Den här tråden handlar om färdigheter/erfarenhet som kanske bara kan fås på arbetsplatser.

Jag vill ta upp två närbesläktade. Som ny på en arbetsplats ska man först lära sig vad man har för arbetsuppgifter och lära sig de moment som man inte redan kan. För att den här upplärningen ska gå smidigt så måste man ha eller snabbt få en hyfsad känsla för hur mycket det är tänkt att man ska räkna ut själv.

Samtidigt måste man ha eller få en känsla för hur noggrann man ska vara i jobbet. Att fråga rakt ut torde inte ge mer än om man ska vara mer noggrann än vad instruktionerna varit eller om instruktionerna är ämnade att ses som riktlinjer som man får sladda kring litet grand.

För varje jobb man har så får man nog bättre känsla för exempelvis de här båda grejerna.

Just de här båda oroar mig starkt, som praktiskt taget nykomling på arbetsmarknaden. Om jag frågar för mycket så kanske jag ses som mindre användbar än arbetgivaren trodde, och sätts då kanske under övervakning eller på enklare uppgifter än tänkt, och hindras därmed både att lära mig och att visa vad jag kan (och vad jag förtjänar lön och goda vitsord för). Är det nån som tror att jag oroar mig i onödan där?

Än värre förstås om man frågar för litet och därmed gör misstag. Och är man för noggrann så blir man mindre produktiv än arbetsgivaren tänkt sig, medan motsatsen (att jobba slarvigare än arbetsgivaren trott en om) kan vara ännu värre. Båda felen kan bli både pinsamma och skadliga för karriären.


Finns det fler risker med bristande arbetslivserfarenhet att oroa sig för, vad sägs?

När jag jobbade visste jag inte om att jag hade AS, så jag gjorde som jag kände. Var det något jag inte visste, så frågade jag. Har man många olika uppgifter är det också bra att fråga vad som är mest brådskande. Vill man inte störa chefen så frågar man en kollega (som ibland vet mer vad jobbet går ut på rent praktiskt än chefen).

Det lär knappast hjälpa att oroa sig. Skulle jag jobba idag, så skulle jag säga till arbetsgivaren att jag uppskattar tydlig feedback (dvs i ord), både när jag gjort något bra och när jag gjort något dåligt.

Som nybörjare har man en fördel att folk inte förväntar sig att man ska kunna allt. Så bättre att fråga en gång för mycket än en gång för litet.

Sen förväntas man fika och luncha och småprata med sina arbetskamrater. Men det kanske inte är något problem?