Idag var jag en morgonmänniska, lade mig 9 igår,
vakna innan 6 tror jag, låg vaken, kanske somna om en stund.
Klev upp strax efter 9.

Man är ingen morgonmänniska om man kliver upp någon enstaka gång på morgonen.

Nej usch, hatar att gå upp tidigt. Är mycket mer en nattuggla

Jag vaknar inte nödvändigtvis på morgonen men jag är inte helt förstörd när jag vaknar. Mår som bäst när jag nyss har vaknat men samtidigt är jag oftast ensam då för de flesta jag känner sover i flera timmar extra eller ger mig en mördarblick om jag försöker prata.

Jag förskjuter oftast dygnet om jag inte har rutin på vardagen så då kan jag vakna sent. Jag hatar att ligga I sängen utan att vara sömnig så jag gillar att vänta extra länge så jag vet med säkerhet att jag är trött.

Skulle vara morgonmänniska om jag bodde själv, men med allt som händer runt omkringen hela tiden så blir det sena kvällar o sena mornar, blir nog morgonmänniska om några år

Nu när jag inte har många inplanerade saker som man har när man t ex jobbar så skulle jag trivas jättebra med att vara morgonmänniska eller kvällsmänniska om det kom sig naturligt. Det skulle kännas jobbigt att vara helt synkad mot andra.

Anledningen; att är man uppe ett par timmar före andra eller efter andra så är det ens privata tid. Man kan spendera den som man vill. Med att läsa en bok väl medveten om att man är helt ensam vaken, sitta vid datorn, ta en promenad och titta på vad årstiden har att erbjuda osv. Egentid.

Nu har jag inga drag av morgonmänniska så jag får min egentid på kvällen. Är lite deppig att jag inte varit mer på landet i somras för då kan man vara ute som kvällsmänniska för det är ljust.

Jag skulle vilja att min försenade sömnfas satt fast, att den inte flyttade sig och var instabil. Då tror jag att jag skulle vara lyckligare. Även om jag drar mycket mot kvällsmänniska får jag se upp med att inte gå och lägga mig senare och senare varje kväll.... Till slut blir det pang bom fel som nu och jag vaknar kl 5-6 på morgonen och får kämpa för livet för att få tillbaka rätt sömnfas för mig.

Det skulle vara helt underbart att varje dag sådär kl 4 bli härligt sömnig, att kroppen själv vill sova och sedan sova bort hela förmiddagen.Mmmm! Det skulle passa mig bäst.

Men det blir konstigt när man måste slåss för att bibehålla den sömnfas man mår bäst av, FAST den är (anses vara) sjuklig som den är...