Man kan befinna sig i Autistspektrumets mycket högfungerande del och inte ha så stora handikapp att man kvalificeras att få diagnosen Autism. Det betyder inte att du inte är autistisk, de betyder bara att du inte har så stora svårigheter att du behöver få en diagnos och hjälp.

Det som gör att man är säker på sin diagnos är dessa tre punkter.

1. Besattliknande intresse i något (Specialintresse).

2. Perceptionsavvikelser (Se pdf)

3. Repetativa betenden.

HouseAspie skrev:Det som gör att man är säker på sin diagnos är dessa tre punkter.

1. Besattliknande intresse i något (Specialintresse).
2. Perceptionsavvikelser (Se pdf)
3. Repetativa betenden.

Nej, det som gör att man är säker på sin diagnos är att läsa diagnoskriterierna.
Dessa tre punkter är inget krav för att man ska få diagnosen.

Här kommer PDF:en https://www.autism.se/RFA/uploads/skane ... %20AST.pdf

Kriterierna har med tiden ändrats flera gånger. Många av kriterierna lämnar utrymme för subjektivitet, som kan göra en osäker.

Handikappet ligger nog egentligen hos övriga personer i samhället som är helt oförstående kring att andra människor kan fungera annorlunda mot dem själva. Sedan är min personliga uppfattning att stödet som samhället erbjuder personer med ASD är löjeväckande. Till och med psykologer som arbetar med just autism kan ha slående låg kunskap om hur handikappande även högfungerande autism kan vara. Å andra sidan ligger det kanske i diagnosens natur att man har svårt att konkretisera och förmedla känslor och mående.

Men ändå en relevant tråd tycker jag. Ibland har jag mina tvivel, men så blir jag regelbundet plågsamt påmind om mina perceptionsavvikelser.

Jag tycker också det är bra, då det sannolikt är en hel del som någon gång betvivlar sin diagnos. Dela gärna med er av era erfarenheter, för att hjälpa andra.

Mycket bra och konkret förklarat Leibniz. Man slutar inte riktigt att häpnas över hur stor okunskapen är. Jag har inte bästa kollen på mig själv alla gånger, men jag har inte valt som yrke att faktiskt bemöta och förstå personer i vår situation. Sådana personer borde vara mer insatta anser jag.

Jag kan inte säga att jag är en rörmokare och sedan glida in till någon och dra lite i rören fram och tillbaka, och sedan säga - Så, nu är det bra! Det kan bli värre då. Men en t.ex. boendestödjare, psykolog m.m. kan fritt fram ta an sig personer som oss utan att någon överhuvudtaget reflekterar över hur. Jo, det skall vara vi själva då, som ofta ändå inte får fram rätt förklaring, på rätt sätt, i rätt stund, till rätt person.

Och precis som du skriver Leibniz ligger det - för många av oss - i vår natur att vara sämst på att förklara saker IRL, på en gång. Utöver detta visar vi utåt sätt inte våra känslor på samma sätt som gemene man heller - även fast vi kan känna precis lika mycket.

What’s more, autistics routinely report that they are undermedicated or dismissed when they’re in physical pain, possibly because their facial expressions and vocalisations don’t match what doctors expect to see in the general population.
Hela artikeln här

Artikeln ovan refererar bland annat till arbetet nedan där man kan läsa:

The results suggest strongly that prior reports of reduced pain sensitivity in autism are related to a different mode of pain expression...
Läs hela här

Till sist, har man även en "badboy look" utöver dessa två punkter är man tripple fucked, helt enkelt.

Är själv inte ett dugg osäker om diagnosen är rätt. Däremot så undrar jag om det finns olika typer, inte bara grader av autism. Och hur autism och ADD hör samman, om en person kanske har båda men en annan kanske har ett tredje tillstånd som har drag av både autism och ADD men ser neurologiskt annorlunda ut.

Tycker väldigt många saker är intressanta. Det var länge sedan som jag orkade ha någon besatthet inblandad. Känns lite som besattheten kan vara lite åldersrelaterad. Hade starkare intressen som ung.

Vet inte om intryckskänslighet är en sorts perceptionsavvikelse, känner att jag har den sortens som starkast symptom. Då menar jag inte intrycken som sådana, utan mina egna reaktioner inför intrycken. Har svårt att sortera mina egna tankar eftersom världen händer för fort för mitt tänkande. Har en kompis som har perceptionsavvikelser som är väldigt fascinerande. Hon har liknande perception mot vad djur har. Hon ser direkt om det finns ett djur i närheten, hon ser det även om det är maskerat i färgen och står still, men rör det sig så är hon ännu mer känslig för det. Extremt känslig för att se rörelser som hon associerar med djur. Hon är bättre på det än någon jägare jag känt. Själv har jag inga sådana fascinerande avvikelser. Kan känna ibland att det är för många synintryck, särskilt i kommersiella sammanhang med mycket grejer och blinkande saker och sånt. Det har nog mattats av för förr fanns det en viss färg jag blev fysiskt illamående av. Har märkt att jag är bättre än de flesta att gissa vart ett ljud kommer ifrån. De flesta verkar inte ha den fördel de borde ha av att ha stereohörsel. Sedan hör väl klumpighet och klantighet till perception också. Vad gäller kyla så verkar jag iallafall ha haft större okänslighet än andra för den.

Vet inte vad man avser när man pratar om repetitiva beteenden. Däremot blir jag knäpp om världen är för oförutsägbar, som jag har speciellt en kompis som kan bestämma sig och ångra sig på olika sätt 20 ggr på 2 dagar. Så att jag inte vet vad som gäller ett dugg. Känner att jag måste vara förberedd.

Det som gör mig rätt säker på rätt diagnos är att jag har ett ganska kraftigt detaljtänkande och systemtänkande. Jag har inte mycket symboltänkande. När saker inte ska tolkas bokstavligt gör jag det ofta parallellt med den andra tolkningen, därför att antingen går den bokstavliga fortare, eller så tolkar jag bokstavligt oxo för humorn i det. Det betyder inte att den andra tolkningen går förlorad dock. Tycker inte om att bli stirrad i ögonen på, tycker inte om många sorters kroppskontakt. Är inte intresserad av ytliga kontakter så mycket, hellre färre kontakter och äkta vänskap. Behöver egentid, varje dag. Har såkallad ojämn begåvningsprofil. Känner mig ibland inte hemma i mänskligheten och kan finna människor enormt märkliga (Kan iofs oxo förklaras med att jag kommer från en annan planet). Bra på det verbala, mindre bra på kroppsspråk och "tankeläsning", därför är det extra jobbigt när folk t ex ljuger för misshandlar man språket så blockerar man mitt bästa redskap för att förstå. Svårt att spegla utåt vad jag känner med andra medel än språket. Svårt att processa samtidigt det andra tycker är två olika saker, men i min hjärna kan jag inte göra dem samtidigt för de behöver samma process. Inte så brydd om vad som är norm och vad man ska vara intresserad av, därför vet jag inget om kändisar och skvaller, är mer intresserad av idéer och faktum än människor såvida det inte är människor som finns i mitt liv. Glömmer självklara saker NT tycker, t ex att alla är på olika plats på en social stege, glömmer att fjäska uppåt och hata nedåt. Tycker inte om förändringar, ett jävla dugg.

Aspig som faan! Akta er!

Det är väl det här med specialintresse, om det måste vara bestående livet ut eller om de kan förändras över tid.

kiddie skrev:Vet inte vad man avser när man pratar om repetitiva beteenden. Däremot blir jag knäpp om världen är för oförutsägbar, som jag har speciellt en kompis som kan bestämma sig och ångra sig på olika sätt 20 ggr på 2 dagar. Så att jag inte vet vad som gäller ett dugg. Känner att jag måste vara förberedd.

Min chef är likadan. Varför jag kan känna mig utmattad till sinnes när jag kommer hem.

Jag har nyligen fått min diagnos så har inte "landat" i vad det innebär för mig ännu. Vissa saker känner jag igen mig i, men det är det sociala som stör mig. Jag har ju svårigheter, i synnerhet att förmedla hur jag mår och vad jag menar med funderingar relaterat till mitt mående, men jag upplever inte att jag har svårare att läsa och förstå sociala koder än de flesta andra.

Kanske lever jag i någon slags förnekelse eller så är det möjligt att vara högfungerande autist ("aspie") och förstå det sociala men inte klara av att förmedla det. Samtidigt vet jag inte hur mycket mer jag anstränger mig för att förstå än NT gör, jag upplever det som ganska automatiskt så länge jag inte är för trött. Fel- och övertolkningar sker, men jag upplever inte att de är värre eller mer ofta än för andra. Tanken att jag skulle haft fel hela tiden är alldeles för smärtsam för att jag ska orka låta den gro.
Däremot går mycket energi på att justera mitt eget kroppsspråk, ögonkontakt, ansiktsuttryck. De delarna är jag alltid medveten om, även när de verkar ske automatiskt även för mig själv. Jag övar på reaktioner i samtal som jag kanske kommer ha, repeterar, går igenom samtal i efterhand, analyserar osv. Sånt som jag trodde att alla gjorde i någon mån fram till för något år sedan.

Sen är jag också mycket "antingen eller" när det kommer till mycket. Något som fungerar ena dagen är omöjlig nästa och jag vet inte om jag är "tillräcklig" för min diagnos. Antar att det är en resa det här...

En liknande tråd med omröstning: tvivlar-du-pa-din-aspergerdiagnos-omrostning-t7384.html

HouseAspie skrev:
Det som gör att man är säker på sin diagnos är dessa tre punkter.

1. Besattliknande intresse i något (Specialintresse).

2. Perceptionsavvikelser (Se pdf)

3. Repetativa betenden.

Betyder det att man kan vara säker på att inte kunna få en diagnos om man inte omfattas av någon av de där tre punkterna?

Det enda jag känner igen från diagnoskriterierna är repetativa beteenden/beteendemönster och specialintressen ("begränsade intressen som är överdrivna").

Diagnostiska kriterier i ICD-10:
---
B. Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel tar sig åtminstone två av följande uttryck:

a) oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet;

b) oförmåga att etablera kamratrelationer med jämnåriga (på ett åldersadekvat sätt och trots rikliga möjligheter därtill) som innefattar ett ömsesidigt utbyte av intressen, aktiviteter och känslor;

c) bristande modulering av socio-emotionell ömsesidighet som visar sig genom nedsatt eller avvikande gensvar på andra människors känslor, eller bristande anpassning av beteendet till det sociala sammanhanget, eller en dålig integration av sociala, emotionella och kommunikativa beteenden;

d) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra människor (till exempel visar inte för andra, lämnar inte fram eller pekar på sådant som är av intresse).

C. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter tar sig åtminstone ett av följande uttryck:

a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna eller onormala i intensitet och fokusering; eller ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna i intensitet och snäva i sin natur men inte till innehåll eller fokusering;

b) till synes tvångsmässig fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer;

c) stereotypa och repetitiva motoriska manér som inbegriper endera att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen;

d) fascination inför delar av föremål eller icke-funktionella delar av leksaker (såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns, eller ljudet eller vibrationer som de avger).
---

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... rs-syndrom

Och detta är det nya som väl kommer att införas i ICD. Här tillkommer perceptionsstörningar (B4).

Diagnoskriterier för autism enligt DSM 5.1:

Tack Alien! Det ser ut som de har vidgat kriterierna till att omfatta fler människor.
Hur många av de där diagnoskriterierna måste egentligen instämma för att det ska räcka för en diagnos? Jag har ju ingen men tror att jag skulle kunna åka dit på 1-2 av punkterna i båda fallen.

Man kan ju vara hur aspig som helst men har man inga stora svårigheter så ska man inte ha diagnos.

Enligt DSM 5.1:

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

http://habilitering.se/om-autismspektru ... ier-autism

Alien skrev:Man kan ju vara hur aspig som helst men har man inga stora svårigheter så ska man inte ha diagnos.

Enligt DSM 5.1:

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

http://habilitering.se/om-autismspektru ... ier-autism

Så är det, har man inga förståndsmässiga/funktionsmässiga svårigheter så uppfyller man heller ingen diagnos. Det är fel att tro att en monoton röst, flackande blick osv är skäl för att bli diagnosticerad med autism. Det är mera kvalitativt än så. Därför spelar ett begåvningstest/IQ-test så stor roll vid en NPF-utredning eftersom man där kan se begåvningsmässiga/funktionsmässiga nedsättningar. Jag kan iofs förstå att många inte vill se sig själv som intelligensmässigt nedsatt, men om man rannsakar sig själv och vad diagnosen innebär så är det svårt att komma till någon annan slutsats.

Bjäbbmonstret skrev:

HouseAspie skrev:
Det som gör att man är säker på sin diagnos är dessa tre punkter.

1. Besattliknande intresse i något (Specialintresse).

2. Perceptionsavvikelser (Se pdf)

3. Repetativa betenden.

Betyder det att man kan vara säker på att inte kunna få en diagnos om man inte omfattas av någon av de där tre punkterna?

Jag är lite diffus när jag skriver, dels för att jag vill få människor att tänka (lite grann som toppen av ett isberg), men även för att jag i bland får för mig att folk förstår mig rätt bra ändå. Jag vet också att folk inte förstår mig tillfullo. Jag själv gillar texter som får en att tänka.

Det finns olika sätt att skriva/beskriva allt. Grunden att göra sig förstådd är att läsaren definierar texten på det sättet som texten avsåg. Som jag ser det är Aspies experter på att någon gång eller mer inte inse att deras sätt att förklara något på, inte definieras och uppfattas på samma sätt som t.ex texten eller orden var avsedda. En bra början är att använda ord definierat utifrån synonym ordlista. För att göra sig mer förstådd. Ord i säg, är inte exakt definierbart utan går att tolka på flera sätt som förmodligen är grunden till att vi missförstås ofta. Matematik däremot är vad jag vet det ända språket som är det mest exakta. Om vi alla skulle kommunicera med ett lika exakt språk som matematik så skulle vi sannolikt kunna förstå varandra bättre.

Många människor med Autism 1/Asperger diagnostiseras i sen ålder, och har utvecklat förnekelse mekanismer för att må bra och försöka passa in i samhället. Som också gör att de många gånger lider mer än om de i tidigt stadie inser att det är Autism du har och det är så här Autism fungerar och du behöver stöd med detta. Men det kan vara svårt när man dels inte förstår själv att man har Autism eller att psykologen inte förstår hur man definierar en diagnos ackurat.

Som jag ser det är det enda sättet att ställa en ackurat diagnos genom att identifiera/(Personalized brain mapping technique) hjärnans tankestruktur/mönster.


Jag kan inte vara säker på någonting annat mer än att jag har ett medvetande och att min/vår omvärld uppvisar en massa beteenden att andra har ett medvetande. Men jag kan inte vara säker, eftersom jag som skrivit (läser) detta bara har det här medvetandet vad jag vet hitintills i tiden. Jag vet inte vad som kommer hända om en timme heller.



Nu ska jag försöka svara på frågan på ett "toppen av ett isberg sätt".

Nej det kan man inte.

Ms_Eterno skrev:men jag upplever inte att jag har svårare att läsa och förstå sociala koder än de flesta andra.

Just det har jag inga större problem med heller. Däremot att följa sociala regler beror lite på hur mycket jag orkar göra folk till lags den dagen. Att tala på rätt ställe i ett samtal eller i telefonen brukar inte vara några större problem. Men har ett bra systemtänk så det är väl därför. har väl bara lärt in vad folk förväntar sig och hur allt hänger ihop utan större svårigheter.

Man behöver inte ha svårt med ALLT inom det sociala.

Angående det sociala så är väl enda sättet att lära sig det genom att utsätta sig för sociala situationer?

Jag har skitsvårt att vara med mig själv och vill bli bättre på att umgås med andra.

Angående frågan så tror väl jag att jag ganska säkert har asperger som mina diagnoser säger.
Men jag har många andra problem också.

Bra skrivet Handy

Har ett bra exempel på dålig ToM gällande hur ens asperger uppfattas. Det var en aspergare som trodde att genom att ha ett fast handslag och en stadig blick kunde minimera omgivningens upptäckande av dennes diagnos. Visst, det kanske funkar ett tag men knappast i längden.

Jag har hört så många historier om hur vuxna aspergare "lärt sig det sociala spelet på äldre dar" och hur mycket energi det går åt till att upprätthålla denna fasad. Nu finns det ju som sagt de som ligger på gränsen för en diagnos och inte har så stora svårigheter. Men har man genomfört en grundlig utredning och fått autism så tvivlar jag på att man full ut behärskar det sociala (även med ansträngning) så bra att omgivningen inte märker det. Det finns ingen social manual man kan läsa och alltid göra rätt om man följer den slaviskt. Visst finns det riktmärken men svårigheten är ju att vad som är rätt varierar i så stor grad. Det sociala är väldigt flytande, person- och omständighetsberoende. Det är extremt komplext varpå det inte handlar om att råplugga in X antal glosor.

Jag är helt säker på att jag själv uppfattades mer avvikande än vad jag trodde under mina yngre år (nu vet jag att jag är avvikande). Men jag ska inte tvinga någon aspergare som anser sig bemästra det sociala att tro mig.

Moderator: Delade in texten i stycken.

Monoton röst och flack mimik kan väl istället vara tecken på depression?

Handy skrev:Har ett bra exempel på dålig ToM gällande hur ens asperger uppfattas. Det var en aspergare som trodde att genom att ha ett fast handslag och en stadig blick kunde minimera omgivningens upptäckande av dennes diagnos. Visst, det kanske funkar ett tag men knappast i längden.

Vad är alternativet då? Personen har kanske upptäckt att ett bra handslag och att inte virra med blicken gav ett bättre bemötande. Skulle personen istället bara räcka fram en död fisk-hand och stirra i horisonten och stimma lite istället?

Svårt att tro att den personen trodde att det löste alla sociala problem. Men hen kanske förstod att det iallafall gav ett bättre första intryck.

Men visst, alla ligger på olika nivå här. Har en kompis som är autist och själv tror att hon är en mästare på att ljuga. Det brukar handla om att hon inte rakt ut vill säga att hon inte vill följa med på någon aktivitet. Hon kommer till mig med stolthet och berättar om den "perfekta lögnen" hon hittat på, och den är alltid helt genomskinlig. Jag talar om för henne att ingen kommer gå på det, de kommer bara tycka att det är konstigt att hon ljuger. Men hon står fast vid sin lögn för den är ju så bra.

Men tror hon ligger på lite lägre nivå än de flesta härinne. Hon klarar inte Sally-Annetestet. Du ger ett exempel att det är två personer i lägenheten och alla extranycklar förvaras i ett nyckelskåp, men när A är ute en dag så glömmer B att hänga tillbaka tvättstugenyckeln i nyckelskåpet utan lägger den på köksbänken. A kommer hem och pratar inte med B men behöver nyckeln, så var kollar A först? Hon svarar på köksbänken för det är ju där den är! Lätt som en plätt! Av någon anledning tror jag att flertalet på denna sajt skulle svara att A kollade i nyckelskåpet först.