnos går ju inte för sig. Men Aspergers, är ju nörd och genisyndromet juh, känns som en belöning .

Här får jag dock hålla med Tahlia. Det är svårt att hitta belöningen. Jag hade också velat fungera fullt ut i den normala världen och jag försökte till långt över 30, så gott jag kunde.

Men visst kan jag ge Spektral rätt i en hel del i ditt senaste inlägg också. Helt klart. Tänker alltså på:

Det är klart att det finns personer vars största dröm i livet är att ligga hemma varje dag och spela xbox, röka weed och onanera/ha sex. Om dessa personer ser den möjligheten så kan de göra allt i sin makt för att nå detta mål.

Visst är det så... Så självklart blir det en svår balansgång i mycket av kommunikationen aspergare emellan. Men... ja, det blir så bra vi gör det till.

Juddy skrev:

tahlia skrev:

Spektral skrev:Och angående dina andra tankar så är de lite för överdrivna för att kunna tas på allvar, du vet likväl som jag att det finns fördelar, även om inte du tycker att en viss sak är lyx så kan det framstå som en oerhörd fördel för en annan person. I synnerhet om denna person kanske är uppväxt i ett annat land med ett mindre generöst skyddssystem likt LSS.

Det finns t.ex en annan tråd här på forumet som är vidrig, den handlar om att bli förtidspensionerad där trådskaparen blivit just det, och alla kommer med ryggdunkningar och säger grattis! Vad sänder sånna trådar ut för signaler? Det är klart att det finns personer vars största dröm i livet är att ligga hemma varje dag och spela xbox, röka weed och onanera/ha sex. Om dessa personer ser den möjligheten så kan de göra allt i sin makt för att nå detta mål.

Jag noterar att du inte har speciellt höga tankar om människor rent generellt, inte heller om vårdpersonal eller utredare på t.ex försäkringskassan.

Att gratulera någon till sjukpension kan te sig tämligen vridet, ja, och jag vägrar konsekvent att göra det eftersom det vore (i mina ögon) att gratulera någon till att inte klara av att leva ett "normalt" liv (vilket skulle kunna ge den personen fler möjligheter och bättre ekonomi, för att bara skrapa på ytan). Samtidigt förstår jag varför ryggdunkar uppkommer. Man vet att personen har haft det riktigt jävligt och ofta blir körd i botten för att komma till den punkten de nått. Att slåss mot myndigheter är inte lätt när man mår dåligt.

Jag har, helt ärligt, svårt att se fördelarna med diagnos, även om du pekar ut några. LSS är, i min värld, långt ifrån en fördel. Att leva på gränsen till existensminimum är inte heller något jag kan se som en fördel. Personligen skulle jag offra högra armen för att klara ett "normalt" liv, det skulle kraftigt förbättra min tillvaro och plötsligt ge mig oändliga möjligheter.

Jag är helt sonika färgad av mitt eget liv och mina egna upplevelser vilket gör det snudd på omöjligt för mig att se hur någon skulle vilja fuska sig till det jag har.

Thalia: +10

Jag håller faktiskt med Thalia och Juddy. Faktum är att jag under min utredning har låtit bli att säga saker just för att jag är rädd att få en AS/autism diagnos för att folk då tror att man är ett känslokallt missfoster som bara tänker på siffror, samt att man har samma kapacitet som en 3 åring att klara sig själv.
Visst klarar jag mig inte på samma sätt som en normal vuxen men jag klarar mig bättre än en 3 åring i alla fall. Jag hatar dessutom matte och även om jag kanske visar mina känslor skumt så har jag känslor och har till 98% av gångerna inget problem att förstå andras känslor, alltså vad de känner, problemet för mig ligger främst i att veta vad jag ska göra och ibland även varför den andra personen känner som de gör.
Jag har dragit mig mkt länge för att bli utredd för jag vill inte ha någon diagnos och bli stämplad på ett visst sätt, för vad än folk säger så blir man faktiskt det.

Pemer skrev:Det är svårt att hitta belöningen. Jag hade också velat fungera fullt ut i den normala världen och jag försökte till långt över 30, så gott jag kunde.

Om vi säger så här: Ponera att en person har en odiagnosticerad antisocial personlighetsstörning. Kicksökandet och svårigheterna börjar ta ut sin rätt, personen får inte behålla några jobb, ja han/hon är handikappad i princip.

Denne har dålig självinsikt, men inser sig behöva bli sjukskriven det verkar nice med stadig inkomst. Den läser in sig på olika diagnoser och finner AS. Ser till att läsa in sig på hur man ska bete sig på testerna. Voila!

Vips har vi en Aspergerpsykopat ibland oss . En gullig nörd på papperet.

Det handlar inte om att vilja vara handikappad, utan den lilla detaljen: Vad ska handikappet kallas?

sugrövmanövern skrev:

Pemer skrev:Det är svårt att hitta belöningen. Jag hade också velat fungera fullt ut i den normala världen och jag försökte till långt över 30, så gott jag kunde.

Om vi säger så här: Ponera att en person har en odiagnosticerad antisocial personlighetsstörning. Kicksökandet och svårigheterna börjar ta ut sin rätt, personen får inte behålla några jobb, ja han/hon är handikappad i princip.

Denne har dålig självinsikt, men inser sig behöva bli sjukskriven det verkar nice med stadig inkomst. Den läser in sig på olika diagnoser och finner AS. Ser till att läsa in sig på hur man ska bete sig på testerna. Voila!

Vips har vi en Aspergerpsykopat ibland oss . En gullig nörd på papperet.

Det handlar inte om att vilja vara handikappad, utan den lilla detaljen: Vad ska handikappet kallas?

Jovisst, ja, då är det väl en belöning på det sättet. Medhåll!

sugrövmanövern skrev:

Pemer skrev:Det är svårt att hitta belöningen. Jag hade också velat fungera fullt ut i den normala världen och jag försökte till långt över 30, så gott jag kunde.

Om vi säger så här: Ponera att en person har en odiagnosticerad antisocial personlighetsstörning. Kicksökandet och svårigheterna börjar ta ut sin rätt, personen får inte behålla några jobb, ja han/hon är handikappad i princip.

Denne har dålig självinsikt, men inser sig behöva bli sjukskriven det verkar nice med stadig inkomst. Den läser in sig på olika diagnoser och finner AS. Ser till att läsa in sig på hur man ska bete sig på testerna. Voila!

Vips har vi en Aspergerpsykopat ibland oss . En gullig nörd på papperet.

Det handlar inte om att vilja vara handikappad, utan den lilla detaljen: Vad ska handikappet kallas?

Kan väl finnas någon enstaka någonstans. Likaså någon enstaka histrion eller psykotiker eller så. De flesta dåliga aspergerdiagnostiker verkar ju ha policyn att släppa igenom alldeles för få, men om det finns en liten falang som släpper igenom för många (som man i så fall skulle önska att någon påvisade någon gång) så kan ju en och annan sådan bedragare tänkas slinka igenom där.

Men inte någon stor andel. Låååångt ifrån den mängd bedragare som, typ, alla som vill begränsa aspergerdiagnosen till mentaliseringsoförmögna enbart logiskanalytiskt fungerande egocentriker alltid anklagar oss andra för att vara. Då skulle jag gissa att det är många fler som får felaktig aspergerdiagnos oförskyllt. (Men inte heller de lika många som de aspergare som nekas diagnos fast de upplever sig behöva en.)

Dessutom måste man komma ihåg, att med "bedragare" i det här sammanhanget menas fortfarande en person som har värre problem än vad den tydligen kan lösa själv.

Jo. Just så.

Spektral skrev:Jag anser dessvärre inte att min personlighet är en myt

Det påstod jag inte. Det som är en myt är att det skulle vara

Spektral skrev:en karakteristisk del utav Aspergers syndrom att ha nedsatt empati.

Att det ska vara så svårt för alla (?) som har en smal syn på saker och ting (i det här fallet AS) att inse att det kan finnas de som faktiskt inte har en lika smal syn åt motsatta hållet, utan helt enkelt en bredare.

************

edit: Kan förtydliga att med "nedsatt empati" menar jag då inte avvikelser i den medfödda empatiska förmågan eller känsligheten (känslighet och praktisk "förmåga" kan också vara olika saker) som kan slå både neråt, uppåt och åt sidan, olika hos olika personer och hos samma person på olika områden eller (på grund av sen eller ryckvis utveckling) under olika perioder i livet. Så avancerade perspektiv går nämligen högt över horisonten för dem som brukar torgföra den här myten.

KaosPrinsessa skrev:

Juddy skrev:

tahlia skrev:

Spektral skrev:Och angående dina andra tankar så är de lite för överdrivna för att kunna tas på allvar, du vet likväl som jag att det finns fördelar, även om inte du tycker att en viss sak är lyx så kan det framstå som en oerhörd fördel för en annan person. I synnerhet om denna person kanske är uppväxt i ett annat land med ett mindre generöst skyddssystem likt LSS.

Det finns t.ex en annan tråd här på forumet som är vidrig, den handlar om att bli förtidspensionerad där trådskaparen blivit just det, och alla kommer med ryggdunkningar och säger grattis! Vad sänder sånna trådar ut för signaler? Det är klart att det finns personer vars största dröm i livet är att ligga hemma varje dag och spela xbox, röka weed och onanera/ha sex. Om dessa personer ser den möjligheten så kan de göra allt i sin makt för att nå detta mål.

Jag noterar att du inte har speciellt höga tankar om människor rent generellt, inte heller om vårdpersonal eller utredare på t.ex försäkringskassan.

Att gratulera någon till sjukpension kan te sig tämligen vridet, ja, och jag vägrar konsekvent att göra det eftersom det vore (i mina ögon) att gratulera någon till att inte klara av att leva ett "normalt" liv (vilket skulle kunna ge den personen fler möjligheter och bättre ekonomi, för att bara skrapa på ytan). Samtidigt förstår jag varför ryggdunkar uppkommer. Man vet att personen har haft det riktigt jävligt och ofta blir körd i botten för att komma till den punkten de nått. Att slåss mot myndigheter är inte lätt när man mår dåligt.

Jag har, helt ärligt, svårt att se fördelarna med diagnos, även om du pekar ut några. LSS är, i min värld, långt ifrån en fördel. Att leva på gränsen till existensminimum är inte heller något jag kan se som en fördel. Personligen skulle jag offra högra armen för att klara ett "normalt" liv, det skulle kraftigt förbättra min tillvaro och plötsligt ge mig oändliga möjligheter.

Jag är helt sonika färgad av mitt eget liv och mina egna upplevelser vilket gör det snudd på omöjligt för mig att se hur någon skulle vilja fuska sig till det jag har.

Thalia: +10

Jag håller faktiskt med Thalia och Juddy. Faktum är att jag under min utredning har låtit bli att säga saker just för att jag är rädd att få en AS/autism diagnos för att folk då tror att man är ett känslokallt missfoster som bara tänker på siffror, samt att man har samma kapacitet som en 3 åring att klara sig själv.
Visst klarar jag mig inte på samma sätt som en normal vuxen men jag klarar mig bättre än en 3 åring i alla fall. Jag hatar dessutom matte och även om jag kanske visar mina känslor skumt så har jag känslor och har till 98% av gångerna inget problem att förstå andras känslor, alltså vad de känner, problemet för mig ligger främst i att veta vad jag ska göra och ibland även varför den andra personen känner som de gör.
Jag har dragit mig mkt länge för att bli utredd för jag vill inte ha någon diagnos och bli stämplad på ett visst sätt, för vad än folk säger så blir man faktiskt det.

Ditt inlägg är fullt av motsägelsefullhet och bristande insikt i Aspergers diagnosen, du har en schablonbild av Aspergare som några aritmetiska genier, det är dina egna fördomar som styrks i ditt inlägg. Och du påstår att du manipulerat psykologen. Dessutom menar du att du inte ville bli utredd, ändå så genomgick du utredningen, försöker du implicit poängtera att du minsann har Aspergers syndrom men lyckats dupera psykologen så denne eller det neuropsykiatriska team som utredde dig inte satte rätt diagnos?

Försöker du på något rättfärdiga för alla andra här på forumet att du minsann tillhör flocken?

Huh och ifall du mot förmodan skulle erhållit diagnosen Aspergers så blir du ju bara stämplad och bedömd om du går runt och säger till varenda person du möter att du har denna diagnos. Varför skulle man gå runt och berätta om det för folk? Tänk om alla i samhället presenterade sig med sin jobbtitel samt diagnos, "Hej jag heter Olle och har borderline och jobbar som kock".

Det kan ju helt enkelt vara så att dina problem har sin grund i psykosociala problem, ostabila hemförhållanden under uppväxten etc. Eller helt enkelt att du är mindre begåvad än genomsnittet och därför har problem i vardagen.

Att göra en heuristisk uppskattning på dina problem utifrån ett foruminlägg är omöjligt, men denna tråd handlar alltså om empati hos personer med diagnosen Aspergers syndrom. För att återgå till ämnet så anser jag att empati gör så att folk tänker orationellt. Ifall ni för ett ögonblick stiger ner från era rosa små moln och observerar världen utan detta förrädiska rosa empatiskimmer, så kanske ni kan göra mer objektiva betraktelser utav världen vi lever i.

Det är säkert även så att det finns en hel del Aspergare med narcissistiska drag. Det betyder inte att narcissismen är en del av Asperger. Det ena utesluter faktiskt inte det andra, och samsjuklighet är ju vanligt åt många håll.

Men jag förstår inte varför Spektral, med nedsatt empati, nödvändigtvis vill få det till att alla andra är likadana? Avundsjuka?

Angelic Fruitcake skrev:Det är säkert även så att det finns en hel del Aspergare med narcissistiska drag. Det betyder inte att narcissismen är en del av Asperger. Det ena utesluter faktiskt inte det andra, och samsjuklighet är ju vanligt åt många håll.

Givetvis. Kan väl även tänkas för till exempel sådana drag som brukar kallas "psykopati".

Samsjukligheten blev en parameter för mycket för min enkelspåriga aspiehjärna att ta med ovan.

*************************************************************

Spektral, jag uppfattar det som att det KaosPrinsessa framför allt är rädd för är folks fördomar mot aspergare.

Sedan kan det ju hända att man inte gör utredning helt frivilligt heller.


Och den där självrättfärdigheten eller, hos många, föraktet för det intuitiva och "empatiska" som så många ensidigt logisk-analytiska personer har, ja, det är ett stort problem som jag dessvärre har svårt att se hur man kommer över annat än genom att de personerna arbetar med det. Faktum är ju, från min synpunkt sett, som hör till dem som kan se båda fälten, att båda fälten bidrar med grundläggande delar av verkligheten som man helt enkelt inte kan se från enbart det ena.

Spektral skrev:Ditt inlägg är fullt av motsägelsefullhet och bristande insikt i Aspergers diagnosen, du har en schablonbild av Aspergare som några aritmetiska genier, det är dina egna fördomar som styrks i ditt inlägg. Och du påstår att du manipulerat psykologen. Dessutom menar du att du inte ville bli utredd, ändå så genomgick du utredningen, försöker du implicit poängtera att du minsann har Aspergers syndrom men lyckats dupera psykologen så denne eller det neuropsykiatriska team som utredde dig inte satte rätt diagnos?

Försöker du på något rättfärdiga för alla andra här på forumet att du minsann tillhör flocken?

Huh och ifall du mot förmodan skulle erhållit diagnosen Aspergers så blir du ju bara stämplad och bedömd om du går runt och säger till varenda person du möter att du har denna diagnos. Varför skulle man gå runt och berätta om det för folk? Tänk om alla i samhället presenterade sig med sin jobbtitel samt diagnos, "Hej jag heter Olle och har borderline och jobbar som kock".

Det kan ju helt enkelt vara så att dina problem har sin grund i psykosociala problem, ostabila hemförhållanden under uppväxten etc. Eller helt enkelt att du är mindre begåvad än genomsnittet och därför har problem i vardagen.

Att göra en heuristisk uppskattning på dina problem utifrån ett foruminlägg är omöjligt, men denna tråd handlar alltså om empati hos personer med diagnosen Aspergers syndrom. För att återgå till ämnet så anser jag att empati gör så att folk tänker orationellt. Ifall ni för ett ögonblick stiger ner från era rosa små moln och observerar världen utan detta förrädiska rosa empatiskimmer, så kanske ni kan göra mer objektiva betraktelser utav världen vi lever i.

Jag har inte sagt att jag tror att alla med AS är matematiska gening utan att andra verkar göra det, både inom soc och psykiatrin.
Nej jag vill egentligen inte bli utredd men för att få hjälp har de sagt till mig att de måste ge mig en diagnos och jag klarar inte av att vara utan hjälp längre, jag håller inte för hur mycket och hur länge som helst.
Min utredning är inte klar då psykiatern jag hade slutade innan hans bedömning av utredningen var klar och nu har de svårt att få tag i en ny med samma kunskaper. Vad jag har vet jag inte, det enda jag vet är att jag har haft mina problem så länge jag kan minnas. Jag försöker inte rättfärdiga någonting utan säger bara mina tankar.

När det gäller stämpling och behandling så syfter jag på att personal från soc, psykiatri och Försäkringskassan brukar behandla folk med AS på ett konstigt sätt och anser att alla med AS är på ett speciellt sätt. Och det är inte bara mina egna betraktelser utan andra jag känner med AS har sagt det till mig med.

Jag har ingen aning om vad mina problem beror på men det har inte med låg intelligens att göra då jag har högre än genomsnittet enligt WAIS. Jag har heller inte bett att du ska göra någon som helst utredning/betraktelser över mina problem eller ev. diagnos.

En hel del personer här talar brett om hur de minsann är högfungerande och att Aspergerdiagnosen inte är värd något. Ändå så vet både du och jag och alla dessa personer att ifall de skulle bli av med sin diagnos, så skulle det resultera i att en proportionerligt stor del av gruppen med denna diagnos skulle bli av med en mängd fördelar som de erhållit i samhället.

Jag tänker i synnerhet på LSS-Boende, aktivitetsersättning, förlängd studiegång etc. Det är inte kritik riktad enskilt mot dessa specifika individer, det är bara ett konstaterande av hur det ser ut i verkligheten utanför detta forums NT-PK-Skynke.

Så att komma och påstå att diagnosen inte är värd något, är bara ett negativistiskt uttryck som säkerligen kan härledas tillbaks till något i hur denna personen vill bli uppfattad här på forumet.

Spektral skrev:Jag tänker i synnerhet på LSS-Boende, aktivitetsersättning, förlängd studiegång etc. Det är inte kritik riktad enskilt mot dessa specifika individer, det är bara ett konstaterande av hur det ser ut i verkligheten utanför detta forums NT-PK-Skynke..

Nu måste jag fråga... på vilket sätt ser du aktivitetsersättning/sjukersättning som en fördel? Visst är det en fördel mot att gå till socialen (även om det många gånger knappast ger högre inkomst än socialbidrag skulle komma med, ibland till och med lägre vilket skickar folk till socialen i vilket fall som helst), men man måste nog vara en osedvanligt lat person om man hellre lever på dem än jobbar om man faktiskt har kapacitet till att arbeta.

Spektral skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag tror allt mer att diagnosen Aspergers har satts i system för att locka fram narcissister. Personlighetsstörningsdiagnos går ju inte för sig. Men Aspergers, är ju nörd och genisyndromet juh, känns som en belöning .

Bingo!

Då tänkte jag helt fel, för när jag fick min diagnos mumlade jag faktiskt till psykologen att Asperger lät värre att ha än en personlighetsstörning. Jag vet inte hur jag tänkte, men då kändes det på det sättet.

Sedan är det ju givetvis också en fördom att Asperger skulle vara ett genisyndrom, om man har den förväntningen gör man det svårt för sig, det är av naturliga skäl inte så lätt att leva upp till. Men nu är jag ot.

Jag kan ärligt säga att jag antagligen tidigare har missförstår debatten. Innan jag fick diagnosen trodde jag att empati betydde att man kunde känna andras känslor, i betydelsen "om det gör ont i dig gör det ont i mig" eller "jag är ledsen eftersom du är ledsen". Och det har jag alltid kunnat känna. Men när man drar in theory of mind, då blir det hela mer komplicerat.

Spektral skrev:

Pemer skrev:Jag har försökt leva mitt liv väldigt omtänksamt gentemot andra, och känner mig mer benägen än de flesta att t ex stanna upp och försöka hjälpa till om man skulle passera någon så här vintertid som inte kommer loss från parkeringen med bilen, eller hålla upp dörrar, hjälpa till med barnvagnar av och på bussar. Vad som helst sådant.

Och jag förstår verkligen inte, vad får du ut av att hjälpa folk med så simpla saker som du nämner nu? Förväntar du dig att du ska få en medalj i livets slutskede för tappra insatser? Det är ingen skyldighet att hålla på med sånt trams, ifall någon har skaffat barn t.ex så får de enligt mig ta konsekvensen av sitt handlande (ha sex) och bära sin barnvagn av och på bussen själva, det är inte mitt problem att de valt att sära på benen och nu är för lata för att bära på och av sin barnvagn.

Utan barn fortlever inte samhället, alltså är det i allas intresse att det finns barn. I dagens samhälle brukar beslut om barn vara ett planerat beslut av bägge föräldrarna.

I de flesta kulturer har man kommit fram till att man ska hjälpa andra precis som man själv vill få hjälp när man behöver det. Ett sådant samhälle fungerar helt enkelt bättre. Det kan man räkna ut med sin intelligens, även om man saknar empati. Jag tycker du har en mycket konstig inställning. Och vad har lättja med saken att göra? Mammorna kämpar förstås ensamma om de inte får hjälp. Eller så får föraren hjälpa till men det går fortare om någon passagerare gör det.

Spektral skrev:Som sugrövsmanövern exemplifierade så är det en väsentlig skillnad på inlärda beteenden och intuitiva beteenden. Det är per definition, det som skiljer oss som har Aspergers syndrome från NT, att vi använder de semantiska explicita minnesfunktionerna till sådant som för gemene NT oftast kommer per automatik genom användning utav implicita minnesfunktioner.

Ja, vi saknar ofta automatiseringsförmåga. Vilket gör att vi reagerar senare än NT. Och?

Spektral skrev:Varför tror så många med Aspergers att de är diagnosens ansikte utåt? Det verkar vara ett känsligt ämne för många här, och de identifierar sig starkt med den utopiska Aspergerbild som målas upp på bland annat det här forumet.

Vad menar du med "utopisk bild"? Tror du att du har en mer realistisk bild av Aspergers? På vilka grunder då?

Spektral skrev:Vi diskuterar här den egoistiska subtypen utav Aspergare, inte den egoistiska pseudo Aspergar typen eller NT-egoisten, eller den nya subtypen som frodas här: NT-Aspien.

Vad menar du med "NT-Aspien"? Alla som inte är som du?