Hejsan

Själv gillar jag att vara ensam något som vissa som inte har AS har svårt att förstå. Jag har jobb kompisar fast inga vänner utanför jobbet. Hur känner ni som har AS eller atypisk autism, trivs ni med att vara ensamma?

Ja jag gillar att vara ensam.
Vill inte vara isolerad dock.
Är gärna med bland folk men inte för mycket interaktion.

"Det finns ett helvete - att vara ensam. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det." - Poul Bjerre

Jag måste ha "egentid" aka vara ensam. Får jag inte vara själv och tänka och slappna av kan jag inte sova, och "sova bör man annars dör man".

Är jag helt slut efter en dag och jag får ta egentid så länge jag behöver brukar jag få ny energi och orkar göra något annat efter. Får jag inte egentid och tvingar mig göra det där jag måste få gjort kommer jag inte kunna sova för att hjärnan tar egentid i ren protest.

Brukar ta mellan 1,5 och 2 timmar av att sitta helt ostörd och bara tänka. Ofta sitter jag med mobilen och låter fingrarna vara sysselsatta med sudoku eller googlar saker jag har funderat på, och bara låter tankarna tänkas igenom. Rätt vad det är känner jag att jag är färdig. Har jag haft en stressig vecka och inte fått egentid får jag värre och värre sömnproblem och ligger vaken till 4-5 på morgonen, sen behöver jag en eller två hela dagar att inte göra en enda sak.

I lördags till exempel, jag tittade på game of thrones i myskläder och allt jag åt var en hel rulle pepparkaksdeg (testa inte, man får halsbränna).

Det beror väl i så fall på det eventuella sällskapet, som för alla andra. Men måste jag ha att göra med en komplett idiot är jag självfallet hellre alen...

DIProgan skrev:"Det finns ett helvete - att vara ensam. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det." - Poul Bjerre

Mkt bra sammanfattning!

Jag behöver nog rätt mcyket ensamtid men att gå hemma hela dagarna utan annan mänsklig kontakt funkar inte för mig. Gillar sällskap.

Gillar inte att bara vara ensam. Har fått lära mig gilla det mera, dock. :/

Att vara mycket själv är en förutsättning för att orka leva, orka med vardagens sysslor och nödvändiga kontakter med människor. Dessutom mår jag som bäst då för jag är fri och behöver inte anpassa mig till någon annan. Uppskattar anonymt leverne i större städer i Sverige.

Se även denna tråd: vill-vissa-verkligen-vara-helt-ensamma-t19774.html

Om jag ska svara för gruppen aspergare så ja, vi är gärna sociala på våra egna villkor

Flinta skrev:Om jag ska svara för gruppen aspergare så ja, vi är gärna sociala på våra egna villkor

+1

Alyana: jag håller med dig, har det på samma sätt.

DIProgan: jättetack till dig för citatet *gillar*.

Lulis: jag har ofta också behov av "egentid". Tidigare sade jag till hustrun vid de tillfällena "jag har egentid nu, och jag säger till när jag är kontaktbar igen. Numera säger jag istället "jag har egentid nu, men jag är kommunicerarbar".

"Alla": när det gäller begreppet ensamhet har jag ett ("självpåhittat") talesätt; "självvald ensamhet är en livsförutsättning. Påtvingad ensamhet är en livsfara".

Jag har ingen människa jag kan vistas runt och vila upp mig eller ens vara mitt riktiga jag. Därför behöver jag egentid. Personligen mår jag bra att ha människor i min närvaro, så jag inte känner mig ensam och isolerad. Jag bara inte orkar att vara där så mycket och behöver ta en paus. Mycket för det alltid ska påpekas vad jag gör eller inte gör vilket har skapat en stor oro i mig när jag är runt andra så därför är jag inte mig själv ännu mindre och därför behöver vila upp mig ännu mer! Den onda cirkeln...

Simpan27 skrev:Hejsan

Själv gillar jag att vara ensam något som vissa som inte har AS har svårt att förstå. Jag har jobb kompisar fast inga vänner utanför jobbet. Hur känner ni som har AS eller atypisk autism, trivs ni med att vara ensamma?

Till viss del.

Behöver social tid för lek och meningslösa saker.
Behöver kompisar som är på samma våglängd så att det inte blir att umgås för mycket med folk som inte fattar mig och jag fattar inte dem, olika kunskap och intresse och det blir bara att hitta ett ämne som man har gemensamt. Känner mig övergiven när jag inte har folk på min våglängd.
Behöver halvegentid, på nätet.
Behöver egentid.
Behöver djuren.

Ibland har jag haft jättestort behov av återhämtning ensam.
Ibland har jag haft massa kompisar och känt mig ensam för att vi inte var på samma våglängd.

Inte helt ensam jämt men tid för mig själv.
Tycker det kan vara skönt att ha lite folk i närheten (om det är låg ljudnivå och inget stök) men att jag sysslar med mitt. Kompisar på fritiden tyckte jag var roligt när jag var yngre men då upplevde jag livet ur ett mer känslomässigt perspektiv/livet kändes som ett spännande äventyr och jag analyserade inte sönder allting. Det var helt enkelt enklare att bara "leka" och vara sig själv. Det mesta var skoj.

Nu som vuxen är sånt så svårt, speciellt om man som jag inte gillar att babbla en massa eller vara i stökiga miljöer. Det är liksom svårt att hitta gemensamma saker att göra som fortfarande är kul.

Man kan inte lika lätt bara ringa och fråga om den andra vill leka när man är vuxen.
Vet att jag även blivit väldigt tråkig med åldern. Orkar inte skojprata eller chatta osv.

Simpan27 skrev:Hejsan

Själv gillar jag att vara ensam något som vissa som inte har AS har svårt att förstå. Jag har jobb kompisar fast inga vänner utanför jobbet. Hur känner ni som har AS eller atypisk autism, trivs ni med att vara ensamma?

Jobbigt när man ska "bli ihop" och så.

det är det bästa och sämsta.

Sex/knulla e skönt o så plus kramar, men sedan kommer hela handbollsplanen, man blir lätt vilsen.

Jag har behov av mycket egentid, men det beror mycket mera på att jag är "HSP"/"ESP"*) (självdiagnostiserat) än på att jag har AS.

*) HSP=: "High sensitive person"; ESP: "Extremely sensitive person"

geocache skrev:Jag har behov av mycket egentid, men det beror mycket mera på att jag är "HSP"/"ESP"*) (självdiagnostiserat) än på att jag har AS.

*) HSP=: "High sensitive person"; ESP: "Extremely sensitive person"

Handlar det om perception? För det ingår ju i ASD/AS men är inte ett kriterium som behövs för att få en diagnos liksom specialintressen.

slackern skrev:

geocache skrev:Jag har behov av mycket egentid, men det beror mycket mera på att jag är "HSP"/"ESP"*) (självdiagnostiserat) än på att jag har AS.

*) HSP=: "High sensitive person"; ESP: "Extremely sensitive person"

Handlar det om perception? För det ingår ju i ASD/AS men är inte ett kriterium som behövs för att få en diagnos liksom specialintressen.

Ja, i varje fall indirekt, genom att jag saknar de där "filtren" som gör att jag kan "sortera bort" olika intryck (ett extremfall var jag med om ett par dagar före jul förra året, då jag var till ett torg i en stad. Torget var fullt av julstressande människor, och jag mådde dåligt i själen i ett par timmar efter den upplevelsen).

geocache skrev:

slackern skrev:

geocache skrev:Jag har behov av mycket egentid, men det beror mycket mera på att jag är "HSP"/"ESP"*) (självdiagnostiserat) än på att jag har AS.

*) HSP=: "High sensitive person"; ESP: "Extremely sensitive person"

Handlar det om perception? För det ingår ju i ASD/AS men är inte ett kriterium som behövs för att få en diagnos liksom specialintressen.

Ja, i varje fall indirekt, genom att jag saknar de där "filtren" som gör att jag kan "sortera bort" olika intryck (ett extremfall var jag med om ett par dagar före jul förra året, då jag var till ett torg i en stad. Torget var fullt av julstressande människor, och jag mådde dåligt i själen i ett par timmar efter den upplevelsen).

Jo det kan jag förstå, jag lider nämligen också utav perceptuella intryck vilket jag tycker att psykologen fokuserade väldigt mycket på som genomförde min ASD/AS utredning.