Peter skrev:Jag tackar er bägge för att ha deltagit i tråden.

Varsågod och ta du och grunna på om att ta med den här trådens alla inlägg till en läkare för att ta dig vidare. Läkartid kan du beställa på måndag så två månader behöver det inte dröja.

Lycka till!

Aspkvinna skrev:

Peter skrev:Jag tackar er bägge för att ha deltagit i tråden.

Varsågod och ta du och grunna på om att ta med den här trådens alla inlägg till en läkare för att ta dig vidare. Läkartid kan du beställa på måndag så två månader behöver det inte dröja.

Lycka till!

Har du varit i kontakt med öppenvården? Jag har redan kontakt med dem. Det var med den utgångspunkten jag bedömde två månader. Annars hade det varit frågan om längre tid, åtminstone där jag bor. Bara att få ett första möte tog två månader och till nästa dröjde det ytterligare en månad. Jag skall dessutom få dem att skriva ut sådant som kan ge en effekt och det blir det svåra, för varje läkare verkar börja från scratch, vilket per definition innebär SSRI-preparat. Två månader är nog väl optimistiskt. Läkaren uttryckte också visst problem med att jag faktiskt inte verkar deprimerad, så det var inte riktigt klart vad han skulle vara beredd att skriva ut.

Peter skrev:

Aspkvinna skrev:

Peter skrev:Jag tackar er bägge för att ha deltagit i tråden.

Varsågod och ta du och grunna på om att ta med den här trådens alla inlägg till en läkare för att ta dig vidare. Läkartid kan du beställa på måndag så två månader behöver det inte dröja.

Lycka till!

Har du varit i kontakt med öppenvården? Jag har redan kontakt med dem. Det var med den utgångspunkten jag bedömde två månader. Annars hade det varit frågan om längre tid, åtminstone där jag bor. Bara att få ett första möte tog två månader och till nästa dröjde det ytterligare en månad. Jag skall dessutom få dem att skriva ut sådant som kan ge en effekt och det blir det svåra, för varje läkare verkar börja från scratch, vilket per definition innebär SSRI-preparat. Två månader är nog väl optimistiskt. Läkaren uttryckte också visst problem med att jag faktiskt inte verkar deprimerad, så det var inte riktigt klart vad han skulle vara beredd att skriva ut.

Määä... Om du ber om en tid och får en tid och säger Jag har svåra igångsättningssvårigheter och annat som kan associeras till ADHD-liknande problematik. (Jag har inte diagnosen men jag vill tro att det beror på en missbedömning kanske du inte ska säga, om du inte vill ta risken att låta lite rättshaveristisk, jag tror man lätt försvarar andra inom kåren...)

Så fortsätter du med Jag tror att om jag ska ta antidepressiva så skulle jag vara mer hjälpt av Voxra (bupropion) som är verksamt på dopamin och noradrenalin, än av preparat som är verksamt på serotonin (även om vissa hjälper mot fel med andra signalsubstanser, jag vet), men jag är inte proffs, så vad du tror du?

Tror du de AVFÄRDAR det rätt av? Det är INTE min bild av vården, även om jag inte tycker den är toppen heller och beklagar att bara få se läkaren en gång i månaden och inte kunna få prat-tid mer än var sjätte vecka (så jag avstod).


Du kanske inte varit tydlig med hur du mår när du varit där? De kan ju inte läsa i ditt huvud...

Vill du ha sällskap till läkaren? Vill du ha nån som ringer åt dig? Det går säkert att ordna här!

Peter skrev:Har du varit i kontakt med öppenvården? Jag har redan kontakt med dem. Det var med den utgångspunkten jag bedömde två månader. Annars hade det varit frågan om längre tid, åtminstone där jag bor. Bara att få ett första möte tog två månader och till nästa dröjde det ytterligare en månad. Jag skall dessutom få dem att skriva ut sådant som kan ge en effekt och det blir det svåra, för varje läkare verkar börja från scratch, vilket per definition innebär SSRI-preparat. Två månader är nog väl optimistiskt. Läkaren uttryckte också visst problem med att jag faktiskt inte verkar deprimerad, så det var inte riktigt klart vad han skulle vara beredd att skriva ut.

Det ser ut som du har kontakterna men jag tycker att vår konversation här idag visar mycket bra i sak och ord kanske som något blir svårt att få till på en halvtimmes besök.

Ja, under hösten har jag hjälpt min väninna efter en svår tid som nu går hon varje dag för att klara detta steg av den totala behandlingen för att återkomma till ett fungerande liv.

Ibland är man tvungen att säga jag behöver det här nu och inte bara avvakta med att ta det man får.

alfapetsmamma skrev:

Peter skrev:

Aspkvinna skrev:[quote="Peter"]Jag tackar er bägge för att ha deltagit i tråden.

Varsågod och ta du och grunna på om att ta med den här trådens alla inlägg till en läkare för att ta dig vidare. Läkartid kan du beställa på måndag så två månader behöver det inte dröja.

Lycka till!

Har du varit i kontakt med öppenvården? Jag har redan kontakt med dem. Det var med den utgångspunkten jag bedömde två månader. Annars hade det varit frågan om längre tid, åtminstone där jag bor. Bara att få ett första möte tog två månader och till nästa dröjde det ytterligare en månad. Jag skall dessutom få dem att skriva ut sådant som kan ge en effekt och det blir det svåra, för varje läkare verkar börja från scratch, vilket per definition innebär SSRI-preparat. Två månader är nog väl optimistiskt. Läkaren uttryckte också visst problem med att jag faktiskt inte verkar deprimerad, så det var inte riktigt klart vad han skulle vara beredd att skriva ut.

Määä... Om du ber om en tid och får en tid och säger Jag har svåra igångsättningssvårigheter och annat som kan associeras till ADHD-liknande problematik. Jag tror jag skulle vara mer hjälpt av Voxra (bupropion) som är verksamt på dopamin och noradrenalin, än av preparat som är verksamt på serotonin (även om vissa hjälper mot fel med andra signalsubstanser, jag vet), tror du de AVFÄRDAR det rätt av?

Det är INTE min bild av vården, även om jag inte tycker den är toppen heller och beklagar att bara få se läkaren en gång i månaden och inte kunna få prat-tid mer än var sjätte vecka (så jag avstod). Vill du ha sällskap till läkaren? Vill du ha nån som ringer åt dig? Det går säkert att ordna här![/quote]

Du har rätt. Kanske går det.

Jag har lite dåliga erfarenheter av psykiatriker. Jag har träffat fyra. Endast en gick inte alls att prata med. Jag träffade honom tre gånger och vi skällde ut varandra efter noter varje gång.

En annan hade ingen tid och var beredd att skriva ut en medicin till mig snabbt och träffade mig sen aldrig igen. Hon ville inte skriva ut den jag föreslog utan föreslog en annan som hon presenterade som likvärdig (vilket den inte var), men jag visste inte tillräckligt om medicinerna och min problematik vid det tillfället att jag hade någon anledning att ifrågasätta.

En tredje var kvinnan som jag föreslog strattera för, men som påstod att hon inte fick skriva ut den utan ADHD-diagnos. Hon visste otroligt lite om neuropsykiatrisk problematik och ifrågasatte allt som jag kopplade samman med sådan, så hon var inte någon jag önskade fortsatt kontakt med då utredningen satte igång.

Den jag inte nämnt var den förste jag träffade och hos vilken jag prövade 4 SSRI-preparat med dåliga effekter och dåligt resultat. Jag visste inte heller då tillräckligt mycket för att föreslå eller ifrågasätta, men efter fyra misslyckade försök var mitt tålamod slut för den gången och jag sökte hjälp annorstädes.

Den jag träffar nu har jag bara träffat en gång och är den första jag träffar efter det jag fått diagnos. Han verkar mycket väl kunna vara en som lyssnar och kan förstå, men jag hyser vissa tvivel efter gamla erfarenheter. Det är också så att det tar lång tid mellan besöken, så precis som med utredningen är det något som kanske ger en effekt i slutändan, men som jag inte kan sitta och vänta och hoppas på direkt. Blir det bra, blir det bra, men det är då det.

Tackar för erbjudandet om hjälp, men ironiskt nog är just hjälpsökande kanske det sista jag har problem med. Det är allt annat som tar emot... Jag har otroligt mycket lättare att ringa en psykiatriker och fråga om tid än jag har att ringa en kompis jag känt i 25 år, så just det är inte något som jag behöver akut hjälp med.

Nu behöver jag skriva ett mejl till min C-uppsats-handledare och försöka förklara varför jag på två dagar inte klarade av att göra en entimmes-litteratursökning på web science... Det är den uppgiften och skammen över misslyckandet med den som fått frustrationen att koka över just idag... Alla handledare/handikappsamordnare/studievägledare och så vidare på universitetet som jag någonsin haft (och det är ett antal) har fått erfara sådana saker jämt och ständigt från min sida och jag skäms nästan ännu mer över det faktum att de nästan utan undantag ändå fortsätter att tro på mig...

Nåväl...

Då tycker jag att du ska försöka att se nästa samtal till läkaren som det första samtal du nånsin haft med vården. Lättare sagt än gjort, jag vet, men jag får göra så jämt, för annars skulle jag kollapsa av alla jobbiga möten med barnens skolor, BUP, soc, länsrätten, behandlingshem och så vidare. Så det går, även om det är svårt och olika svårt för olika människor (det tar jag inte ifrån nån).

Försök att ta fram den adhd-iga glömskan och taskiga tidsuppfattningen här, den kan komma bra till pass. Vaddå psyk, jag har aldrig varit på psyk, det här är mitt första skälvande försök...

Så läser du på lite om medicin, eller frågar Docfrasse eller nån som är haj på sånt. Och så säger du till läkaren att vanliga SSRI har du testat men det funkade dåligt. Nu har du hört talas om nåt som kanske skulle kunna jada jada, om du nu tycker det låter bra när du läst.

Och så borde du tala med den som är ansvarig för bokstavsfolk och anpassningar som kan göras för dem på Universitetet eller högskolan där du går.

Tycker jag. Lycka till nu!!

alfapetsmamma skrev:Och så borde du tala med den som är ansvarig för bokstavsfolk och anpassningar som kan göras för dem på Universitetet eller högskolan där du går.

Tycker jag. Lycka till nu!!

Tack!

Been there, done that. Har varit i kontakt med tre med olika resultat. De kan i grunden inte göra något annat än att försöka skaffa mentor. På ena stället har de inte lyckats hitta någon. På det andra har jag fått en med vars hjälp jag är på väg att göra ett ex-jobb, men jag är fortfarande tveksam till om jag kommer klara av att genomföra det. Jag försöker verkligen slänga ut alla tentakler jag har och jag har gjort så i 12 år, men det är lätt att tappa hoppet efter tillräckligt många dåliga erfarenheter. Men visst, jag fortsätter ju prova eftersom jag inte har något bättre alternativ. Tjurskalligheten är vad jag har att tillgå

Peter skrev:

alfapetsmamma skrev:Och så borde du tala med den som är ansvarig för bokstavsfolk och anpassningar som kan göras för dem på Universitetet eller högskolan där du går.

Tycker jag. Lycka till nu!!

Tack!

Been there, done that. Har varit i kontakt med tre med olika resultat. De kan i grunden inte göra något annat än att försöka skaffa mentor. På ena stället har de inte lyckats hitta någon. På det andra har jag fått en med vars hjälp jag är på väg att göra ett ex-jobb, men jag är fortfarande tveksam till om jag kommer klara av att genomföra det. Jag försöker verkligen slänga ut alla tentakler jag har och jag har gjort så i 12 år, men det är lätt att tappa hoppet efter tillräckligt många dåliga erfarenheter. Men visst, jag fortsätter ju prova eftersom jag inte har något bättre alternativ. Tjurskalligheten är vad jag har att tillgå

Aha, du hade redan varit i kontakt med dem.. okej. Jag trodde du kunde få extra tid till tentor och få sitta ensam när du skriver och sånt, det är vad jag hade velat ha, om jag hade vetat att jag hade diagnostiserbara egenheter när jag var kvar på Uni.

Och så du, utan att vilja vara klämkäck och Törnblommig. Om du MATAR dig själv med Vill inte. Kan inte. Orkar inte så är det allt annat än märkligt att du fastnar där mer än nödvändigt. Faktiskt.

alfapetsmamma skrev:
Aha, du hade redan varit i kontakt med dem.. okej. Jag trodde du kunde få extra tid till tentor och få sitta ensam när du skriver och sånt, det är vad jag hade velat ha, om jag hade vetat att jag hade diagnostiserbara egenheter när jag var kvar på Uni.

Jo, det lär gå att få. Har aldrig varit något jag skulle haft nytta av. Mitt problem har varit före tentorna, inte under, samt uppsatser, inlämningsuppgifter och så vidare.

Och så du, utan att vilja vara klämkäck och Törnblommig. Om du MATAR dig själv med Vill inte. Kan inte. Orkar inte så är det allt annat än märkligt att du fastnar där mer än nödvändigt. Faktiskt.

För allas bästa tror jag vi lämnar den frågan därhän...

Peter skrev:

alfapetsmamma skrev:

Och så du, utan att vilja vara klämkäck och Törnblommig. Om du MATAR dig själv med Vill inte. Kan inte. Orkar inte så är det allt annat än märkligt att du fastnar där mer än nödvändigt. Faktiskt.

För allas bästa tror jag vi lämnar den frågan därhän...

Jojo, det kan vara nog så provocerande som attityd, att det spelar roll vad man tänker och vad man matar sig själv med, eftersom det rullar tillbaks bollen till en själv, men icke desto mindre tog DU upp ett problem du har och verkade vilja ha andras åsikter om saken. Det här är en av mina åsikter. Den delas av andra som lever bra på att lära ut detsamma, istället för att sitta och jamsa med det på internetforum...

Bra exempel på bra såna produkter är

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127026833

och

http://www.adlibris.com/se/product.aspx ... 026825&r=1

Däremot gillar jag inte Törnblomskans böcker, som sagt...