Är min personlighet så triggande för folk?

av **Jossie94** » 2020-09-29 2:27:20

LazyOne skrev:Jag måste säga vissa saker, Jossie94. Du är en av de mest intressanta personer jag stött på, på väldigt länge. Ditt sätt att tänka och försöka förhålla dig till situationer som hänt, gör mig nästan sprallig. Att läsa det du skriver är som att tyda en gåta, egentligen hatar jag gåtor, men jag kan människor rätt bra.

På ett sätt förstår jag, att du förstår vad du menar, men ändå förmedlar du en känsla av att du inte gör det. För du kommer inte fram till kärnan i det du försöker förmedla. Det är som att du försöker förstå vad du menar när du skriver det. Inte innan. Vilket också är syftet med att du skriver; få hjälp med att förstå.

Jag är en mästare på att försöka förstå. Du är intressant för jag är likadan. Till viss del. Jag har aldrig träffat någon som jag kan relatera till på den biten. Det här med att man öppet vill förstå saker - med andra personer. Visst kan man ställa frågor och ge funderingar. Men ditt sätt att uttrycka dig på, det resonerar så tydligt för mig.

Jag är inne på att förstå det här: Är jag intelligent?
Jag upplever att jag är det, inom mig själv. Andra personer får också den upplevelsen när de pratar med mig.
Men min upplevelse, om mig själv, är ju styrd av mitt ego. Vilket betyder att det egentligen kan handla om narcissism. Att jag tror mig stå över, det jag egentligen är. Alla är lite narcissistiska. Vill jag framhäva mig sig intelligent till andra, för att jag har något mindervärdighetskomplex?

Vad ska jag acceptera i de här tankarna? Att min diagnos ger mig ett annorlunda perspektiv. Att min diagnos gjorde att det blev svårare för mig och jag fick anstränga mig? Blev narcissismen ett sätt att skydda mig själv på, för att jag inte klarade av "lätta" saker?

Var finns sanningen i, hur man ska förhålla sig till de här sakerna? Man får forska i det. I högstadiet tyckte jag folk var dumma i huvudet, för de håll på med så korkade saker. Som att prata om människor när de inte ens fanns i närheten. Varför? Vem bryr sig. Allt de gjorde var korkat. Jag tog direkt avstånd.

Jag skulle kalla det narcissism i och med att jag ansåg mig högre än de människorna. Jag gjorde det verkligen. De var undervärdiga mig. Var det ett självförsvars, för att skydda mina egna autistiska-avvikelser från normen? Kanske.

Resan fortsätter. Varför är alla mina vänner högutbildade personer? Jag har extremt dåligt tålamod till människor som inte visar hur det kommer fram till sina åsikter. När de inte förklarar hur de kommer fram till något. Är jag en akademisk person som dom? Onej. Jag har knappt några betyg. Trotts alla mina försök kom jag knappt till VG. Duktig på att memorera men nådde aldrig upp till högre betyg. Egentligen är jag rätt korkad för det finns så sjukt mycket jag inte kan. Och det finns så många detaljer jag missar när jag pratar. Hatar det.

Så vad jag än så länge kommit fram till:
Jag har egentligen inget att visa dig, om att jag är intelligent. Inga meriter. Inga betyg. Inget fint jobb.
Jag har ett annorlunda perspektiv på saker.
Jag bryter ner allt till detaljer med svårigheten att få ihop helheten.

Varför är det viktigt att förstå om jag är intelligent? Det är inte viktigt alls egentligen. Man kan nog säga att det är rätt onödigt. Kanske känner någon som läser det här, varför bryr man sig? Jossie vet varför jag tänker på det här. För jag vill förstå, varför vill jag förstå? För att jag vill förstå. Jag vill, förstå.

Så jag kan acceptera det jag kommer fram till. Det är tråkigt att det är så oerhört komplicerat bara.

Jag strävar efter att veta sanningen i en värld där mitt huvud skapar verkligheten.

Jag är i chock! Jag läste precis exakt hur mitt sätt att tänka är, dvs att jag vill förstå saker när jag pratar med folk (är en tänkande person) så mitt huvud går i typ 180 helatiden. Kan vara därför det kanske märks att jag tänker när jag skriver (om man nu kan märka sånt)

Jag är inte osäker eller det beror ju på vad det är. Har inte fått så mycket bekräftelse tidigare utan det är mer nu jag får det. Syftar då på att jag inte fått det från tidigare förhållanden och folk i min omgivning har väl alltid sett mig som normal men när jag fick min diagnos så fattade de inte att saker var svåra för mig. De har svårt att hantera att jag fått min diagnos, för jag trodde att de bara skulle acceptera det och gå vidare men istället blev det mer ifrågasättanden, krav och att det kändes som att de ville ha något bevis. Tex att jag skulle säga att "jag har en diagnos och därför klarar jag inte av olika saker" För att de enligt dem bara var att tex söka ett jobb, men de förstår inte vad det innebär att ha en diagnos.

Att det inte bara är att söka ett jobb. För det måste gå rätt väg. Jag vet tex personer som har svårt att tex borsta tänderna, och när jag sa att jag hade svårt med rutiner så har folk svårt att förstå det också. Man har ju svårigheter pga sin diagnos och man har svårgeheter också utan en diagnos men det är skulle jag säga lättare att hantera det om man inte har en diagnos. Tex om jag tycker en sak är så jobbig att jag sprungit ett lopp, så kanske en NT skulle tycka att det inte var så jobbigt. Man har olika nivåer på ork. Vissa saker är ansträngande för personer med diagnoser. Då kanske man kan förstå de som är 80-90 år hur de känner sig.

av **Jossie94** » 2020-09-29 2:45:03

Kortfattat så tänker jag alltid olika teorier hur saker kan vara/ligga till.
Jag har svårt att förmedla saker. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara saker och hur jag än förklarar så kommer folk ändå inte förstå, trots att jag kan förklara enkelt eller på olika sätt.

Jag skulle kunna säga något som jag kan relatera till och då eftersom man pratar om själva ämnet så tar jag upp ett exempel i samma veva, för att jag tänker att det är lättare att folk förstår mig om jag tar upp ett exempel. Tex om jag pratar om mobbning/mobbing (Vad säger man?) med någon så kanske jag nämner en situation jag varit med/upplevt och då kan jag ju säga detta är ett exempel, men jag var med om att....Ungefär så.

Men då kan folk tro att jag ältar saker ara för jag har pratat om det flertal gånger, men det är ju bara när man har pratat om själva ämnet jag har tagit upp egna erfarenheter som exempel. Man anpassar sig ju lite till vad andra samtalar om, om folk pratar om spel, ska jag då inte få ta upp mina egna erfarenheter då bara för att folk då kommer tro att jag ältar om det? Då kan man ju snart inte prata om någonting om folk tror att man helatiden ältar för att man ger sin åsikt på saken. Delar med sig utav egna erfarenheter och så.

av **LazyOne** » 2020-09-29 2:47:07

Ingen kommer att förstå dig och dina behov fullt ut ändå. Med eller utan diagnos. Visst. Du kan engagera dom i det; "diagnosen gör det svårt för det här och det här" *pekar med pinne på power-point*

Det kan gå om du har personer i din närhet som kan ta till sig. Jag kan inget annat än att hålla med om frustrationen. Vill gärna också att folk runt mig ska förstå mina problem. Men jag är så duktig på att maskera och anpassa mig (till en någorlunda fungerande grad). Ingen ryckte på axlarna när jag berättade om min diagnos. De bara, "det hade jag inte tänkt mig".

Men allt är fortfarande rätt normalt. Försöker slappna av mer. Att berätta för mina vänner gjorde att det ändå kändes bättre. Nu vet dom och jag, varför det kan bli knepig stämning ibland.

av **Jossie94** » 2020-09-29 2:57:36

Juste en annan sak. Jag försöker förstå en kod kan man säga men då är det bara det att det finns ingenting att förstå, det finns ingen kod att knäcka. Folk lever i den sk dagsformen så de förändrar saker från dag till dag. Medan jag försöker förstå den där riktiga mallen, eller rättaresagt hur man är på rätt sätt eftersom folk har menat att jag är på fel sätt eller gör saker på fel sätt. Hur gör man då rätt sätt? För det ska man ju bara fatta, men ingen har ju lärt mig det rätta sättet heller. Jag vet inte ens om de neurotypiska vet om vad som är det rätta sättet heller, för att de gör fel helatiden men då är det bara "ingen bryr sig" medan man själv får att man gör fel. Hur kan det vara skillnad då om jag köper en blå tröja och en annan person köper en likadan blå tröja? Båda har ju köpt den blåa tröjan, skulle man då förstår att man skulle köpa den på rätt sätt? Hur köper man tröjan på rätt sätt då? (Alltså menar då inte snatta eftersom det fattar ju typ alla att det är fel) Men man ska ju ändå förstå att man ska göra på rätt sätt. Känner man sådant eller vad är det som gör att man vet det?

Tänk om jag tycker att jag gör på rätt sätt då? Tänk om deras sätt är det felaktiga? Hur vet dom att de gör på rätt sätt och inte på fel sätt?

av **LazyOne** » 2020-09-29 2:58:24

Mycket av det som är svårt med ditt sätt att skriva, är att du inte kommer fram till något konkret. Dina stycken är oavslutade och du börjar på ett nytt. Man förstår vad du menar, men så börjar du ett nytt stycke med mer information.

Jossie94 skrev:Men då kan folk tro att jag ältar saker ara för jag har pratat om det flertal gånger, men det är ju bara när man har pratat om själva ämnet jag har tagit upp egna erfarenheter som exempel. Man anpassar sig ju lite till vad andra samtalar om, om folk pratar om spel, ska jag då inte få ta upp mina egna erfarenheter då bara för att folk då kommer tro att jag ältar om det? Då kan man ju snart inte prata om någonting om folk tror att man helatiden ältar för att man ger sin åsikt på saken. Delar med sig utav egna erfarenheter och så.

När man läser det här, är det som en lång förklarning utan att du kommer fram till något. Det är som ett oavbrutet informationsflöde. Vad är kontentan i dina funderingar? Även om du skriver vad du vill få ut, eller din förklarning på vad du vet. Är sättet du skriver på, som att läsa tankarna direkt från ditt huvud. Det är rätt häftigt. Jag har aldrig upplevt det tidigare, förutom i mitt egna huvud haha. Det är som att jag är en tankeläsare. Du öppnar pannan och där är tankarna. Du bearbetar dom, men du lyckas trycka på tangentbordet som att det är råa tankar. Svårt att förklara. Det är en upplevelse

av **Jossie94** » 2020-09-29 3:08:34

okej, men ge mig ett exempel då på hur jag skriver på fel sätt och hur jag skriver på rätt sätt? Så jag fattar vad man menar när man förstår vad jag menar men att jag inte kommer fram till något. Vad ska man komma fram till förutom det jag har sagt? Om jag skriver en berättelse med intro mitten och slut, är det som att jag skriver till mitten då eller förstår man då inte om jag då slutar berättelsen att den är slut då? Om jag skriver tex Och så levde de lyckliga i alla sina dagar, brukar man inte förstå då att sagan är slut?

av **LazyOne** » 2020-09-29 3:09:18

Kidzi skrev:Men en sak du kan göra är att när du gör ett inlägg som behövs för att du ska få ur det ur systemet, så skriv gärna att du skriver av dig. För ganska många härinne är fixare, så de kommer hellre med förslag än med bara bekräftelse på att de läst.

Det här är jag btw. En fixare. Försöker blir bättre på att validera och att ge bekräftelse. Det är tufft. Men jag förstår varför det är viktigt att lägga fixeriet åt sidan ibland.

av **LazyOne** » 2020-09-29 3:15:28

Du skriver inte på fel sätt. Det finns inget rätt sätt att skriva på. Alltihop är en upplevelse för den som läser eller lyssnar.

Det är svårt att förklara. Men jag gillar sättet du skriver på. Det är unik för mig. Jag kan inte förklara. Det är en känsla man får. För det finns inget sätt för mig att tydlig göra det på, ändå är det något. Det kittlas liksom.

av **Marjatta** » 2020-09-29 6:57:49

Jossie,

Marjatta skrev:Det mesta av det du skriver nu har du skrivit förut och det har jag förstått. Huruvida jag tolkat rätt eller fel vet inte jag men nä, jag vet inte om jag kan ge någon bättre förklaring av hur jag menar. Trots att även jag tycker as simple as that. Vi tänker rätt olika. Det jag sa mejkade inte sens för dig. Okej. Då lämnar vi det där.

Har du svårt att ta ett nej?

Vi tänker rätt olika

jag vet inte om jag kan ge någon bättre förklaring av hur jag menar

inte som du skulle fatta rätt av. Eftersom vi tänker så olika. Det skulle förmodligen ta mig timmar av diskussion att ens försöka och jag misstänker att jag ändå inte skulle lyckas förklara. Om jag till slut lyckades förklara hur jag menade är det ju mycket möjligt att du tycker det ändå inget har med din verklighet att göra.

Så jag tänker lägga min tid idag på annat. Hoppas du ursäktar. Du får säkert ut mer av att prata med de andra.

Om du skriver mer kring vad jag skrivit, kommer jag tolka det som riktat till andra, eller rätt ut i luften, men inte till mig. För jag har redan sagt nej.

av **Marjatta** » 2020-09-29 8:04:39

Micke skrev:
Marjatta skrev:Alienera sig från NT-folk. Riktigt hur menar du då?

Du förklarade det själv på ett bra sätt. Det blir att man lever i en subkultur och får svårare för att leva utanför denna. Och att det tenderar att bli ett vi-och-dom tänkande.

Mhm.

Jag skulle nog kunna säga att jag har börjat identifiera mig med diagnoskombinationen ADHD + autism/asperger, men det har då inte så mycket med grupper att göra utan mer med hur jag ser på mig själv. Insikter kring mig själv. Det skulle andra här kalla att "acceptera sin diagnos", kanske (fast jag ännu ingen har, vi får se om jag ens får någon, men åt det hållet ligger det iaf).

Man kan nog mena rätt olika saker, med att identifiera sig med sin diagnos. För det var väl så du skrev från början, om jag minns rätt. Att det var det som ledde till alienation från NT-världen. Jag tycker snarare att jag fått bättre redskap för att förstå den.

av **Marjatta** » 2020-09-29 8:33:21

LazyOne skrev:Jag är inne på att förstå det här: Är jag intelligent?
Jag upplever att jag är det, inom mig själv. Andra personer får också den upplevelsen när de pratar med mig.
Men min upplevelse, om mig själv, är ju styrd av mitt ego. Vilket betyder att det egentligen kan handla om narcissism. Att jag tror mig stå över, det jag egentligen är. Alla är lite narcissistiska. Vill jag framhäva mig sig intelligent till andra, för att jag har något mindervärdighetskomplex?

Off topic.

Men om du har gått igenom utredning har du väl gjort IQ-test. Så vad finns att grubbla på.

av **Marjatta** » 2020-09-29 8:51:34

LazyOne skrev:Jag strävar efter att veta sanningen i en värld där mitt huvud skapar verkligheten.

Välkommen till postmodernismen.

av **Micke** » 2020-09-29 9:39:16

Jossie94 skrev:Men då kan folk tro att jag ältar saker bara för jag har pratat om det flertal gånger,

Är inte det själva definitionen av att älta saker?.. :-)063

av **Micke** » 2020-09-29 10:36:42

Marjatta skrev:Mhm.

Jag skulle nog kunna säga att jag har börjat identifiera mig med diagnoskombinationen ADHD + autism/asperger, men det har då inte så mycket med grupper att göra utan mer med hur jag ser på mig själv. Insikter kring mig själv. Det skulle andra här kalla att "acceptera sin diagnos", kanske (fast jag ännu ingen har, vi får se om jag ens får någon, men åt det hållet ligger det iaf).

Man kan nog mena rätt olika saker, med att identifiera sig med sin diagnos. För det var väl så du skrev från början, om jag minns rätt. Att det var det som ledde till alienation från NT-världen. Jag tycker snarare att jag fått bättre redskap för att förstå den.

Jag tänker då att var sak har sin tid. Inledningsvis kan man ju få en mer korrekt självbild, en bättre förståelse utav sig själv, om man tar till sig sin diagnos så pass att man identifierar sig med den. Medans jag som har haft min diagnos i många år och istället lär mig mer om mig själv på andra vis numera, inte vill identifiera mig med något som helst som enbart riskerar att föra min självbild i en mindre realistisk riktning.

av **Marjatta** » 2020-09-29 11:03:17

Micke skrev:
Marjatta skrev:Mhm.

Jag skulle nog kunna säga att jag har börjat identifiera mig med diagnoskombinationen ADHD + autism/asperger, men det har då inte så mycket med grupper att göra utan mer med hur jag ser på mig själv. Insikter kring mig själv. Det skulle andra här kalla att "acceptera sin diagnos", kanske (fast jag ännu ingen har, vi får se om jag ens får någon, men åt det hållet ligger det iaf).

Man kan nog mena rätt olika saker, med att identifiera sig med sin diagnos. För det var väl så du skrev från början, om jag minns rätt. Att det var det som ledde till alienation från NT-världen. Jag tycker snarare att jag fått bättre redskap för att förstå den.

Jag tänker då att var sak har sin tid. Inledningsvis kan man ju få en mer korrekt självbild, en bättre förståelse utav sig själv, om man tar till sig sin diagnos så pass att man identifierar sig med den. Medans jag som har haft min diagnos i många år och istället lär mig mer om mig själv på andra vis numera, inte vill identifiera mig med något som helst som enbart riskerar att föra min självbild i en mindre realistisk riktning.

Steg 1: detta i diagnosen (A, B, C) stämmer in på mig. Det är åtm. delvis saker jag inte förstått om mig själv förut.
Resultat: ökad förståelse av mig själv och omvärld.

Steg 2: dessa saker, som är typiska för diagnosen (D, E, F) stämmer faktiskt INTE in på mig. Jag har många andra sidor. Jag lär mig saker av och om andra som INTE har med asperger att göra. Dessutom har jag lärt mig en del saker, både medvetet och omedvetet, som kompensera för en del av mina aspiga sidor. Kanske inte A, men i rätt hög grad B och delvis även C. Om jag betraktar hela världen - och mig själv - genom rastret jag är aspergare blir det faktiskt skevt.
Resultat: ytterligare ökad förståelse av mig själv och min omvärld.

Alternativt kanske så här ...

Tes: jag är en människa som alla andra.
Antites: jag är inte en människa som alla andra. Jag är av en annan sort.
Syntes: ingen är "som alla andra". Ingen är heller exakt som jag. Många sidor hos mig förklaras bättre på andra sätt, än genom att peka på min diagnos.

Ungefär så?

av **Micke** » 2020-09-29 11:34:46

Marjatta skrev:Ungefär så?

Ja det var jättebra förklarat. :-)Happy

av **LazyOne** » 2020-09-29 11:50:15

Marjatta skrev:
LazyOne skrev:Jag är inne på att förstå det här: Är jag intelligent?
Jag upplever att jag är det, inom mig själv. Andra personer får också den upplevelsen när de pratar med mig.
Men min upplevelse, om mig själv, är ju styrd av mitt ego. Vilket betyder att det egentligen kan handla om narcissism. Att jag tror mig stå över, det jag egentligen är. Alla är lite narcissistiska. Vill jag framhäva mig sig intelligent till andra, för att jag har något mindervärdighetskomplex?

Off topic.

Men om du har gått igenom utredning har du väl gjort IQ-test. Så vad finns att grubbla på.

Haha, Jag gjorde det. Medel genom hela. Med ett försämrat arbetsminne. Det ligger i högen av allt det andra bevismaterial mot mig. Allt jag någonsin gjort faktiskt. Försöker förstå vad det här med intelligens kommer ifrån. Om det är kapitalistiskt konstruerat för att kunna sätta nivå på hur värderad du är. Vad det är som gör att någon är "intelligent". Det är nog ett helt ämne, så ingen idé att fördjupa sig.

av **Jossie94** » 2020-09-29 14:34:42

Jo men när jag har pratat om saker så har det varit beroende på sammanhanget. Dvs att om man pratat om vädret så kanske man då har varit med om något som handlar om just ämnet vädret. Man säger bara något som är relaterat till det ämnet man pratar om. Det är inte att älta.

av **Jossie94** » 2020-09-29 14:36:57

Älta är ju mer tjatigt och jag har ju inte tjatat om vädret tex utan det som är problemet här är ju att folk inte vill eller kan förstå och då måste ju jag förklara saker så att de förstår.

av **Jossie94** » 2020-09-29 14:39:12

Hörru du Marjatta, varför så otrevlig? Jag kan ta ett nej absolut men det lät lite drygt bara för att jag ville förstå vad du menade men istället antar du att jag inte skulle förstå. Vad vet du om det?

av **Micke** » 2020-09-29 15:30:22

Jossie94 skrev:Jag menar att vi alla är lika på så sätt att vi alla har varit på 0. Så gällande sociala biten så har även NT varit på 0 och lärt sig från grunden, så det går ju inte att bara lära sig något från ingenstans, man måste ju lära sig på något sätt, alltså det är som en cirkel, det går runt runt runt. Jag lärde mig saker från mina föräldrar, sedan kanske jag lärde mig saker från internet, kompisar osv.

Det finns ett par skillnader mellan oss och NT om man får generalisera.

Det ena är att vi ska ha färre spegelneuroner, vilket gör att vi inte är lika bra på att ta efter andras beteenden. Där dom tar efter automatiskt kan vi behöva ha en medveten process inblandad för att lära in detsamma, om det ens är möjligt.

Det andra är att det sociala spelet sannolikt är något naturligt för NT till skillnad mot vad det är för oss, och det här baserar sig då alltså på medfödda saker. Och det som faller sig naturligt för en behöver man ju inte lära sig, i vart fall inte i lika hög grad som för en som det inte faller sig naturligt för.

Dom här båda punkterna tror jag är huvudorsakerna till varför det är så mycket svårare för oss att bli sociala på ett normalt sätt, inräknat förståelse för det sociala spelet.

av **Micke** » 2020-09-29 15:52:04

Jossie94 skrev:Älta är ju mer tjatigt och jag har ju inte tjatat om vädret tex utan det som är problemet här är ju att folk inte vill eller kan förstå och då måste ju jag förklara saker så att de förstår.

Men om man då förklarar det om och om igen på ungefär samma sätt så uppfattas det nog som ett ältande. Eftersom det är information som mottagaren antagligen inte har efterfrågat, och som hen kanske tyckte sig förstå redan första gången. Och när det dessutom handlar om hur man själv fungerar, då tolkas det nog gärna som att man ältar ett problem man har tänker jag.

av **Jossie94** » 2020-09-29 16:30:06

Fast de har ju frågat om det eftersom de inte verkar förstå innebörden av att det kan vara svårt med vissa saker när man har en diagnos. Det är ju därför jag har vart tvungen att förklara.

av **Jossie94** » 2020-09-29 16:38:37

De har ju sagt saker som de inte fattar och då förklarar man ju hur det fungerar. De kan ha varit om jag har sagt att jag har svårt med matte så kanske någon bara antingen det är bara att göra si eller så, då har de ju inte förstått poängen eftersom de vet om att jag har en diagnos. För jag har sagt att jag har svårigheter i och med det. Då tar de ändå upp exempel som inte ens är relevanta. Alla metoder är inte till hjälp för alla. De kan inte bara anta att någon som sitter i en rullstol vill ha hjälp med att springa ett marathon, hur skulle det hjälpa personen i rullstol? Nu kanske en person i rullstol kan springa ett marathon fast med hjälp av rullstolen men jag tror ni fattar poängen jag vill komma fram till.