Det är ju allt som oftast skittråkigt att umgås med barn . Särskilt sådana som dreglar och ej kan tala.

Jag som typ avskyr datorer skulle hellre pula med det än ha fredagsmys med ungar. Man måste hålla reda på så de inte ramlar ner i brunnen, cyklar ut på vägen, ramlar ur barnvagnen och yadayada, sjukt stressande.

Jag har precis, under dagen, köpt en ny dator. Nu står jag och grillar, tre barn är hungriga (och jag med)... Men jag skulle hellre sitta och installera datorn än att äta och fredagsmysa. Är det galet?

Åh, nej, det låter snarare helt normalt. Vem skulle inte se fram emot någonting nytt som man införskaffat och som står och väntar på en.

För mig låter en ny dator mkt mera intressant än 3 barn.
3 barn skulle få mig fly i skräck.

Har man egna barn är det skillnad (men nog är det svårt att avhålla sig från datorn ändå...), de som avskyr barn undviker väl att skaffa egna.

Miche skrev:Har man egna barn är det skillnad (men nog är det svårt att avhålla sig från datorn ändå...), de som avskyr barn undviker väl att skaffa egna.

jag avskydde barn tills jag var 32 och fick egna:)

Igår slog min tjugoåring mig för han blir galen när jag spelar WF med trådskaparen..
Och vi ska titta på film och ha mysigt. (han låtsasslår)

Han säger han skall sätta lås på min dator. Jag undrar vem som är vem egentligen?
Jag är nörden, han min oroliga förälder..HAHA

det är kärlek

Yv Ericsson skrev:jag avskydde barn tills jag var 32 och fick egna:)

Tänk vad hormonerna ställer till med...

Jag har alltid gillat barn men bestämde mig för att inte skaffa egna, de kom ändå...

Visst har det varit jobbigt ibland men det positiva överväger. Jag har verkligen försökt att prioritera barnen men i slutet av mitt förhållande med mamman var jag så psykiskt nere så det var svårt, då blev det ofta datorn istället...

Som en förklaring; jag älskar mina barn. Det är bara det att jag blir knökmätt på dem ibland.

Det förstår jag nu, men som sagt, ibland vill man "krypa in i grottan" och vara själv.