Jag börjar studera vid universitetet imorgon och jag sitter här och känner mig allmänt panikslagen. Jag har sådan fruktansvärt ångest inför den sociala aspekten av att studera. Jag tycker inte om att träffa nytt folk. Nytt folk skrämmer mig. Jag är jättedålig på att initiera (samt avsluta) konversationer med dem och jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga, var jag ska titta och hur jag ska bete mig. Jag tycker inte om när folk tittar på mig eller när folk skrattar åt mig. Jag är rädd för att göra bort mig. Jag ogillar verkligen lekar, spex och tävlingar, vilket det tyvärr lär bli mycket av de första två veckorna. Jag förstår inte varför man vill få andra att göra bort sig och jag förstår inte varför folk vill utsätta sig för dessa saker. Varför kan man inte bara studera för att lära sig saker? Jag skulle gärna lära känna folk men jag vill lära känna dem på mina villkor och på ett sätt som passar mig. Förstår ni vad jag menar? När min sociala ångest (eller vad det nu är) är som värst så blir jag nästan stum. Jag är ärligt talat rädd nu.

(Jag vet inte om jag har AS. Jag vet inte om jag har Social Fobi. Jag vet ingenting än.)

Vad ska jag göra? Har någon några tips? Måste man delta i alla eftermiddags - och kvällsaktiviteter (gill, fester, spex, tipsrundor, tävlingar, ännu mer fester osv)? Om man inte gör det, blir man utstött då? Vad ska jag göra om jag blir "stum"? Osv.

Tack.

EDIT: Jag hoppas inte ni tycker jag är jobbig som postar så mycket här. Ni är bra på att hjälpa till och jag behöver all hjälp jag kan få.

Skit i allt socialt pjoller.

Jag ska själv börja universitet antingen till våren eller till nästa höst och jag känner redan ungefär som du gör. Jag kan dock säga att enligt både min studentsambo och en kompis som är inbiten akademiker (sambon är NT med en del aspergerdrag, kompisen är högfungerande autist) så finns det ingen bättre miljö för aspergare än universitetsvärlden. Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket! Det hade varit mycket värre om du typ skulle börja jobba inom ett socialt yrke imorgon.

Var dig själv. Det är inte lätt om man är socialfobiker (har själv ett visst mått av social fobi utöver min förmodade AS), men försök slappna av. Du måste inte vara med på alla sociala aktiviteter. Om det passar dig kan du bara vara med på föreläsningar och annat studierelaterat. Det är helt ok! Vad är det du ska plugga förresten (om du vill svara)?

Känner för övrigt igen det där med att bli stum. Jag har "selektiv mutism" som är under kontroll nu men hade det nästan dygnet runt när jag var liten. DEt enda som hjälper mot det tror jag är acceptans och att försöka slappna av.

Jester'sTear skrev:Jag ska själv börja universitet antingen till våren eller till nästa höst och jag känner redan ungefär som du gör. Jag kan dock säga att enligt både min studentsambo och en kompis som är inbiten akademiker (sambon är NT med en del aspergerdrag, kompisen är högfungerande autist) så finns det ingen bättre miljö för aspergare än universitetsvärlden. Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket! Det hade varit mycket värre om du typ skulle börja jobba inom ett socialt yrke imorgon.

Var dig själv. Det är inte lätt om man är socialfobiker (har själv ett visst mått av social fobi utöver min förmodade AS), men försök slappna av. Du måste inte vara med på alla sociala aktiviteter. Om det passar dig kan du bara vara med på föreläsningar och annat studierelaterat. Det är helt ok! Vad är det du ska plugga förresten (om du vill svara)?

Känner för övrigt igen det där med att bli stum. Jag har "selektiv mutism" som är under kontroll nu men hade det nästan dygnet runt när jag var liten. DEt enda som hjälper mot det tror jag är acceptans och att försöka slappna av.

Är det verkligen så? Att universitetsvärlden är bra för aspergare? Hur kommer det sig? Nu vet jag ju inte om jag har AS eller inte men ändå.

Men alltså, om man inte är med på de sociala aktiviteterna kommer inte folk tycka man är helt weird då? Jag har inte något emot att vara "weird" men jag är rädd att de ska börja snacka skit om mig eller något (vilket jag har upplevt många gånger genom mina skolår). Jag ska läsa Tekniskt- Naturvetenskapligt Basår i år. Behöver läsa Fysik B och jag tänkte då att det kan vara bra att repetera lite saker eftersom jag inte studerat på ett bra tag. Tänker sedan studera Biomedicin.

Hur vet man om man har selektiv mutism? Kan man svara på direkta frågor då (även om man kanske bara svarar med ett ord)?

Jag har hört att det finns många aspergare inom universitetsvärlden, därav mitt påstående.

Selektiv mutism innebär att det ibland eller ofta uppstår situationer då man inte kan svara, fast man vill och inte har några egentliga talsvårigheter.

Jester'sTear skrev:Selektiv mutism innebär att det ibland eller ofta uppstår situationer då man inte kan svara, fast man vill och inte har några egentliga talsvårigheter.

Okay. I vissa sociala situationer så får jag så mycket ångest att det känns som jag inte kan prata. Jag vill delta i konversationer och jag kan ibland känna att jag har något att tillföra men min ångest hindrar mig från att öppna munnen. Jag kan dock svara på direkta tilltal. Om någon helt plötsligt frågar mig om jag vill ha mer mat så kan jag säga "nej" osv, men spenderar resten av kvällen med att ha massor med ångest, snurra på mitt vattenglas och gå till toaletten och slå mig själv i huvudet. Det är inte selektiv mutism då?

Kan ju vara bra att komma i tid och se sig omkring innan det hela börjar. Är det ett program eller en kurs du ska gå på?

milve skrev:Kan ju vara bra att komma i tid och se sig omkring innan det hela börjar. Är det ett program eller en kurs du ska gå på?

Men de kommer servera fika en halvtimma innan uppropet vilket innebär att jag kommer träffa ännu mer folk om jag är där tidigare. Jag ska läsa ett program. På heltid.

Neutrino skrev: Jag förstår inte varför man vill få andra att göra bort sig och jag förstår inte varför folk vill utsätta sig för dessa saker.

det är inte det som är meningen. det är gymnasienollningarna som brukar ha det som mål, och det är bara för att de barnsliga artonåringarna vill kunna förnedra folk och ha roligt. på universitetsnivå är initieringsriten snarare till för att lära känna alla och ha roligt, samt ge en kontakter med de som studerat längre. (iallafall var det det de gånger jag börjat studera.)

Neutrino skrev:Måste man delta i alla eftermiddags - och kvällsaktiviteter (gill, fester, spex, tipsrundor, tävlingar, ännu mer fester osv)?

nej

Neutrino skrev: Om man inte gör det, blir man utstött då?

njaej, inte direkt, men de kommer inte primärt att bli vän med dig, då de känner de andra bättre.

Neutrino skrev:Vad ska jag göra om jag blir "stum"? Osv.

vara tyst ett tag, tills det går över, kanske?

Neutrino skrev:Är det verkligen så? Att universitetsvärlden är bra för aspergare? Hur kommer det sig?

det där anser jag vara en fullständig lögn. aspergare passar än mindre in i universitetsvärlden än i övriga samhället, men om man klarar av studierna så är det inget hinder att studera. det betyder inte att man blir mer delaktig och fungerar bättre där än under tidigare studier.

socialiseringskraven ökar snarare än minskar tills dess att du tagit din master och blir doktorand. folk kommer i huvudsak inte att retas eller djävlas med en på samma sätt som i de lägre läroverken och man kan väldigt lätt flyga under allas radar, om man vill det. det finns inget som hindrar en från att vara där och studera för studerandets skull. man tar sina poäng och klarar sina tentor och får ut sin examen utan att ha pratat med någon annan under de fem åren det tar.

om det är inom teknik eller matte/data/fysik så brukar man ha ganska många ämnen igång samtidigt, och det kan ställa till det för folk med AS.

många av de andra ämnena (programmen) tenderar att ha färre kurser igång samtidigt.

edit: väldigt få moment på universitetsnivå har närvaroplikt. normalt är det enda som faktiskt krävs av dig att du klarar dina tentor. (i undantagsfall är det labbar och grupparbeten som ska göras)

Jag tänkte mer på att det kan vara bra att veta vart man kan ta vägen när man får panik, tex wc, olika utgångar. Att ta en sittplats nära dörren etc. Om man är nervös då är det bättre att inte babbla på av ren nervositet. Utan lugnt och stilla se, lyssna och bara svara på frågor om man får några. En klok student håller sig till sina studier, först gör man sina läxor, sedan får man leka! Lycka till i morgon!

Neutrino skrev:

Jester'sTear skrev:Selektiv mutism innebär att det ibland eller ofta uppstår situationer då man inte kan svara, fast man vill och inte har några egentliga talsvårigheter.

Okay. I vissa sociala situationer så får jag så mycket ångest att det känns som jag inte kan prata. Jag vill delta i konversationer och jag kan ibland känna att jag har något att tillföra men min ångest hindrar mig från att öppna munnen. Jag kan dock svara på direkta tilltal. Om någon helt plötsligt frågar mig om jag vill ha mer mat så kan jag säga "nej" osv, men spenderar resten av kvällen med att ha massor med ångest, snurra på mitt vattenglas och gå till toaletten och slå mig själv i huvudet. Det är inte selektiv mutism då?

Det låter som selektiv mutism, ofta har man det i kombination med social fobi.

Anledningen till att många menar att aspergare passar bra inom universitetsvärlden är väl bland annat eftersom universitetsstudier innebär en chans att fördjupa sig inom sitt specialintresse och på så vis komma till sin rätt, jämfört med att ta ett kneg där man inte alls trivs, kanske på grund av sociala krav. På universitetet måste man inte vara så fruktansvärt social om man inte vill.

milve skrev:En klok student håller sig till sina studier, först gör man sina läxor, sedan får man leka!

med den definitionen så finns det två bra studenter, genom tiderna!

livet går inte i repris. gör det du vill, och när du har skjutit upp det du måste göra så pass att du inte längre har något val, skjut upp det lite till och gör något du älskar, SEN tar du hand om det du måste.

Förresten, lycka till imorgon! Tror det kommer gå galant.

Jester'sTear skrev:Anledningen till att många menar att aspergare passar bra inom universitetsvärlden är väl bland annat eftersom universitetsstudier innebär en chans att fördjupa sig inom sitt specialintresse och på så vis komma till sin rätt, jämfört med att ta ett kneg där man inte alls trivs, kanske på grund av sociala krav. På universitetet måste man inte vara så fruktansvärt social om man inte vill.

jag håller verkligen inte med.

vänligen hitta ett program som låter dig strunta i alla obligatoriska kurser utom en, låter en välja fritt vilken kurs du vill, oavsett förkunskapskrav.

man måste spela efter deras regler. man måste göra vissa moment oavsett om man gillar dem eller inte och ingenting är anpassat efter aspergare. det är betydligt svårare att klara studierna om man inte är social och har de andra studenternas hjälp.

Jag tror allt kommer att gå jättebra! Lycka till i morgon!

Jester'sTear skrev:Det låter som selektiv mutism, ofta har man det i kombination med social fobi.

Kan man utveckla selektiv mutism under tonåren eller börjar det när man är barn?

Fenren skrev:det är betydligt svårare att klara studierna om man inte är social och har de andra studenternas hjälp.

Jag tänker att det måste vara svårare att klara av studier om man har AS eller om man har Social Fobi. Till exempel när det gäller saker som muntliga presentationer osv. Kanske inte är det du menar. Eller?

Kahlokatt skrev:Jag tror allt kommer att gå jättebra! Lycka till i morgon!

Tack, jag hoppas verkligen det!

Fenren skrev:

Jester'sTear skrev:Anledningen till att många menar att aspergare passar bra inom universitetsvärlden är väl bland annat eftersom universitetsstudier innebär en chans att fördjupa sig inom sitt specialintresse och på så vis komma till sin rätt, jämfört med att ta ett kneg där man inte alls trivs, kanske på grund av sociala krav. På universitetet måste man inte vara så fruktansvärt social om man inte vill.

jag håller verkligen inte med.

vänligen hitta ett program som låter dig strunta i alla obligatoriska kurser utom en, låter en välja fritt vilken kurs du vill, oavsett förkunskapskrav.

man måste spela efter deras regler. man måste göra vissa moment oavsett om man gillar dem eller inte och ingenting är anpassat efter aspergare. det är betydligt svårare att klara studierna om man inte är social och har de andra studenternas hjälp.

Självklart är inte universitetet någon fristad eller någon form av paradis för aspergare. Något sådant finns mig veterligen inte alls. Det jag menade var att det relativt sett finns många personer med asperger inom universitetsvärlden (speciellt inom de högre nivåerna) och att man som aspie möjligen kan känna att man passar bra inom ett intellektuellt sammanhang.

Neutrino skrev:Kan man utveckla selektiv mutism under tonåren eller börjar det när man är barn?

Jag tror det kan komma när som helst. Det spelar kanske ingen roll vad det heter egentligen, det enda sättet jag själv kan tackla det på är genom att acceptera det och försöka strunta i om jag ibland gör bort mig pga mutismen. Lättare sagt än gjort, i och för sig...

Nej, universitet- och högskolevärlden är inte generellt ett paradis för oss med AS.
Det är mer eller mindre som övriga samhället - jag har läst på högskola-/universitet sedan 2005, olika former, kurser och nivåer. Mitt stora säregna intresse är kunskap, oavsett vilken, vilket lett till att studier på högskola passar mig som handen i handsken - minus all påtvingad social kontakt, meningslösa uppgifter som bara ska göras för "traditionens skull" osv.

Neutrino skrev:Jag börjar studera vid universitetet imorgon och jag sitter här och känner mig allmänt panikslagen. Jag har sådan fruktansvärt ångest inför den sociala aspekten av att studera. Jag tycker inte om att träffa nytt folk. Nytt folk skrämmer mig. Jag är jättedålig på att initiera (samt avsluta) konversationer med dem och jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga, var jag ska titta och hur jag ska bete mig. Jag tycker inte om när folk tittar på mig eller när folk skrattar åt mig. Jag är rädd för att göra bort mig. Jag ogillar verkligen lekar, spex och tävlingar, vilket det tyvärr lär bli mycket av de första två veckorna. Jag förstår inte varför man vill få andra att göra bort sig och jag förstår inte varför folk vill utsätta sig för dessa saker. Varför kan man inte bara studera för att lära sig saker? Jag skulle gärna lära känna folk men jag vill lära känna dem på mina villkor och på ett sätt som passar mig. Förstår ni vad jag menar? När min sociala ångest (eller vad det nu är) är som värst så blir jag nästan stum. Jag är ärligt talat rädd nu.

Kan relatera. En behöver absolut inte vara delaktig i spexen, kåren, sexmästerierna, nationerna osv för att bedriva sina studier. Det är på frivillig basis, visst underlättar det om en är ett socialt geni och knyter kontakter tidigt - för påtvingade uppgifter, där en tvingas samarbeta med människor som struntar vad betydelsen av grupparbete betyder, är väldigt vanligt på högskolan. Och alla presentationer. Sen peer-reviews (och om en råkar vara för noggrann i sina reviews lär en stöta sig med folk).

Vilket program-/vilka kurser ska du läsa?

Finns åtskilliga kurser utan tillstymmelse till grupparbeten. Beror helt enkelt på vart man hamnar och vilket ämne det är.

dasunbedingte skrev:Kan relatera. En behöver absolut inte vara delaktig i spexen, kåren, sexmästerierna, nationerna osv för att bedriva sina studier. Det är på frivillig basis, visst underlättar det om en är ett socialt geni och knyter kontakter tidigt - för påtvingade uppgifter, där en tvingas samarbeta med människor som struntar vad betydelsen av grupparbete betyder, är väldigt vanligt på högskolan. Och alla presentationer. Sen peer-reviews (och om en råkar vara för noggrann i sina reviews lär en stöta sig med folk).

Vilket program-/vilka kurser ska du läsa?

Jag ska läsa Tekniskt-Naturvetenskapligt Basår i år (Biomedicin efter det). På heltid. Åker hemifrån om mindre än en timma och jag har sådan ångest att jag mår fysiskt illa. Jag vill inte gå dit. Jag vill inte träffa folk. Jag tycker inte om att träffa nytt folk. Nytt folk skrämmer mig. De inkräktar på mitt personliga utrymme, de är högljudda och jag inbillar mig att de dömer mig. Jag funderar allvarligt talat på att inte delta i de sociala aktiviteterna (spex, fester osv) och endast gå på lektionerna. Men då blir jag utstött. Igen. Jag känner för att slå saker. Jag vill inte gå dit. Jag vill inte. Känns som ett mindre meltdown är på väg.

Selektiv Mutism debuterar i barndomen, är det svårigheter som uppstår senare i livet som i vuxen ålder så är det mer att likna med de besvär som kan ha att göra med tex Social Fobi som också är det tillstånd som en obehandlad Selektiv Mutism senare brukar visa sig som och då med kvarvarande svårigheter att uttrycka sig i tal

Edit: ett försök att klargöra skillnad på Selektiv Mutism och Social Fobi. Ang fråga i tråden.

Hej! Idag är det så att det är nytt för alla och de andra känner inte heller varandra och är upptagna av sina egna problem och alla de här sakerna som du är rädd för kommer inte att inträffa idag utan i så fall någon annan dag. Du behöver inte lära känna någon första dagen. Det enda du förmodligen behöver göra att samla på dig praktisk information om kursen och hur den är upplagd samt kanske säga vad du heter. Blir det för mycket ifall de vill köra presentationslekar eller så får du väl gå och låsa in dig på toaletten.