Jag har nyligen skaffat pojkvän (är hur glad som helst!) och han är NT, alltså inte aspie. Han vet om att jag har AS men har inte frågat något om det och han vet nog inte så mycket om det skulle jag tro. Nu är det så att jag har boendestöd speciellt för aspergers så det är lite annorlunda än vanligt boendestöd. Hur och när berättar jag för pojkvännen om att jag har boendestöd?

Jag är rädd att vänta för länge, då kanske han tror att jag har ljugit för honom samt att det kan vara svårt att dölja alltför länge. Väntar jag för kort tid kanske han tycker att jag är ostabil, konstig och inte tillräckligt självständig. Hur ska jag göra?

Den främsta anledningen till att jag har boendestöd tycker jag inte är pga asperger utan pga mitt mående som går väldigt mycket upp och ned. Tex har de mina mediciner eftersom jag alltför många gånger har tagit överdoser - vilket jag inte har berättat för min pojkvän. Samt att de hjälper mig att komma igång med saker och ting, som att äta, städa och så. Är dålig på att komma till skott, dock har jag varit mycket duktigare på att städa sedan jag fick pojkvän, det är ju något iaf.

Hoppas någon har något svar åt mig, med vänliga hälsningar Svartkatt

Han måste ju anat det, om du måste ta mediciner och andra saker som antyder att du är lite "speciell", så det är nog ingen fara, bättre säga som det är med en gång, om han är ngt att ha så ska inte det göra skillnad ...

Grejen är ju den att jag har kommit överens med boendestöd att de inte kommer hit när han är här, så han har ju aldrig sett skymten av dem. Medicinen måste jag hoppa över när han är här alltså eftersom jag inte vill att han ska se det.

Svartkatt skrev:Grejen är ju den att jag har kommit överens med boendestöd att de inte kommer hit när han är här, så han har ju aldrig sett skymten av dem. Medicinen måste jag hoppa över när han är här alltså eftersom jag inte vill att han ska se det.

Men det är bara det att det kan bli så ångestfyllt att ha hemligheter för en pojkvän, en bra kille bör kunna ta det och inte bry sig om det, du kan ju börja med att säga att du behöver vissa mediciner, eftersom att han känner till att du har AS och se hur han tar det...

Mmh, dölj inte vem du är. Det kommer ändå fram tids nog, och du vill väl helst att han älskar dig för den du är snarare än någon modifikation av dig själv? Ponera att han tycker att du är för osjälvständig och inte vill vara med dig om han får reda på dessa saker: Hade han ens varit värd att vara med då?

Många har ju hjälpmedel för att klara av sitt funktionshinder i vardagen, jag, min man, min mamma, min svärmor, min svärfar, mina svågrar och min lillasyster har tex hjälpmedlet glasögon. Utan den skulle vi (förutom möjligen min lillasyster, hon har bäst syn) vara totalt handikappade.

Tänk på boendestödet som inget mer eller mindre än det, ett stöd för att klara av vardagen som tex glasögon.

Jag tycker du ska börja med att berätta mer om AS och om dina mediciner. T ex att du är deprimerad el har ångest och därför behöver mediciner. Och när du berättar om vad AS är så kan du också berätta att det för dig innebär exekutiva svårigheter, dvs just att komma till skott. Till slut berättar du om ditt boendestöd. Om det känns jobbigt så kan du ju ta det i etapper, inte typ "Jag har något viktigt att berätta för dig" och så kommer allt på en och samma gång. Eftersom förhållandet är rätt nytt så behöver han ju inte få veta allt på en gång, det är ju inte som att ni ska flytta ihop om några dagar.

Jag tycker det låter bra att ditt boendestöd inte kommer när du har pojkvännen där. Skulle säkert bara kännas störande. Och är det så att boendestödjaren ska hjälpa dig att komma igång med städning, betala räkningar etc, så är det onödigt att pojkvännen ska typ sitta och titta på. Men om ni flyttar ihop en dag, så måste ju pojkvännen få träffa boendestödjaren. (Fast blir man sambo kan boendestödet dras ner. Men den dagen, den sorgen.)

Som tillägg på vad de andra sagt tycker jag du bör välja rätt timing också att avslöja det, så det blir naturligt och en del av samtalet och inte "duuu, jag måste berätta en sak för dig".. inte för det egentligen ska göra skillnad, iom han är din pojkvän ska han acceptera hur du än fungerar och då inkluderar det att du ska kunna vara öppen ang din ångest med honom.

Om du berättar så finns det förstås en risk att du förlorar din pojkvän. Men om du inte gör det så finns också den risken. Fast av helt andra skäl. Så frågan du får ställa dig är om du kan och har orken att hålla det privat eller om du kan hantera att våga chansa och komma ut med det. Om man vågar riskera sin relation med att vara helt rak så kan man också oftast utvecklas. Men som sagt så har alla val oftast ett pris.

Är boendestödet en kvinna eller man?

Svartkatt skrev:Nu är det så att jag har boendestöd speciellt för aspergers så det är lite annorlunda än vanligt boendestöd.

På vilket sätt är det speciellt?

Just ang sambo och boendestöd så har vi den situationen nu utan att det är ett problem.Vi hade båda boendestöd och nu har endast pojkvännen det.Dock har vi bägge asperger med och boendestödet visste jag om innan.När vi flyttade ihop så blev det en gång i veckan för oss var.Han tappade en av sina boendestödjare och har en gång i veckan istället för två.

Just om du ska berätta eller inte och hur är jag osäker hur jag ska råda.Men jag tror att vid någon punkt måste du berätta som det är om det är seriöst vilket jag gissar på.Och blir ni sambo får han reda på det och kommer se allt oavsett.Men just boendestödet bör det inte påverka utom antalet gånger men jag vet faktiskt inte då orsaken till stödet bör påverka hur det blir vid sambo.Det kan handläggaren svara mycket bättre på.

Önskar dig lycka till oavsett när och hur du berättar.

Mitt råd är att: ja, du bör berätta, men det beror på hur länge ni varit tillsammans och hur pass nära ni kommit varandra och sådär. Det blir bara konstigt om du försöker hålla det hemligt, enligt mig.

Det här boendestödet är speciellt för de med asperger och de har en lägenhet i närheten där man kan vara och umgås eller hänga. I just mitt fall, där det har förekommit mycket självmordsförsök, har de mycket koll på mig. Skulle jag inte öppna när de ringer på öppnar de med nyckel. Och det är ca 15 olika personer som jobbar där så det är inte en eller två som kommer till en som det är i vanliga boendestöd. Har ni fler frågor är det bara att fråga.
Men jag tackar för alla svar iaf.