Jag vill bara påpeka att det aldrig är de personer som ringer er från marknadsundersökningsföretag som själva hittat på frågorna (vad jag vet iaf), de gör bara sitt jobb och förtjänar således inte spydiga kommentarer till frågorna. Förstår man inte en fråga så kan man... Ja vadå? Jo, fråga!

På Asperger Kontakt är jag mer eller mindre ökänd för att tolka saker bokstavligt.

Jag borde kanske läsa igenom hela den här tråden innan jag skriver någonting, men jag tolkar i alla fall saker mycket mera bokstavligt än vad mina bekanta gör. Både Bibeln och annat, i nästan alla sammanhang.

Det händer lite då och då att jag känner mig lurad av mina medmänniskor. En gång när jag hälsade på min mamma berättade hon om en episod när jag var liten då jag slog min lillebror, och då sade hon att blodet sprutade på honom, och jag blev alldeles förskräckt och sade: "Åh, tack gode Gud att han överlevde, så att jag inte blev en brodermördare som Kain!". Då förklarade hon att blodet inte alls hade sprutat på honom och jag blev arg för att hon hade lurat mig...

Fast hon menade naturligtvis inte att luras.

Ganesh skrev:I ett helt annat sammanhang pratade jag med en person vi kan kalla K. Vi pratade om aspiesars, dvs vissa aspiesar, benägenhet att ställda in för en fråga eller ett problem:
- dels omedelbart ser ett träd av möjligheter grena ut sig. olika aspekter, olika möjliga definitioner, olika möjliga tolkningar, olika perspektiv som kan läggas på frågan eller problemet osv. Att problematisera det hela. Att vrida och vända på det. (Kort och gott göra det samtidigt mer komplicerat och mer genomskinligt, tydligare och mer mångfacetterat - samtidigt, dvs mer intressant.)
- dels tolka bokstavligt.

Och gör man båda sakerna samtidigt? Det blir åtminstone svårt att förklara det för andra.

Om man är van vid att tolka allting alltför bokstavligt är det ju en naturlig kompensationsstrategi att försöka finna andra tolkningar. Sedan har jag varit med om situationer då jag medvetet valt att tolka bokstavligt. Jag tänker då särskilt på en situation i gymnasiet för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Mitt val stod den gången mellan en sympatisk bokstavstolkning som innebar att en klasskamrat hade problem och en sannolik tolkning som innebar att hon retades med mig. Jag valde att tolka henne som jag själv hade velat bli tolkad.

Jag har hört från proffs, att om en aspergare övertolkar och ser ett träd av möjliga tolkningar breda ut sig, så har den aspergaren inte det aspergerdraget.

Finfina kunskaper LOL *not*/ironi

Bror Duktig skrev:Eller att jag trodde att dubbeldäckare (buss) var en dubbel bok (deckare). För att inte tala om förvirringen när folk spelade musik på dubbeldäckare (kasettbandspelare med två fack).

När jag var sådär 9 år HADE jag en dubbelbok, en dubbeldeckare, fast jag var för liten för att uppskatta innehållet.

Savanten Svante skrev:

Bror Duktig skrev:Eller att jag trodde att dubbeldäckare (buss) var en dubbel bok (deckare). För att inte tala om förvirringen när folk spelade musik på dubbeldäckare (kasettbandspelare med två fack).

När jag var sådär 9 år HADE jag en dubbelbok, en dubbeldeckare, fast jag var för liten för att uppskatta innehållet.

Gheez! De finns! De finns!

Bror Duktig skrev:Jag kan ha rätt roligt åt de tolkningar jag gör av vad folk säger, men mina vitsar som grundar sig på det, brukar folk bara tycka är långsökta och trista.
Men - givetvis är ett "extraktorgrenrör" ett "rör gjort av en före detta traktor"?

Hahaha! Korrekt! Och min sambo är vid det här laget trött på mig, som när hon frågar om kaffet är klart, och jag svarar: "Nej, inte så värst, jag la till ett par extra mått".

Savanten Svante skrev:

När jag var sådär 9 år HADE jag en dubbelbok, en dubbeldeckare, fast jag var för liten för att uppskatta innehållet.

Jag uppskattade inte heller innehållet - till en början. Sen hade jag en hel bunt med just de där - och en hel del Hank Janson!

Jag tolkar sällan bokstavligt. Hör jag ett nytt ord så tar jag reda på vad det betyder istället för att försöka (miss)tolka det.

Jag gjorde några enstaka misstag när jag var liten dock.

SnowballInHell skrev:(Kommer inte ihåg så mycket av min skolgång för jag försjönk mest i egna tankar, lärde mig antagligen inte nåt heller, men här o där glimtar det till.)
I 7:an (eller 8:an) på det som då kallades högstadiet fick vi på nån lektion i uppgift att läsa en text, som var kort, men vi skulle också läsa det som stod mellan raderna.

Jaha. satt och tittade länge och försökte se det som skulle finnas mellan raderna, antog att det måste stå pyttesmått eller med hemligt bläck kanske?, eller var det nåt slags test för att lura oss på nåt vis..?

Till slut gav jag upp och var faktiskt och sa till läraren att jag inte kunde hitta det som skulle stå mellan raderna...hur smått var det egentligen?? Kände mig lite dum. Kommer inte ihåg vad jag fick för svar men tror inte jag blev så mycket klokare på det.

När jag väl fattade så kände jag mig ju hur dum som helst...
Det är nog det löjligaste exempel på bokstavstolkning jag kan komma på. Me stupid.

I ett Kalle Anka-äventyr så torskar Kalle dit på ett kontrakt där det bokstavligen står klausuler mellan raderna i petitstil.

Men hur gör ni när ni lär er främmande språk som ju utvecklats i helt annorlunda traditioner? Liksom v.g. förklara "inte mycket att hänga i julgranen" för en arab.

P.S. "Kan du tänka dig [att vara kund hos] andra banker [än den bank vi talar om just nu]?" -Aaahh... Trunkering...

Undrar varför jag inte skrev här i augusti me jag kanske tolkade trådämnet bokstavligt...

Nej, för mig är problemet på öret det som alfapetsmamma skrev om: Att bokstavstolkning yttrar sig som

att man kan fastna i det outsagda, i andra möjliga tolkningar, i det som sas men som menades på annat sätt.

Det händer mig hela tiden och gör det väldigt lätt att göra klavertramp. Man kan bl.a. råka tro att någon ler för att den driver med sig själv när den istället ler åt någon annan aspekt.

Det hjälper inte att vara finkänslig när man i alla fall missförstår alltför ofta. Istället har man två rätt dåliga alternativ, såvitt jag vet. Man kan trampa på, bli sedd som en klumpeduns men kanske lära sig av misstagen tills man gjort bort sig för gott.
Eller så kan man tolka in så litet som möjligt, undvika spontana reaktioner och bli sedd som ... jaa, då tolkar folk en väl rätt, på sätt och vis, även om de aldrig lär känna en. Såvitt de inte är väldigt envisa.
Byfåne eller ensam, är extremerna av vad man har att välja mellan.

Ursäkta urspårningen från ämnet, tar kanske upp vinklingen i en vänskapstråd också om ingen annan hinner göra det före mig.

Det där om att fastna i själva resonemangen, att väva stora spindelvävar är faktiskt något jag blir allt bättre på att undvika men det är svårt att hitta saker att säga på de grunda djup som de flesta föredrar vid konversation. Det är svårt att hitta något att säga om det som andra berättar eller om det man har gemensamt, utan att det blir en föreläsning där man själv och ens analyser står i centrum.

Ännu en urspårning och därmed har jag gjort det igen (ställt mig i centrum). Hjälp!

jonsch skrev:Det där om att fastna i själva resonemangen, att väva stora spindelvävar är faktiskt något jag blir allt bättre på att undvika men det är svårt att hitta saker att säga på de grunda djup som de flesta föredrar vid konversation. Det är svårt att hitta något att säga om det som andra berättar eller om det man har gemensamt, utan att det blir en föreläsning där man själv och ens analyser står i centrum.

Ännu en urspårning och därmed har jag gjort det igen (ställt mig i centrum). Hjälp!

Du låter så trevlig! Kan du inte komma på en träff hos Pemer, så kan vi väva spindelväv med Zombie!

Tack! Detsamma, för övrigt! Jo jag vill absolut göra det nån gång även om jag missade den senaste här nere - men om exempelvis du skulle dyka upp här så vore inte det heller dumt... (se, jag kan vända konversationen till att nästan handla om andra nån gång emellanåt ).

Bror Duktig skrev:Det är detta som gör det snudd på omöjligt att svara på en enkät utan att lägga till anteckningar i orimliga mängder.

Det där gäller mig okså. Jag har i stort sett aldrig kunnat lämna ifrån mig en enkät eftersom jag alltid klottrar sönder dom.

puff

Jag tolkar ibland bokstavligt i konversationer, och det kan leda till pinsamma situationer. Ofta spelar en dålig självkänsla in och jag tar saker personligt. I efterhand så kan man se hur snett man faktiskt tänkte, och känner sig ännu mer pinsam.

Jag har väl en dålig självkänsla efter den mobbing och förföljelse jag utsattes för i barndomen. Den har gjort mig hypernervös i diskussioner med andra människor. Jag "förväntar mig" väl av gammal vana att det ska förekomma trakasserier igen.

Försöker nu att arbeta med detta i terapiform, får hoppas att det blir bättre. Att lära sig och tåla misslyckanden och pinsamma situationer är väl det svåraste.

Om jag ber om råd av två kompisar, och de ger mig olika svar, då kan jag bli förvirrad och inte veta vilket jag ska gå efter. Men det går ju också att dra fördelar av båda råden, men det brukar jag komma på först efter att jag fått ångest av min förvirring!

Hej, tar ni saker bokstavligt? Jag gör det alltid.

Väldigt sällan, ibland när jag är trött eller när det känns otydligt.

Nej sällan.

Slettet

Så ofta som möjligt.

Jag tar sällan saker, i alla fall inte utan lov.

Nämen seriöst så händer det väl att jag tolkar bokstavligt, men inte överdrivet ofta (tror jag). Mest om jag är trött och glömmer tänka.

Kollade in tråden i sin helhet och inser att jag tar saker bokstavligt ibland och blir sur. Omröstningar typ tidningssajter. "Dricker du coca-cola? 1. Varje dag 2. Varje vecka 3. Aldrig."

Sånt blir jag less på.

Eller när man säger något sant men folk är vana vid att det aldrig tolkas bokstavligt. Ringde en kärring då jag hade noll på mitt konto och ville tigga till någon organisation. Jag sa jag har noll pengar denna månad. Då blev jag erbjuden en billigare grej man kunde köpa för att stötta. Jag påpekade att det var mer pengar än jag hade eftersom jag hade noll. Då sa hon att man säger att man inte har pengar när man menar man bara har lite pengar. Vilket nog stämmer. Men hur säger man sånt då?

Folk som säger att de aldrig dricker alkohol och sedan snapsar de på midsommar? VA?