Hej, jag är ny här och detta är mitt första inlägg. Jag är en 17årig kille som bor någonstans i Värmland.

Jag har reggat mig här för att få svar på mina frågor. Jag börjar snabbt:

1. Jag fick min diagnos strax efter senaste sommarlovet, och jag är nu 17 så det känns rätt ovanligt att få diagnosen så sent. Glömde att tillägga att jag oxå var näst intill problemfri ända upp till 7an. Då började det gå utför. Alltså, finns det någon annan här som har fått sin diagnos så här sent och har endast visat tecken av Asperger så sent som på högstadiet?

2. Sedan så har jag fått en uppfattning av att Aspergare rent allmänt har svårt med empati. Det där med avsaknad av empati stämmer verkligen inte in på mig, någonstans. Jag har snarare (Eller jag vet) mycket starkare empatiförmåga än dom flesta. Ja, tillochmed vuxna. Så jag tycker det är väldigt konstigt att jag har en hög empati samtidigt som jag har Asperger. Är det ens möjligt att ha s.k hög empati när man har Aspergers syndrom? Finns det någon annan här som anser att han/hon oxå har hög empati?

Såå, det var alla mina frågor

Jag hoppas att jag är välkommen här och får svar på mina frågor, så småningom.

MVH

/Siberia

Hej och välkommen!

1. Jag fick min diagnos när jag var 29 år och vet flera som har fått diagnos ännu senare... Däremot så har jag alltid känt mig annorlunda.

Har du aldrig känt dig annorlunda motför dina klasskompisar på något sätt? Min tanke är att dina problem kanske blir mer uppenbara nu när du har blivit äldre.

2. Det är många Aspergare som snarare är överempatiska än att de saknar empati. Det finns flera trådar som behandlar det ämnet.

För egen del har jag inte känt att jag har saknat empati men när jag tog upp det med mina utredare så ansåg de att det räknas så eftersom min empatiförmåga inte är automatiserad. Jag måste söka upp känslor inom mig själv och jämföra dem med vad andra berättar för mig. T ex. så förstår jag mig inte alls på min systers berättande om hennes barn men genom att jämföra hennes barn med mina djur så kan jag hitta saker som är väldigt lika och därmed sätta mig in i hennes situation och ev. problem.

Hoppas att du ska trivas här på forumet

Mvh
Annorlunda

Välkommen Siberia. Hur definierar du överempati? Reagerar du starkt på andra människors missöden? I så fall känner jag igen mig, eftersom jag kan vara extremt överkänslig när det kommer till andra människors olycka och orättvisor. Å andra sidan är min empatiska förmåga ganska ojämn och komplicerad; det händer också att jag ställer mig helt cyniskt oberörd inför vissa tragedier och kan t.o.m. skratta åt osmakliga skämt som sker på andras bekostnad. Jag kan också känna en slags empati och sympati för "döda" ting (typ "ensamma" pennor eller trasiga föremål), något som också verkar gälla för andra här på forumet.

Hej och välkommen!

Jag tycker inte du fått din diagnos särskilt sent; själv hade jag jobbat i 25 år innan jag fick min.

Jag tror det är snarare svårare att förstå andra. Empati i betydelsen "sympati" kan vi känna lika väl som andra.

Här är en tråd om just empati:
http://www.aspergerforum.se/empati-t6524.html?

Välkommen!

1. Jag fick diagnos vid 42.

2. Och jag tror mig ha empati med råge. Däremot har jag vissa tider i mitt liv haft svårt att hitta bra sätt att uttrycka dom speciellt verbalt, men känna inombord har jag och gör jag absolut.

Hej och välkommen!

Det finns massor av trådar om den stora missuppfattningen gällande empati och aspergare här på forumet. Precis som du säger är det inte alls så att aspergare saknar empati, snarare är den annorlunda eller kanske visar sej på andra sätt.

1. Sjutton är inte särskilt sent att få diagnos. Det hade säkert varit bättre att få det vid en mindre känslig tid än tonåren, men jaja, nu är det som det är... Själv var jag fyrtiotre när jag fick den på papper.

2. "Överdriven" empati och starkt rättspatos/starkt rättvisetänkande är vanligt vid AS. Det är bara en fördom det där med empatin. Det finns MASSOR av trådar om det och konceptet Theory of mind, kognitiv och affektiv empati här inne, om du vill läsa på.

Själv känner jag igen mig i det Chieftain sa, att empatin är "ojämn", och ibland ur fas, så att man känner empati för fel sak/person, på olämpligt sätt, inte kan visa det på rätt sätt osv.

Tänk gärna på följande. Om en kille i klassen ramlar och slår sig så är kanske klasskamraten med AS inte så himla bra på att trösta. Däremot är han kanske den som springer och hämtar plåster! Många med AS är bättre på att vara medkännande på ett praktiskt sätt, inte med att dutta och hålla om. Det behövs folk av alla sorter!

Sen måste jag säga att det var förvirrande med ditt nick. En av mina äldsta nätkompisar brukar kalla sig Siberia, så jag trodde det var hon som hittat hit...

Välkommen hit!

Välkommen.

Först det dår med ålder. Det finns några här som fått diagnos väldigt unga, och några som varit över 50. Sen finns det mesta däremellen. Och mer finns väl inte att säga om det.

Sen det där med empati. På det här finns alla tänkbara varianter av det också. Några som inte är det minsta empatiska (säger dom). En del andra är väldigt empatiska. Jag vet, för jag har träffat båda sorterna IRL. (Båda sorterna är trevliga att träffa, både på nätet och IRL.)

Grejen är att det inte finns ett sätt att vara aspie på, det finns många. Vi skiljer oss åt lika mycket som icke-aspiesarna. Det finns många sätt att vara människa på, och det gäller oss också.

Vill även tipsa dig om rubriken "Träffar" här på foumet för vi träffas på lite olika platser här i landet ibland om du skulle vilja komma.

Hej Siberia!

Och visst är du välkommen att fråga!

Jag fick min diagnos (Aspergers syndrom med inslag av DAMP) 1998 då jag var trettioåtta år.

Och jo, man kan ha hög empati fast man har Aspergers syndrom (själv önskar jag att jag kunnde "skruva ner" min empati några snäpp, ibland... önskar att jag inte var sååå kännslig för vissa saker).

Hej och välkommen

Jag är inte diagnosticerad som aspie men väl som atypisk autist. Naturligtvis är gränsen flytande men jag känner mig och känner igen mig mer som aspie.
Nåja, jag ville egntligen bara säga att jag alltid känt mig lite udda men i 17-årsåldern slog det rot ordentligt. Det var då jag insåg vidden av det hela. Diagnosen fick jag först för nå't år sedan och då hade jag kommit till 57. Så nog kan man få diagnosen senare.

Sköt om dig!

som jag förstått är det ganska vanligt att få diagnos någonstans i tonåren då symptomen blir mer uppenbara vid den tiden

Hej!

Jag fick min diagnos då jag var 25 år.

Jag tror att de som fick sin diagnos sent i livet, fick den för att AS inte varit känt så himla länge. Inte förrän på 90-talet började man diagnosticera personer med AS. Och då började man med barn som fick problem i skolan, eller personer som av en eller annan anledning redan hade kontakt med Habiliteringen etc.

Och tja, jag är också empatisk. Typ, när vi har fotbollsträning och nån har fått en rejäl smäll och ligger på golvet och grinar av smärta, kan jag gå fram och fråga "hur är det, kom, ska vi inte sätta oss på bänken", eller nåt liknande.

Hälsningar

Lilla Gumman

Vill bara säga att nån "typisk asperger" har jag aldrig träffat. Och jag tror inte att det finns nån sån person.

Det finns saker vi har gemensamt med vissa "asperger" men inte med andra. Men vi är inte kopior av varandra. Siberia, du måste hitta ditt sätt att vara aspie på. Hitta dina tillgångar och starka sidor och använda dom. Och hitta dina svaga sidor och upptäcka sätt att minimera deras konsekvenser.

Det är allt jag har att säga om det. Som Forrest Gump sa.

Välkommen Siberia!

Dödstrött, så bara jättesnabbt: SNART SKRIKER JAG HÖGT, om inte något värre, så fort någon säger "asperger" och "dålig/ingen empati" i samma mening. Skrivits MASSOR om här på forumet, sök på "empati" eller något sådant med sökfunktionen i vänsterspalten. INGEN här (eller så gott som) håller med om den där %#"!&%&%¤/&%¤ fördomen.

Man funderar på att ändra på DSM-kriterierna för aspergare eftersom ordet empati i vardagligt tal har en innebörd som inte avses i kriterierna.

Tror de ska ändra det till bristande mentaliseringsförmåga. Hittar inte Empowerment-tidningen. Det var där jag läste om den kommande förändringen.

Jag lider av över-empati, slåss tills jag stupar för de svagaste i samhället, mot myndigheter etc. En skrivelse ledde till hot om polisanmälan för förtal . Jag som bara hade spelat in på band vad en fd godeman påstod om överförmyndaren, att denne hade förskingrat under sin tid som godeman.

Dvs. jag kände starkt för den multisjuka kille vars rätt jag ville försvara, men jag insåg inte vad konsekvenserna för MIG kunde bli när jag agerade så våldsamt.

Mentalisering: jag har svårt för att överblicka konsekvenserna av mina handlingar, hur andra människor kommer att uppfatta det jag säger, hur de kommer att reagera, agera etc.

Jag var 57 när jag fick diagnos. En vän var närmare 70.

Hej Debbido, vad roligt att se dig här igen!

alfapetsmamma skrev:Hej Debbido, vad roligt att se dig här igen!

Hej!
Tack min vän för att du ger oss ett praktiskt prov på din aspergianska empati!

Det har ju varit evakuering, renovering, operation och morfinrus här. Renoveringen har kört fast, men min nya lilltå är ett mirakel! Den ser ut som en RIKTIG tå! Snart kan jag gå i SKOR i stället för stora kängor.

Har borrat ned mig i sjukvårdsforskning (nedskärningar) senaste dygnen, som skulle leda till en insändare. Vet du, -alfapetsmamma, om man kan dela med sig av insändare på en viss tråd? Kul att veta vad andra tycker innan man skickar iväg den.

Debbido skrev: Vet du, -alfapetsmamma, om man kan dela med sig av insändare på en viss tråd? Kul att veta vad andra tycker innan man skickar iväg den.

Nu är inte jag a-mamma, men gör så att du frågar den du tänkte citera om det är OK att citera.

weasley skrev:

Debbido skrev: Vet du, -alfapetsmamma, om man kan dela med sig av insändare på en viss tråd? Kul att veta vad andra tycker innan man skickar iväg den.

Nu är inte jag a-mamma, men gör så att du frågar den du tänkte citera om det är OK att citera.

Jag har hittat fakta i olik skrifter från landstinget, EU-skrifter, tidningar osv och tolkat allt jag läst till en högst personlig åsikt, citerar alltså ofta mig själv! Har ni någon tråd: "insändare"?

Debbido skrev:Jag har hittat fakta i olik skrifter från landstinget, EU-skrifter, tidningar osv och tolkat allt jag läst till en högst personlig åsikt, citerar alltså ofta mig själv! Har ni någon tråd: "insändare"?

Jahaaaaaaaaaaaaa! Du menar SÅÅ!

Jag tycker absolut du ska starta en sådan tråd, för det finns ingen vad jag vet.

Tack för svaret!

Jag vet inte om det finns fler än jag som skriver insändare i lokalpressen? Det har blivit en del genom åren. Det passar ju oss aspergare eftersom vi tänker djupare än andra och vill veta SANNINGEN. För min del blir det mest social frågor eftersom vi aspergare är så förskräckligt EMPATISKA!

Debbido skrev:Tack för svaret!

Jag vet inte om det finns fler än jag som skriver insändare i lokalpressen? Det har blivit en del genom åren. Det passar ju oss aspergare eftersom vi tänker djupare än andra och vill veta SANNINGEN. För min del blir det mest social frågor eftersom vi aspergare är så förskräckligt EMPATISKA!

Och själv skriver jag ibland insändare eller kommentarer för att jag är en rättshaverist-wannabe. Nej, allvarligt talat, jag skriver när saker är FEL vilket skaver i mitt sinne som grus i skorna. T ex när folk annonserar efter "nån som kan Aspberger", då skriver jag och säger nåt i stil med att det nog är lättare att få svar på en platsannons om man stavar så folk hittar rätt när de söker på Asperger. Jag brukar inte få svar... men det tar jag med ro (den ro jag förmår uppbåda).

Siberia skrev:Är jag typisk "Asperger"?

Nej, det verkar inte finnas något typiskt för aspergare.

Siberia skrev:1. Jag fick min diagnos strax efter senaste sommarlovet, och jag är nu 17 så det känns rätt ovanligt att få diagnosen så sent. Glömde att tillägga att jag oxå var näst intill problemfri ända upp till 7an. Då började det gå utför. Alltså, finns det någon annan här som har fått sin diagnos så här sent och har endast visat tecken av Asperger så sent som på högstadiet?

Det ses nog som en relativt tidig diagnos av dom flesta här, även om jag fick min tidigare än dig.

[quote="Siberia"]2. Sedan så har jag fått en uppfattning av att Aspergare rent allmänt har svårt med empati. Det där med avsaknad av empati stämmer verkligen inte in på mig, någonstans. Jag har snarare (Eller jag vet) mycket starkare empatiförmåga än dom flesta. Ja, tillochmed vuxna. Så jag tycker det är väldigt konstigt att jag har en hög empati samtidigt som jag har Asperger. Är det ens möjligt att ha s.k hög empati när man har Aspergers syndrom? Finns det någon annan här som anser att han/hon oxå har hög empati?/quote]
Glöm allt du har hört om att aspergare inte har någon empati, det stämmer helt enkelt inte.