Ja, så här var det för mig på förskolan där jag jobbar. Jag som ska jobba som outbildad vikarie fram till sommaren (minst) blev idag ensam på min avdelning, då dem 2 ordinarie var sjuka. Vi fick in 2 vikarier. Detta gjorde mig i vanlig ordning obekväm och uppstressad trots att situationen var väldigt mild egentligen, om man tänker på att större delen av barngruppen var sjuka/lediga. Vilket resulterade i att det blev mycket lite att göra och desto mer konverserande med dem andra 2. Den ena fick gå efter ett kort tag då vi hade så få barn och för lite arbete i övrigt.

Det dumma i det hela är att allt jag bekymrade mig om i vanlig ordning var hur jag skulle "prata" och "föra" mig gentemot dem och föräldrarna. Vilke resulterar i stelhet och pendlande osäkerhet. Tortyr för mig med andra ord.

Och i vanlig ordning så blev det "många" bollar i luften när man är ensam fr sin avdelning. Jag blir tyst i all stress och överreagerar men kan inte stoppa det.

Sen när jag fick äran att skicka hem ett barn som mådde dåligt så sade föräldern vad det kunde bero på. Inget mer med det. Jag talar lite med kollegor vad han trodde och tyckte och dem fick det till att han var "otrevlig". I vanlig ordning förstod jag inte hur och blev bara mer förvirrad.

Att leva på det här sättet känns verkligen ensamt och vilset, men vad för jobb passar en då egentligen?....

Revisor?
Beror ju lite på vad man gillar.

Vore inte matematik b marsianska för mig så gärna det! :p

Jag har jobbat som löpare (man jobbar för dom som är sjuka/har semester) på en förskola. Det var tufft och jag var helt slut varje dag när jag kom hem och var tvungen att sova en timma direkt när jag kom hem.

Vi hade en resursavdelning med plats för fem barn som hade olika funktionshinder som autism, tourettes, adhd osv. Där var det jättetydlig struktur och alla tre ordinarie personal var specialpedagoger så det var mycket proffsigt.

På vissa av dom andra avdelningarna saknades tydlig struktur under dagen och det gjorde att jag mådde dåligt.

På den tiden hade jag inte fått min AS-diagnos så jag antog bara att jobbet var jäkligt tufft. Nu vet jag att jag inte kan hantera att jobba med så stora grupper av barn/människor. Även om vissa dagar kunde vara helt underbara t ex i början av terminen när halva barngruppen fortfarande hade ledigt så kunde man göra mysiga utflykter och så, det gav mig mycket.

ninegirl:

Men ja, känner igen mig i situationen du beskriver. Hände ofta att ordinarie personal hade planeringsdag och jag fick jobba med två timvikarier. Dessa var ofta av skiftande kvalitet yrkesmässigt. Vissa var t ex unga tjejer som nyss gått ut Barn och Fritidsprogrammet men som saknade all motivation för att jobba med barn. Dom pillade mer i sitt hår och försökte se snygga ut och inte smutsa ner sig än att jobba. Då fick man själv dra ett extra lass. Det var dom tuffaste dagarna.

Ja 424stil... Tror jag får byta yrkeskarriär... Till vad är dock den återstående frågan. Tänker att kanske lagerjobb kan vara något...

Ja jag känner igen mig helt i det du beskriver och visst kan det vara intressant att byta jobb. Ifall du känner för det så skulle du även kunna ta en paus ifrån arbetet och studera under en period istället. Annars, ifall du vill arbeta med någonting annat nu, så kanske det vore lämpligare att välja ett arbete med färre sociala kontakter med andra människor.

Några jobb som kan vara intressanta är ju:
- Inläsare/databehandlare
- Fastighetsskötare
- Lagerarbetare, som redan nämnts
- Jobba i arkiv
- Konstnär
- Viltvårdare

osv...

Sedan kan man givetvis försörja sig på att förvalta sina egna tillgångar. Just för närvarande är det exempelvis busenkelt att försörja sig på bitcoinhandel, och då kan man arbeta hemifrån genom sin dator. I oktober låg valutan på 80 kr/btc, idag på 340 kr/btc. Genom att hålla koll på accessabiliteten av de mer obskyra marknadssajterna online kan man med lätthet förutspå valutans fluktuation. Men jag förstår att det kan kännas tryggare att ha en anställning vid en mer klassisk arbetsplats.

Lycka till.

Tack @Gripandekylig för alla tipsen...

Lagerarbete känns för mig, som är ganska enkel person (många håller säkert inte med mig där, men ändå), som något jag skulle kunna fungera bra inom.. Men det trodde jag ju även om förskolejobbet, städjobbet, värvarjobbet osv... Vilket inte stämde i mitt fall.

(haha!)

Jag tycker du är duktig!
Visst, sånt där är jättejobbigt, men det är faktiskt jättebra träning. Träna och se vad som går hem hos föräldrarna så blir du kanske expert på området. Klart du ska jobba med barn om du gillar det!