Jag tycker det är rätt använda uttrycket NT men om man bara får påhopp tillbaka om att man påstått aspergare är bäst på allt så är det ju meningslöst och bara trist

Jag höll några föreläsningar om asperger när jag precis fått diagnos och trodde jag var expert fast jag inte visste någonting egentligen.

Kallade åhörarna normala och NT och det var ingen succé. Efter det har jag lärt mig det är negativa uttryck. Tydligen

Nuförtiden finns det inga aspergare som tror de är bra på något. De suger på allt. Det är det vi lär oss varje dag av folk som vill att vi ska känna oss riktigt olyckliga och helst dö.

När jag var yngre ansåg folk att jag var bra på det jag var bra på, dålig på det jag var dålig på.

Numera anses aspergare vara dåliga på det de är bra på med. Är man bra kastas det åt sidan som ett bevis på att man har ett sjukligt specialintresse.

Det finns inga aspergare med bra självförtroende kvar.

Det har samhället och vården fixat.

Säger en aspergare sig t ex ha medkänsla så kommer hela harangen om hur fejk det är för alla är själviska och ingen har IQ eller talanger.

Om 10 år kommer de aspergare som är 10 idag alla ha dött genom självmord.

Kidzi skrev:Nuförtiden finns det inga aspergare som tror de är bra på något. De suger på allt. Det är det vi lär oss varje dag av folk som vill att vi ska känna oss riktigt olyckliga och helst dö.

När jag var yngre ansåg folk att jag var bra på det jag var bra på, dålig på det jag var dålig på.

Numera anses aspergare vara dåliga på det de är bra på med. Är man bra kastas det åt sidan som ett bevis på att man har ett sjukligt specialintresse.

Det finns inga aspergare med bra självförtroende kvar.

Det har samhället och vården fixat.

Säger en aspergare sig t ex ha medkänsla så kommer hela harangen om hur fejk det är för alla är själviska och ingen har IQ eller talanger.

Om 10 år kommer de aspergare som är 10 idag alla ha dött genom självmord.

Du låter lite som en domedagsprofet men det du skriver stämmer ju om man tar det med en nypa salt.

När jag fick diagnos asperger kändes det ganska neutralt. Jag är bra på vissa saker och sämre på annat, för mig sociala biten.

Trodde förståelsen skulle öka och att min diagnos var positivt för mig i privatlivet och arbetslivet. I alla fall i arbetslivet

Jag hade ju så många positiva egenskaper och om jag bara fick lite förståelse så skulle allt ju bli perfekt.

Men det blev tyvärr tvärt om för mig. Hoppas andra har bättre erfarenheter

Jag visste inte vad neurotypisk från början var haha, men jag ansåg ju mig själv som en neurotypisk person då jag kände mig normal och inte som en person med diagnos, jag visste ju inte om att jag hade en diagnos på den tiden.

Men oavsett diagnos eller inte så har personer kognitiv dissonans för att även om du är neurotypisk så kan du göra sociala fel och ha en diagnos men om du har dvs adhd så syns den inte som om du hade haft en mer synlig diagnos såsom tex down syndrom.

Om man har ett osynligt handikapp så blir det ju konstigt tycker jag om folk ser på en att man har en diagnos såvida man inte är påläst om ämnet eller så, visst man kan tycka att någon är annorlunda men man är ju ingen läkare så egentligen kan de inte säga något.

För det vet inte och har ingen fakta. Jag kan säga att jag kan se på personer om de har en diagnos eller rättare sagt att det kan ligga en diagnos bakom men det är för att jag själv har en diagnos och kan relatera till det plus att jag är påläst om ämnet. Likaså om man har vart mobbad, folk kan tro att de vet hur det är men om de inte har varit med om det så kan de inte säga något om det.

Så med det sagt så är ju dessa sociala regler rätt komiska och konstiga, eftersom både de med diagnos och de utan diagnos kan göra samma sociala fel och även de utan diagnos kan ha diagnoser, men de kanske inte vet om det eller gjort en utredning eller att de helt enkelt döljer sin diagnos, för jag har sett några som jag kan tänka mig ha diagnoser men jag är ju inte läkare så jag påpekar ju inte deras fel om man säger så.

Låt människor vara människor bara, för vi kommer ändå vara lika i slutändan. Dvs att om en har en diagnos och en har utan diagnos, så kan båda personerna göra sociala fel men de där sociala reglerna eller sociala felen, det är ju egentligen bara åsikter, så det spelar inte någon roll i slutändan för det där rätt och fel finns inte, det finns liksom ingenting att förstå.

Jag trodde att man skulle förstå saker så jag försökte lära mig dessa saker inom det sociala men då sa en person att det finns ingenting att förstå, för det finns inga rätt eller fel gällande detta, utan de är mest bara åsikter, det är inga jurys eller domare och även sådana har ju bara åsikter så den man ska lyssna på är faktiskt bara sig själv.

Liljan skrev:Orden du tar upp är rasistiska, det har absolut ingenting att göra med ordet neurotypisk.

Faktum är att neurotypisk är ett ord som kan få folk att tänka på stereotyper.