underjord skrev:Jag är sådan att jag startar upp nya projekt hela tiden. Jag har många gamla projekt liggande som antagligen aldrig blir klara. Det kan ibland kännas som ett handikapp. Jag måste vara riktigt jäkla intresserad om jag ska kunna slutföra ett projekt (eller ens påbörja det) (jag är absolut inte lat). Om jag verkligen måste slutföra ett projekt (oftast på jobbet) som jag bara är måttligt intresserad av kan det ta rätt mycket extra tid. Ibland lyckas jag uppslukas totalt av ett projekt och då jobbar jag på tills det är klart (jag har fått höra att jag då är väldigt snabb).

Precis som mig! Projekt för det mesta. När jag inte har projekt eller när jag inser att jag inte kommer slutföra projekten blir jag deppig. Dock är alla projekten rent privat.

Det flesta av mina projekt är också privata, vilket fungerar bäst, för då gör jag ju sådant som jag verkligen gillar. Jag har dock påbörjat flera projekt som jag verkligen varit intresserad av, men kanske mer intresserad av slutresultatet än att ta mig dit (till exempel satte jag mig en gång före att lära mig läsa och skriva hieroglyfer, men jag tröttnade tyvärr efter ett tag, eftersom jag antagligen var mer intresserad av att kunna hieroglyfer än att lära mig dem) och som därför aldrig avslutats.

Ord och att skriva dem är nog (och har alltid varit) mitt främsta specialintresse och det tröttnar jag aldrig på. Det använder jag mig av just nu i mitt pågående datorspelsprojekt där story-skrivandet är en viktig ingrediens.

Det är jobbprojekten jag brukar ha störst problem med att uppamma intresse för. När jag är intresserad går det väldigt fort. Om jag inte är intresserad går det väldigt trögt och ibland inte alls. Ingen blir lidande, eftersom jag gör sådant som inte skulle bli gjort alls om inte jag fanns. De verktyg jag utvecklar är bonus-verktyg som uppskattas och underlättar, men inte krävs för att andras arbetsuppgifter ska bli utförda. Det varierar också hur mycket jag har att göra och jag jobbar bara halvtid, så jag får ofta lite tid över till privata projekt om jag inte är för trött vill säga.

Heter det förresten "sätta sig för att" eller "sätta sig före att"?

underjord skrev:Det flesta av mina projekt är också privata, vilket fungerar bäst, för då gör jag ju sådant som jag verkligen gillar. Jag har dock påbörjat flera projekt som jag verkligen varit intresserad av, men kanske mer intresserad av slutresultatet än att ta mig dit (till exempel satte jag mig en gång före att lära mig läsa och skriva hieroglyfer, men jag tröttnade tyvärr efter ett tag, eftersom jag antagligen var mer intresserad av att kunna hieroglyfer än att lära mig dem) och som därför aldrig avslutats.

Samma här. Jag väntar på att man ska kunna ladda ner språk mm direkt i hjärnan och inte behöva traggla in allting. Märker också att det stämmer att man har lättare att plugga ju yngre man är, vilket är frustrerande eftersom det är först nu som man riktigt fattar vad man lär sig och kan vara med i processen på ett mer medvetet sätt, samt knyta ny kunskap till existerande och skapa sig en helhetsbil. I skolan så var det bara att mata in kunskap lite huller om buller utan nån överblick alls över hur allting hänger ihop.

Det är jobbprojekten jag brukar ha störst problem med att uppamma intresse för. När jag är intresserad går det väldigt fort. Om jag inte är intresserad går det väldigt trögt och ibland inte alls.

Känner så väl igen mig i din beskrivning.

Heter det förresten "sätta sig för att" eller "sätta sig före att"?

Det första. Man "sätter sig för att äta" t ex.

"Före att" finns inget som heter. Om man särskilt vill markera att man inte äter på stående fot så säger man att "man sätter sig innan man börjar äta."

Inger skrev:

Heter det förresten "sätta sig för att" eller "sätta sig före att"?

Det första. Man "sätter sig för att äta" t ex.

"Före att" finns inget som heter. Om man särskilt vill markera att man inte äter på stående fot så säger man att "man sätter sig innan man börjar äta."

Jo, det vet jag ju, men jag tänkte mer i betydelsen "bestämma sig för att", men du har nog rätt hur som helst. Google ger 9400 träffar på ettan, men bara tre på tvåan. Dock fick jag för mig att jag hört uttrycket "att sätta sig före att" i betydelsen "att bestämma sig för att", men jag har kanske verkligen fått för mig det eller så tänker jag på något annat uttryck.

Om du har sett det så är det någon som inte kan svenska som kanske försökt översätta från engelska "sit before eating" eller "decide before doing". Om man inte riktigt förstår skillnaden så kanske översätter before med "före" (vilket är felaktigt) istället för att använda det korrekta ordet "innan."

Jag har ADD också.

Nu såg jag att jag nog läste/tolkade fel förut.

"Sätta sig före" tror jag är acceptabel men lite omodern variant av "föresats" (= att besluta sig för något och sen försöka hålla det) - vilket förstås är något helt annat än att sätta sig på en stol innan man gör nånting.

Jag har - utöver Asperger - epilepsi, ADHD, är bipolär och genomgår utredning för glutenintolerans.

Inger skrev:Nu såg jag att jag nog läste/tolkade fel förut.

"Sätta sig före" tror jag är acceptabel men lite omodern variant av "föresats" (= att besluta sig för något och sen försöka hålla det) - vilket förstås är något helt annat än att sätta sig på en stol innan man gör nånting.

Hej Inger! Orden är rätt.. Du har bara rört ihop dem lite.. Det heter "föresätta sig". (är inte helt säker dock på att din variant inte kan vara ett ålderdomligt uttryck.)

Just det var rätta ordet, ja! Och jag tror också på det där med det ålderdomliga; det var det jag menade med "omodern."

Kanske någon av forumets många språkexperter vet besked?

Jag hittade uttrycket i SAOB (uppslagsord = "sätta"):

IV.6.c)
BRUK: (numera mindre br.)
föresätta sig (se föresätta , v. 1 6 ), sätta sig för (se sätta för 5 ); förr äv. utan (framträdande) bibet. av föresats: bestämma sig för (ngt l. att osv.), äv.: ha för avsikt, ärna; förr äv. i uttr. sätta sig ngt före.

* Haffuom vj . . satt oss före at vj med ingen man vilie örlig fööra huar vj thet för vthen vara kunne. G1R 1: 250 (1524).

* Hertig Erich hafver mäd syn kere här faders . . samtyckie och bevillingh satt sig then engelske rese före. RA I. 1: 702 (1560).

* Förmedelst några förnäm (m) e fremmandes ankomst här på orthen, som haf (w) a i dag sat sig före att wara här i Prestagården (var K. hindrad att infinna sig hos prosten). VDAkt. 1689, nr 513. N

* är en mor en gång satt sig före att afvänja sitt dibarn, bör hon sedan ej lägga det till bröstet att dia på nytt. WIGSTRÖM Folkd. 2: 278 (1881).

* SvHandordb. (1966).

Jo, det verkar som att det är ett ålderdomligt uttryck som knappast används längre, förutom av åldermän som jag...

När jag är hemma drar jag alltid för gardinerna för att kunna koncentrera mig. Fönster erbjuder så många intressanta saker att titta på...

disluxi hur de nu stavas.. å asp å adhd

Adde skrev:

underjord skrev:Jag är sådan att jag startar upp nya projekt hela tiden. Jag har många gamla projekt liggande som antagligen aldrig blir klara. Det kan ibland kännas som ett handikapp. Jag måste vara riktigt jäkla intresserad om jag ska kunna slutföra ett projekt (eller ens påbörja det) (jag är absolut inte lat). Om jag verkligen måste slutföra ett projekt (oftast på jobbet) som jag bara är måttligt intresserad av kan det ta rätt mycket extra tid. Ibland lyckas jag uppslukas totalt av ett projekt och då jobbar jag på tills det är klart (jag har fått höra att jag då är väldigt snabb).

Precis som mig! Projekt för det mesta. När jag inte har projekt eller när jag inser att jag inte kommer slutföra projekten blir jag deppig. Dock är alla projekten rent privat.

En till här !

Har haft så många projekt som aldrig blivit klara att jag nu lärt mig
veta på ett ungefär om ett projekt har hög eller låg chans att bli klart och ge tillräcklig utdelning för att det ska vara värt det.

Spolar lixom fram tiden och ser om det verkligen kommer vara så intressant att jag inte tröttnar. När jag väl börjat tröttna går det inte att hejda, då är det tack och hej för EVIGT i 9 fall av 10 typ

Så även om jag blir jätte intresserad av något så hejdar jag mig om det är ett sådant projekt som har låg chans.
För jag orkar inte med ett oklart projekt till allså. Blir så besviken och det känns så bortkastat (även fast man säkert lärt sig endel nyttigt påvägen).

Sessan skrev:disluxi hur de nu stavas.. å asp å adhd

Menar du dyslexi?

Grav hörselskada sedan födseln.

Jag misstänker lite att hörselskadan kan ha "maskerat" ev neurologiska drag - folk utanför hörsel/dövvärlden har felaktigt tillskrivit en del av beteendena som relaterade till hörselproblematiken.

Sen är jag inte något typexempel på nån AS-diagnos heller, utan jag landade i gråzonen.. inte tillräckligt många poäng för att kunna sätta diagnos. Men tillräckligt många för att de inte definitivt kunde säga att det inte var ngt.

en högerarm + högerhand som inte är som den ska pga att nerver, blodkärl och muskler hakade upp sej i ett extra revben som jag hade uppe i axeln. det blev bortopererat när jag var 14, men min högerarm + högerhand kommer aldrig att bli som vänster sida.

Jag har ADD och TS.

Jag har inget mer diagnostiserat, men har väl vissa drag av social fobi i det här med framför allt bussåkande (se den tråden).

Har inga andra funktionshinder eller diagnoser för den delen tack o. lov men ett svagt svagt ADHDdrag som gör att jag i vissa situationer har lite svårt med impulskontrollen o. blir lite för ivrig.

Jag svarade Nej, men jag kan ju ha alla möjliga odiagnostiserade funktionshinder, t ex ADD och OCD.

Sen är jag starkt närsynt också, men det är så pass många som är närsynta att jag inte tänker på det som ett handikapp. Tänker mest på det när man ska vifta till bussen att man vill med och inte ser vilken buss det är förrän den är riktigt nära. Viftar man då så åker bussen en bit innan den kan stanna (och bussföraren blir väl irriterad för att man markerar så sent). Viftar man innan man ser klart, så är det risk för att man viftar på fel buss så den för stanna i onödan och man får be om ursäkt för att man lurat föraren (ännu värre alternativ).

Eller när jag ska läsa karta och kollar skyltar och avtagsvägar och ser vad det står alldeles för sent och maken svär åt mig.

ADHD-diagnos utöver aspergern. Jag är "inte av de värsta" med varesig aspergern elelr adhd:n sa utredningspsykologen. (Impulsiv är jag och varierande humör, koncentrationssvårigheter, distraherbar, "lever helt i sin egen värld" typ dagdrömmer och så... "stänge av", haf frånvaroattacker mm).

I övrigt har jag:
* Återkommande "depressioner", "depressiv problematik i grunden" (väntar på bipolärutredning).
* "Svår ångest" (haft panikångest värre förr än nu)
* "Skinpicking" (antar det är nån form av tvång eller nått, det tar iallafall ett par timmar per dag minst, 13 timmar i sträck är det mesta jag är medveten om tiden på. Utan avbrott, altså, hamnar i trance ungefär...)
* "psykotiska symtom", "hallucinationer", "om inte psykotisk så åtminstone psykosnära"
* "Självskadebeteende" ("skurit sig ganska mycket bilateralt på underarmar")
* inte-fan-vet-jag litet-av-varje... "Du är ett intressant fall" som psykologen sa, låter lite oroväckande...

Sessan skrev:disluxi hur de nu stavas.. å asp å adhd

Dyslexi stavas det. Ursäkta pekpinnen men jag har AS.

Jag håller oftast käfften ifall det inte finns något vettigt att säga, speciellt i stora folksamlingar. Det kallas säkert något.