Anne på Grönkulla (föredrag i Uppsala ikväll)
5 inlägg
• Sida 1 av 1
Anne på Grönkulla (föredrag i Uppsala ikväll)
Finns det någon som liksom jag älskade Anne på Grönkulla? Jag tänker gå och lyssna på ett föredrag om den (första och bästa boken i serien) kl 19:
BrantingsbiblioteketOns 13/10 19.00 Anne på Grönkulla 100 år i Sverige
Åsa Warnqvist berättar om sin forskning om Lucy Maud Montgomerys framgångar i Sverige, framför allt med romanen "Anne på Grönkulla"
Ja, det var mycket intressant tyckte jag.
Anne of Green Gables kom ut 1908, och redan 1909 översattes den till svenska. Sedan dess har boken funnit i tryck i 100 år i Sverige. Tyvärr har den givits ut i oavkortad översättning. Montgomery hade aldrig menat att den skulle vara (enbart) en ungdomsbok, men här gavs den ut som sådan. Översättaren Karin Jensen förkortade, bytte ut citat (mot sådana som trodde vara mer bekanta för svenska ungdomar) etc. Och förlaget har aldrig brytt sig om att ge ut en fullständig utgåva, trots att de måste ha tjänat mycket på en sådan långsäljare. Nu är ju också författaren själv mer känd.
Åsa Wärnqusit trodde inte på att Montgomery begått självmord, trots att hennes egen familj tydligen trodde det. (Står om det här: http://www.aspergerforum.se/post367174.html#367174)
Det finns en sista del av Anne på Grönkulla-serien, som aldrig givits ut på svenska och först i år helt oavkortad på engelska: [WikiEng]The Blythes Are Quoted[/WikiEng]
Montgomery skickade in manus på denna sista del till förlaget strax före sin död, men den blev aldrig utgiven då. Troligen för att den var för annorlunda mot de tidigare böckerna i serien: mer experimentellt, med flera dikter och mörkare i tonen med otrohet, hämnd, mord, förtvivlan och bitterhet.
Anne of Green Gables kom ut 1908, och redan 1909 översattes den till svenska. Sedan dess har boken funnit i tryck i 100 år i Sverige. Tyvärr har den givits ut i oavkortad översättning. Montgomery hade aldrig menat att den skulle vara (enbart) en ungdomsbok, men här gavs den ut som sådan. Översättaren Karin Jensen förkortade, bytte ut citat (mot sådana som trodde vara mer bekanta för svenska ungdomar) etc. Och förlaget har aldrig brytt sig om att ge ut en fullständig utgåva, trots att de måste ha tjänat mycket på en sådan långsäljare. Nu är ju också författaren själv mer känd.
Åsa Wärnqusit trodde inte på att Montgomery begått självmord, trots att hennes egen familj tydligen trodde det. (Står om det här: http://www.aspergerforum.se/post367174.html#367174)
Det finns en sista del av Anne på Grönkulla-serien, som aldrig givits ut på svenska och först i år helt oavkortad på engelska: [WikiEng]The Blythes Are Quoted[/WikiEng]
Montgomery skickade in manus på denna sista del till förlaget strax före sin död, men den blev aldrig utgiven då. Troligen för att den var för annorlunda mot de tidigare böckerna i serien: mer experimentellt, med flera dikter och mörkare i tonen med otrohet, hämnd, mord, förtvivlan och bitterhet.
Re: Anne på Grönkulla (föredrag i Uppsala ikväll)
Alien skrev:Finns det någon som liksom jag älskade Anne på Grönkulla?
Ja, jag!
Brukar fortfarande läsa om alla böckerna då och då, dvs. de som jag fortfarande har kvar i Anne -serien, vilket ifs. just nu endast består av två stycken sedan resten helt mystiskt försvann i en flytt.
Försöker få tag på alla böckerna igen, egentligen helst på finska samt de äldre utgåvorna lika dem som jag hade efter min mamma.
Men de är rätt eftertraktade och priset brukar ligga över det jag har råd med de gånger jag hittat böckerna på antikvariat (i Finland).
"The Blythes Are Quoted" måste jag få tag på.
Varför trodde inte den här Åsa Warnqvist att L.M. Montgomery begick självmord? Hade hon fått fram andra uppgifter?
Tyvärr hann vi inte ställa så många frågor, innan tiden var ute, så jag vet inte varför hon inte trodde det.
Men tydligen hade Montgomery varit sjuk en tid innan hon dog och gått ner mycket i vikt. Hon kan ha tagit en överdos av misstag.
Det lustiga var att ÅW själv inte fastnat för just Anne på Grönkulla som ung utan för Emilyböckerna. Dem läste jag också och tyckte om, men de är mörkare i tonen än Anne-böckerna.
Många som läst och älskat Anne-böckerna blev inspirerade att skriva och/el bli lärarinnor.
Men tydligen hade Montgomery varit sjuk en tid innan hon dog och gått ner mycket i vikt. Hon kan ha tagit en överdos av misstag.
Det lustiga var att ÅW själv inte fastnat för just Anne på Grönkulla som ung utan för Emilyböckerna. Dem läste jag också och tyckte om, men de är mörkare i tonen än Anne-böckerna.
Många som läst och älskat Anne-böckerna blev inspirerade att skriva och/el bli lärarinnor.