Fast sådana personer kan göra andra rätt olyckliga och har rätt svårt att hantera katastrofer mm.

crestshaw skrev:Jag tror att man blir lycklig när man kommer på vad man är bra på och vill göra och gör det. Jag är inte där jag vill vara än men är på väg dit. Så jag är inte helt nöjd men är bekväm med mitt strävande.

Det stämmer nog för många men inte för mig. Jag blir olycklig för att inte säga självmordsbenägen när jag hittar vad jag är bra på, vill göra det och gör det.

Namnjorne skrev:Det må låta grymt. Men det är min fasta övertygelse att de lyckligaste individerna är de minst intellektuellt bemedlade. Jag har träffat ett flertal sådana. Den enda fasta övertygelsen hos dessa personer är den om deras egen briljans, på samtliga områden. I all sin enfald och stupiditet förefaller de vara oerhört "lyckliga". Det kan förvisso vara en missuppfattning från min sida, jag har de facto tämligen svårt att avläsa andra människor.

Vissa "lyckliga" tror jag kan förklaras med att de älskar att följa normer och ägnar sitt liv åt det.
Det är norm (i alla fall ett tecken på att man är lyckad) att vara lycklig (även fast det i vissa kretsar verkar vara tvärt om). Om man frågar vissa så normnördar om de är lyckliga så kommer de svara ja bara för att de "borde" svara så.

kullan skrev:Jag kommer aldrig bli lycklig så länge jag har Asperger.

AS gör livet svårt, det märker man sällan av massmedias rapportering. Men det går att lära sig leva med och - bli lycklig. Det gällde mig (efter decenniers tvivel) och jag tror det gäller alla (efter decenniers tvivel) även om det kan vara olika svårt.

gadas skrev:

kullan skrev:Jag kommer aldrig bli lycklig så länge jag har Asperger.

AS gör livet svårt, det märker man sällan av massmedias rapportering. Men det går att lära sig leva med och - bli lycklig. Det gällde mig (efter decenniers tvivel) och jag tror det gäller alla (efter decenniers tvivel) även om det kan vara olika svårt.

Hur länge har du varit lycklig? Har du varit lycklig konstant under längre tid? Hur gick det till i så fall?

Själv är jag lycklig just nu, när jag är lycklig så känner jag att livet är lätt, om det ska vara så här lätt så kommer jag alltid vara lycklig, det lyckas jag konstigt nog alltid att inbilla mig.
Men jag har på senare tid upptäckt att när mina rutiner bryts (om det blir t.ex. semester eller långhelg) så kommer jag att må piss, inte av irritation över att rutinerna har brutits utan av att jag klänger mig fast vid ett specialintresse, önskar att isolera mig och sen går allt utför. Det kanske blir att jag klänger mig fast vid ett specialintresse för att undvika alla oförutsägbara intryck, vad vet jag.

Jag är lycklig eftersom jag tror på framtiden och på att allt kommer att bli bättre

KourosGould skrev:Hur länge har du varit lycklig? Har du varit lycklig konstant under längre tid? Hur gick det till i så fall?

Många år. Lär mig mer och mer - och förvånansvärt nog fortfarande ännu mer - att upplösa ångest. Lycklig är ju inte något man kan vara precis hela tiden, det kommer och går, men om man menar att verkligen sätta värde på livet...

Now get me that replicator and a hand full of star trek economy så ska jag le brett.