För att mota eventuella missförstånd som jag vet brukar uppkomma: Jag har inte kategoriskt påstått att det saknas samband. Vad jag vill ha fram är att det inte är så enkelt som de flesta andra vill ha det till. Vi är inte en så enhetlig grupp som de flesta även bland oss själva tror och man kan inte säga något med anspråk på att gälla snart sagt var och en i en heterogen grupp utifrån vilka man själv råkar ha mött och hur man själv råkar ha tolkat dem, hur många experter som än också gör det misstaget; samband är inte detsamma som likhet, utan kan vara både positiva, negativa, manifestera sig olika under olika betingelser (som till exempel NPF-status), med mera; personlighetsstörningar är överhuvudtaget en helt annan kategori tillstånd än AS (och det blir inte bättre av att båda sorterna bara är provisoriskt definierade); och så vidare.

Vi behöver också känna till hur vanliga personlighetsstörningar är bland folk med respektive utan aspergerdiagnos, inklusive hur stort mörkertalet kan tänkas vara, för att inte alltsammans ska bli tyckande och spekulationer.

De flesta kriterier som finns för de olika personlighetsstörningarna är ju egentligen bara mer extrema former av personlighetsdrag som finns hos de flesta människor mer eller mindre. Det finns ju väldigt många personer som är självcentrerade utan att nå upp till kriterierna för narsissistisk personlighetsstörning. Sedan slänger man sig ofta med uttryck från psykiatrin i vardagligt tal och där har begrepp som narcissist, depression eller utbränd fått betydligt mildare betydelser, mycket beroende på att tidningar använt orden. Deprimerad används därför som synonym till nedstämd för att ta ett exempel.

Enligt en recension av en bok skriven av Nils Uddenberg: ”Själens schamaner. Personliga essäer om psykiatri” som publicerades i DN nyligen så kan det bli så att diagnosen narcissism (självupptagenhet, självförhärligande och en överdriven tro på sin egen förmåga) inte kommer att finnas med i den nya versionen av DSM-V p.g a. att narcissism kan ha blivit så vanligt förekommande. APA:s arbetsgrupp i frågan har lagt fram förslag om att narcissism som specifik sjukdomsdiagnos ska tas bort.

APA (American Psychiatric Association)

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/n ... -psykiatri

Narcissister njuter av att få uppmärksamhet. Seriemobbare uppvisar ofta ett beteende som överensstämmer med kriterier man använder sig av att för att diagnostisera narcissistisk personlighetsstörning. Dragen kännetecknas av ett genomgripande mönster av att vara storslagen och viktig och ett behov av att bli beundrad. Empati saknas. Narcissistiskt personlighetsstörda individer överskattar sina egna förmågor och förstorar sina kunskaper. Kan framstå som skrytsamma och krävande samtidigt som de underskattar och gör ner andras förmågor.

Wine skrev:Narcissister njuter av att få uppmärksamhet. Seriemobbare uppvisar ofta ett beteende som överensstämmer med kriterier man använder sig av att för att diagnostisera narcissistisk personlighetsstörning. Dragen kännetecknas av ett genomgripande mönster av att vara storslagen och viktig och ett behov av att bli beundrad. Empati saknas. Narcissistiskt personlighetsstörda individer överskattar sina egna förmågor och förstorar sina kunskaper. Kan framstå som skrytsamma och krävande samtidigt som de underskattar och gör ner andras förmågor.

Coolt tack för infon verkar stämma in ganska bra på ganska många personer?

Jag hörde att diagnosen eventuellt ska försvinna eftersom så många uppfyller kriterierna att det inte kan räknas som en avvikande personlighet...

Angelic Fruitcake skrev:Jag hörde att diagnosen eventuellt ska försvinna eftersom så många uppfyller kriterierna att det inte kan räknas som en avvikande personlighet...

[OT]
Det tycker jag låter konstigt. Varför slutar saker vara problem om "för många" har dem? Ungefär som när foglossning hos gravida slutade vara anledning till att vara sjukskriven. De som verkligen hade handikappande ont möttes av "reglerna är så här för att det är så vanligt".

De flesta personlighetsstörningsdiagnoser ställs väl om sättet att vara ställer till med tillräckliga problem för personen eller omgivningen för att anses vara en "störning"? Är omvärlden verkligen så bra på att hantera dessa människor med narcissistisk personlighetsstörning? Narcissisten själv är kanske ofta ointresserad av att få en diagnos eftersom det verkar röra sig om personer som har mycket svårt för att komma till självinsikt.

Med den där logiken kan det bli så att om tillräckligt många är alkoholister och/eller narkomaner så är inte det heller ett problem därför att det är så vanligt att det är att betrakta som ett normaltillstånd. De grupperna är inte heller direkt kända för att vilja ha hjälp förrän det blivit riktigt extremjävligt, om ens då. Kanske för att en biverkan vid överkonsumtion av droger är att man utvecklar ett narcissistiskt/självbedragande tänkande.[/OT]

Jag tänkte ungefär samma sak som wuwei.

Fattar inte heller glidningen mellan vanligt - normalt - friskt.

Kanske hela samhället är narcissistiskt nu. Majoriteten är alltid frisk? Eller "har man inga problem själv så behövs ingen diagnos".

Om narcissism (jag har bett ämnet avknoppat till egen tråd) reagerade jag som wuwei. Så självfallet också. Men man borde förstås ha lärt sig bättre än att än en gång bli chockad över med huru liten visdom världen styres.

Sedan är det klart man ska diskutera riskerna för att normalitet patologiseras. Men då ska det gärna problematiseras mer än vad som alltid brukas. En till aspekt därvidlag är, att är man de facto funktionshindrad i samhället här och nu, likgiltigt hur onödigt det borde vara, så kan man behöva hjälp, och så som samhället är uppbyggt här och nu, likgilitigt hur det borde vara uppbyggt, kan man i regel inte få den hjälpen utan certifikat och auktoriserad etikett. De som talar om den där patologiseringen känns ofta som lyxlirare som slipper själva leva i den verkligheten. Jag anar också stora klasskillnader där.

Sedan har vi också forskningens behov av modeller, vilket innefattar en fortlöpande utprovning av kategoriseringar och forskning utifrån dem — en sak som lekfolk brukar förbise. Fast hur sedan vetenskapens rön ska hanteras i resten av samhället är ju också en sak som kunde diskuteras mer.

slackern skrev:

Wine skrev:Narcissister njuter av att få uppmärksamhet. Seriemobbare uppvisar ofta ett beteende som överensstämmer med kriterier man använder sig av att för att diagnostisera narcissistisk personlighetsstörning. Dragen kännetecknas av ett genomgripande mönster av att vara storslagen och viktig och ett behov av att bli beundrad. Empati saknas. Narcissistiskt personlighetsstörda individer överskattar sina egna förmågor och förstorar sina kunskaper. Kan framstå som skrytsamma och krävande samtidigt som de underskattar och gör ner andras förmågor.

Coolt tack för infon verkar stämma in ganska bra på ganska många personer?

Stämmer jävligt bra in på många Aspergare. Det är ju autistiska egenskaper, narcissism. Eller om det är tvärt om.

Zombie skrev:Om narcissism (jag har bett ämnet avknoppat till egen tråd)

Varför det egentligen? Asmånga aspergare är ju supernarcissistiska och empati är i högsta grad aktuellt att diskuteras ihop med Aspergarnas narcissistiska drag. Tycker det hör hemma i den här tråden.

Det håller jag inte med om. Aspergare har alla möjliga personlighetsdrag, störda eller inte, precis som alla andra, sedan finns det säkert sådana de har mer eller mindre ofta än de flesta. Men narcissism är en personlighetsstörningsdiagnos och har i sig inte ett dugg med asperger att göra, inte ens den diagnostiska kategorin.

När Wine tog upp ämnet gjorde h@n det också ur den synvinkeln genom att berätta att DSM funderade på att avskaffa narcissismdiagnosen. Rätt upp och ner, som ett nytt ämne i sin egen rätt. Mycket riktigt har en diskussion börjat utspinna sig från den utgångspunkten, frikopplad från trådämnet.

Den här tråden, däremot, handlar om AS och mentaliseringsförmåga eller "empati" — således inte om narcissism mer än om något annat man kan sätta i relation till trådämnet. Och där kan ju var och en ha sina personliga käpphästar. Om en av dina är att narcissistisk personlighetsstörning är ett dominerande drag hos aspergare, som spelar stor roll för deras empatiska förmåga, så får väl du lägga ut texten om det på samma sätt som alla andra får. Narcissism i relation till trådämnet har ju diskuterats tidigare i tråden.

Zombie skrev:När Wine tog upp ämnet gjorde h@n det också ur den synvinkeln genom att berätta att DSM funderade på att avskaffa narcissismdiagnosen. Rätt upp och ner, som ett nytt ämne i sin egen rätt.

Nej, jag tog inte upp det av den synvinkeln att berätta att DSM funderade på att avskaffa narcissismdiagnosen eller rätt upp och ner som ett nytt ämne som du påstår. Det var ett inlägg som jag tyckte passade in i denna tråden annars hade jag väl i så fall själv startat en egen tråd om det var det jag ville. Du kan väl ändå inte uttala dig om vad MIN avsikt var? Förstår inte heller poängen med varför man ska knoppa av tråden till ett nytt ämne?

[meta-OT]

Okej, jag underförstod att jag naturligtvis beskrev som jag tyckte det såg ut. Väldigt svårt att veta hur ofta man ska påpeka en sådan sak, särskilt på ett aspergarställe. Gör man det för sällan blir man bokstavstolkad som att man talade för hela världen, gör man det för ofta blir man anklagad för att vara svårläst och peka ut självklarheter. Men att det är så det ser ut tycker jag fortfarande, och i vilket fall som helst har en diskussion börjat utspinna sig som jag knappast tror kan kallas annat än OT.

Men naturligtvis kan diverse meningar med det du skrev ha gått mig förbi. Du får gärna förtydliga.

[/meta-OT]

@ Zombie

Det var jag som tog upp det där med narcissismdiagnosens vara eller icke-vara. Själv tänker jag att om personen själv inte lider av det (och oftast är det kanske snarare omgivningen) bör man inte sätta diagnos om det inte rör sig om en avvikelse. Jag tycker homofober och rasister är problematiska men det betyder inte att det rör sig om patologi.

Personlighetsstörningar är ju en extrem variant av personlighet och inte heller något som botas (snarare hanteras) och om det inte längre kan räknas som extremt pga att en stor del av befolkningen uppfyller kriterierna då verkar det röra sig om en personlighetstyp och inte en störning.

Enligt min dator var det Wine nederst på sidan 2. Men strunt i exakt var tråden kunde delas, det jag bryr mig om är att slippa behöva hålla isär två olika tungviktiga diskussioner i samma tråd.

Ditt inlägg ovan tycker jag också berör frågan vad som är personlig dysfunktion och vad som är kulturmönster. Den finns det inget enkelt svar på; bland annat även för att det inte finns något som säger att inte en kultur kan uppmuntra vissa psykiatriska dysfunktioner eller själv bli något man kan kalla i psykiatrisk mening dysfunktionell på ett kollektivt plan. Eller, om man så vill, inget som säger att inte ett sådant synsätt skulle kunna vara mera fruktbart för mänskliga relationer och välgörande för kulturen än att bara acceptera ett visst, säg, påfallande narcissistiskt eller "psykopatiskt" kulturmönster. (Jag bortser just här här från hur man ska definiera "dysfunktionell" och nöjer mig med att hela skalan inte är lika grå.)

Den frågan är också politiskt explosiv, så det är väl bäst att jag redan här talar om att jag inte är ute efter något i riktning mot att spärra in oliktänkande på sinnessjukhus. Däremot kan jag väl kasta fram att jag på min lekmannanivå är övertygad om att aktiespelmissbruk och girighet hos redan rika följer samma mönster som andra missbruk av spel, droger och annat, aktiverar samma belöningssystem och så vidare och skulle kunna patologiseras precis som de, och att deras destruktiva verkningar också bör vara mer än tillräckligt väldokumenterade för det. Bara som ett litet exempel.

Hur som helst, även en såpass obekväm fråga vore det bra om den kunde diskuteras.

Moderator:

Den här diskussionen flyttades från den här tråden:

http://www.aspergerforum.se/as-empati-s ... tml#518037

Intressant tråd!
Känner till åtminstone en aspergare som är narcissist.
Har funderat på detta i många år innan jag visste att den personen har asperger.
Gissar på att man eventuellt kan utveckla en narcissistisk läggning p.g.a. en personlig oförmåga att kompensera för sina tillkortakommanden, både socialt och kunskapsmässigt. Nåt som rimligtvis försiggår även i mobbningssamanhang.

Däremot så tror jag ändå inte att man kan göra en direkt liknelse mellan t.ex. en tioårig NT och en fullvuxen AS. Motiven kan visserligen likna varandra, men medans vanliga barn oftast mognar och därmed slutar, kan man nog som AS eventuellt fastna i detta beteende och på så sätt rättfärdiga sitt beteende inför sig själv, (eftersom man beter sig illa kan till och med behovet av kompensation för detta öka behovet).
Förmågan att kompensera för sina tillkortakommanden kan nog sägas variera för alla människor.


Jag tror också att detta eventuella tillstånd inte ens kan kallas "äkta narcissism", då man kan vara narcissist utan att för den delen ha asperger, (eller vara skolgårdsmobbare).
I stället för att ta bort diagnosen borde man väl snarare skärpa diagnoskriterierna, om nu begreppet tunnats ut? Fullfjädrade narcissister är hemska att ha i närheten, även om man inte har en redan försvagad självkänsla.

(Då jag numer förstår att mycket av mina sociala färdigheter egentligen är en slags kopior av NT´s beteenden, så måste jag också erkänna att jag under en tid kopierade personen jag nämner i min inledning. Nåt som inte var så lyckat, men jag trodde att jag kopierade ett normalt beteende. Och idag så förstår jag att jag måste ge ett ganska splittrat intryck när jag ibland blandar olika inlärda sociala beteenden hej vilt.)

Jag hörde också att Narcissistisk personlighetsstörning eventuellt försvinner i DSM-V och istället kommer att klassas som ett personlighetsdrag.

Både ock tror jag...

lettan skrev:Både ock tror jag...

Svar på trådfrågan?

Det ska ju vara funktionshindrande på något sätt för att en person ska få diagnos, att bara vara självcentrerad eller att ha svårt att tänka sig in i andras situation eller att se saker ur andras perspektiv räcker inte för att få diagnosen Narcissistisk personlighetsstörning.

Som jag uppfattar det så är ju autistiska personer inte manipulativa eller har en grandios självbild, här beskrivs skillnader:

http://www.buzzle.com/editorials/12-11-2003-48500.asp

Narcissister njuter av att få uppmärksamhet. Seriemobbare uppvisar ofta ett beteende som överensstämmer med kriterier man använder sig av att för att diagnostisera narcissistisk personlighetsstörning. Dragen kännetecknas av ett genomgripande mönster av att vara storslagen och viktig och ett behov av att bli beundrad. Empati saknas. Narcissistiskt personlighetsstörda individer överskattar sina egna förmågor och förstorar sina kunskaper. Kan framstå som skrytsamma och krävande samtidigt som de underskattar och gör ner andras förmågor.

20 DRAG AV SJUKLIG NARCISSISTISK PERSONLIGHETSSTÖRNING

http://blogg.aftonbladet.se/psyk/2010/0 ... tsstorning

Ni som använder ordet självupptagen som ett symptom hos AS:are.
Jag skulle gärna förespråka att det oftare handlar om en benägenhet i att vara självförsjunken (i sin egen värld). Självupptagna människor är så väldigt mer uppmärksamhetssökande (vilket också vissa personer med Asperger är). Men Aspies är generellt mer inne i sig själva, i sin egen bubbla.