Jag är lite nyfiken på hur många här som är medlemmar på Facebook och hur era sociala kontakter skiljer sig IRL gentemot Facebook!

Jag är medlem och har fler vänner på facebook än IRL eftersom en massa gamla klasskamrater jag inte känner mer än till namnet har lagt till mig som vän.

Jag är inte medlem på Facebook. Gillar inte sådana typer av sidor. De jag ha kontakt med vill jag lära känna genom mail, träffar i verkligheten och gärna prata i telefon. Hellre få nära kontakter, än flera ytliga.

Dessutom vet man inte hur de som äger sajten hanterar ens uppgifter samt att det är svårt att komma av det. Fast man raderar sin profil lagrar de i regel ens uppgifter.

Jag är medlem men är aldrig där. Ångrar att jag registrerade mig eftersom facebookprofilen är den enda sida som dyker upp om man söker mitt namn på google.
Om man inte måste godkänna vännerförfrågningar så har jag nog tre stycken vänner på facebook. Fler IRL, som tur är.

Efter övertalning från en gammal kursare gick jag med. Har därmed endast en "vän" där. Ett fåtal fler IRL (de flesta försvann när jag fick min diagnos).

Borde kanske ha valt alternativ 3 istället.

Jodå, visst är man med där...

Och 2366 vänner där, det är nog fler än jag har IRL, tror jag.

Nära 2000 av dem är extra just för att jag spelar spelet Mafia Wars, där alla lägger till varandra för att kunna gå med i varandras maffior, kan påpekas.

Jag är medlem, men har fler vänner IRL.

Parvlon skrev:Ångrar att jag registrerade mig eftersom facebookprofilen är den enda sida som dyker upp om man söker mitt namn på google.

Det finns sekretessinställningar du kan göra i FB-profilen.


Jag har FB. Har fortfarande inte kommit på varför, faktiskt. Många fler vänner där än IRL.

Är medlem på facebook fast funderat på att radera profilen otaliga gånger men är rädd att förlora kontakten med en del bekanta då. Fast är väldigt sällan inne på facebook har som regel att ej bli medlem i "onödiga" grupper där.

Personligen uppsakkar jag inte få ex antal grupp inbjudningar som antingen inte intresserar mig eller som bara är antingen barnsliga och eller onödiga. Detta är också en av anledningarna till att jag ville gå ur. Dessutom har jag inga foton på mig sjäv på min profil eftersom facebooks användar regler fortfarande är ganska luddiga. I princip så innebär den förrut att de hade rätt att använda dina personliga bilder hur som helst.

Jag är medlem där. Mest för att så många av mina vänner & jag håller kontakten genom internet ändå & det är det community där "alla" helt enkelt är med...
Jag har fler "facebook-vänner" än vanliga vänner, men det rör sig ju mycket om typ bekanta & annat löst folk som jag springer på ibland. Jag har ingen "vän" på facebook som jag inte pratar med alls om vi skulle ses...
Sen är en annan starkt bidragande anledning till mitt medlemskap att det är ett bra sätt att få reda på spelningar & annat fint (typ modernista-gruppen<3)

Jag försöker däremot hålla mitt privatliv från facebook. Jag lägger inte upp bilder där, jag använder inte notes & vill jag någon något, så skriver jag mail (& inte på väggen).

Och jag <i>hatar</i> verkligen alla jävla inbjudningar till grupper & spel & & applikationer & vadfan man får typ hela tiden


Blablabla....

Jag har facebook och har fler vänner där än vad jag har IRL. Jag är inte så mycket på facebook, men det fungerar ganska bra för att hålla kontakten med vänner som bor långt bort, om man vill det.

Jag är varken medlem på facebook eller mänskligheten.

Ej medlem. Ser inte poängen.

Är medlem då det är enda sättet för mig att hålla kontakt med en vän som bor i Singapore.

Har klart fler vänner IRL. Gick med bara för att kunna gå in på en gammal kompis sida och kolla i henns fotoalbum. Hon har en massa bilder där på sina barn som hon ville visa mig. Använder inte mitt riktiga namn för jag har inget intresse av att bli kontaktad av gamla klasskamrater ed.

Jag är inte medlem och har för tillfället väldigt begränsad kontakt med mänskligheten.
Jag skulle nog vilja gå med men det får bli när jag törs..

Jag vill inte bli medlem på Facebook, eftersom jag är rädd att gamla *rappar* kom-pis-ar-från-förr skulle upptäcka mig och börja fråga vad jag gör nu och det var ju liksom meningen att jag skulle vara operasångerska, gift med en toksnygg karl och ha femtielva barn, katthem och lavendelodling på Jersey...

Har precis blivit medlem där. Får se om det är något kul.

Tråden hör hemma i Övrigt, detta är inte någon aspergerfråga.

Ja, jag är medlem och har fler vänner på Facebook än IRL!

Jag addar alla jag känner, varav några få från forumet (och inte andra) så det är därför. Jag känner igen fler än jag kallar mina vänner. Bekanta snarare.

KrigarSjäl skrev:Tråden hör hemma i Övrigt, detta är inte någon aspergerfråga.

Anledningen till att jag la den i Aspergerfrågor var för att jag ville se just hur många AS-personer som är medlemmar och hur vänskapen skiljer sig i FB kontra IRL!

Mafia Wars är kul...

Kahlokatt skrev:Jag vill inte bli medlem på Facebook, eftersom jag är rädd att gamla *rappar* kom-pis-ar-från-förr skulle upptäcka mig och börja fråga vad jag gör nu

Det var detta som gjorde att jag dröjde väldigt länge med att gå med på Facebook.Jag var rädd att gamla klasskompisar skulle komma in och håna mig för att jag inte kommit längre i livet (=singel, barnlös och utan riktigt arbete). Men sen gick jag med ändå sent omsider och tack och lov har ingen bekant från förr kommit och frågat om mitt liv. Förmodligen är de väl inte intresserade av att söka upp mig öht, så knäpp och konstig som de ju tyckte att jag var.

Men om situationen skulle komma så behöver man inte svara öppet och synligt, utan göra det dolt. Och man behöver väl inte svara alls egentligen för den delen, det väljer man ju själv. Själv har jag skrivit väldigt lite på min facebooksida, just för att jag inte vill lämna ut mig själv. Dessutom har jag både aspergervänner, arbetskompisar och även brukare på min vänlista, så jag är vääääldigt försiktig med att skriva saker på Facebook. Och jag är hela tiden livrädd att de från jobbet skall lyckas klura ut att jag har AS. Så jag ser till att inte ha för många aspergare med på vänlistan samt dryga ut listan med flera andra icke-aspergare.

Nu är jag också med i något som heter Citypolarna (http://www.citypolarna.se), så jag har många därifrån med på min lista. Som alltså inte är några vänner i egentlig mening, men som jag träffar ibland på cip-träffar. Det var väl egentligen tack vare detta som jag vågade gå med på Facebook. Utan dessa skulle det nästan bara bli aspergare på vänlistan, och då hade ju folk lätt listat ut att jag själv har AS. Nu är typ halva vänlistan cip-are, så då torde risken vara mindre att diagnosen kommer ut. Men genom att cip-arna känner varandra så är ju förstås risken att de kan klura ut min diagnos genom alla aspergare på min vänlista, men det känns inte lika farligt som om arbetskompisar eller gamla bekanta/klasskompisar skulle göra det.

Så det är mycket risktänkande på Facebook för mig, och av den anledningen är jag väldigt sällan där på sidan och kollar. Det känns bara ansträngande. Och sen har jag inte förstått vitsen med Facebook heller. Vad gör man där typ? Det är mest lekande där med larviga små tramstester av typen "Vilket godis är du?" och virtuella kramar och allt vad det är som inte ens skickas specifikt till någon, utan som folk postar till alla på ens vänlista. Spam kallar jag sådant! Jag kanske uppfattas som tråkig på Facebook som konstant ignorerar alla sorters requests på tester, grupper att gå med i (ofta också av tramskaraktär) och masskickade kramar och andra symboler.

Så om man inte gillar tramstester och tramsgrupper, vad gör man på Facebook egentligen?