Min lilla tös har det krånglats med fram och tillbaka om vilket stöd dvs. i vilken form och hur mycket i snart 3 år. När det äntligen fungerade och det kom en resurs på dagis som det fungerade ypperligt med så blir hon sjuk och sen när hon ska komma tillbaka så möts både vi och personalen av följande "nej hon ska inte tillbaka, hon behövs bättre på annat håll så det här får lösas inom personalgruppen"

Nu får det ta mej f-n vara nog! 3 år med strul räcker! Jag har nu skaffat mej stans vassaste advokat och kommer aldrig mer lita på vad en rektor eller annan kommunkärring lovar eller säjer, det är bara luft, ljug och spel! I detta är jag sen inte ensam då personalen tycker exakt samma sak och är precis lika lurade och bedragna. Det är med andra ord är inte bara jag som är en stirrig morsa.

Frågeställning, i er kamp mot kommunen, har ni alltid "slagits" själva eller tex. tillsammans med habiliteringen, finns det fler som tagit hjälp av advokat? Vilka är era erfarenheter? Är det bara hårt mot hårt som gäller? Har någon tagit media till hjälp? Berätta gärna hur ni gjorde för att få rätt stöd för ert barn och en fungerande vardag utanför hemmet dvs. dagis/skola.

Har slutat bli förvånad

kamikaze, förvånad blev även advokaterna, de hade inte ens hört talas om att någon gjort det jag driver nu... men även positiva då även de kan se felet i det här(och i många andras fall där de tex. läst om i media).
Alla föräldrar verkar fajtas på egen hand tills de antingen vinner eller stupar... kanske ingen tänker på att man kan till den här hjälpen och tror att man måste kämpa på egen hand... Med andra ord så kanske detta är på tiden om inte annat för att de inom kommun en gång får känna på hur det är att ha det brinnade under fötterna.

Jag vet de som gått till media, när skolan vägrade låta barnet flytta till särskild AS-skola, som ju kostar mer, och som den nuv. skolan ska betala. Det ordnade sig när teve och Aftonsladdret la sig i. Tänkte kontakta den mamman, via en annan aspie-mamma, om jag fick samma bekymmer.

Dock väntar vi fortfarande på diagnos, och det tycks vara det som allt hänger på, sjukt nog. Det är ju inte diagnosen som har svårt i skolan, utan barnet, och det har ju problem oavsett vad man kallar dem...

Vad man kallar dem hänger ju inte bara på det faktiska problemet och huruvida det är AS, ADHD, Tourettes ett non-verbal learning disabilities, utan hur kompetenta utredningsmänniskorna är... (väldigt inkompetenta, ofta, har jag upptäckt...).

Ställ din fråga inne på forumet Allt för föräldrar tycker jag, där finns fler som kan svara dig. Länkar till rätt forumunderavdelning här (fast till första bästa inlägg, inget som är relaterat till det du skriver om):


http://www.alltforforaldrar.se/snack2/f ... .php?f=111

Kom på en sak som jag snavat över i min personliga "forskning" om barn och autism. I USA finns det en bahandlingsform som ger mycket bra resultat men som i princip går ut på att man tränar sitt barn upp till 8 timmar per dag. Samma metod finns även i Sverige och har visat goda resultat på även de med mycket svår autism!

Nu kikar vi på Sverige, här där man kan få slå sej blå för EN timme i veckan och så slår vi oss för bröstet över att i Sverige är allt gratis inom vården men inte i USA... I USA kostar behadlingen en förmögenhet och föräldrar får inte sällan sälja sitt hus eller belåna sej för att bekosta den... Tror ni att sammma behadling i Sverige är gratis? Nej si det är den inte utan den är lika dyr som i USA och inga bidrag utgår i Sverige om man vill att sitt barn ska få den behandlingen! Kvar återstår då att slåss för lite extra resurs dvs. stöd så att barnet ska hanka sej fram i skolan, dagis...

I USA är ribban satt vid att ALLA kan bli bättre och vissa tom. helt bra. I Sverige behåller vi status quo dvs. ingen blir vare sej botad eller nämvärt bättre men förhoppningsvis inte sämre. Här konstaterar de problemet och försöker mildra effekterna av problemet i stället för att försöka göra något åt det.

Hej!

Ja, detta är mycket konstigt. Jag tror att man kan träna barn med autism så att de värsta autism-dragen försvinner och barnet agerar någorlunda normalt. I en dokumentär i TV i början på 2000-talet visades hur man tränar barn med autism. En pojke med autism sa i programmet ungefär: "när jag var mindre betedde jag mig konstigt".

Dessutom kan en kost fri från gluten och kasein göra att vissa barn med autism mår så mycket bättre att de nästan blir som normala barn.

Dock vill jag poängtera att jag inte tror på att man kan bota autism helt, bara göra så att personer med autism mår bättre och lär sig hur man ska uppföra sig.

Hälsningar

Lilla Gumman

Emma skrev:Kom på en sak som jag snavat över i min personliga "forskning" om barn och autism. I USA finns det en bahandlingsform som ger mycket bra resultat men som i princip går ut på att man tränar sitt barn upp till 8 timmar per dag. Samma metod finns även i Sverige och har visat goda resultat på även de med mycket svår autism!

Nu kikar vi på Sverige, här där man kan få slå sej blå för EN timme i veckan och så slår vi oss för bröstet över att i Sverige är allt gratis inom vården men inte i USA... I USA kostar behadlingen en förmögenhet och föräldrar får inte sällan sälja sitt hus eller belåna sej för att bekosta den... Tror ni att sammma behadling i Sverige är gratis? Nej si det är den inte utan den är lika dyr som i USA och inga bidrag utgår i Sverige om man vill att sitt barn ska få den behandlingen! Kvar återstår då att slåss för lite extra resurs dvs. stöd så att barnet ska hanka sej fram i skolan, dagis...

I USA är ribban satt vid att ALLA kan bli bättre och vissa tom. helt bra. I Sverige behåller vi status quo dvs. ingen blir vare sej botad eller nämvärt bättre men förhoppningsvis inte sämre. Här konstaterar de problemet och försöker mildra effekterna av problemet i stället för att försöka göra något åt det.

Läs gärna Barnet i glaskulan av Birgitta Rubin och Det räcker inte med kärlek av Jenny Lexhed. Det handlar om precis det här.

Om gluten- och kaseinfri kost talas det om i Miffon, nördar och Aspergers syndrom.

Ska kika på boken "glaskulan" och för den som orkar läsa så är denna artikel väldigt intressant!

http://www.2000taletsvetenskap.nu/tidni ... -3art5.htm