Är du social eller helt tvärtom?
Är du social eller helt tvärtom?
plåtmonster skrev:Låt bli att vara social men svara på konkreta frågor och var artig ..?oblivia skrev:försöker jag pressa mig själv att vara social men det är inte alltid det passar in det jag säger till folk
Senast redigerad av antonius 2013-04-07 21:38:29, redigerad totalt 1 gång.
Är du social eller helt tvärtom?
Det går i vågor, måste vara på mina villkor. Har ett par mallar jag använder mig av i kontakt med omvärlden - så visst, jag kan vara social. Planerar vad en ska säga, bete sig etc i förhand - annars blir det lätt en klantar sig.
- dasunbedingte
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 2690
- Anslöt: 2012-07-23
- Ort: Kibbutz.
Är du social eller helt tvärtom?
plåtmonster skrev:Låt bli att vara social men svara på konkreta frågor och var artig ..?oblivia skrev:försöker jag pressa mig själv att vara social men det är inte alltid det passar in det jag säger till folk
Jaa, då är man i NT:s ögon lite som en Hubbot.
Är du social eller helt tvärtom?
antonius skrev:ninegirl skrev:Jaa.... Samma här... Ångest direkt efter när man tänkt igenom konversationen man nyss hade och upptäcker allt man sade som man skulle hållit för sig själv. Då får man plötsligt skuldkänslor och vet inte hur man ska bete sig efteråt. Osäker på om man sade rätt eller kunde sagt saker och ting annorlunda.
Sen kan man liksom gå omkring hemma och prata för sig själv, och spela upp hur konversationen borde förlöpt istället för allt som blev fel. Efter ett tag så går man arg och trött och lägger sig aldeles utmattad, ibland till och med gråter lite av självförakt.
Haha, ja något ditåt.
Är du social eller helt tvärtom?
ninegirl skrev:antonius skrev:ninegirl skrev:Jaa.... Samma här... Ångest direkt efter när man tänkt igenom konversationen man nyss hade och upptäcker allt man sade som man skulle hållit för sig själv. Då får man plötsligt skuldkänslor och vet inte hur man ska bete sig efteråt. Osäker på om man sade rätt eller kunde sagt saker och ting annorlunda.
Sen kan man liksom gå omkring hemma och prata för sig själv, och spela upp hur konversationen borde förlöpt istället för allt som blev fel. Efter ett tag så går man arg och trött och lägger sig aldeles utmattad, ibland till och med gråter lite av självförakt.
Haha, ja något ditåt.
När jag är socialt utmattad blir jag helt paranoid och tror att jag gjort bort mig supermycket och tänker att allt jag sagt var dumt. Usch, det är verkligen superjobbigt.
- Schmetterling
- Inlägg: 1539
- Anslöt: 2012-08-18
Är du social eller helt tvärtom?
Schmetterling skrev:När jag är socialt utmattad blir jag helt paranoid och tror att jag gjort bort mig supermycket och tänker att allt jag sagt var dumt. Usch, det är verkligen superjobbigt.
Är så glad att jag valde att bli mer aktiv på den här sidan. Känner mig inte lika "konstig" längre.
Är du social eller helt tvärtom?
ninegirl skrev:
Är så glad att jag valde att bli mer aktiv på den här sidan. Känner mig inte lika "konstig" längre.
Håller helt med dig!!
Är du social eller helt tvärtom?
ninegirl skrev:Schmetterling skrev:När jag är socialt utmattad blir jag helt paranoid och tror att jag gjort bort mig supermycket och tänker att allt jag sagt var dumt. Usch, det är verkligen superjobbigt.
Är så glad att jag valde att bli mer aktiv på den här sidan. Känner mig inte lika "konstig" längre.
- Schmetterling
- Inlägg: 1539
- Anslöt: 2012-08-18
Är du social eller helt tvärtom?
Det känner jag igen. Jag blir t o m tillsagd att tona ner mitt prat om psykologi osv.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Är du social eller helt tvärtom?
Jag vill gärna vara social, men det funkar inte särskilt bra... varken på internet eller i verkligheten. Jag har till exempel svårt att hålla igång en konversation, säga "rätt" saker, och så vidare. Det funkar bra att prata med ett fåtal personer som liksom är självgående, dvs jag behöver inte driva konversationen. Problemet är att det finns desto fler personer som jag inte alls kan prata med, det blir bara fel hela tiden. Allt är så klart inte mitt fel, men det blir knappast bättre av att man har asperger.
Vidare så händer det ganska ofta att jag behöver en paus ifrån det sociala på internet. "Att vara social i verkligheten då?", undrar kanske någon... det funkar inte alls, annat än med ett fåtal mycket goda vänner som jag har. Det är därför jag använder internet istället. Hur som helst, jag är medlem på några olika sidor för språkutbyte och liknande, eftersom jag har läst en del kinesiska och vill träffa kinesisk-språkiga människor för att kunna hålla igång min kinesiska. Det jag märker är att det blir väldigt jobbigt att överhuvudtaget logga in på dom här sidorna, trots att jag gärna vill lära känna folk så orkar jag inte med det. Istället så blir det att jag loggar in på sin höjd en gång i veckan, och då hinner många av dom jag pratar med tappa intresset och slutar således att skriva till mig eller ens svara på mina meddelanden. Lite tråkigt men jag förstår dom. Hade varit kul om jag också förstod mig själv och kunde få till en ändring på det här.
Vidare så händer det ganska ofta att jag behöver en paus ifrån det sociala på internet. "Att vara social i verkligheten då?", undrar kanske någon... det funkar inte alls, annat än med ett fåtal mycket goda vänner som jag har. Det är därför jag använder internet istället. Hur som helst, jag är medlem på några olika sidor för språkutbyte och liknande, eftersom jag har läst en del kinesiska och vill träffa kinesisk-språkiga människor för att kunna hålla igång min kinesiska. Det jag märker är att det blir väldigt jobbigt att överhuvudtaget logga in på dom här sidorna, trots att jag gärna vill lära känna folk så orkar jag inte med det. Istället så blir det att jag loggar in på sin höjd en gång i veckan, och då hinner många av dom jag pratar med tappa intresset och slutar således att skriva till mig eller ens svara på mina meddelanden. Lite tråkigt men jag förstår dom. Hade varit kul om jag också förstod mig själv och kunde få till en ändring på det här.
- LordGarithos
- Inlägg: 89
- Anslöt: 2012-09-21
Är du social eller helt tvärtom?
Jag är nog tämligen asocial. Vill oftast vara själv.
När jag under veckorna är på universitetet så håller jag mig mest för mig själv. Ibland för att jag vill det och ibland för att jag inte riktigt "kommit in i" gemenskapen och då blir ensam ändå. Har väldigt svårt för att träffa nya människor. Hursomhelst, även att endast vara runt folk (utan att interagera med dem) gör mig otroligt trött. Mycket ljud osv. Något av det bästa jag vet är att komma hem, låsa dörren och vara för mig själv på mitt rum resten av dagen.
Jag har några få vänner men vi ses inte särskilt ofta (max någon gång i månaden) och när jag träffar dem fungerar jag relativt väl i början. Blir dock oerhört trött ganska fort och ju tröttare jag blir desto mer inåtvänd, rastlös och irriterad blir jag. Folk säger att jag har en tendens till att prata mycket om saker jag tycker om (astronomi till exempel) för att sedan bli tillbakadragen när det pratas om annat. Något jag tycker är viktigt är att den sociala tillställningen har en tidsgräns samt att jag vet vad som kommer att hända. Tycker det är väldigt jobbigt om jag ska träffa någon och jag inte vet hur länge vi ska ses eller vad vi ska göra. Då stannar jag hellre hemma.
Personen jag träffar oftast är min pojkvän. Vi ses ungefär ett par eftermiddagar/kvällar i veckan (inte hela eftermiddagar/kvällar utan kanske tre timmar per gång). Även det gör mig trött. Förstår inte riktigt varför jag blir så trött av alla sociala situationer. Behöver återhämta mig efteråt.
När jag under veckorna är på universitetet så håller jag mig mest för mig själv. Ibland för att jag vill det och ibland för att jag inte riktigt "kommit in i" gemenskapen och då blir ensam ändå. Har väldigt svårt för att träffa nya människor. Hursomhelst, även att endast vara runt folk (utan att interagera med dem) gör mig otroligt trött. Mycket ljud osv. Något av det bästa jag vet är att komma hem, låsa dörren och vara för mig själv på mitt rum resten av dagen.
Jag har några få vänner men vi ses inte särskilt ofta (max någon gång i månaden) och när jag träffar dem fungerar jag relativt väl i början. Blir dock oerhört trött ganska fort och ju tröttare jag blir desto mer inåtvänd, rastlös och irriterad blir jag. Folk säger att jag har en tendens till att prata mycket om saker jag tycker om (astronomi till exempel) för att sedan bli tillbakadragen när det pratas om annat. Något jag tycker är viktigt är att den sociala tillställningen har en tidsgräns samt att jag vet vad som kommer att hända. Tycker det är väldigt jobbigt om jag ska träffa någon och jag inte vet hur länge vi ska ses eller vad vi ska göra. Då stannar jag hellre hemma.
Personen jag träffar oftast är min pojkvän. Vi ses ungefär ett par eftermiddagar/kvällar i veckan (inte hela eftermiddagar/kvällar utan kanske tre timmar per gång). Även det gör mig trött. Förstår inte riktigt varför jag blir så trött av alla sociala situationer. Behöver återhämta mig efteråt.
Är du social eller helt tvärtom?
Jag är ganska osocial av mig, men har på nått sätt lyckats träffa världens bästa kvinna som jag såg till att gifta mig med, fortare än kvickt. När jag var yngre ville jag jobba som fyrvaktare för att slippa allt folk på en arbetsplats och jag beklagade mig ofta över att jag blivit född för tidigt då framtiden med säkerhet skulle föra med sig att fler och fler arbetade hemifrån (detta var för över 20 år sedan, bör nämnas).
I dagsläget så drar jag mig för att ens gå utanför dörren ifall det inte är absolut nödvändigt, och då brukar jag samla på mig en näve ärenden som måste göras och försöker göra dem alla på samma gång (handla, hämta ut paket på posten, gå till läkaren/tandläkaren osv.). Detta kan medföra att mina frekventa bokbeställningar ligger på posten i upp till två veckor innan jag har samlat nog med "måste göra"-ärenden för att begiva mig ut.
I dagsläget så drar jag mig för att ens gå utanför dörren ifall det inte är absolut nödvändigt, och då brukar jag samla på mig en näve ärenden som måste göras och försöker göra dem alla på samma gång (handla, hämta ut paket på posten, gå till läkaren/tandläkaren osv.). Detta kan medföra att mina frekventa bokbeställningar ligger på posten i upp till två veckor innan jag har samlat nog med "måste göra"-ärenden för att begiva mig ut.
- Juggernawt
- Inlägg: 186
- Anslöt: 2011-04-14
- Ort: Stockholm
Är du social eller helt tvärtom?
earlydayminer skrev:Det känner jag igen. Jag blir t o m tillsagd att tona ner mitt prat om psykologi osv.
Vad fan, tona ner och tona ner.
Bara för att folk utan intressen inte själva har nåt att tona ner.
Alla ska minsann vara lika slätstrukna och lagom.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Är du social eller helt tvärtom?
Schmetterling skrev:ninegirl skrev:antonius skrev:
Sen kan man liksom gå omkring hemma och prata för sig själv, och spela upp hur konversationen borde förlöpt istället för allt som blev fel. Efter ett tag så går man arg och trött och lägger sig aldeles utmattad, ibland till och med gråter lite av självförakt.
Haha, ja något ditåt.
När jag är socialt utmattad blir jag helt paranoid och tror att jag gjort bort mig supermycket och tänker att allt jag sagt var dumt. Usch, det är verkligen superjobbigt.
Man kan måla upp för sitt inre hur fel allt avlöpte, och vara övertygad om att man kan aldrig mer visa sig utomthus. Sen visar det sig ofta att ingen tog notis, och man känner hur den enorma 'kvarnstenen' lossnar från halsen, och klumpen i magen löser upp sig.
Det är väl fördelen med NT, att dom har ofta inte så långt minne om man gjort bort sig socialt.
Är du social eller helt tvärtom?
antonius skrev:Det är väl fördelen med NT, att dom har ofta inte så långt minne om man gjort bort sig socialt.
De har gott minne skulle jag säga. Speciellt för all misstag du begår, men inget minne för om man gör något bra.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Är du social eller helt tvärtom?
Social,lite väl mycket i bland,älskar att ha trevliga människor omkring mig
- pricken169
- Inlägg: 22
- Anslöt: 2012-06-30
Är du social eller helt tvärtom?
plåtmonster skrev:antonius skrev:Det är väl fördelen med NT, att dom har ofta inte så långt minne om man gjort bort sig socialt.
De har gott minne skulle jag säga. Speciellt för all misstag du begår, men inget minne för om man gör något bra.
Du har rätt försökte bara vara, ngt slags 'optimist', men det är kanske så att dom överser med en i deras ögon knäppis, för då kan dom ju gratulera sin egen förträflighet, och dunka varann i ryggen, i 'klubben för inbördes beundran'
Är du social eller helt tvärtom?
När jag var yngre så var jag helt osocial, och brukade till exempel för det mesta gå ut i skogen på rasterna i skolan för att slippa umgås med någon annan, och trivdes utmärkt med det. Fast numera så är jag väldigt social istället och känner behov av att prata med och/eller umgås med någon nästan varenda dag, fast dessvärre så har jag aldrig någon att prata eller umgås med.
Är du social eller helt tvärtom?
plåtmonster skrev:antonius skrev:Det är väl fördelen med NT, att dom har ofta inte så långt minne om man gjort bort sig socialt.
De har gott minne skulle jag säga. Speciellt för all misstag du begår, men inget minne för om man gör något bra.
Det är inte min erfarenhet, tvärtom. Folk i allmänhet minns inte mycket alls av vad andra gör.
- Schmetterling
- Inlägg: 1539
- Anslöt: 2012-08-18
Är du social eller helt tvärtom?
Olika från dag till dag. För det mesta är jag tillbakadragen, men en del dagar är jag mer åt det översociala ADHD-hållet...
Är du social eller helt tvärtom?
Jag är inte social. Jag manipulerar folk, utom nära familj.
Jag lokaliserar deras svagheter och behov, och manipulerar.
Jag står väldigt långt ifrån. Jag står 2 m från alla i en kö. Jag hoppar 3 meter om nån rör mig.
Lennart Frimodig
Jag lokaliserar deras svagheter och behov, och manipulerar.
Jag står väldigt långt ifrån. Jag står 2 m från alla i en kö. Jag hoppar 3 meter om nån rör mig.
Lennart Frimodig
Är du social eller helt tvärtom?
Jag är helt tvärtom och upp och ner. Jag behöver inte träffa någon alls egentligen. Trivs bäst med att sitta i koma vid en vägg. Det känns så avslappnande. Jag får ett slags inre lugn i min hjärna. Musklerna känns då vitala och slappa.
Människor får min hjärna att utsöndra stresshormon vilket ger mig "stress" och muskelkramper i varierande grad vid olika "tillfällen".
Drömmer för närvarande en eremitens dröm. Öde ö, utedass etc. Dock ej aktuellt i nuläget.
Vara för mycket social = tankar på självmord om sanningen ska fram. BLÄÄÄÄÄÄH!!!! FYFAN!
Var nere i Wien några dagar förra veckan. Memorerade stadens geografi etc. Nu vill jag mest sitta i en våt papplåda de närmaste veckorna.
Auf wiedersehen bitch!
PS. På tyska låter jag än mer efterbliven. DS
Belvedere
Människor får min hjärna att utsöndra stresshormon vilket ger mig "stress" och muskelkramper i varierande grad vid olika "tillfällen".
Drömmer för närvarande en eremitens dröm. Öde ö, utedass etc. Dock ej aktuellt i nuläget.
Vara för mycket social = tankar på självmord om sanningen ska fram. BLÄÄÄÄÄÄH!!!! FYFAN!
Var nere i Wien några dagar förra veckan. Memorerade stadens geografi etc. Nu vill jag mest sitta i en våt papplåda de närmaste veckorna.
Auf wiedersehen bitch!
PS. På tyska låter jag än mer efterbliven. DS
Belvedere
Senast redigerad av treeman 2013-04-09 12:40:11, redigerad totalt 2 gånger.
Är du social eller helt tvärtom?
Tyvärr är det svårt att hitta folk att umgås med annars fungerar jag rätt bra bland folk. Dock i begränsad mängd åt gången. Går knappast på julskyltning eller så. ( För mycket folk och annan skit i vägen) Det känns dock att jag funkar bäst irl än via nätet. Förstår folk bättre in real life så att säga.
Är du social eller helt tvärtom?
Schmetterling skrev:ninegirl skrev:antonius skrev:
Sen kan man liksom gå omkring hemma och prata för sig själv, och spela upp hur konversationen borde förlöpt istället för allt som blev fel. Efter ett tag så går man arg och trött och lägger sig aldeles utmattad, ibland till och med gråter lite av självförakt.
Haha, ja något ditåt.
När jag är socialt utmattad blir jag helt paranoid och tror att jag gjort bort mig supermycket och tänker att allt jag sagt var dumt. Usch, det är verkligen superjobbigt.
Precis samma här.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor