Är ni våldsamma?

av **Millan8950** » 2013-11-30 12:51:13

Nej det är jag inte. När jag blir arg, frustrerad, ledsen går jag undan tills jag lugnat ner mig lite om jag känner att det blir för mycket och sen går jag tillbaka och antingen fortsätter med det jag gjorde eller så säger jag att jag behövde vara ifred en stund och därför gick iväg.

av **gadas** » 2013-11-30 12:57:29

Intressant skrev:Jag tror inte det har med diagnosen att göra. Slår jag något på käften så har de gjort ett bra jobb för att förtjäna det. Dock kan jag inte utesluta att min diagnos, slår hårt när jag väl gör det.

Möter jag en på stan, så är det till döden skiljer oss åt. Jag går inte att få stopp på om man inte sätter en kula i skallen på mig. Drar någon kniv eller pistol, strypgrepp likande, 5-10 mot 1 mm, då får man skylla sig själv. Knytnävar är det ända jag använder btw. Jag sparkar inte på någon, och om någon lägger sig ner, springer så låter jag dem vara. Jag vill bara inte dö av någon annans hand och gör vad jag kan för att försvara mig.

Jag kan tillägga att jag aldrig slår första slaget och har aldrig gjort.

Jag brukar numera snacka mig ur situationer, det var över 10 år sedan, jag var tvungen att slå någon

Mycket sund inställning (jag vill på intet vis framhäva mig själv... :wink:

) i en tid när nästan alla fördömer varje handgriplighet urskiljningslöst utan att lyfta ett finger för att försvara oskyldiga människor.

Intressant skrev:
Chrilleb skrev:Jag är av en mild natur, och är dålig på att bråka eller slåss. Jag är den som dragit mig tillbaka vid slagsmål, om det skulle skett på en skolgård eller i vuxenlivet, försöker blir bättre verbalt istället, och tala vederbörande tillrätta, få han eller hon ställd, om nån vill mig illa fysiskt.

Kusiner till mig har blivit rånade på stan, jag är glad att jag själv (peppar peppar ) aldrig blivit det.

Om du råkar ut för det någon gång, sätt dig på huk, knyt näven och skrapa sönder knogarna mot asfalten i en stor/bestämd rörelse, sen ställer du dig redo, det är få som tjafsar med dig då. Fungerar kanske mest om det är ett "rallar" slagsmål utan skjutvapen. Bra last resort om man är outnumbered etc. Du kanske får en ful knoge, men du kan tjäna på det, beroende på vem som går på dig.

Känner igen mig i Chrilleb, men ett intressant tips, Intressant!

av **Intressant** » 2013-11-30 13:21:12

gadas skrev:Mycket sund inställning (jag vill på intet vis framhäva mig själv... ) i en tid när nästan alla fördömer varje handgriplighet urskiljningslöst utan att lyfta ett finger för att försvara oskyldiga människor.

Jag hoppas inte att någon tar illa upp (om ironisk), men jag har vart tvungen att försvara mig sen jag klämdes ut. Jag hatar våld och jag är pacifist. Men det är djungelns lag där ute, vi har alla olika förutsättningar

av **gadas** » 2013-11-30 13:47:33

Apropå diagnosen, så här skriver Christopher Gillberg i sin bok (ISBN91-972641-6-4):
"För flertalet med Asperger syndrom är aggressionsutbrottet begränsat till verbal vrede. Möjligen slås en dörr hårt igen eller kastas ett föremål hårt i golvet."

Det är ju JAG !!

Trävillan gungade till och färgflagorna rök. Kuddarna klarade sig bra men fjärrkontrollen fick bytas ut...

av **Kollektivet** » 2013-11-30 15:08:52

När barn är våldsamma är det ju för att det är det enda medel de har att ta till. Lär väl särskilt gälla aspisar eftersom omvärlden ofta är ointresserade av att förstå dem. På det sättet är våldet i sig logiskt, om än inte rimligt. Ju äldre man blir desto bättre lär man sig andra sätt.

När vuxna är våldsamma är det bara barnsligt. Men jag är glad att jag har det inom mig, om det skulle uppstå en situation där jag måste freda mig. Aggressivitet är också nödvändigt för att ta sig fram i samhället, tyvärr.

Men jag tror att aspisar är mer ovilliga att ta till våld än neurotypiska. Vi tvingas bli våldsamma av neurotypiker. För dem är det ju en sport...

av **Miche** » 2013-11-30 16:22:09

gadas skrev:Apropå diagnosen, så här skriver Christopher Gillberg i sin bok (ISBN91-972641-6-4):
"För flertalet med Asperger syndrom är aggressionsutbrottet begränsat till verbal vrede. Möjligen slås en dörr hårt igen eller kastas ett föremål hårt i golvet."

Det är ju JAG !!

Trävillan gungade till och färgflagorna rök. Kuddarna klarade sig bra men fjärrkontrollen fick bytas ut...

Känner igen det där, dock har jag slutat nu när jag mår så otroligt mycket bättre och slipper frustrationen som orsakade mina utbrott (en del blev ganska kostsamma, bl.a. slängde jag musen rakt in i datorskärmen...)

av **nihilist4** » 2013-11-30 17:35:44

Jag skulle aldrig kunna skada någon fysiskt och aldrig heller någon verbalt om den inte kränkt mig på något sätt först.
Däremot kan jag bli riktigt jäkla skitarg några gånger i veckan då jag verkligen inte vet var jag ska ta vägen.
Enda gångerna jag varit våldsam är när jag skyddat vänner ifrån äckelgubbar.

av **Kollektivet** » 2013-12-03 19:12:18

Brukar även slå min partner. Men vi har ett stopp-ord..

av **Azo85** » 2013-12-03 19:25:28

Är inte våldsam av mig. Om man räknar bort tillfällen där jag i stort sett helt oprovocerat blivit angripen har jag bara tagit delvis initiativ till våld två gånger. Den ena när en person enligt mig blev behandlad illa och den andra när ett mindre gäng fick för sig att råna mig två gånger på en gång. Gav ifrån mig telefonen först och "affären" tycktes slutförd sedan ångrade de sig och ville även ha mitt halsband, då fick heder bestämma. Även om jag definitivt fick mest stryk så finns det en gräns för hur man accepterar att bli behandlad.

Har nog en liberal syn på våld. Kan tycka att våld är ett exceptionellt förhandlingsmedel i vissa sällsynta sammanhang samt ett bra verktyg för att se till att människor beter sig som de borde. Tror inte på att våld per automatik är dåligt.

av **dasunbedingte** » 2013-12-03 21:05:14

Kollektivet skrev:Brukar även slå min partner. Men vi har ett stopp-ord..

*random moralpanik kommentar*

av **slackern** » 2013-12-03 22:28:35

dasunbedingte skrev:
Kollektivet skrev:Brukar även slå min partner. Men vi har ett stopp-ord..

*random moralpanik kommentar*

Fungerar det om partnern har en gag i munnen?

av **Miche** » 2013-12-03 23:24:30

Kollektivet skrev:Brukar även slå min partner. Men vi har ett stopp-ord..

"Aj"?

av **Kollektivet** » 2013-12-03 23:51:48

slackern skrev:
dasunbedingte skrev:
Kollektivet skrev:Brukar även slå min partner. Men vi har ett stopp-ord..

*random moralpanik kommentar*

Fungerar det om partnern har en gag i munnen?

Gråta funkar.

av **gadas** » 2013-12-04 14:17:52

Azo85 skrev:Är inte våldsam av mig. Om man räknar bort tillfällen där jag i stort sett helt oprovocerat blivit angripen har jag bara tagit delvis initiativ till våld två gånger. Den ena när en person enligt mig blev behandlad illa och den andra när ett mindre gäng fick för sig att råna mig två gånger på en gång. Gav ifrån mig telefonen först och "affären" tycktes slutförd sedan ångrade de sig och ville även ha mitt halsband, då fick heder bestämma. Även om jag definitivt fick mest stryk så finns det en gräns för hur man accepterar att bli behandlad.

Har nog en liberal syn på våld. Kan tycka att våld är ett exceptionellt förhandlingsmedel i vissa sällsynta sammanhang samt ett bra verktyg för att se till att människor beter sig som de borde. Tror inte på att våld per automatik är dåligt.

I de fall du beskriver tycker jag det är helt uppenbart att du gjort rätt. De tycker jag inte tyder på "en liberal syn på våld". "förhandlingsmedel" och "verktyg för att se till att människor beter sig som de borde" låter mer tvivelaktigt men det beror ju på vad man menar. Jag tror på våld direkt mot fysiskt våld, domstolar som sitter och dividerar om huruvida man kunde ha gjort si eller så i stället väcker mitt yttersta förakt. Det avgörande ska vara om man just utsätts för (fysiskt) våld eller inte.

av **Azo85** » 2013-12-04 19:43:49

gadas skrev:I de fall du beskriver tycker jag det är helt uppenbart att du gjort rätt. De tycker jag inte tyder på "en liberal syn på våld". "förhandlingsmedel" och "verktyg för att se till att människor beter sig som de borde" låter mer tvivelaktigt men det beror ju på vad man menar. Jag tror på våld direkt mot fysiskt våld, domstolar som sitter och dividerar om huruvida man kunde ha gjort si eller så i stället väcker mitt yttersta förakt. Det avgörande ska vara om man just utsätts för (fysiskt) våld eller inte.

Oftast mycket smidigare om den med störst fysisk kapacitet får bestämma än att dividera fram och tillbaka tills man blir överens. Förstår inte varför det har blivit så fult att använda fysisk överlägsenhet. Intellektuell överlägsenhet är helt okej att använda. Störst först principen gör att saker går mycket smidigare i vissa situationer. Det eviga dividerandet tills alla är överens är utmattande vissa gånger.