En av de bästa filmer jag sett!!

Anna Odell är mästerlig när hon bestämmer sig för att ta tjuren vid hornen.

"Hierarki" sa hon. "Hackordning" sa jag om samma sak.

Hennes rollperson är underbart modig (eller bara underbart orädd) när hon talar helt öppet och sakligt om hur det faktiskt var. Och de tilltalade sedvanligt fega som fortsätter att se henne som problemet fast de är vuxna och skyller på att de var barn då! Hela festen förstörd... Men av vem?

Det här konstverket är en spark i arslet på alla som hävdar att man ska ta det lugnt och att det är meningslöst att älta gamla "oförrätter". Även om rollpersonen själv säger att hon "inte vill skuldbelägga".

Uppdelningen i Del 1 och Del 2 kan man tolka på lite olika sätt. Det är så välgjort så att jag ett bra tag satt och undrade om del 2 var dokumentär och inte en dramadokumentär.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Ja, nu har jag också sett den filmen.

I första delen förstår jag att de andra bara ser henne som besvärlig, störande och pinsam. Hon stör ju deras nostalgiska känslor inför den "underbara sammanhållningen" i klassen genom att påpeka att hon aldrig kände av denna sammanhållning, hon blev ignorerad, hånad och slagen.



Sedan kommer andra delen då Anna ringer upp "Christoffer", som kallas "Anders" i filmens del 1) m fl forna klasskamrater. Alla verkar till en början villiga att komma till Anna och se filmen (del 1), men i slutänden vill/vågar ingen komma utom några få. Ingen tar ansvar för vad de gjorde el inte gjorde.

Varför tycker Anna att Anders/Christoffer var värst, trots att han aldrig aktivt mobbade henne? För att han ignorerade henne och att han som stod högst i rangordningen gav sitt tysta godkännande till den aktiva mobbningen. Han hade kunnat stoppa de andra men han gjorde de inte.



Slutscenen med helikopterperspektivet var häftig men den måste varit den dyraste scenen i filmen.

Jag har inte sett filmen, bara trailern, men jag tänker som så att är man fortfarande så bitter så ska man nog inte gå på återträffen. Efter 25 år, eller vad det hade gått, så är ju även mord preskriberat. Dessutom var de ju barn när det skedde, och huvudansvaret borde ha legat på de vuxna som inte gjorde nåt åt mobbningen.

(Har sett filmen)
Jag kan förstå varför Anna ser Anders/Christoffer som den värsta. (Precis som Alien skriver)
Den som är värst är oftast den som inget gör men som med sin närvaro får andra att mobba. Är den personen inte närvarande brukar de andra inte göra samma sak som när personen är närvarande. Detta är även min personliga erfarenhet.

Jag hade tänkt att se den på bio för några veckor sen när den gick på Röda kvarn, men det blev tyvärr inte så.
Får bli en annan gång på ett annat sätt.

Vill se den, men har alltid svårt att kolla igenom när det blir alltför pinsamt eller jobbiga situationer (typ Solsidan ibland). Vet inte riktigt om jag skulle palla det här.

Kimmelie skrev:Efter 25 år, eller vad det hade gått, så är ju även mord preskriberat.

Mord preskiberas aldrig.
Däremot så rensas spaningsregistret efter 70 år. Så det kan väl ses som en informell preskriptionstid.

Om detta påverkar ens liv fortfarande så finns det väl också anledning att hysa agg?

Kimmelie skrev:Jag har inte sett filmen, bara trailern, men jag tänker som så att är man fortfarande så bitter så ska man nog inte gå på återträffen. Efter 25 år, eller vad det hade gått, så är ju även mord preskriberat. Dessutom var de ju barn när det skedde, och huvudansvaret borde ha legat på de vuxna som inte gjorde nåt åt mobbningen.

Nej, mord preskriberas aldrig. Och vad är en förstörd fest mot flera års mobbning?

Och de som inte erkänner för sig själva att de mobbat, de uppfostrar sedan (omedvetet) sina barn till mobbare. Det är ju egentligen offrets eget fel att det blev mobbat, anser de.

Nej, detta är en film. I verkligheten vågar knappast någon ifrågasätta, allra minst som ensam mot alla. Anna Odell blev aldrig ens bjuden på klassträffen, vilket visar att klassen vet och minns att hon var mobbad. Vad var de rädda för? Kanske just det som visas i filmen.

etc skrev:Du har visat filmen för dina riktiga gamla klasskamrater. Hur gick det?
– Ja, men jag fick inte tag i alla, och flera av dem undvek mig. Jag fick köra med ”fulmetoder” och låna någon annans telefon för att de skulle svara. Jag tror att jag påminde dem om hur det var då, när jag var den jobbiga som man ville undvika, som jämt frågade om hon fick vara med. Det ingav dem nog samma känsla nu som då.

Du skildrar flera av mötena i filmen och där verkar många vara defensiva och tvekande inför att träffas. Tror du att de skäms för hur de betedde sig?
– Det kan jag bara spekulera i. Men det var väldigt tydligt att de som jag minns som värst var svårast att få träffa. Även om många inte tycker sig minnas, så tror jag ändå att de hade någon typ av minnesbild. Sen är ju mobbning... Det är många som inte gör så mycket, men som har en attityd som påverkar den som blir utsatt. Om dina kollegor här inte tittade på dig när du pratade, eller slutade hälsa på dig, det skulle ta knäcken på vem som helst. Och egentligen gör de inget aktivt. De bara låter bli att bekräfta dig.

http://www.etc.se/noje/objuden-odell-provocerar

De som varit utfrusna/mobbade går nog inte på klassträffarna, även om de blir bjudna. Även om de fått ett bra liv sedan dess, så skulle ingen vara intresserad av dem. De som går på klassträffarna går för att återuppliva minnen med sina gamla kompisar, inte för att lära känna folk som de inte brydde sig om i skolan.

Edit: Trailern

Kimmelie skrev:Jag har inte sett filmen, bara trailern, men jag tänker som så att är man fortfarande så bitter så ska man nog inte gå på återträffen.

Det är ju så de flesta resonerar och fungerar! Hon hade modet att göra det, att ta tjuren vid hornen!!

Kimmelie skrev: Efter 25 år, eller vad det hade gått, så är ju även mord preskriberat.

Just det, man kan inte fällas i domstol längre. Men det betyder ju på intet vis att saken är utagerad - eller har den dödade återuppstått?

Kimmelie skrev:Dessutom var de ju barn när det skedde, och huvudansvaret borde ha legat på de vuxna som inte gjorde nåt åt mobbningen.

Den politiskt och kulturellt korrekta hållningen... Vuxna ska absolut gripa in, men det betyder inte att den som är kapabel att förstöra andras liv inte är skyldig till det! Märkligt förresten att det alltid påpekas att de var barn - men sällan att den de utsatte för denna terror var barn, det borde väl vara minst lika viktigt!

Kimmelie skrev: Efter 25 år, eller vad det hade gått, så är ju även mord preskriberat.

Mord är sedan ett par år ej preskriberat. Vet dock inte om det gäller för brott som preskriberas innan 2011, men vanligtvis brukar inte lagar gälla retroaktivt.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ingen- ... lmemordet/


***********

Jag var tidvis mobbad i högstadiet och jag skulle nog tagit en ordentlig funderar ifall jag hade velat gå på en återträff. Att förstöra en fest för något som hänt för flera år sedan (och offentligt har jag lagt det bakom mig) för att försöka rannsaka något som ingen vill ta itu med känns lönlöst.

Jag har väldigt svårt att glömma och att komma över saker. Men om jag skulle komma tillbaka dit så skulle samma roller spelas in igen, och hur framgångsrikt liv man ändå skulle ha då skulle det ändå komma tillbaka till den man var en tid man mest försöker förtränga.

plåtmonster skrev:Om detta påverkar ens liv fortfarande så finns det väl också anledning att hysa agg?

Precis!

Och det där med preskriptionstiden glömde jag att det ändrats. Typiskt förresten, så fort det blivit politiskt korrekt så går det att ändra utan vidare, det som jurister påstår är omöjligt.

Det kanske inte borde finnas någon preskriptionstid för "mobbning" heller, med tanke på hur utsatt offret är och hur omöjligt det verkar att göra något det - lyckas man övervinna det efter 25 år så väntar ett slag i ansiktet - "det är för sent nu!".

kvicksilver skrev:Att förstöra en fest för något som hänt för flera år sedan (och offentligt har jag lagt det bakom mig) för att försöka rannsaka något som ingen vill ta itu med känns lönlöst.

Det är som sagt så de flesta känner det - men vem är det som förstör festen, pga sina minnen?

kvicksilver skrev:Men om jag skulle komma tillbaka dit så skulle samma roller spelas in igen, och hur framgångsrikt liv man ändå skulle ha då skulle det ändå komma tillbaka till den man var en tid man mest försöker förtränga.

Exakt! Och så skyller de på att de var barn... de har tydligen fortfarande inte vuxit.

Kanske det vore en idé att krascha en sådan klassfest..
Det är ju knappast så att man behöver känna dåligt samvete.

Man kan ju inte få någon juridisk upprättelse efter så många år. Men en moralisk borde man kunna få, att de insåg och erkände sin skuld. Barn och barn, även om de rent juridiskt var barn så är högstadieelever tonåringar och fr o m 15 år räknas man som straffmyndig. Den som ignorerar kanske inte vet vad den gör, men den som utsätter någon för ren sadism vet precis vad den gör.

Men det önskvärda resultatet att mobbarna och medspelarna erkänner sin skuld och ber om förlåtelse - it will never happen. De är ju flera om sin upplevelse, och majoriteten har alltid tolkningsföreträde.

En annan sak är om mobboffret är ensam med en mobbare, då skulle det lättare hända att denne ser sin egen skuld. Men inte ens detta hände i andra avsnittet.


Nej, en film är den bästa upprättelsen och revanschen. Även om Anna Odell själv säger att det inte var hennes mål utan att hon ville undersöka hierarkier.

Filmen är på sätt och vis en offentlig skampåle. Den pekar dessutom ut typer av personer utöver de som trakasserade Anna.

plåtmonster skrev:Kanske det vore en idé att krascha en sådan klassfest..

Ja, särskilt om alternativet är att krascha framtiden och hoppet för de som drabbas i dag.

Alien skrev:Den som ignorerar kanske inte vet vad den gör, men den som utsätter någon för ren sadism vet precis vad den gör.

In a nutshell!

För att förhindra att de som är barn nu mobbas krävs nog helt andra grepp. Det man kan börja med är att synliggöra elakheterna och omintetgöra maktstrukturen.

På söndag sänds Återträffen i ettan kl 22.00. Har länge velat se den.

Jag tyckte mycket om filmen, hon gör det i filmen det jag alltid velat göra...
Ställa dom mot väggen, fråga VARFÖR.

JAg förstår mig inte på anna odell. Hon ska ha diagnostiserats med schizofreni vid 15 års ålder och blivit frisk från det. Kan man bli frisk från sådant?

Tack för tipset. Den ska jag se. Tänkt se den men inte hittat nån bra på nätet, kul att den kommer på tv nu då.

Hon har nog sån där aschbergers.

matterik skrev:diagnostiserats med schizofreni vid 15 års ålder och blivit frisk från det. Kan man bli frisk från sådant?

Kanske det var ett sätt att skydda sig mot en galen omgivning?

volguus_z skrev:Jag tyckte mycket om filmen, hon gör det i filmen det jag alltid velat göra...
Ställa dom mot väggen, fråga VARFÖR.

Tyvärr är det nog så att det är inbyggt i många människors biologiska responser. Lite som att fråga varför folk är intresserade av sex. Skillnaden är att ha kontroll på sina drifter eller att miljön erbjuder skydd mot de som inte kan kontrollera sina drifter.

Det är lite som skorpioner. De sticker alldeles oavsett förutsättningarna förutom den om tillfälle att agera.