Siwis skrev:Men göra slut per brev i stället för öga mot öga är väl ändå fegt? Och han hävdade (då) att han gjorde slut var för att ha sex på nära håll...

Jag kan förstå att man vill ha en förklaring när saker händer men en sådan förklaring du fick signalerar ju att personen inte riktigt varit tillfreds med relationen. Det upplever jag som mer problematiskt än brevet om jag får tycka något personligt.
Vet inte om det blir konstruktivt för relationen, jag skulle gått och retat mig på det i evigheter.

sussi83 skrev:Jag kan förstå att man vill ha en förklaring när saker händer men en sådan förklaring du fick signalerar ju att personen inte riktigt varit tillfreds med relationen. Det upplever jag som mer problematiskt än brevet om jag får tycka något personligt.
Vet inte om det blir konstruktivt för relationen, jag skulle gått och retat mig på det i evigheter.

Han berättade ju dock varför han gjorde slut, och om det stämmer det han skrev så var det ju då avståndet han inte var tillfreds med. Han var ju isåfall ärlig och valde inte den väg som vissa andra skulle ha valt, att gå bakom ryggen på sin partner och vara otrogen.

Tack för intressanta svar!
Kan det möjligen vara så att en person med AST har svårare att ”hålls lågan vid liv” om man inte träffas så ofta? Dessa personer är ju mycket för det konkreta. Är det överhuvudtaget vanligt att AST-personer blir lika himlastormande förälskade som NT-personer. De är väl mera realistiska vad gäller känslor och föreställningar?
Fast nu byter väl den här tråden inriktning lite grand!
Dock var det lite fler oschyssta saker som hände senare, när han kom tillbaka, som jag hoppas och tror kan förklaras med Asperger...

Ursäkta, men varför vill du att oschyssta saker ska kunna förklaras med Asperger?

Klart man vill ha en förmildrande förklaring när den man älskar gör en illa! Vill ju tänka att hans hjärna fungerar annorlunda än min och därav det konstiga (oschyssta) uppförandet.

ankhh skrev:Ursäkta, men varför vill du att oschyssta saker ska kunna förklaras med Asperger?

Jag undrar samma sak.

Siwis skrev:Tack för intressanta svar!
Kan det möjligen vara så att en person med AST har svårare att ”hålls lågan vid liv” om man inte träffas så ofta? Dessa personer är ju mycket för det konkreta. Är det överhuvudtaget vanligt att AST-personer blir lika himlastormande förälskade som NT-personer. De är väl mera realistiska vad gäller känslor och föreställningar?
Fast nu byter väl den här tråden inriktning lite grand!
Dock var det lite fler oschyssta saker som hände senare, när han kom tillbaka, som jag hoppas och tror kan förklaras med Asperger...

Men vaddå tror du att vi är stöpta i en mall? Att autism inte är ett spektrum?

Du har valt att stanna. Skyll på vad tusan du vill för hans oschyssta beteende men det är "bara" oschysst beteende. Kanske kan vissa saker kopplas till HANS autism men det går inte att få allt svart på vitt genom att diskutera här. Känns snarare rätt obehagligt när du försöker få allt att bero på autism som om den delen av oss vore kapabel att göra hemska saker...

Känns som det är Handy som spökar igen.

Han är en annan människa = fungerar annorlunda än dig.

Men snälla, detta är inget illa menat - bara ett försök och en vilja att förstå hur det skulle kunna vara. Notera mina frågetecken! Det handlar inte om ”hemska saker” och att alla med AST är stöpta i samma form. Men någonting finns väl gemensamt inom spektrat? Annars skulle väl inte diagnosen finnas!

Vad du söker finns inte här, han är en egen person som formats på sitt eget sätt. De flesta skulle faktiskt inte bete sig på det viset även om de har autism. Det låter jäkligt negativt och du är desperat för svar... ja men det går inte att tillskriva hans dåliga egenskaper/allt dåligt han gjort på ett syndrom som han inte har genomgått en ordentlig utredning för. Inte heller om han verkligen hade diagnosen.

Vanligt med nya konton som smutskastar autism också så fel publik.

Micke skrev:

sussi83 skrev:Jag kan förstå att man vill ha en förklaring när saker händer men en sådan förklaring du fick signalerar ju att personen inte riktigt varit tillfreds med relationen. Det upplever jag som mer problematiskt än brevet om jag får tycka något personligt.
Vet inte om det blir konstruktivt för relationen, jag skulle gått och retat mig på det i evigheter.

Han berättade ju dock varför han gjorde slut, och om det stämmer det han skrev så var det ju då avståndet han inte var tillfreds med. Han var ju isåfall ärlig och valde inte den väg som vissa andra skulle ha valt, att gå bakom ryggen på sin partner och vara otrogen.

Ja, men anledningen.
Hade de inte varit ett par i 10 år?
Sedan gick han tillbaka igen.

Jag skulle nog sagt far åt h**te.

Jag tror att vi kan summera det hela så här:

Nej, det finns ingenting i det beskrivna beteendet som är typiskt för autister/aspergare.

Svaren finns att hitta hos mannen som person och/eller i relationen.


Självklart får man ställa frågor om aspergare på ett AS-forum, det är delvis det det är till för.
Men det är också självklart så, att ingen här kan ge annat än generella svar, eller komma med rena gissningar.

Låter det som en rimlig sammanfattning?

Siwis skrev:Kan det möjligen vara så att en person med AST har svårare att ”hålls lågan vid liv” om man inte träffas så ofta? Dessa personer är ju mycket för det konkreta. Är det överhuvudtaget vanligt att AST-personer blir lika himlastormande förälskade som NT-personer. De är väl mera realistiska vad gäller känslor och föreställningar?

Det är tveksamt om asperger har någon inverkan på det här med förälskelse. Och skulle det ha det så handlar det troligen bara om en statistisk avvikelse snarare än någon avgörande betydelse, för djupt förälskade har vad jag förstår flera utav oss här varit.

Sen som du märker så är det här med att tillskriva asperger negativa egenskaper ett känsligt ämne här, och det är ju inte så konstigt då många identifierar sig med diagnosen. Och blir folk upprörda så kan ju bemötandet tillbaka bli lite mindre trevligt och möjligen också mindre relevant. Själv tycker jag att det är bra att man ställer frågor här angående asperger så vi får en chans att bemöta dom, för det är klart att det finns många frågor hos en del om vad asperger har för inverkan i olika situationer.

Personligen anser jag att vi vet för lite om din man, eran situation och hur ni har betett er mot varandra för att man ska kunna säga så mycket om det. Men absolut kan asperger hos den ena men inte den andra innebära en skillnad som kan bidra till missuppfattningar i högre grad än vanligt, och missuppfattningar är ju ibland vad som ligger bakom beteenden som upplevs som oschyssta.

sussi83 skrev:Ja, men anledningen.
Hade de inte varit ett par i 10 år?
Sedan gick han tillbaka igen.

Jag skulle nog sagt far åt h**te.

Nej som jag uppfattar det så var det ca tio år sedan mannen gjorde slut via brev, och då vet vi inte hur länge dom var ihop innan detta.

Jag tänker som så anledningen bakom kan vara det att vi med Asperger har svårt att hantera känslor och dess yttringar, vissa av oss är rätt rejält konflikträdda och vågar inte ta djupare diskussioner, och en del kanske rentav har lättare att uttrycka sig i skrift än via tal.

Att skriva brev kan således varit ett sätt för honom att hantera en pågående konflikt och hantera situationen.

Micke skrev:

sussi83 skrev:Ja, men anledningen.
Hade de inte varit ett par i 10 år?
Sedan gick han tillbaka igen.

Jag skulle nog sagt far åt h**te.

Nej som jag uppfattar det så var det ca tio år sedan mannen gjorde slut via brev, och då vet vi inte hur länge dom var ihop innan detta.

Okej, ha ha, då läste jag fel.

Tack Micke och marxisten m fl för vettiga svar!
Nu var det så att min man gjorde slut ett par månader in i vårt förhållande, och vi hade absolut inga relationsproblem. Det kom bara helt oförberett och plötsligt. Detta är en anledning till att jag undrar om förälskelse funkar annorlunda för personer med Asperger - det är inte någon kritik av dessa människor!

Siwis skrev:Nu var det så att min man gjorde slut ett par månader in i vårt förhållande, och vi hade absolut inga relationsproblem. Det kom bara helt oförberett och plötsligt. Detta är en anledning till att jag undrar om förälskelse funkar annorlunda för personer med Asperger

Förlåt, men nu förstår jag inte.

Exakt varför menar du att det skulle ha nånting med AS att göra? Det där är ju jättevanligt, det händer alla möjliga sorters människor hela tiden, och det görs av fullt normala, friska personer.

Siwis skrev:Tack Micke och marxisten m fl för vettiga svar!
Nu var det så att min man gjorde slut ett par månader in i vårt förhållande, och vi hade absolut inga relationsproblem. Det kom bara helt oförberett och plötsligt. Detta är en anledning till att jag undrar om förälskelse funkar annorlunda för personer med Asperger - det är inte någon kritik av dessa människor!

Jag kan bara svara för mig och detta beteende skulle inte förekomma hos mig om det var en person jag tyckte enormt mycket om, vet inte om det har med asperger att göra eller så har det de för man kan vara ganska principfast och lojal.
Kanske var det praktiska orsaker som spelade in i ditt fall, att han trodde allt var okej för att han höll på sina principer? Visserligen bra att det inte blev en otrohet, men kläcker man en sån sak får man nog vara beredd på att det blir reaktioner som kan vara svåra att läka efteråt.
Att sedan inte vilja prata om det är nog inte så bra av den anledningen jag precis nämnt.

Fabela skrev:Exakt varför menar du att det skulle ha nånting med AS att göra? Det där är ju jättevanligt, det händer alla möjliga sorters människor hela tiden, och det görs av fullt normala, friska personer.

Instämmer förstås i detta. Och även om man går in i ett förhållande utan att vara störtförälskad i personen så kan ju kärlek finnas där ändå, och kan växa sig allt starkare med tiden. Har man varit tillsammans i över tio år så är det nog ovanligt idag skulle jag tro ifall allt gått som på räls ända från början utan några kriser eller avbrott i förhållandet.

Micke skrev:

Fabela skrev:Exakt varför menar du att det skulle ha nånting med AS att göra? Det där är ju jättevanligt, det händer alla möjliga sorters människor hela tiden, och det görs av fullt normala, friska personer.

Instämmer förstås i detta. Och även om man går in i ett förhållande utan att vara störtförälskad i personen så kan ju kärlek finnas där ändå, och kan växa sig allt starkare med tiden. Har man varit tillsammans i över tio år så är det nog ovanligt idag skulle jag tro ifall allt gått som på räls ända från början utan några kriser eller avbrott i förhållandet.

Man blir matt av att höra om relationer, mycket energi som går åt..
Man kan undra vad man ska ha dem till ibland, man vill ha dem på ett visst sätt känner jag annars kan man hänga med folk på annat sätt.

Eftersom man själv är så lojal så blir man långsint och jävlig ibland.

Siwis skrev:Tack för intressanta svar!
Kan det möjligen vara så att en person med AST har svårare att ”hålls lågan vid liv” om man inte träffas så ofta? Dessa personer är ju mycket för det konkreta. Är det överhuvudtaget vanligt att AST-personer blir lika himlastormande förälskade som NT-personer. De är väl mera realistiska vad gäller känslor och föreställningar?
Fast nu byter väl den här tråden inriktning lite grand!
Dock var det lite fler oschyssta saker som hände senare, när han kom tillbaka, som jag hoppas och tror kan förklaras med Asperger...

Vad gjorde personen sedan då? Kan vara bra att veta i sammanhanget.

sussi83 skrev:Man blir matt av att höra om relationer, mycket energi som går åt..
Man kan undra vad man ska ha dem till ibland, man vill ha dem på ett visst sätt känner jag annars kan man hänga med folk på annat sätt.

Själv har jag ju valt bort det här med relationer numera. Jag lär väl knappast vara helt immun mot att "trilla dit" dock, men en hyfsad motståndskraft har jag nog byggt upp får jag hoppas. Och man kan väl alltid be till Gud om styrka om frestelsen skulle bli för stor tänker jag.

Eftersom man själv är så lojal så blir man långsint och jävlig ibland.

Var det inte du som berättade förut att när nyförälskelsen gått över så brukar du göra slut för att bli ihop med någon annan istället?

(Fast nu är vi nog off-topic här.)

Micke skrev:

sussi83 skrev:Man blir matt av att höra om relationer, mycket energi som går åt..
Man kan undra vad man ska ha dem till ibland, man vill ha dem på ett visst sätt känner jag annars kan man hänga med folk på annat sätt.

Själv har jag ju valt bort det här med relationer numera. Jag lär väl knappast vara helt immun mot att "trilla dit" dock, men en hyfsad motståndskraft har jag nog byggt upp får jag hoppas. Och man kan väl alltid be till Gud om styrka om frestelsen skulle bli för stor tänker jag.

Eftersom man själv är så lojal så blir man långsint och jävlig ibland.

Var det inte du som berättade förut att när nyförälskelsen gått över så brukar du göra slut för att bli ihop med någon annan istället?

(Fast nu är vi nog off-topic här.)

Stämmer nog men går inte tillbaka till samma igen.
Träffar jag någon som jag verkligen passar med så är jag nog lojal jämt.
Nackdelen kan nog vara att man kan upplevas som lite förutsägbar och det tycker väl många kan bli lite enahanda. Kanske finns det de som fungerar ungefär samma och uppskattar trygghet som en fördel.