antonius skrev:

Kidzi skrev:Det som jag gillar är när jag träffar människor som tänker fritt, är kreativa, är smarta, har kunskap, klurar på saker och har projekt.

Men dem brukar man tyvärr inte få behålla, utan man får dras med dem som knappt kan läsa och sköta sin hygien, morsans katt är smartare...

Jag har fått behålla flera men de bor i Stockholm!

Så glad att jag gjorde mig av med autistkompisen, hygienen var väl rätt OK men hon var verkligen stockdum. Hon kunde aldrig tillföra något. Jag borde brutit med henne redan när jag måste skriva ett arbete om sojabönan åt henne annars skulle hon hoppa ut från fönstret.

Kidzi skrev:

antonius skrev:

Kidzi skrev:Det som jag gillar är när jag träffar människor som tänker fritt, är kreativa, är smarta, har kunskap, klurar på saker och har projekt.

Men dem brukar man tyvärr inte få behålla, utan man får dras med dem som knappt kan läsa och sköta sin hygien, morsans katt är smartare...

Jag har fått behålla flera men de bor i Stockholm!

Så glad att jag gjorde mig av med autistkompisen, hygienen var väl rätt OK men hon var verkligen stockdum. Hon kunde aldrig tillföra något. Jag borde brutit med henne redan när jag måste skriva ett arbete om sojabönan åt henne annars skulle hon hoppa ut från fönstret.

Tänk om hen är här och läser vad du skriver. Om sojabönan!

Är trött men jag har säkert uppfattat detta riktigt nu:
En nedbruten sojaböna med hygglig hygien hotade att hoppa ut genom fönstret.

(Jag kan knappt läsa och skriva men doftar tvål).

Kidzi skrev:Jag älskar ibland att vara med folk. Men ibland är jag nästan helst ensam.

Det som jag gillar är när jag träffar människor som tänker fritt, är kreativa, är smarta, har kunskap, klurar på saker och har projekt.

Man dras med lite.

Yep, känner igen mig i det.

BellaBelle skrev:Tänk om hen är här och läser vad du skriver. Om sojabönan!

Försökte få henne att komma till forumet men hon sa att sånt är inget för henne att alla skriver saker till varandra.

Hon tyckte det verkade svårt att få någon på kroken under de omständigheterna, för hon ville bara ha 1-2 kompisar som inte fick ha andra kompisar. När jag umgicks med andra grät hon och sa att jag var en elak kompis som inte fattade hur hon led.

Jag visade henne två andra intressanta forum med, men hon vägrade gå med för hon tyckte att det skulle vara för svårt att skriva en fråga och få svar dagar efter. Hon ville ha svaret med en gång.

Var vi i samma chatt, chattade hon aldrig i rummet utan alltid i privat med någon som hon kidnappade och pratade hen i rummet med så började hon gråta.

Fördelen med de med lite enklare sinne är ju att de oftast är snäll iaf, men ofta föredrar man tillslut att vara alen när man fått städa muggen efter dem för femtielfta gången...

Kidzi skrev:

BellaBelle skrev:Tänk om hen är här och läser vad du skriver. Om sojabönan!

Försökte få henne att komma till forumet men hon sa att sånt är inget för henne att alla skriver saker till varandra.

Hon tyckte det verkade svårt att få någon på kroken under de omständigheterna, för hon ville bara ha 1-2 kompisar som inte fick ha andra kompisar. När jag umgicks med andra grät hon och sa att jag var en elak kompis som inte fattade hur hon led.

Jag visade henne två andra intressanta forum med, men hon vägrade gå med för hon tyckte att det skulle vara för svårt att skriva en fråga och få svar dagar efter. Hon ville ha svaret med en gång.

Var vi i samma chatt, chattade hon aldrig i rummet utan alltid i privat med någon som hon kidnappade och pratade hen i rummet med så började hon gråta.

Kom hit, Kidzi, så ska jag låsa in dig!

Ok, din kompis ska nog satsa på parförhållande istället. Där är svartsjuka av det slaget lite mer accepterat.

Men det var kanske hennes sätt att försöka vaccinera sig mot ensamhet.

BellaBelle skrev:Ok, din kompis ska nog satsa på parförhållande istället. Där är svartsjuka av det slaget lite mer accepterat.

Jag skulle tycka skitsynd om den killen. Han skulle få jobba medan hon låg hemma på soffan och kollade Youtube. Han skulle få laga mat med. Och aldrig bli tillfrågad hur han mådde eller hur hans dag var.

När hon gjorde mig illa och kostade mig mental smärta och pengar SMS:ade hon mig och sa att jag måste trösta henne för att jag hade blivit arg och besviken på henne. Jag sa att du kan ju inte SMS:a mig för stöd fattar du väl? Men hon sa att hon är mest ledsen så det min roll att trösta henne.

Tänk en sådan grej i ett förhållande. Hon kanske fixar så han blir sparkad från jobbet och då måste han sitta och trösta henne för det.

Kidzi skrev:

BellaBelle skrev:Ok, din kompis ska nog satsa på parförhållande istället. Där är svartsjuka av det slaget lite mer accepterat.

Jag skulle tycka skitsynd om den killen. Han skulle få jobba medan hon låg hemma på soffan och kollade Youtube. Han skulle få laga mat med. Och aldrig bli tillfrågad hur han mådde eller hur hans dag var.

När hon gjorde mig illa och kostade mig mental smärta och pengar SMS:ade hon mig och sa att jag måste trösta henne för att jag hade blivit arg och besviken på henne. Jag sa att du kan ju inte SMS:a mig för stöd fattar du väl? Men hon sa att hon är mest ledsen så det min roll att trösta henne.

Tänk en sådan grej i ett förhållande. Hon kanske fixar så han blir sparkad från jobbet och då måste han sitta och trösta henne för det.

Tja, finns desperata män. Också.

BellaBelle skrev:

Kidzi skrev:

BellaBelle skrev:Ok, din kompis ska nog satsa på parförhållande istället. Där är svartsjuka av det slaget lite mer accepterat.

Jag skulle tycka skitsynd om den killen. Han skulle få jobba medan hon låg hemma på soffan och kollade Youtube. Han skulle få laga mat med. Och aldrig bli tillfrågad hur han mådde eller hur hans dag var.

När hon gjorde mig illa och kostade mig mental smärta och pengar SMS:ade hon mig och sa att jag måste trösta henne för att jag hade blivit arg och besviken på henne. Jag sa att du kan ju inte SMS:a mig för stöd fattar du väl? Men hon sa att hon är mest ledsen så det min roll att trösta henne.

Tänk en sådan grej i ett förhållande. Hon kanske fixar så han blir sparkad från jobbet och då måste han sitta och trösta henne för det.

Tja, finns desperata män. Också.

Jag var så desperat som ung, finns många män för henne

Jag måste ha mina ensamma stunder större delen av dagen, men det är även viktigt att träffa folk några timmar per dag. Jag skulle aldrig klara av att vara sambo. Jag blir obekväm av att ens ha besök som övernattar. Vill inte heller ha något förhållande längre, men försöker vara social på min dagliga sysselsättning o när jag umgås med vänner, vilket i.o.f går väldigt bra, men ensamheten är det viktigaste.

Men är jag helt ensam i typ en vecka så börjar jag må sämre. Jag är helt enkelt introvert, eremit eller ensamvarg. Eller nä, det sista lät lite trist... Det är skoj att umgås med folk, o skulle tycka det var trist att sitta ensam en jul- eller nyårsafton.

Börjar sakna folk pga pandemin. Men också för att jag har noll energi så orkar inte träffa människor ute.

Jag gillar ensamheten men det är mer en lite ofrivillig livsstil vid det här laget. Normala människor får ångest om de är utan kompisar nån dag, bytt ut dag mot år så får du mig. Jag har nog en enorm naturlig motståndskraft till ensamhet, det påverkar mig väldigt lite i stunden. Men när det blir kroniskt och långsiktigt, det är då det blir problematiskt. Sen har jag alltid varit en person som tänker överdrivet mycket, finns ingen annan människa där så då argumenterar jag mig själv istället, så helt ensamt/tyst är det ändå inte.

jag älskar att vara ensam, och måste även mkt av all tid. men kanske en gång i veckan är det kul att ha sällskap

Jag gillar inte att vara ensam och får panik när jag är ensam i längre perioder. Det går bra att vara ensam i ungefär en månad sedan så klättrar jag på väggarna och måste träffa någon och hitta på något.

Jag är iofs extremt extrovert och troligtvis så gör min adhd diagnos att jag blir väldigt rastlös

Ibland vill jag gärna umgås och diskutera med folk (iaf genom att skriva) och kan tycka det är roligt, men jag blir väldigt utmattad väldigt fort och blir tvungen att stänga av allt och isolera mig själv i flera månader åt gången, sen börjar det om igen. Önskar att det var annorlunda, det förstör alla chanser till relationer, både med familjen och eventuella vänner.

Kidzi skrev:

BellaBelle skrev:Ok, din kompis ska nog satsa på parförhållande istället. Där är svartsjuka av det slaget lite mer accepterat.

Jag skulle tycka skitsynd om den killen. Han skulle få jobba medan hon låg hemma på soffan och kollade Youtube. Han skulle få laga mat med. Och aldrig bli tillfrågad hur han mådde eller hur hans dag var.

När hon gjorde mig illa och kostade mig mental smärta och pengar SMS:ade hon mig och sa att jag måste trösta henne för att jag hade blivit arg och besviken på henne. Jag sa att du kan ju inte SMS:a mig för stöd fattar du väl? Men hon sa att hon är mest ledsen så det min roll att trösta henne.

Tänk en sådan grej i ett förhållande. Hon kanske fixar så han blir sparkad från jobbet och då måste han sitta och trösta henne för det.

Så där har jag ibland också upplevt vissa, och har tom fått kommentarer varför jag inte tillåts träffa andra, det har tom varit så att en person jag lärde känna som barn undrade varför personen i fråga skulle ta över så mycket och inte tillåta mig att umgås med dem på tu man hand.
Har även varit fler som undrat liknande.
Kändes ibland som att andra relationer till folk jag kände jämt skulle komma i andra hand.

Självfallet hade man önskat sig fler bekanta och vänner men jag är inte sådan att jag inte respekterar folk och respekterar att de har ett annat liv vid sidan av mig, även om jag för egen del känner att det är synd för egen del att sitta ensam när jag inte känner för det så skulle jag aldrig visa eller agera på den känslan.
Jag har på senare år förstått att att jag inte behöver så många runt mig, det man har känt har varit på grund av att man känt sig pressad på något sätt, jämfört sig med andra utan att fundera på "vad behöver jag".

Bara sitta hemma med en sambo skulle man däremot spy på, tröttna på ett par månader.

När jag fick AS-diagnosen så var det år av tillvaro, när jag trivdes över att vara ensam.

Just nu träffar jag gärna folk. Behöver stöd.

För mig är svaret ja. Och nej. Jag gillar att jobba ensam och jag tycker att det är skönt att ha tid för mig själv. Men en av mina värsta mardrömmar är att vara ensam hela tiden. Jag behöver någon i mitt liv. Jag menar inte att hålla någon i handen hela tiden, men bara att veta att någon är i samma hus som jag eller i närheten hjälper mycket.

Jag fungerar bättre när jag har någon i mitt liv. Om jag är ensam hela tiden så förtvinar jag och blir sämre, en sämre person, en halv man.

@Skogkatt

Instämmer med dig. Ja och nej, för jag är dels en ensamvarg som hittar på saker själv , och trivs med det. Samt att jag ibland behöver träffa nån i mitt liv som ger lite innehåll i mina dagar.

Simpan27 skrev:Hur känner ni som har AS eller atypisk autism, trivs ni med att vara ensamma?

Jag trivs med att vara själv men jag tycker inte om att känna mig ensam. Som mitt liv ter sig just nu önskar jag att kunde orka engagera mig mer i andra människor och skapa nära relationer.
Men sedan jag brände ut mig är det som att mina begränsade sociala förmågor bara runnit av mig.

Jag hade ett serviceinriktat jobb där jag hade hela staden som arbetsfält vilket innebar att jag träffade många olika människor dagarna i ända. I backspegeln är det lätt att se att det blev för mycket exponering av människor. Det har lett till att jag blivit väldigt avståndstagande till människor generellt. Har känt att jag fått anpassa mig mycket och spela deras spel för att inte avvika från mängden. Men det har förutom utmattningsdepressionen nästan lett till att jag utplånat mig själv och tappat min självkänsla.

Behöver hitta rätt balans och umgås med människor mer på mina villkor. Har alltid rört mig mellan ytterligheter, antingen har jag knappt inte träffat en människa på hela dagen när jag jobbade natt till att nästan umgås med hela världen. När det blivit för mycket har jag krupit in i mitt skal och stannat där tills jag återfått energi och kraft att ta mig an livet igen.